På grund av den stora fallhöjden och den unika berggrunden kan man vid alla platåberg på bara 75–100 meters fallhöjd passera miljöer med helt skiftande organismliv. Från karga hedar på diabasen längst upp till artrika rikkärr vid rasbranternas fot. Från torra solbelysta ängar åt söder till översilade block i evig skugga i norr. Från ädla och grova lövträd som sträcker sina kronor upp i nivå med platån till täta hasselsnår som skapar tunnelkänsla när man rör sig på stigarna där rasbranten möter det omgivande odlingslandskapet. Markfloran är starkt påverkad av kalk från de sedimentära bergarterna i platåbergen, och kalklagrets placering har stor betydelse för effekter på floran på eller runt bergen.
Sluttningsskogarna – eller brantskogar som de ofta kallas – är ett unikt särdrag med överraskande mångfald och stora värden. Terrängen är spektakulär, variationen stor och överraskningarna många. Det är därför inte konstigt att allt fler av våra sluttningsskogar blir naturreservat. Många forskare menar att brantskogarna är den potentiellt artrikaste livsmiljön i landet. Vår ädellövskog i bergsbranter hör till våra mest opåverkade livsmiljöer och är därför redan idag värdefulla refuger för många hotade arter. Med stor sannolikhet kommer dess betydelse öka i framtiden om de tillåts utvecklas fritt.
Alvarmarker finns på några platser i geoparken. Alvarmarkerna är så speciella på grund av kalkstensberggrunden med ett tunt lager jord och växtlighet. Det ger en karg miljö som präglas av torka eller översvämningar. Ofta ser man områden med blottade kalkhällar utan någon jordmån ovanpå. Allt detta bidrar till ett helt speciellt djur- och växtliv.
Istidsavsättningarna inom området ger en stor variation i naturtyper och biologi, tex. i kamelandskapet i Valle Härad. Här finns flera naturreservat, där Höjentorp-Drottningkullen är det största. Området kännetecknas av ett myller av åsar, ryggar, kullar och sjöar och är känt för sina slingrande vägar genom småskalig jordbruksmark.
Fågelliv på bergen och i slättsjöarna
Eftersom varje fågelart normalt söker sig till en viss naturtyp blir även fågelfaunan i geoparkens område rikt. Platåbergens sluttningar och lövskogar har en stor mångfald i fåglar, som nötkråka, stenknäck och trädgårdssångare.
Längs platåbergens branter häckar pilgrimsfalk och berguv. Vid Vänerns kust hittar vi fågelarter som normalt finns vid havet, som strandskata, havstrut, roskarl och silvertärna. Mest kända för sitt fågelliv är områdets slättsjöar: den mest kända av dem är Hornborgasjön. Hornborgasjön är en av Europas viktigaste våtmarker. Sjön har en enorm betydelse som rast- och häckplats för en mängd fågelarter. Totalt häckar närmare 50 typiska våtmarksarter här, till exempel svarthalsad dopping. Här finns också landets största bestånd av skrattmås. Sjön är en av landets viktigaste rastplatser för flyttfåglar, och mest känd för den stora mängd tranor som rastar här. Att se på trandansen vid Hornborgasjön i slutat av mars och början av april är en stor turistattraktion. 2019 slogs nytt rekord med 27 300 rastande tranor på en gång!
Landskapstyper
Inom geoparkens område hittar vi tre utmärkande landskapstyper:
Slättlandskap – De vida lerslätterna runt Grästorp och Skara, belägna under 100 m.ö.h. De uppodlade plana slätterna bryts av djupa ådalar och raviner. Vattendragen rinner från höglandet i söder norrut till Vänern.
Platåbergslandskapet – består dels av de isolerade platåbergen Kinnekulle, Lugnåsberget och Halle- och Hunneberg, dels av det sammanhängande platåbergslandskapet Billingen — Falbygden. Mellan bergen på Falbygden hittar vi den bördiga, mjukt kuperade moränler-högslätten, belägen mer än 200 m.ö.h.
Kustområden – Skärgård och långa stränder utmed Vänern, Sveriges största sjö och Europas tredje största sjö. En speciell landskapstyp hittas på Kållandsö, där vi har leråkrar omgivna av bergsknallar.
– Ett landskap blir till (PDF)
St Pers nycklar på alvaret vid Österplana hed, Kinnekulle.
Foto: Naturcentrum AB
Kamelandskapet i Valle Härad.
Foto: Martin Maars
Den mäktiga trandansen vid Hornborgasjön.
Foto: Jesper Anhede
Den väldiga rasbranten i förgrunden och Hallebergs platå i fonden.
Foto: Fabian Engström