Bergar­ter­na vi hit­tar på Tova­ber­get är sam­ma som för alla pla­tå­berg (urberg, sand­sten, alun­skif­fer, kalk­sten, ler­skif­fer och dia­bas). Ibland räk­nas både Tova­ber­get och Myg­ge­ber­get som utlö­pa­re från Brunnhems­ber­get. Dia­bas­bran­ten syns på Tova­ber­get som ett 10–15 meter högt stup. På Tova­ber­gets väst­slutt­ning lig­ger ett natur­re­ser­vat. Här har ler­skif­fer med kalkin­slag gett upp­hov till närings­rik jords­mån, örtrik vege­ta­tion i skogs­mark och kalk­krä­van­de moss­flo­ra vid bäc­kar och sump­sko­gar. Där vatt­net har hög kalk­halt kan det på vis­sa plat­ser bil­das rik­kärr, med en artrik flora.

Natur­re­ser­vat på Tovaberget