Som­ma­ren 2018 har varit vår förs­ta säsong i Pla­tå­ber­gens Geo­park där vi haft natur­guid­ning­ar. Respon­sen har varit helt fan­tas­tisk, med otro­ligt enga­ge­ra­de besö­ka­re. Näs­ta år ska vi över­vä­ga att ha anmä­lan och begrän­sat antal del­ta­ga­re, då vi på någ­ra guid­ning­ar haft så myc­ket män­ni­skor att det varit svårt att nå ut till alla! 

Geo­log Tor­björn Pers­son från Fal­kö­ping som har haft fle­ra natur­guid­ning­ar för Pla­tå­ber­gens Geo­park under som­ma­ren, och vi pra­ta­de med honom för att höra hur han tyc­ker att som­ma­ren varit.

 

Hej Tor­björn! Med guid­ning­en vid Sil­ver­fal­let i lör­dags avslu­ta­de vi våra utom­hus­guid­ning­ar för i år — hur tyc­ker du att respon­sen har varit från besökare?

Det är helt uppen­bart att det finns ett stort intres­se för vårt land­skaps geo­lo­gis­ka histo­ria när det trots 30 gra­dig vär­me eller regn ändå kom­mer 50-talet per­so­ner på våra guidningar!

Jag gläds ock­så över att många vill bidra med kun­skap om just sina hemtrak­ter. Sär­skilt roligt är det när barn är med och kan bidra med spän­nan­de frågor.

Jag har märkt ett allt stör­re intres­se och det är fak­tiskt så att vi står inför ett kärt besvär. Fun­de­ring­ar­na inför en guid­ning är van­li­gen att det finns risk för att grup­pen blir för stor än att man står inför tom­ma läk­ta­re. Nej för det sena­re finns ing­en risk!

Hur kons­tigt det än kan låta så mär­ker jag ock­så ett stör­re intres­se i de fall man tar lite lagom betalt — att man visar att en bra guid­ning beting­ar ett värde!

Vi får ofta respons från del­ta­ga­re på guid­ning­ar­na att du är väl­digt duk­tig på att berät­ta om geo­lo­gi på ett lätt­för­stå­e­ligt, enkelt och enga­ge­ran­de sätt. Hur gör du för att göra geo­lo­gi spännande?

Det glä­der mig myc­ket att höra att jag lyc­kats enga­ge­ra och inspi­re­rar mig till mera! Och vad är då anled­ning­en till att bud­ska­pet når fram? Oj, det kan man fun­de­ra myc­ket kring.

Det är många ingre­di­en­ser man mås­te tän­ka på för att lyc­kas med en guid­ning. Någ­ra saker som är vik­ti­ga är att tän­ka på är vad publi­ken tyc­ker är intres­se­rad av och inte att man grot­tar ner sig i detal­jer eller bli långran­dig. Man ska ock­så und­vi­ka en mas­sa abstrak­ta siff­ror eller svå­ra ter­mer och istäl­let använ­da sig av målan­de lik­nel­ser som tex att gnejs lik­nar bacon och att gra­nit mer lik­nar kött­färs! Svå­ra­re än så behö­ver geo­lo­gi inte vara även om det gäl­ler att kun­na anpas­sa till både för­sko­la och forskningsfront.

Lite rek­vi­si­ta kan ock­så hjäl­pa till men vik­ti­gast av allt är att vara väl för­be­redd och att jag fak­tiskt själv brin­ner för och fasci­ne­ras av det jag pra­tar om. Det bru­kar smit­ta av sig… Men den vik­ti­gas­te ingre­di­en­sen behål­ler jag till lite senare…

Ja, så är en cliff­hang­er eller en konst­pa­us för egna fun­de­ring­ar är ock­så en vik­tig kryd­da. Det engagerar!

Du har job­bat länge med för­med­ling av geo­lo­gi i pla­tå­bergs­land­ska­pet. Som geo­log och boen­de i områ­det, vad hop­pas du att en sta­tus som Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­ba­la Geo­park kan betyda?

Stolt­het! Med Une­scos kva­li­tets­stäm­pel byg­ger vi stolt­het över det­ta uni­ka pla­tå­bergs­land­skap. Med det föl­jer ock­så nyfi­ken­het. Nyfi­ken­het över att få del av våra berät­tel­ser och för­stå samband.

Med den­na dörr­öpp­na­re tror jag ock­så att vi ökar sam­hö­rig­he­ten över kommun­grän­ser­na och ska­par för­ut­sätt­ning­ar för nya sam­ar­be­ten och så kal­lad crossel­ling — att vi rekom­men­de­rar varand­ra och på så sätt når gemen­sam fram­gång. Redan nu ser vi ent­re­pre­nö­rer som ser en poten­ti­al i fri­lufts­liv och även­tyr på hem­ma­plan. Nu finns för­ut­sätt­ning­ar att ock­så kryd­da med attrak­tiv kun­skap. För med en Une­sco Glo­bal Geo­park tror jag defi­ni­tivt att kun­skaps­tu­ris­men kom­mer att växa och att många fak­tiskt gär­na beta­lar en slant för att få upp­le­va och kän­na inne­bör­den av “ett aha!”.

Till sist – vil­ket är ditt favoritberg?

Mitt favo­rit­berg?! Kan inte sva­ra på det! Ber­gen har vart och ett en egen smar­rig meny att bju­da på.

Det är som ett smör­gås­bord av dia­basstup, slätt­berg, mete­o­ri­ter, fos­si­ler, medel­tids­kyr­kor och klos­ter, kalk­bruk, del­tan, mega­li­ter, orki­de­er, en gyl­le­ne spik, fågel­pa­ra­dis, käll­flö­den, gru­vor, issjö­ar, före det­ta havs­strän­der, kame­land­skap, flyg­sand, öde moss­mar­ker, en levan­de lands­bygd, håll­ba­ra näring­ar, kalk­tuff och inte minst gigan­tis­ka natur­ka­ta­stro­fer. Dvs ett smör­gås­bord bestå­en­de av geo­lo­gi, kul­tur, histo­ria, natur, närings­liv och fri­lufts­liv och jag äls­kar det­ta smörgåsbord!

Eller som mina 15 barn och jag gil­lar dem alli­hop — vart och ett på sitt sätt! Bil­ling­en, Hal­le­berg, Hun­ne­berg, Kin­ne­kul­le, Lug­nås­ber­get, Ålle­berg, Gerums­ber­get, Varvs­ber­get, Mös­se­berg, Plan­ta­ber­get, Bor­gun­da­ber­get, Gis­se­ber­get, Brunnhems­ber­get, Tova­ber­get och minsting­en Mygg­ber­get! Det är mina favoritberg!

 

Ps. mis­sa inte  före­läs­ning med Tor­björn 28/10: Tids­re­san — Haven vid Bil­ling­en. Före­dra­get hålls i Dop­ping­ens hör­sal och är ett sam­ar­be­te med Natu­rum Hornborgasjön.

https://www.facebook.com/events/717291875316705/?active_tab=about