Category

Geologi

Praktik hos Platåbergens Geopark

By Forskning & praktik, Geologi, Nyheter

Under våren har Lovisa Gleisner haft sin praktik hos oss på Platåbergens Geopark. Hon studerar på geovetenskapsutbildningen i Lund och är inne på sitt tredje år. Vi ville lära känna henne lite mer så vi ställde några frågor till henne:

 

Berätta om vad det är för utbildning du läser!

Jag läser det naturvetenskapligt kandidatprogrammet med inriktning geologi på Lunds universitet. Jag har precis påbörjat min kandidatarbete som faktiskt kommer att handla om kalkstenen på Billingen. Till hösten kommer jag att påbörja min masterutbildning med inriktning berggrundsgeologi. Vid sidan om mina studier hjälper jag till med Geologipodden som några vänner till mig startade. Där får man på ett riktigt roligt och underhållande sätt lära sig om vad geologi är för något!

Geologiprogrammet är en väldig rolig och intressant utbildning som många tyvärr missar! Man får läsa många intressanta kurser, allt från hur jorden är uppbyggd till vulkaner och förorenat vatten. Det som är så bra med utbildningen är att det inte bara är en massa föreläsningar och teori, utan väldigt mycket praktiskt också! Man får åka på en hel del exkursioner, främst runt om i Skåne, men också till andra platser i Sverige och världen. I en av exkursionerna får man faktiskt besöka några av platåbergen! Att få se geologin i fält och få pröva på riktigt fältarbete är mycket givande och du lär dig mycket. Man får även arbeta i labb och utföra olika slags laborationer och även studera olika bergarter och mineraler i mikroskop. Bland det bästa med utbildningen är våra lärare. De brinner verkligen för sina ämnesområden och är så pedagogiska. De ger allt för att vi ska lära oss och deras entusiasm smittar lätt av sig.

Att arbetsmarknaden sedan är god är ett definitivt ett plus. Geologi är verkligen ett brett ämne och utbildningen ger en bra grund att stå på. Geolog är ett yrke som blir alltmer aktuellt. Grundvattenfrågor, klimatförändringar och utnyttjandet av naturresurser är områden som just nu är viktigare än någonsin. Möjligheten till att få jobba internationellt har alltid varit viktigt för mig och att vara utbildad geolog ger goda arbetsmöjligheter även på den internationella marknaden. Geologi finns ju överallt!

Varför fastnade du för geologi? Har du någon idé om vad du vill jobba med efter din utbildning?

Som många andra halkade jag in på geologin. Från början var jag helt inställd på att bli ingenjör och började faktiskt att läsa maskinteknik, men jag insåg snabbt att det var nog egentligen inget för mig. Jag ville utbilda mig något mer naturnära då jag alltid gillar djur och natur. Så inför nästa ansökningsperiod satt jag och läste igenom utbildningskataloger och blev intresserad av just geologiutbildningen. Ju mer jag läste om utbildningen desto mer insåg jag att det här faktiskt skulle vara något för mig. Jag kände redan efter den första föreläsningen att jag hade hittat rätt.

När jag tänker tillbaka har jag alltid gillat geologi, men aldrig förstått det riktigt. Som många andra barn samlade jag på fina stenar som jag hade i en skokartong. Jag minns en rolig utflykt vi gjorde i grundskolan där vi åkte till Kinnekulle och besökte Stora stenbrottet för att leta fossil – dinosaurier har alltid varit ett fascinerade ämne för mig. Någon gång i gymnasiet pratade vi om plattektonik och hur kontinenter rör sig samt hur det kan ge upphov till naturkatastrofer. Jag gillade verkligen dessa ämnen men det var ingen som sa till mig att det var geologi vi pratade om. Geologi är inget ämne man lär sig i grundskolan vilket är väldigt synd.

I framtiden vill jag nog jobba med geohazards – alltså med risker som geologin kan skapa som till exempel jordbävningar och vulkanutbrott. Jag skulle vilja jobba i utsatta länder där naturkatastrofer ofta leder till stora skador och jobba för att förebygga och minimera dem.

Vad hade du för relation till platåbergslandskapet innan du började din praktik hos oss?

Jag är uppvuxen i Vara och har alltid haft bergen inpå knuten. Det har blivit en del utflykter under min uppväxt, allt från att besöka älgmuseet på Hunneberg till skidåkning på Mösseberg. När jag väl började utbilda mig till geolog fick jag upp ögonen för hur unikt det här landskapet verkligen är och därför är jag glad över att kunna bidra till att väcka intresse och öka kunskapen för geologin just här!

Till sist, har du lärt dig någon ny spännande fakta om platåbergens geologi som du inte visste innan?
Oj, det känns som jag har lärt mig väldigt mycket! Om jag ska välja en sak får det nog bli alunskiffern. Jag visste inte att den här svarta skiffern innehöll så mycket spännande geologi och hur viktigt den har varit för Sverige, och fortfarande är! Att brytandet av alunskiffern har lett till skapandet av vindlande gruvgångar genom Kinnekulle är så coolt!

 

Västgötars vrede skall drabba dem som skadar deras berg

By Geologi, Historia, Nyheter, Vårt område

Som en del av det svenska kärnbränsleprogrammet utvann man mellan 1965 och 1969 uran ur alunskiffern vid Ranstad, mellan Skövde och Falköping. Gruvan kallades Ranstadsverket och man hade här en uranhalt på tre gram uran/ton alunskiffer.

Det var dock alldeles för låga halter för att gruvan skulle vara fortsatt lönsam i slutet av 60-talet och verksamheten avslutades därför. Under de fyra år gruvan var i drift fick man ut ungefär 250 ton uran från 1 500 000 ton berg. Under 1970-talet gjordes några försök att återuppta driften, men efter protester från lokalbefolkningen blev det aldrig realitet. Geolog Torbjörn Persson från Falköping skriver om uranbrytning och motståndet mot det.

 

Ranstadverken innan silon revs. Foto: Harald Karlsson

Platåbergen har inte bara erbjudit kvarnstenar och kalksten till försäljning. Under efterkrigstiden växte det fram ett nytt och mer omfattande industriintresse för platåbergen – ett för världen föga hållbart. Atombomben som slutpunkt för andra världskriget inspirerade rikspolitiken till långtgående planer för utvecklandet av en svensk atombombsarsenal. Intresserade blickar riktades återigen mot de västgötska platåbergen och den uranrika alunskiffern.

Under kalkstenen i alunskiffers övre del vilar en av Europas största men tämligen utspädda förekomster av uran. Ett inhemskt uran utgjorde en förutsättning för de framväxande säkerhetspolitiska intressena för en svensk atombomb som naturligt nog var stark under kalla krigets dagar. Ett riksintresse initierat av rikspolitik och försvar. Atombomsplanerna kom ganska snart på skam. Intresset för uranet växer sig trots detta starkare i och med framväxten av civil kärnkraftstekniks behov av uran. Stark rikspolitisk vilja och välmotiverade ekonomiska intressen medförde starten av prospektering 1955. Snart påbörjas provbrytning av uran vid Ranstad vid Billingens fot.

De geologiska förundersökningarna och ett stort antal provborrningar bidrog till än mer detaljkunskap om platåbergens uppbyggnad och egenskaper. Data som samlades in och sammanställdes av Sveriges Geologiska undersökning, SGU.

Brytningen vid Ranstadverket företogs i gruvgångar under Billingen men även genom dagbrott i verkets närhet. Dimensionen av verksamheten antog större format än de kalkbrott som sedan tidigare öppnats upp i landskapet och den dittills förekommande brytning som det funnits lokal acceptans för. Den nya verksamheten innebar också på stora mängder giftiga slaggvolymer som måste tas om hand för att inte läcka ut i den för naturvården viktiga Hornborgasjön. En Hornborgasjö som var föremål för en kostsam och unik restaurering.

Provbrytningen och inte minst potentiellt mycket omfattande planer på dagbrott fick organisationer som till exempel LRF, Naturvårdsfolk, hembygdsföreningar och samtliga inblandade kommuner att börja ifrågasätta uranbrytningen. En unikt folklig förankring såg platåbergslandskapets tillgångar i form av natur och kultur och jordbruksnäring nu akut hotat av staten och internationella gruvbolags intressen.

Tillsammans argumenterade man för ett stopp för uranbrytningen. Den lokala kunskapen och engagemanget för bergen som hållbart förvaltats av generationer växte på ett påtagligt sätt. Det lokala engagemanget och enigheten var av avgörande betydelse. Men inte tillräcklig. Till sin hjälp hade man också den svenske nobelpristagaren och kärnfysikern Hannes Alfvén. Hans syn på kopplingen mellan militär användning och civil kärnkraft gjorde honom till en hängiven och i ämnet mycket kunnig allierad till det lokala motståndet.

Som kulmen på protesterna arrangerade de lokala föreningarna en vecka 1976 fylld av föredrag, naturvandringar och protester kallat “Västgötabergens dag”. Proteströrelsen hade i sak givetvis stöd i det kärnkraftsmotstånd som började växa fram på riksnivå. Ranstadsmotståndet utgjorde emellertid en självständig lokal rörelse sprungen ur lokalt engagemang och kunskap.

Västgötabergens dag avslutades i ett välbesökt protestmöte vid Häggum, Ranstad med bla lokala kommunpolitiker och Hannes Alfvén som talare. Där restes också en minnessten med texten:

“FÖRÖDELSE HOTADE BILLINGEN, BORGUNDABERGET, GERUMSBERGET, TOVABERGET,  GISSEBERGET, MYGGBERGET, MÖSSEBERG, PLANTABERGET, VARVSBERGET OCH ÅLLEBERG. VÄSTGÖTAR VILLIGA ATT VÄRNA SIN BYGD SAMLADES 1 MAJ 1976 I HÄGGUM. STENEN SKALL MINNA OM ATT VÄSTGÖTARS VREDE DRABBAR DEM SOM SKADAR DERAS BERG.”

Stenen i Häggum. Foto: Sofia Hultman

Västgötars vrede skall drabba dem som skadar deras berg! Det fick verbalt sammanfatta viljan att bevara natur- och kulturlandskapet samt en uråldrig men samtidigt levande jordbruksbygd.

På grund av ett sjunkande världsmarknadspris fick det även allt fler ekonomer att med kritiska ögon granska projektet som så småningom lades ner.

Den 31 oktober 1991 sprängdes Ranstadverkets hjärta och silo. Det satte punkt för ett cirka 30 år långt industriprojekt och samtidigt drömmen om både atomvapen och inhemsk uranförsörjning av de svenska kärnkraftverken. Planer som om de satts i verket i full skala hade tagit cirka en kvadratkilometer av natur- och kulturlandskapet per år i anspråk. Lokalpolitiker var enade om att det inte var så man tänkt förvalta landskapet. Tankar på ännu icke uppfunna termer som tex “ekosystemtjänster” började ta form. Platåbergen skulle brukas utan att förbrukas. En ny industrigren utöver annan hållbar industriell verksamhet och jordbruk gav nya merinkomster – ögonen föll på en begynnande turistindustri. En företeelse som är svår att outsourca och som erbjuder allt fler lokala arbetstillfällen.

 

Text: Torbjörn Persson, geolog bosatt i Falköping

 

Sommarens geologiutställningar i platåbergslandskapet

By Geologi, Nyheter, Uppleva

 

Du har väl inte missat att vi har flera geologiutställningar runt om i platåbergslandskapet i sommar? Perfekt de dagar vädret inte tillåter bad och strandhäng.

Vänermuseet i Lidköping:

14 juni till 25 augusti 2020 visas två utställningar på temat geologi.

Öga för Geologi är en interaktiv utställning från Teknikens hus i Luleå. Utforska och lär dig mer om våra viktigaste mineraler.

Västergötlands unika platåberg skildras i utställningen Våra Platåberg – Lek och lär bland lager av historia. Här kan du på ett lustfyllt sätt upptäcka hur vårt närområde bildats. Utställningen är producerad av Vänermuseet
i samverkan med Platåbergens Geopark.

Varje torsdag fram till 6/8 mellan kl 13-16 är det dessutom Stenkul i skaparverkstaden på museet. En lekfull experimentstund bland stenar och mineral. För hela familjen! Ingen anmälan krävs. Begränsat antal platser.

För öppetider, se här.

Naturum Hornborgasjön:

Här visas vår tillfälliga geologiutställning säsongen ut. Uppe i tornet finns det dessutom en permanent utställning, där har du också utsikt över flertalet av våra platåberg!

Läs mer om öppetider här.

Lugnås Qvarnstensgruva:

Här har vi också en tillfällig geologiutställning säsongen ut. Passa på och följ med på några av de dagliga guidningarna nere i gruvan . Europas enda kvarnstensgruva som är öppen för publik!

Läs mer om öppetider och priser här.

Övrigt:

Dessutom finns det en permanent geologiutställning på Kungajaktsmuseet Älgens Berg på Hunneberg. Läs mer om öppetider här.

Även Falbygdens museum berättar om geologi och megalitgravarna på Falbygden. Öppetider hittar ni här.

 

 

Studiebesök i två europeiska Unesco Global Geoparker

By Geologi, Nyheter, Unesco Global Geoparks

Under september månad besökte jag under tre veckor tre Unesco Globala Geoparker i södra Europa: Adamello Brenta Unesco Globala Geopark under Unesco-konferensen i Italien, Basque Coast Unesco Globala Geopark i norra Spanien, och Auroca Unesco Globala Geopark i Portugal. Jag tänkte berätta lite om mina intryck från besöken i de två senare!

Utmärkande för bägge geoparkerna är att de är små – eller snarare, det blir tydligt att vi i Platåbergens Geopark är en ovanligt stor geopark. Basque Coast Geoark är 90 km2, Arouca Geopark 330 km2. Platåbergens Geopark är närmare 5000 km2!*

– Basque Coast Unesco Global Geopark är en av de minsta geoparkerna i det globala nätverket, berättar Asier Hilario Orus, geolog i geoparken. Vi blev godkända som en global geopark 2010, och då hade jag jobbat med projektet i fem år.

Basque Coast sträcker sig över tre kommuner. Huvudattraktion är den spektakulära geologin längs kustremsan, ett fenomen som kallas flysch (enligt wikipedia: ”en sedimentär lagerföljd av omväxlande fossilfattiga, finkorniga bergarter varvade med sandsten och konglomerat. Flyschlagren är ofta mycket tjocka och har bildats på stora djup i hav genom omväxlande slamströmmar och större massrörelser i samband med pågående bergskedjebildning”). I Basque Coast ser man flysch längs en sträcka på 14 kilometer. Här hittar vi bla. den berömda krita-tertiär-gränsen, som är känd för att den representerar den katastrofala händelse då en meteorit slog ner på jorden och hälften av alla arter dog ut.

– Flyschlagren är som en bok som berättar om fyra geologiska tidsåldrar, säger Asier Hilario Orus. Det som är så speciellt här är att vi har precis varje sida i boken kvar – 60 miljoner år av jordens historia bevarad i sin ursprungliga lagerföljd. Den här speciella geologin är av internationell betydelse, det är vår geologiska resurs som vi i geoparken jobbar för att förpacka och marknadsföra som en produkt, och därmed bidra till hållbar utveckling.

I Basque Coast arrangerar geoparken guidade båtturer längs kusten för att uppleva geologin: man har ca 500 guidade turer per år, med 14 000 besökande! Det är geoparken som ansvarar för program och bokningssystemet, men det är lokala företag som utför själva guidningen. På så sätt bidrar geoparken till den lokala ekonomin, och flera nya arbetstillfällen.

Arouca Unesco Globala Geopark ligger i norra Portugal. Geoparken omfattar bara en kommun, Arouca, har 23 000 invånare och blev godkänd som en global geopark 2009.

– Det mest positiva för Arouca som område har varit fördelarna med det starka internationella varumärket som geopaker är, berättar Daniella Rocha, geolog i geoparken. I tillägg har vi etablerat ett väldigt starkt lokalt nätverk inom geoparken som ger en stabilitet, samtidigt som vi satsar mycket på utbildning och geoturism.

En av de geologiska huvudattraktionerna i Arouca är fossilfynden efter gigantiska triolobiter. Trilobiter är en numera utdöd djurgrupp som fanns i tidsåldrarna kambrium till perm. Det är vanligt att hitta fossil efter trilobiter och vi gör det också i platåbergen i Västergötland, men här är de mycket små. I Arouca Geopark har man hittat spår efter trilobiter som var upp till en meter stora!

– En av anledningarna till att vi lyckats bra i Arouca är att de lokala politikerna var starkt engagerade i geoparken redan från början, säger Daniella Rocha. Utan det stödet hade vi aldrig kunnat skicka in vår ansökan och bli godkända som en global geopark.

En av de saker Daniella Rocha jobbat mycket med är inventeringar av det geologiska arvet, och därefter arbetet med en plan för hur de viktigaste platserna ska bevaras. Förutom områden med trilobitfossil, är en sådan plats som man jobbat mycket med ett område med den väldigt speciella bergarten ”Castanheira Granite”. Det är en ljust grå granit som innehåller en annan typ av sten, nämligen svarta, runda stenar av biotit. Dessa kan vara 1-12 cm i diameter, och ibland lossnar de från den ljusa graniten och blir liggande som lösa, små svarta stenar. Enligt den lokala legenden var det graniten som ”födde” fram de svarta små stenarna av biotit – och därför kallas stenen lokalt för Pedras Parideiras, ungefär stenarna som föder, eller ”birthing stones” på engelska. Det har funnits många legender om hur dessa stenar hade en magisk kraft inte minst när det kom till fertilitet – och många människor åkte hit för att ta med sig stenar hem. För lokalbefolkningen som var fattig blev försäljning av sten en extra intäkt, och det fanns en risk att den speciella bergarten skulle försvinna helt. Arouca Geopark har hjälpt till med att avgränsa området, bygga spänger och leder att gå på, samt sätta upp informationsskyltar. I tillägg har man byggt ett litet museum där det nu är två personer från den lokala byn anställda – en mer hållbar och långsiktig inkomstkälla än försäljning av sten!

*I det globala geoparksnätverket sätter man inga begränsningar för hur stor eller liten en geopark kan vara. I stadgarna till Unesco Globala Geoparker står det helt enkelt att en geopark ”should be of adequate size to fulfil its functions”. För oss i Platåbergens Geopark betyder det stora området att vi behöver extra resurser (finansiering och personal) för att klara Unescos krav, jämfört med en geopark av mindre storlek.

Alla foton: Anna Bergengren

Kurs i Geoheritage Management i Braga, Portugal

By Geologi, Nyheter, Unesco Global Geoparks

För två veckor sedan deltog jag som enda svensk i en veckas kurs i det som på engelska kallas Geoheritage Management – på svenska bevarande av det geologiska arvet. Däri ligger både de natur- och kulturvärden som finns kopplat till geologi, och som är grunden för att man kan ansöka om status som en Unesco Global Geopark.

Kursen var i Braga, norra Portugal, och arrangerades av Minho Universitet och EGU (European Geoscience Union). Vi var 50 deltagare från 20 olika länder (!), bla. Uganda, Chile, USA, Iran, Brasilien, Kroatien, Polen, mm. Jag uppskattar att cirka två tredjedelar av oss jobbade med geoparker i en eller annan form, resterande var i stort sett anknutna till universitet eller forskningsmiljöer. Kul var att av 110 sökande var jag en av tretton deltagare som fick stipendium från EGU för att delta!

Geologiskt arv – vad är egentligen det, och varför är det något man måste bevara?

SGU, Sveriges geologiska undersökning, har på svenska beskrivit geologiskt arv som en del av vårt naturarv och handlar precis som allt vårt arv om värdefulla och representativa företeelser, och som utöver vetenskapliga värden även kan representera kulturella, historiska, ekonomiska och estetiska värden (…). Begreppet kan på så sätt också jämföras med begreppet kulturarv. Geologiskt arv behandlar vårt gemensamma, värdefulla arv – de särskilda platser som behöver bevaras till skillnad från geologisk mångfald som beskriver ett mer generellt sammanhang. Ett geologiskt världsarv har särskilt stort, universellt värde.”

Geologi berättar om planeten jordens historia. I vår natur finns det unika geologiska platser som är vetenskapligt och pedagogiskt viktiga för att förstå livets utveckling och planetens historia. Dessa platser måste bevaras. Men geologi är också grund för biologisk mångfald och mänsklig historia, och de geologiska förutsättningarna behövs för att bevara dessa värden.

Geologisk mångfald och geologiskt arv har flera viktiga funktioner:

  1. Det förmedlar kunskap om vår planets utvecklingshistoria, jordens processer och också vår framtid
  2. Som grund för variation i naturtyper och en hög biologisk mångfald. Områden med hög geologisk mångfald ger en hög biologisk mångfald, då geologiska förutsättningar ger den grund livsmiljöer beror av och samverkar med. Platåbergen med sina olika bergarter är klassiska exempel på det, med t.ex. alvarsmarkerna på Österplana Hed eller rasbranterna runt Halle- och Hunneberg. Men även istidsavsättningarna inom området ger en stor variation i naturtyper och biologi, t.ex. i kamelandskapet i Valle Härad.
  3. Som grund för friluftsliv, rekreation och turism. Många av våra viktigaste besöksmål inom friluftsliv och turism är geologiska platser, med stark koppling till kulturella och historiska värden. Inom geoparken kan vi t.ex. nämna Lugnås Qvarnstensgruva, Råda Ås, Kinnekulle, Mösseberg och Ålleberg som några få exempel bland många.

En geopark kan inventera, värdera och tillhandahålla information om geologiska naturvärden som bör beaktas i naturvården och i den fysiska planeringen. Inventeringarna ska kunna användas inom utveckling av friluftsliv och turism i området samt vara underlag för naturvårdsåtgärder, t.ex. kommunala naturvårdsprogram. En geopark bidrar till att stärka kunskapen om naturvärden i platåbergslandskapet, något som är grunden för en långsiktig, hållbar förvaltning. Ofta saknas geologisk kompetens inom kommunernas (eller annan ansvarig) förvaltning, och därför är geoparken en viktig samarbetspartner för att tillgängliggöra geologisk information som kan gynna det långsiktiga naturvårdsarbetet och bidra till att Sveriges miljömål uppfylls.

Under kursen i Portugal fick vi ta del av flera praktiska exempel världen över, där man gjort olika insatser för att bevara och visa fram geologiska platser. Mycket inspirerande, och givande att träffa människor som jobbar med samma sak!

Kursen pågick under fem dagar, med en dags fältbesök i Arouca Unesco Globala Geopark. Mer om det kommer i ett eget blogginlägg!

ps. vi har fått pengar från Naturvårdsverkets LONA-satsning (Lokala naturvårdsåtgärder) för att jobba med att ta fram en bevarandeplan för geologiskt arv i Platåbergslandskapet. Rapport från det projektet kommer nästa år, 2019!

Hallå där Torbjörn Persson, geolog från Falköping som har haft flera naturguidningar för Platåbergens Geopark under sommaren

By Geologi, Nyheter

Sommaren 2018 har varit vår första säsong i Platåbergens Geopark där vi haft naturguidningar. Responsen har varit helt fantastisk, med otroligt engagerade besökare. Nästa år ska vi överväga att ha anmälan och begränsat antal deltagare, då vi på några guidningar haft så mycket människor att det varit svårt att nå ut till alla!

Geolog Torbjörn Persson från Falköping som har haft flera naturguidningar för Platåbergens Geopark under sommaren, och vi pratade med honom för att höra hur han tycker att sommaren varit.

 

Hej Torbjörn! Med guidningen vid Silverfallet i lördags avslutade vi våra utomhusguidningar för i år – hur tycker du att responsen har varit från besökare?

Det är helt uppenbart att det finns ett stort intresse för vårt landskaps geologiska historia när det trots 30 gradig värme eller regn ändå kommer 50-talet personer på våra guidningar!

Jag gläds också över att många vill bidra med kunskap om just sina hemtrakter. Särskilt roligt är det när barn är med och kan bidra med spännande frågor.

Jag har märkt ett allt större intresse och det är faktiskt så att vi står inför ett kärt besvär. Funderingarna inför en guidning är vanligen att det finns risk för att gruppen blir för stor än att man står inför tomma läktare. Nej för det senare finns ingen risk!

Hur konstigt det än kan låta så märker jag också ett större intresse i de fall man tar lite lagom betalt – att man visar att en bra guidning betingar ett värde!

Vi får ofta respons från deltagare på guidningarna att du är väldigt duktig på att berätta om geologi på ett lättförståeligt, enkelt och engagerande sätt. Hur gör du för att göra geologi spännande?

Det gläder mig mycket att höra att jag lyckats engagera och inspirerar mig till mera! Och vad är då anledningen till att budskapet når fram? Oj, det kan man fundera mycket kring.

Det är många ingredienser man måste tänka på för att lyckas med en guidning. Några saker som är viktiga är att tänka på är vad publiken tycker är intresserad av och inte att man grottar ner sig i detaljer eller bli långrandig. Man ska också undvika en massa abstrakta siffror eller svåra termer och istället använda sig av målande liknelser som tex att gnejs liknar bacon och att granit mer liknar köttfärs! Svårare än så behöver geologi inte vara även om det gäller att kunna anpassa till både förskola och forskningsfront.

Lite rekvisita kan också hjälpa till men viktigast av allt är att vara väl förberedd och att jag faktiskt själv brinner för och fascineras av det jag pratar om. Det brukar smitta av sig… Men den viktigaste ingrediensen behåller jag till lite senare…

Ja, så är en cliffhanger eller en konstpaus för egna funderingar är också en viktig krydda. Det engagerar!

Du har jobbat länge med förmedling av geologi i platåbergslandskapet. Som geolog och boende i området, vad hoppas du att en status som Sveriges första Unesco Globala Geopark kan betyda?

Stolthet! Med Unescos kvalitetsstämpel bygger vi stolthet över detta unika platåbergslandskap. Med det följer också nyfikenhet. Nyfikenhet över att få del av våra berättelser och förstå samband.

Med denna dörröppnare tror jag också att vi ökar samhörigheten över kommungränserna och skapar förutsättningar för nya samarbeten och så kallad crosselling – att vi rekommenderar varandra och på så sätt når gemensam framgång. Redan nu ser vi entreprenörer som ser en potential i friluftsliv och äventyr på hemmaplan. Nu finns förutsättningar att också krydda med attraktiv kunskap. För med en Unesco Global Geopark tror jag definitivt att kunskapsturismen kommer att växa och att många faktiskt gärna betalar en slant för att få uppleva och känna innebörden av “ett aha!”.

Till sist – vilket är ditt favoritberg?

Mitt favoritberg?! Kan inte svara på det! Bergen har vart och ett en egen smarrig meny att bjuda på.

Det är som ett smörgåsbord av diabasstup, slättberg, meteoriter, fossiler, medeltidskyrkor och kloster, kalkbruk, deltan, megaliter, orkideer, en gyllene spik, fågelparadis, källflöden, gruvor, issjöar, före detta havsstränder, kamelandskap, flygsand, öde mossmarker, en levande landsbygd, hållbara näringar, kalktuff och inte minst gigantiska naturkatastrofer. Dvs ett smörgåsbord bestående av geologi, kultur, historia, natur, näringsliv och friluftsliv och jag älskar detta smörgåsbord!

Eller som mina 15 barn och jag gillar dem allihop – vart och ett på sitt sätt! Billingen, Halleberg, Hunneberg, Kinnekulle, Lugnåsberget, Ålleberg, Gerumsberget, Varvsberget, Mösseberg, Plantaberget, Borgundaberget, Gisseberget, Brunnhemsberget, Tovaberget och minstingen Myggberget! Det är mina favoritberg!

 

Ps. missa inte  föreläsning med Torbjörn 28/10: Tidsresan – Haven vid Billingen. Föredraget hålls i Doppingens hörsal och är ett samarbete med Naturum Hornborgasjön.

https://www.facebook.com/events/717291875316705/?active_tab=about