Bio­lo­gi och landskap

De väst­göts­ka pla­tå­ber­gen har gett för­ut­sätt­ning­ar för helt uni­ka naturmil­jö­er. Vari­a­tio­nen i bergar­ter ger en ovan­ligt stor vari­a­tion i natur­ty­per. Här har vi rik­kärr, alvar­mar­ker, älgar, bok­sko­gar, orkidéer, häc­kan­de rov­fåg­lar, tran­dans och dju­pa granskogar.

På grund av den sto­ra fall­höj­den och den uni­ka berg­grun­den kan man vid alla pla­tå­berg på bara 75–100 meters fall­höjd pas­se­ra mil­jö­er med helt skif­tan­de orga­nis­m­liv. Från kar­ga hedar på dia­ba­sen längst upp till artri­ka rik­kärr vid ras­bran­ter­nas fot. Från tor­ra sol­be­lys­ta äng­ar åt söder till över­si­la­de block i evig skug­ga i norr. Från ädla och grova löv­träd som sträc­ker sina kro­nor upp i nivå med pla­tån till täta has­sel­snår som ska­par tun­nel­käns­la när man rör sig på sti­gar­na där ras­bran­ten möter det omgi­van­de odlings­land­ska­pet. Mark­flo­ran är starkt påver­kad av kalk från de sedi­men­tä­ra bergar­ter­na i pla­tå­ber­gen, och kalk­lag­rets pla­ce­ring har stor bety­del­se för effek­ter på flo­ran på eller runt bergen.

Slutt­nings­sko­gar­na – eller brant­sko­gar som de ofta kal­las – är ett unikt sär­drag med över­ras­kan­de mång­fald och sto­ra vär­den. Ter­räng­en är spek­ta­ku­lär, vari­a­tio­nen stor och över­rask­ning­ar­na många. Det är där­för inte kons­tigt att allt fler av våra slutt­nings­sko­gar blir natur­re­ser­vat. Många fors­ka­re menar att brant­sko­gar­na är den poten­ti­ellt artri­kas­te livsmil­jön i lan­det. Vår ädellövskog i bergs­bran­ter hör till våra mest opå­ver­ka­de livsmil­jö­er och är där­för redan idag vär­de­ful­la refu­ger för många hota­de arter. Med stor san­no­lik­het kom­mer dess bety­del­se öka i fram­ti­den om de tillåts utveck­las fritt.

Alvar­mar­ker finns på någ­ra plat­ser i geo­par­ken. Alvar­mar­ker­na är så spe­ci­el­la på grund av kalk­stens­berg­grun­den med ett tunt lager jord och växt­lig­het. Det ger en karg mil­jö som präglas av tor­ka eller över­sväm­ning­ar. Ofta ser man områ­den med blot­ta­de kalk­häl­lar utan någon jord­mån ovan­på. Allt det­ta bidrar till ett helt spe­ci­ellt djur- och växtliv.

Istids­av­sätt­ning­ar­na inom områ­det ger en stor vari­a­tion i natur­ty­per och bio­lo­gi, tex. i kame­land­ska­pet i Val­le Härad. Här finns fle­ra natur­re­ser­vat, där Höjen­torp-Drott­ning­kul­len är det störs­ta. Områ­det kän­ne­teck­nas av ett myl­ler av åsar, ryg­gar, kul­lar och sjö­ar och är känt för sina sling­ran­de vägar genom små­ska­lig jordbruksmark.

Fågel­liv på ber­gen och i slättsjöarna

Eftersom var­je fågel­art nor­malt söker sig till en viss natur­typ blir även fågel­fau­nan i geo­par­kens områ­de rikt. Pla­tå­ber­gens slutt­ning­ar och lövsko­gar har en stor mång­fald i fåg­lar, som nöt­krå­ka, sten­knäck och trädgårdssångare.

Längs pla­tå­ber­gens bran­ter häc­kar pil­grims­falk och berguv. Vid Vänerns kust hit­tar vi fågel­ar­ter som nor­malt finns vid havet, som strand­ska­ta, havs­trut, ros­karl och sil­ver­tär­na. Mest kän­da för sitt fågel­liv är områ­dets slätt­sjö­ar: den mest kän­da av dem är Horn­bor­ga­sjön. Horn­bor­ga­sjön är en av Euro­pas vik­ti­gas­te våt­mar­ker. Sjön har en enorm bety­del­se som rast- och häck­plats för en mängd fågel­ar­ter. Totalt häc­kar när­ma­re 50 typis­ka våt­marksar­ter här, till exem­pel svart­hal­sad dop­ping. Här finns ock­så lan­dets störs­ta bestånd av skratt­mås. Sjön är en av lan­dets vik­ti­gas­te rast­plat­ser för flytt­fåg­lar, och mest känd för den sto­ra mängd tra­nor som ras­tar här. Att se på tran­dan­sen vid Horn­bor­ga­sjön i slu­tat av mars och bör­jan av april är en stor turist­attrak­tion. 2019 slogs nytt rekord med 27 300 ras­tan­de tra­nor på en gång!

Land­skaps­ty­per

Inom geo­par­kens områ­de hit­tar vi tre utmär­kan­de landskapstyper:

Slätt­land­skap – De vida ler­slät­ter­na runt Grästorp och Ska­ra, beläg­na under 100 m.ö.h. De uppod­la­de pla­na slät­ter­na bryts av dju­pa åda­lar och ravi­ner. Vat­ten­dra­gen rin­ner från hög­lan­det i söder norrut till Vänern.
Pla­tå­bergs­land­ska­pet – består dels av de iso­le­ra­de pla­tå­ber­gen Kin­ne­kul­le, Lug­nås­ber­get och Hal­le- och Hun­ne­berg, dels av det sam­man­häng­an­de pla­tå­bergs­land­ska­pet Bil­ling­en — Fal­byg­den. Mel­lan ber­gen på Fal­byg­den hit­tar vi den bör­di­ga, mjukt kupe­ra­de morän­ler-högslät­ten, belä­gen mer än 200 m.ö.h.
Kust­om­rå­den – Skär­gård och långa strän­der utmed Vänern, Sve­ri­ges störs­ta sjö och Euro­pas tred­je störs­ta sjö. En spe­ci­ell land­skaps­typ hit­tas på Kål­landsö, där vi har leråk­rar omgiv­na av bergsknallar.

Lad­da ner broschyr
– Ett land­skap blir till (PDF)

St Pers nyck­lar på alva­ret vid Öster­pla­na hed, Kinnekulle.
Foto: Natur­cent­rum AB

Kame­land­ska­pet i Val­le Härad.
Foto: Mar­tin Maars

Den mäk­ti­ga tran­dan­sen vid Hornborgasjön.
Foto: Jesper Anhede

Den väl­di­ga ras­bran­ten i för­grun­den och Hal­le­bergs pla­tå i fonden.
Foto: Fabi­an Engström