Category

Geologi

Prak­tik hos Pla­tå­ber­gens Geopark

By Forskning & praktik, Geologi, Nyheter

Under våren har Lovi­sa Gleis­ner haft sin prak­tik hos oss på Pla­tå­ber­gens Geo­park. Hon stu­de­rar på geo­ve­ten­skaps­ut­bild­ning­en i Lund och är inne på sitt tred­je år. Vi vil­le lära kän­na hen­ne lite mer så vi ställ­de någ­ra frå­gor till henne:

 

Berät­ta om vad det är för utbild­ning du läser!

Jag läser det natur­ve­ten­skap­ligt kan­di­dat­pro­gram­met med inrikt­ning geo­lo­gi på Lunds uni­ver­si­tet. Jag har pre­cis påbör­jat min kan­di­dat­ar­be­te som fak­tiskt kom­mer att hand­la om kalk­ste­nen på Bil­ling­en. Till hös­ten kom­mer jag att påbör­ja min mas­ter­ut­bild­ning med inrikt­ning berg­grunds­geo­lo­gi. Vid sidan om mina stu­di­er hjäl­per jag till med Geo­lo­gi­pod­den som någ­ra vän­ner till mig star­ta­de. Där får man på ett rik­tigt roligt och under­hål­lan­de sätt lära sig om vad geo­lo­gi är för något!

Geo­lo­gi­pro­gram­met är en väl­dig rolig och intres­sant utbild­ning som många tyvärr mis­sar! Man får läsa många intres­san­ta kur­ser, allt från hur jor­den är upp­byggd till vul­ka­ner och för­o­re­nat vat­ten. Det som är så bra med utbild­ning­en är att det inte bara är en mas­sa före­läs­ning­ar och teo­ri, utan väl­digt myc­ket prak­tiskt ock­så! Man får åka på en hel del exkur­sio­ner, främst runt om i Skå­ne, men ock­så till and­ra plat­ser i Sve­ri­ge och värl­den. I en av exkur­sio­ner­na får man fak­tiskt besö­ka någ­ra av pla­tå­ber­gen! Att få se geo­lo­gin i fält och få prö­va på rik­tigt fält­ar­be­te är myc­ket givan­de och du lär dig myc­ket. Man får även arbe­ta i labb och utfö­ra oli­ka slags labo­ra­tio­ner och även stu­de­ra oli­ka bergar­ter och mine­ra­ler i mik­ro­skop. Bland det bäs­ta med utbild­ning­en är våra lära­re. De brin­ner verk­li­gen för sina ämnes­om­rå­den och är så peda­go­gis­ka. De ger allt för att vi ska lära oss och deras entu­si­asm smit­tar lätt av sig.

Att arbets­mark­na­den sedan är god är ett defi­ni­tivt ett plus. Geo­lo­gi är verk­li­gen ett brett ämne och utbild­ning­en ger en bra grund att stå på. Geo­log är ett yrke som blir allt­mer aktu­ellt. Grund­vat­ten­frå­gor, kli­mat­för­änd­ring­ar och utnytt­jan­det av natur­re­sur­ser är områ­den som just nu är vik­ti­ga­re än någon­sin. Möj­lig­he­ten till att få job­ba inter­na­tio­nellt har all­tid varit vik­tigt för mig och att vara utbil­dad geo­log ger goda arbets­möj­lig­he­ter även på den inter­na­tio­nel­la mark­na­den. Geo­lo­gi finns ju överallt!

Var­för fast­na­de du för geo­lo­gi? Har du någon idé om vad du vill job­ba med efter din utbildning?

Som många and­ra hal­ka­de jag in på geo­lo­gin. Från bör­jan var jag helt inställd på att bli ingen­jör och bör­ja­de fak­tiskt att läsa maskin­tek­nik, men jag insåg snabbt att det var nog egent­li­gen ing­et för mig. Jag vil­le utbil­da mig något mer natur­nä­ra då jag all­tid gil­lar djur och natur. Så inför näs­ta ansök­nings­pe­ri­od satt jag och läs­te ige­nom utbild­nings­ka­ta­lo­ger och blev intres­se­rad av just geo­lo­gi­ut­bild­ning­en. Ju mer jag läs­te om utbild­ning­en desto mer insåg jag att det här fak­tiskt skul­le vara något för mig. Jag kän­de redan efter den förs­ta före­läs­ning­en att jag hade hit­tat rätt.

När jag tän­ker till­ba­ka har jag all­tid gil­lat geo­lo­gi, men ald­rig för­stått det rik­tigt. Som många and­ra barn sam­la­de jag på fina ste­nar som jag hade i en sko­kar­tong. Jag minns en rolig utflykt vi gjor­de i grund­sko­lan där vi åkte till Kin­ne­kul­le och besök­te Sto­ra sten­brot­tet för att leta fos­sil — dino­sau­ri­er har all­tid varit ett fasci­ne­ra­de ämne för mig. Någon gång i gym­na­si­et pra­ta­de vi om plat­tek­to­nik och hur kon­ti­nen­ter rör sig samt hur det kan ge upp­hov till natur­ka­ta­stro­fer. Jag gil­la­de verk­li­gen des­sa ämnen men det var ing­en som sa till mig att det var geo­lo­gi vi pra­ta­de om. Geo­lo­gi är ing­et ämne man lär sig i grund­sko­lan vil­ket är väl­digt synd.

I fram­ti­den vill jag nog job­ba med geo­ha­zards – allt­så med ris­ker som geo­lo­gin kan ska­pa som till exem­pel jord­bäv­ning­ar och vul­kan­ut­brott. Jag skul­le vil­ja job­ba i utsat­ta län­der där natur­ka­ta­stro­fer ofta leder till sto­ra ska­dor och job­ba för att före­byg­ga och mini­me­ra dem.

Vad hade du för rela­tion till pla­tå­bergs­land­ska­pet innan du bör­ja­de din prak­tik hos oss?

Jag är upp­vux­en i Vara och har all­tid haft ber­gen inpå knu­ten. Det har bli­vit en del utflyk­ter under min upp­växt, allt från att besö­ka älg­mu­se­et på Hun­ne­berg till ski­dåk­ning på Mös­se­berg. När jag väl bör­ja­de utbil­da mig till geo­log fick jag upp ögo­nen för hur unikt det här land­ska­pet verk­li­gen är och där­för är jag glad över att kun­na bidra till att väc­ka intres­se och öka kun­ska­pen för geo­lo­gin just här!

Till sist, har du lärt dig någon ny spän­nan­de fak­ta om pla­tå­ber­gens geo­lo­gi som du inte viss­te innan?
Oj, det känns som jag har lärt mig väl­digt myc­ket! Om jag ska väl­ja en sak får det nog bli alun­skif­fern. Jag viss­te inte att den här svar­ta skif­fern inne­höll så myc­ket spän­nan­de geo­lo­gi och hur vik­tigt den har varit för Sve­ri­ge, och fort­fa­ran­de är! Att bry­tan­det av alun­skif­fern har lett till ska­pan­det av vind­lan­de gruv­gång­ar genom Kin­ne­kul­le är så coolt!

 

Väst­gö­tars vre­de skall drab­ba dem som ska­dar deras berg

By Geologi, Historia, Nyheter, Vårt område

Som en del av det svens­ka kärn­bräns­le­pro­gram­met utvann man mel­lan 1965 och 1969 uran ur alun­skif­fern vid Ran­stad, mel­lan Sköv­de och Fal­kö­ping. Gru­van kal­la­des Ran­stads­ver­ket och man hade här en uran­halt på tre gram uran/ton alunskiffer.

Det var dock all­de­les för låga hal­ter för att gru­van skul­le vara fort­satt lön­sam i slu­tet av 60-talet och verk­sam­he­ten avslu­ta­des där­för. Under de fyra år gru­van var i drift fick man ut unge­fär 250 ton uran från 1 500 000 ton berg. Under 1970-talet gjor­des någ­ra för­sök att åter­upp­ta drif­ten, men efter pro­tes­ter från lokal­be­folk­ning­en blev det ald­rig rea­li­tet. Geo­log Tor­björn Pers­son från Fal­kö­ping skri­ver om uran­bryt­ning och mot­stån­det mot det.

 

Ran­stad­ver­ken innan silon revs. Foto: Harald Karlsson

Pla­tå­ber­gen har inte bara erbju­dit kvarn­ste­nar och kalk­sten till för­sälj­ning. Under efter­krigs­ti­den väx­te det fram ett nytt och mer omfat­tan­de indu­stri­in­tres­se för pla­tå­ber­gen — ett för värl­den föga håll­bart. Atom­bom­ben som slut­punkt för and­ra världs­kri­get inspi­re­ra­de riks­po­li­ti­ken till långt­gå­en­de pla­ner för utveck­lan­det av en svensk atom­bomb­sar­se­nal. Intres­se­ra­de blic­kar rik­ta­des åter­i­gen mot de väst­göts­ka pla­tå­ber­gen och den uran­ri­ka alunskiffern.

Under kalk­ste­nen i alun­skif­fers övre del vilar en av Euro­pas störs­ta men täm­li­gen utspäd­da före­koms­ter av uran. Ett inhemskt uran utgjor­de en för­ut­sätt­ning för de fram­väx­an­de säker­hets­po­li­tis­ka intres­se­na för en svensk atom­bomb som natur­ligt nog var stark under kal­la kri­gets dagar. Ett riks­in­tres­se ini­ti­e­rat av riks­po­li­tik och för­svar. Atom­boms­pla­ner­na kom gans­ka snart på skam. Intres­set för ura­net väx­er sig trots det­ta star­ka­re i och med fram­väx­ten av civil kärn­krafts­tek­niks behov av uran. Stark riks­po­li­tisk vil­ja och väl­mo­ti­ve­ra­de eko­no­mis­ka intres­sen med­för­de star­ten av pro­spek­te­ring 1955. Snart påbör­jas prov­bryt­ning av uran vid Ran­stad vid Bil­ling­ens fot.

De geo­lo­gis­ka för­un­der­sök­ning­ar­na och ett stort antal prov­borr­ning­ar bidrog till än mer detaljkun­skap om pla­tå­ber­gens upp­bygg­nad och egen­ska­per. Data som sam­la­des in och sam­man­ställ­des av Sve­ri­ges Geo­lo­gis­ka under­sök­ning, SGU.

Bryt­ning­en vid Ran­stad­ver­ket före­togs i gruv­gång­ar under Bil­ling­en men även genom dag­brott i ver­kets när­het. Dimen­sio­nen av verk­sam­he­ten antog stör­re for­mat än de kalk­brott som sedan tidi­ga­re öpp­nats upp i land­ska­pet och den dit­tills före­kom­man­de bryt­ning som det fun­nits lokal accep­tans för. Den nya verk­sam­he­ten inne­bar ock­så på sto­ra mäng­der gif­ti­ga slagg­vo­ly­mer som mås­te tas om hand för att inte läc­ka ut i den för natur­vår­den vik­ti­ga Horn­bor­ga­sjön. En Horn­bor­ga­sjö som var före­mål för en kost­sam och unik restaurering.

Prov­bryt­ning­en och inte minst poten­ti­ellt myc­ket omfat­tan­de pla­ner på dag­brott fick orga­ni­sa­tio­ner som till exem­pel LRF, Natur­vårds­folk, hem­bygds­för­e­ning­ar och samt­li­ga inblan­da­de kom­mu­ner att bör­ja ifrå­ga­sät­ta uran­bryt­ning­en. En unikt folk­lig för­ank­ring såg pla­tå­bergs­land­ska­pets till­gång­ar i form av natur och kul­tur och jord­bruksnä­ring nu akut hotat av sta­ten och inter­na­tio­nel­la gruv­bo­lags intressen.

Till­sam­mans argu­men­te­ra­de man för ett stopp för uran­bryt­ning­en. Den loka­la kun­ska­pen och enga­ge­mang­et för ber­gen som håll­bart för­val­tats av gene­ra­tio­ner väx­te på ett påtag­ligt sätt. Det loka­la enga­ge­mang­et och enig­he­ten var av avgö­ran­de bety­del­se. Men inte till­räck­lig. Till sin hjälp hade man ock­så den svens­ke nobel­pris­ta­ga­ren och kärn­fy­si­kern Han­nes Alfvén. Hans syn på kopp­ling­en mel­lan mili­tär använd­ning och civil kärn­kraft gjor­de honom till en hän­gi­ven och i ämnet myc­ket kun­nig alli­e­rad till det loka­la motståndet.

Som kul­men på pro­tes­ter­na arran­ge­ra­de de loka­la för­e­ning­ar­na en vec­ka 1976 fylld av före­drag, natur­vand­ring­ar och pro­tes­ter kal­lat “Väst­gö­ta­ber­gens dag”. Pro­teströ­rel­sen hade i sak givet­vis stöd i det kärn­krafts­mot­stånd som bör­ja­de växa fram på riks­ni­vå. Ran­stads­mot­stån­det utgjor­de emel­ler­tid en själv­stän­dig lokal rörel­se sprung­en ur lokalt enga­ge­mang och kunskap.

Väst­gö­ta­ber­gens dag avslu­ta­des i ett väl­be­sökt pro­test­mö­te vid Häggum, Ran­stad med bla loka­la kom­mun­po­li­ti­ker och Han­nes Alfvén som tala­re. Där res­tes ock­så en min­nes­sten med texten:

“FÖR­ÖD­EL­SE HOTA­DE BIL­LING­EN, BOR­GUN­DA­BER­GET, GERUMS­BER­GET, TOVA­BER­GET,  GIS­SE­BER­GET, MYGG­BER­GET, MÖS­SE­BERG, PLAN­TA­BER­GET, VARVS­BER­GET OCH ÅLLE­BERG. VÄST­GÖ­TAR VIL­LI­GA ATT VÄR­NA SIN BYGD SAM­LA­DES 1 MAJ 1976 I HÄGGUM. STE­NEN SKALL MIN­NA OM ATT VÄST­GÖ­TARS VRE­DE DRAB­BAR DEM SOM SKA­DAR DERAS BERG.”

Ste­nen i Häggum. Foto: Sofia Hultman

Väst­gö­tars vre­de skall drab­ba dem som ska­dar deras berg! Det fick ver­balt sam­man­fat­ta vil­jan att beva­ra natur- och kul­tur­land­ska­pet samt en uråld­rig men sam­ti­digt levan­de jordbruksbygd.

På grund av ett sjun­kan­de världs­mark­nads­pris fick det även allt fler eko­no­mer att med kri­tis­ka ögon grans­ka pro­jek­tet som så små­ning­om lades ner.

Den 31 okto­ber 1991 spräng­des Ran­stad­ver­kets hjär­ta och silo. Det sat­te punkt för ett cir­ka 30 år långt indu­stri­pro­jekt och sam­ti­digt dröm­men om både atom­va­pen och inhemsk uran­för­sörj­ning av de svens­ka kärn­kraft­ver­ken. Pla­ner som om de satts i ver­ket i full ska­la hade tagit cir­ka en kvadrat­kilo­me­ter av natur- och kul­tur­land­ska­pet per år i anspråk. Lokal­po­li­ti­ker var ena­de om att det inte var så man tänkt för­val­ta land­ska­pet. Tan­kar på ännu icke upp­fun­na ter­mer som tex “eko­system­tjäns­ter” bör­ja­de ta form. Pla­tå­ber­gen skul­le bru­kas utan att för­bru­kas. En ny indu­stri­gren utö­ver annan håll­bar indust­ri­ell verk­sam­het och jord­bruk gav nya merin­koms­ter — ögo­nen föll på en begyn­nan­de turist­in­du­stri. En före­te­el­se som är svår att outsour­ca och som erbju­der allt fler loka­la arbetstillfällen.

 

Text: Tor­björn Pers­son, geo­log bosatt i Falköping

 

Som­ma­rens geo­lo­gi­ut­ställ­ning­ar i platåbergslandskapet

By Geologi, Nyheter, Uppleva

 

Du har väl inte mis­sat att vi har fle­ra geo­lo­gi­ut­ställ­ning­ar runt om i pla­tå­bergs­land­ska­pet i som­mar? Per­fekt de dagar väd­ret inte tillå­ter bad och strandhäng.

Väner­mu­se­et i Lidköping:

14 juni till 25 augusti 2020 visas två utställ­ning­ar på temat geologi.

Öga för Geo­lo­gi är en inter­ak­tiv utställ­ning från Tek­ni­kens hus i Luleå. Utfors­ka och lär dig mer om våra vik­ti­gas­te mineraler.

Väs­ter­göt­lands uni­ka pla­tå­berg skild­ras i utställ­ning­en Våra Pla­tå­berg – Lek och lär bland lager av histo­ria. Här kan du på ett lust­fyllt sätt upp­täc­ka hur vårt när­om­rå­de bil­dats. Utställ­ning­en är pro­du­ce­rad av Vänermuseet
i sam­ver­kan med Pla­tå­ber­gens Geopark.

Var­je tors­dag fram till 6/8 mel­lan kl 13–16 är det dess­utom Sten­kul i ska­par­verk­sta­den på muse­et. En lek­full expe­ri­ment­stund bland ste­nar och mine­ral. För hela famil­jen! Ing­en anmä­lan krävs. Begrän­sat antal platser.

För öppe­ti­der, se här.

Natu­rum Hornborgasjön:

Här visas vår till­fäl­li­ga geo­lo­gi­ut­ställ­ning säsong­en ut. Uppe i tor­net finns det dess­utom en per­ma­nent utställ­ning, där har du ock­så utsikt över fler­ta­let av våra platåberg!

Läs mer om öppe­ti­der här.

Lug­nås Qvarnstensgruva:

Här har vi ock­så en till­fäl­lig geo­lo­gi­ut­ställ­ning säsong­en ut. Pas­sa på och följ med på någ­ra av de dag­li­ga guid­ning­ar­na nere i gru­van . Euro­pas enda kvarnstens­gru­va som är öppen för publik!

Läs mer om öppe­ti­der och pri­ser här.

Övrigt:

Dess­utom finns det en per­ma­nent geo­lo­gi­ut­ställ­ning på Kung­a­jaktsmu­se­et Älgens Berg på Hun­ne­berg. Läs mer om öppe­ti­der här.

Även Fal­byg­dens muse­um berät­tar om geo­lo­gi och mega­lit­gra­var­na på Fal­byg­den. Öppe­ti­der hit­tar ni här.

 

 

Stu­die­be­sök i två euro­pe­is­ka Une­sco Glo­bal Geoparker

By Geologi, Nyheter, Unesco Global Geoparks

Under sep­tem­ber månad besök­te jag under tre vec­kor tre Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker i söd­ra Euro­pa: Ada­mel­lo Bren­ta Une­sco Glo­ba­la Geo­park under Une­sco-kon­fe­ren­sen i Ita­li­en, Bas­que Coast Une­sco Glo­ba­la Geo­park i nor­ra Spa­ni­en, och Auroca Une­sco Glo­ba­la Geo­park i Por­tu­gal. Jag tänk­te berät­ta lite om mina intryck från besö­ken i de två senare!

Utmär­kan­de för bäg­ge geo­par­ker­na är att de är små – eller sna­ra­re, det blir tyd­ligt att vi i Pla­tå­ber­gens Geo­park är en ovan­ligt stor geo­park. Bas­que Coast Geo­ark är 90 km2, Arouca Geo­park 330 km2. Pla­tå­ber­gens Geo­park är när­ma­re 5000 km2!*

– Bas­que Coast Une­sco Glo­bal Geo­park är en av de mins­ta geo­par­ker­na i det glo­ba­la nät­ver­ket, berät­tar Asi­er Hila­rio Orus, geo­log i geo­par­ken. Vi blev god­kän­da som en glo­bal geo­park 2010, och då hade jag job­bat med pro­jek­tet i fem år.

Bas­que Coast sträc­ker sig över tre kom­mu­ner. Huvud­at­trak­tion är den spek­ta­ku­lä­ra geo­lo­gin längs kust­rem­san, ett feno­men som kal­las flysch (enligt wiki­pe­dia: ”en sedi­men­tär lager­följd av omväx­lan­de fos­sil­fat­ti­ga, fin­kor­ni­ga bergar­ter var­va­de med sand­sten och konglo­me­rat. Flyschlag­ren är ofta myc­ket tjoc­ka och har bil­dats på sto­ra djup i hav genom omväx­lan­de slam­ström­mar och stör­re mass­rö­rel­ser i sam­band med pågåen­de bergs­ked­je­bild­ning”). I Bas­que Coast ser man flysch längs en sträc­ka på 14 kilo­me­ter. Här hit­tar vi bla. den beröm­da kri­ta-ter­tiär-grän­sen, som är känd för att den repre­sen­te­rar den kata­stro­fa­la hän­del­se då en mete­o­rit slog ner på jor­den och hälf­ten av alla arter dog ut.

– Flyschlag­ren är som en bok som berät­tar om fyra geo­lo­gis­ka tidsåld­rar, säger Asi­er Hila­rio Orus. Det som är så spe­ci­ellt här är att vi har pre­cis var­je sida i boken kvar – 60 mil­jo­ner år av jor­dens histo­ria beva­rad i sin ursprung­li­ga lager­följd. Den här spe­ci­el­la geo­lo­gin är av inter­na­tio­nell bety­del­se, det är vår geo­lo­gis­ka resurs som vi i geo­par­ken job­bar för att för­pac­ka och mark­nads­fö­ra som en pro­dukt, och där­med bidra till håll­bar utveckling.

I Bas­que Coast arran­ge­rar geo­par­ken gui­da­de båt­tu­rer längs kus­ten för att upp­le­va geo­lo­gin: man har ca 500 gui­da­de turer per år, med 14 000 besö­kan­de! Det är geo­par­ken som ansva­rar för pro­gram och bok­nings­sy­ste­met, men det är loka­la före­tag som utför själ­va guid­ning­en. På så sätt bidrar geo­par­ken till den loka­la eko­no­min, och fle­ra nya arbetstillfällen.

Arouca Une­sco Glo­ba­la Geo­park lig­ger i nor­ra Por­tu­gal. Geo­par­ken omfat­tar bara en kom­mun, Arouca, har 23 000 invå­na­re och blev god­känd som en glo­bal geo­park 2009.

– Det mest posi­ti­va för Arouca som områ­de har varit för­de­lar­na med det star­ka inter­na­tio­nel­la varu­mär­ket som geo­pa­ker är, berät­tar Dani­el­la Rocha, geo­log i geo­par­ken. I tillägg har vi eta­ble­rat ett väl­digt starkt lokalt nät­verk inom geo­par­ken som ger en sta­bi­li­tet, sam­ti­digt som vi sat­sar myc­ket på utbild­ning och geoturism.

En av de geo­lo­gis­ka huvud­at­trak­tio­ner­na i Arouca är fos­sil­fyn­den efter gigan­tis­ka tri­o­lo­bi­ter. Tri­lo­bi­ter är en nume­ra utdöd djur­grupp som fanns i tidsåld­rar­na kam­bri­um till perm. Det är van­ligt att hit­ta fos­sil efter tri­lo­bi­ter och vi gör det ock­så i pla­tå­ber­gen i Väs­ter­göt­land, men här är de myc­ket små. I Arouca Geo­park har man hit­tat spår efter tri­lo­bi­ter som var upp till en meter stora!

– En av anled­ning­ar­na till att vi lyc­kats bra i Arouca är att de loka­la poli­ti­ker­na var starkt enga­ge­ra­de i geo­par­ken redan från bör­jan, säger Dani­el­la Rocha. Utan det stö­det hade vi ald­rig kun­nat skic­ka in vår ansö­kan och bli god­kän­da som en glo­bal geopark.

En av de saker Dani­el­la Rocha job­bat myc­ket med är inven­te­ring­ar av det geo­lo­gis­ka arvet, och där­ef­ter arbe­tet med en plan för hur de vik­ti­gas­te plat­ser­na ska beva­ras. För­u­tom områ­den med tri­lo­bit­fos­sil, är en sådan plats som man job­bat myc­ket med ett områ­de med den väl­digt spe­ci­el­la bergar­ten ”Cas­tan­hei­ra Gra­ni­te”. Det är en ljust grå gra­nit som inne­hål­ler en annan typ av sten, näm­li­gen svar­ta, run­da ste­nar av bio­tit. Des­sa kan vara 1–12 cm i dia­me­ter, och ibland loss­nar de från den lju­sa gra­ni­ten och blir lig­gan­de som lösa, små svar­ta ste­nar. Enligt den loka­la legen­den var det gra­ni­ten som ”föd­de” fram de svar­ta små ste­nar­na av bio­tit – och där­för kal­las ste­nen lokalt för Pedras Pari­dei­ras, unge­fär ste­nar­na som föder, eller ”birt­hing sto­nes” på eng­els­ka. Det har fun­nits många legen­der om hur des­sa ste­nar hade en magisk kraft inte minst när det kom till fer­ti­li­tet — och många män­ni­skor åkte hit för att ta med sig ste­nar hem. För lokal­be­folk­ning­en som var fat­tig blev för­sälj­ning av sten en extra intäkt, och det fanns en risk att den spe­ci­el­la bergar­ten skul­le för­svin­na helt. Arouca Geo­park har hjälpt till med att avgrän­sa områ­det, byg­ga späng­er och leder att gå på, samt sät­ta upp infor­ma­tions­skyl­tar. I tillägg har man byggt ett litet muse­um där det nu är två per­so­ner från den loka­la byn anställ­da – en mer håll­bar och lång­sik­tig inkomst­käl­la än för­sälj­ning av sten!

*I det glo­ba­la geo­parks­nät­ver­ket sät­ter man inga begräns­ning­ar för hur stor eller liten en geo­park kan vara. I stad­gar­na till Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker står det helt enkelt att en geo­park ”should be of adequa­te size to ful­fil its fun­c­tions”. För oss i Pla­tå­ber­gens Geo­park bety­der det sto­ra områ­det att vi behö­ver extra resur­ser (finan­sie­ring och per­so­nal) för att kla­ra Une­scos krav, jäm­fört med en geo­park av mind­re storlek.

Alla foton: Anna Bergengren

Kurs i Geo­he­ri­tage Mana­ge­ment i Bra­ga, Portugal

By Geologi, Nyheter, Unesco Global Geoparks

För två vec­kor sedan del­tog jag som enda svensk i en vec­kas kurs i det som på eng­els­ka kal­las Geo­he­ri­tage Mana­ge­ment – på svens­ka beva­ran­de av det geo­lo­gis­ka arvet. Däri lig­ger både de natur- och kul­tur­vär­den som finns kopp­lat till geo­lo­gi, och som är grun­den för att man kan ansö­ka om sta­tus som en Une­sco Glo­bal Geopark.

Kur­sen var i Bra­ga, nor­ra Por­tu­gal, och arran­ge­ra­des av Min­ho Uni­ver­si­tet och EGU (Euro­pe­an Geosci­ence Uni­on). Vi var 50 del­ta­ga­re från 20 oli­ka län­der (!), bla. Ugan­da, Chi­le, USA, Iran, Bra­si­li­en, Kro­a­ti­en, Polen, mm. Jag upp­skat­tar att cir­ka två tred­je­de­lar av oss job­ba­de med geo­par­ker i en eller annan form, res­te­ran­de var i stort sett anknut­na till uni­ver­si­tet eller forsk­nings­mil­jö­er. Kul var att av 110 sökan­de var jag en av tret­ton del­ta­ga­re som fick sti­pen­di­um från EGU för att delta!

Geo­lo­giskt arv – vad är egent­li­gen det, och var­för är det något man mås­te bevara?

SGU, Sve­ri­ges geo­lo­gis­ka under­sök­ning, har på svens­ka beskri­vit geo­lo­giskt arv som en del av vårt natu­r­arv och hand­lar pre­cis som allt vårt arv om vär­de­ful­la och repre­sen­ta­ti­va före­te­el­ser, och som utö­ver veten­skap­li­ga vär­den även kan repre­sen­te­ra kul­tu­rel­la, histo­ris­ka, eko­no­mis­ka och este­tis­ka vär­den (…). Begrep­pet kan på så sätt ock­så jäm­fö­ras med begrep­pet kul­tur­arv. Geo­lo­giskt arv behand­lar vårt gemen­sam­ma, vär­de­ful­la arv – de sär­skil­da plat­ser som behö­ver beva­ras till skill­nad från geo­lo­gisk mång­fald som beskri­ver ett mer gene­rellt sam­man­hang. Ett geo­lo­giskt världs­arv har sär­skilt stort, uni­ver­sellt värde.”

Geo­lo­gi berät­tar om pla­ne­ten jor­dens histo­ria. I vår natur finns det uni­ka geo­lo­gis­ka plat­ser som är veten­skap­ligt och peda­go­giskt vik­ti­ga för att för­stå livets utveck­ling och pla­ne­tens histo­ria. Des­sa plat­ser mås­te beva­ras. Men geo­lo­gi är ock­så grund för bio­lo­gisk mång­fald och mänsk­lig histo­ria, och de geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar­na behövs för att beva­ra des­sa värden.

Geo­lo­gisk mång­fald och geo­lo­giskt arv har fle­ra vik­ti­ga funktioner:

  1. Det för­med­lar kun­skap om vår pla­nets utveck­lings­hi­sto­ria, jor­dens pro­ces­ser och ock­så vår framtid
  2. Som grund för vari­a­tion i natur­ty­per och en hög bio­lo­gisk mång­fald. Områ­den med hög geo­lo­gisk mång­fald ger en hög bio­lo­gisk mång­fald, då geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar ger den grund livsmil­jö­er beror av och sam­ver­kar med. Pla­tå­ber­gen med sina oli­ka bergar­ter är klas­sis­ka exem­pel på det, med t.ex. alvars­mar­ker­na på Öster­pla­na Hed eller ras­bran­ter­na runt Hal­le- och Hun­ne­berg. Men även istids­av­sätt­ning­ar­na inom områ­det ger en stor vari­a­tion i natur­ty­per och bio­lo­gi, t.ex. i kame­land­ska­pet i Val­le Härad.
  3. Som grund för fri­lufts­liv, rekre­a­tion och turism. Många av våra vik­ti­gas­te besöks­mål inom fri­lufts­liv och turism är geo­lo­gis­ka plat­ser, med stark kopp­ling till kul­tu­rel­la och histo­ris­ka vär­den. Inom geo­par­ken kan vi t.ex. näm­na Lug­nås Qvarnstens­gru­va, Råda Ås, Kin­ne­kul­le, Mös­se­berg och Ålle­berg som någ­ra få exem­pel bland många.

En geo­park kan inven­te­ra, vär­de­ra och till­han­da­hål­la infor­ma­tion om geo­lo­gis­ka natur­vär­den som bör beak­tas i natur­vår­den och i den fysis­ka pla­ne­ring­en. Inven­te­ring­ar­na ska kun­na använ­das inom utveck­ling av fri­lufts­liv och turism i områ­det samt vara under­lag för natur­vårdsåt­gär­der, t.ex. kom­mu­na­la natur­vårds­pro­gram. En geo­park bidrar till att stär­ka kun­ska­pen om natur­vär­den i pla­tå­bergs­land­ska­pet, något som är grun­den för en lång­sik­tig, håll­bar för­valt­ning. Ofta sak­nas geo­lo­gisk kom­pe­tens inom kom­mu­ner­nas (eller annan ansva­rig) för­valt­ning, och där­för är geo­par­ken en vik­tig sam­ar­bets­part­ner för att till­gäng­lig­gö­ra geo­lo­gisk infor­ma­tion som kan gyn­na det lång­sik­ti­ga natur­vårds­ar­be­tet och bidra till att Sve­ri­ges mil­jö­mål uppfylls.

Under kur­sen i Por­tu­gal fick vi ta del av fle­ra prak­tis­ka exem­pel värl­den över, där man gjort oli­ka insat­ser för att beva­ra och visa fram geo­lo­gis­ka plat­ser. Myc­ket inspi­re­ran­de, och givan­de att träf­fa män­ni­skor som job­bar med sam­ma sak!

Kur­sen pågick under fem dagar, med en dags fält­be­sök i Arouca Une­sco Glo­ba­la Geo­park. Mer om det kom­mer i ett eget blogginlägg!

ps. vi har fått peng­ar från Natur­vårds­ver­kets LONA-sats­ning (Loka­la natur­vårdsåt­gär­der) för att job­ba med att ta fram en beva­ran­de­plan för geo­lo­giskt arv i Pla­tå­bergs­land­ska­pet. Rap­port från det pro­jek­tet kom­mer näs­ta år, 2019!

Hal­lå där Tor­björn Pers­son, geo­log från Fal­kö­ping som har haft fle­ra natur­guid­ning­ar för Pla­tå­ber­gens Geo­park under sommaren

By Geologi, Nyheter

Som­ma­ren 2018 har varit vår förs­ta säsong i Pla­tå­ber­gens Geo­park där vi haft natur­guid­ning­ar. Respon­sen har varit helt fan­tas­tisk, med otro­ligt enga­ge­ra­de besö­ka­re. Näs­ta år ska vi över­vä­ga att ha anmä­lan och begrän­sat antal del­ta­ga­re, då vi på någ­ra guid­ning­ar haft så myc­ket män­ni­skor att det varit svårt att nå ut till alla! 

Geo­log Tor­björn Pers­son från Fal­kö­ping som har haft fle­ra natur­guid­ning­ar för Pla­tå­ber­gens Geo­park under som­ma­ren, och vi pra­ta­de med honom för att höra hur han tyc­ker att som­ma­ren varit.

 

Hej Tor­björn! Med guid­ning­en vid Sil­ver­fal­let i lör­dags avslu­ta­de vi våra utom­hus­guid­ning­ar för i år — hur tyc­ker du att respon­sen har varit från besökare?

Det är helt uppen­bart att det finns ett stort intres­se för vårt land­skaps geo­lo­gis­ka histo­ria när det trots 30 gra­dig vär­me eller regn ändå kom­mer 50-talet per­so­ner på våra guidningar!

Jag gläds ock­så över att många vill bidra med kun­skap om just sina hemtrak­ter. Sär­skilt roligt är det när barn är med och kan bidra med spän­nan­de frågor.

Jag har märkt ett allt stör­re intres­se och det är fak­tiskt så att vi står inför ett kärt besvär. Fun­de­ring­ar­na inför en guid­ning är van­li­gen att det finns risk för att grup­pen blir för stor än att man står inför tom­ma läk­ta­re. Nej för det sena­re finns ing­en risk!

Hur kons­tigt det än kan låta så mär­ker jag ock­så ett stör­re intres­se i de fall man tar lite lagom betalt — att man visar att en bra guid­ning beting­ar ett värde!

Vi får ofta respons från del­ta­ga­re på guid­ning­ar­na att du är väl­digt duk­tig på att berät­ta om geo­lo­gi på ett lätt­för­stå­e­ligt, enkelt och enga­ge­ran­de sätt. Hur gör du för att göra geo­lo­gi spännande?

Det glä­der mig myc­ket att höra att jag lyc­kats enga­ge­ra och inspi­re­rar mig till mera! Och vad är då anled­ning­en till att bud­ska­pet når fram? Oj, det kan man fun­de­ra myc­ket kring.

Det är många ingre­di­en­ser man mås­te tän­ka på för att lyc­kas med en guid­ning. Någ­ra saker som är vik­ti­ga är att tän­ka på är vad publi­ken tyc­ker är intres­se­rad av och inte att man grot­tar ner sig i detal­jer eller bli långran­dig. Man ska ock­så und­vi­ka en mas­sa abstrak­ta siff­ror eller svå­ra ter­mer och istäl­let använ­da sig av målan­de lik­nel­ser som tex att gnejs lik­nar bacon och att gra­nit mer lik­nar kött­färs! Svå­ra­re än så behö­ver geo­lo­gi inte vara även om det gäl­ler att kun­na anpas­sa till både för­sko­la och forskningsfront.

Lite rek­vi­si­ta kan ock­så hjäl­pa till men vik­ti­gast av allt är att vara väl för­be­redd och att jag fak­tiskt själv brin­ner för och fasci­ne­ras av det jag pra­tar om. Det bru­kar smit­ta av sig… Men den vik­ti­gas­te ingre­di­en­sen behål­ler jag till lite senare…

Ja, så är en cliff­hang­er eller en konst­pa­us för egna fun­de­ring­ar är ock­så en vik­tig kryd­da. Det engagerar!

Du har job­bat länge med för­med­ling av geo­lo­gi i pla­tå­bergs­land­ska­pet. Som geo­log och boen­de i områ­det, vad hop­pas du att en sta­tus som Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­ba­la Geo­park kan betyda?

Stolt­het! Med Une­scos kva­li­tets­stäm­pel byg­ger vi stolt­het över det­ta uni­ka pla­tå­bergs­land­skap. Med det föl­jer ock­så nyfi­ken­het. Nyfi­ken­het över att få del av våra berät­tel­ser och för­stå samband.

Med den­na dörr­öpp­na­re tror jag ock­så att vi ökar sam­hö­rig­he­ten över kommun­grän­ser­na och ska­par för­ut­sätt­ning­ar för nya sam­ar­be­ten och så kal­lad crossel­ling — att vi rekom­men­de­rar varand­ra och på så sätt når gemen­sam fram­gång. Redan nu ser vi ent­re­pre­nö­rer som ser en poten­ti­al i fri­lufts­liv och även­tyr på hem­ma­plan. Nu finns för­ut­sätt­ning­ar att ock­så kryd­da med attrak­tiv kun­skap. För med en Une­sco Glo­bal Geo­park tror jag defi­ni­tivt att kun­skaps­tu­ris­men kom­mer att växa och att många fak­tiskt gär­na beta­lar en slant för att få upp­le­va och kän­na inne­bör­den av “ett aha!”.

Till sist – vil­ket är ditt favoritberg?

Mitt favo­rit­berg?! Kan inte sva­ra på det! Ber­gen har vart och ett en egen smar­rig meny att bju­da på.

Det är som ett smör­gås­bord av dia­basstup, slätt­berg, mete­o­ri­ter, fos­si­ler, medel­tids­kyr­kor och klos­ter, kalk­bruk, del­tan, mega­li­ter, orki­de­er, en gyl­le­ne spik, fågel­pa­ra­dis, käll­flö­den, gru­vor, issjö­ar, före det­ta havs­strän­der, kame­land­skap, flyg­sand, öde moss­mar­ker, en levan­de lands­bygd, håll­ba­ra näring­ar, kalk­tuff och inte minst gigan­tis­ka natur­ka­ta­stro­fer. Dvs ett smör­gås­bord bestå­en­de av geo­lo­gi, kul­tur, histo­ria, natur, närings­liv och fri­lufts­liv och jag äls­kar det­ta smörgåsbord!

Eller som mina 15 barn och jag gil­lar dem alli­hop — vart och ett på sitt sätt! Bil­ling­en, Hal­le­berg, Hun­ne­berg, Kin­ne­kul­le, Lug­nås­ber­get, Ålle­berg, Gerums­ber­get, Varvs­ber­get, Mös­se­berg, Plan­ta­ber­get, Bor­gun­da­ber­get, Gis­se­ber­get, Brunnhems­ber­get, Tova­ber­get och minsting­en Mygg­ber­get! Det är mina favoritberg!

 

Ps. mis­sa inte  före­läs­ning med Tor­björn 28/10: Tids­re­san — Haven vid Bil­ling­en. Före­dra­get hålls i Dop­ping­ens hör­sal och är ett sam­ar­be­te med Natu­rum Hornborgasjön.

https://www.facebook.com/events/717291875316705/?active_tab=about