Visste du att de äldsta bergarterna vi hittar i Platåbergens Geopark bildades för 1700 miljoner år sedan? Det är så ofantligt långa tidsperspektiv i förhållande till mänsklighetens historia att vi knappt kan förstå det… De äldsta bergarterna bildades innan det fanns avancerat liv på jorden – ingen jordmån, inga träd, inga djur. Därför utsattes de för stora påfrestningar från väder och vind och nedisningar, och slipades för 600 miljoner år sedan ner till en helt platt yta – peneplanet. När du går på peneplanet, färdas du tillbaka i tiden – till planeten jorden som den såg ut innan livet.
Urberget
Platåbergen i Västergötland ligger ovanpå urberget, en del av jordskorpan som bildades redan för cirka 1,7 till 1,65 miljarder år sedan. Då möttes två plattkanter och varmt, smält berg (magma) trängde fram från jordens inre och bildade den första berggrunden i Platåbergens Geopark – bestående av bergarten granit. Men den långa och våldsamma historien som den graniten varit med om sedan dess har gjort att bergarterna delvis omvandlats till gnejser. Man brukar säga att gnejserna är förskiffrade och ådrade, på grund av det utseende de har.
Vissa graniter i geoparken skiljer sig från de 1,7 miljarder år gamla förskiffrade och ådrade gnejserna som utgör den äldsta berggrunden. Dessa yngre bergarter bildades för cirka 1,3 miljarder år sedan då magma trängde fram i den äldre berggrunden och stelnade på stort djup. De har inte varit med om alla de händelser som drabbat den äldre berggrunden. Därför ser de mindre deformerade ut, de är alltså inte lika omvandlade eftersom de inte fanns där när den äldre berggrunden ombildades till de ådrade gnejser vi ser idag. Den förskiffring som man ändå kan se i bergarterna fick de i samband med en kontinentkrock med Nordamerika för cirka 1 miljard år sedan.
Mylonitzonen
På grund av jordskorpans rörelse har kontinenter flera gånger krockat och glidit isär i det område som idag är Västergötland. Det är stora processer som påverkat landskapet och bergarterna som finns där. Den händelse som starkt påverkade geoparkens äldsta berggrund var krocken med den Nordamerikanska-Grönländska plattan för omkring 1 miljard år sedan. Berggrunden sköts då upp från nuvarande väster mot öster i stora sjok så att jordskorpans tjocklek i stort sett fördubblades i öster. På grund av tyngden från den överskjutande delen trycktes de underliggande delarna av jordskorpan ner till stora djup i jordens inre, där de värmdes upp och omvandlades. Rörelsen skedde bland annat längs den så kallade mylonitzonen, ett område som kan följas i nord-sydlig riktning genom geoparken.
Då berggrunden sköts ihop bildades en hög bergskedja. När plattorna sedan började röra sig i motsatt riktning för omkring 970 miljoner år sedan kollapsade bergskedjan. Då gled den överskjutna berggrunden tillbaka västerut längs bland annat mylonitzonen och jordskorpan som varit nedtyngd reste sig, vittrade ner och återtog så småningom sin normala tjocklek. Därför har den yta vi idag vandrar på i geoparken en gång legat på många kilometers djup. De sediment som bildades från den nedvittrade bergskedjan, då den reste sig efter sin tyngd av överskjutna bergarter, återfinns idag endast som spridda förekomster långt utanför geoparkens område.
Peneplanet
För drygt 600 miljoner år sedan inträffade en global nedkylning av jordytan med stora nedisningar till följd. Det följdes av ett klimat som gynnade kraftig vittring och erosion av berggrunden. Landskapet eroderades till en jämn yta och stora flacka områden bildades – något vi idag kallar peneplan. Peneplanet i geoparken har fått namnet ”det sub-kambriska peneplanet”, eftersom det bildades före den kambriska tidsperioden och finns därför under de kambriska, sedimentära bergarterna i platåbergen. Peneplanet bildades över stora delar av Sverige och vi ser denna gamla urbergsyta på flera platser i geoparken. Det som idag kallas Västgötaslätten utgörs egentligen av denna nervittrade urbergsyta.