Välkommen till platåbergens landskap!

Här har vi har en speciell geologi som i sin tur ger upphov till många och varierade naturtyper samt en spännande kulturhistoria. Det finns 15 platåberg i Västergötland, och de är alla uppbyggda på samma sätt, genom olika lager av bergarter. Varje berg har dock sitt eget utmärkande drag, och geologin och naturen varierar lite från berg till berg. 14 av bergen ligger i geoparken, dessa är: Halleberg, Hunneberg, Kinnekulle, Lugnåsberget, Billingen, Mösseberg, Ålleberg, Brunnhemsberget, Tovaberget, Myggeberget, Borgundberget, Plantaberget, Gerumsberget och Varvsberget. Gisseberget är också ett platåberg men ligger utanför geoparkens gränser.

Halleberg

Hem för asagudarna

Halleberg är det nordligaste av tvillingbergen Halle- och Hunneberg. Berget skjuter ut mot Vänern i norr och skiljs från Hunneberg av en 500 meter bred dalgång. Norra delen av berget kallas för Hallesnipen. Högsta punkten på Halleberg är 155 meter över havet. Precis som Hunneberg består Halleberg av sandsten, alunskiffer och diabas. Platåbergslagren kalksten och lerskiffer saknas alltså här. Diabaslagret är å andra sidan mycket tjockt, upp till 60 meter som mest. Diabasbranterna ger berget sitt karakteristiska utseende och är upphov till en mycket speciell flora och fauna.

Halleberg anses av en del vara platsen för Valhall, asagudarnas boning. En del av berget kallas för Häcklan efter ett av Odens många namn, Häcklamannen.

Tre intressanta platser på Halleberg

Hallebergs fornborg

Ovandalen och Hallesnipen

Klapperstensfältet vid Grytet

Hunneberg

Älgens berg

Hunneberg är sedan år 1351 kunglig jaktmark, och berget har länge varit känt för sin stora älgstam. Högsta punkten på Hunneberg är ca 155 meter över havet. Hunneberg består av sandsten, alunskiffer och diabas. Platåbergslagren kalksten och lerskiffer saknas alltså här. Diabaslagret är å andra sidan mycket tjockt, upp till 60 meter som mest. Diabasbranterna ger berget sitt karakteristiska utseende och är upphov till en mycket speciell flora och fauna.

Tre intressanta platser på Hunneberg

Västra Tunhems grottor

Kungajaktmuseet Älgens berg

Gyllene spiken

Kinnekulle

Det blommande berget

Kinnekulles olika bergarter är förutsättningen för den värdefulla natur och det varierande landskap som ger det dess karaktär än idag. Flera olika vackra naturtyper och speciella växter som skyddas med många naturreservat. Redan när Carl von Linné besökte detta 306 meter höga platåberg på 1700-talet berömde han det och kallade Kinnekulle ”en plats bland de märkvärdigaste i riket”.

Kinnkulle har en komplett lagerföljd med alla platåbergens bergarter: sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas. Diabaslagret är dock mycket tunt, endast 10 meter tjockt. Därför har Kinnekulle sitt karakteristiska koniska utseende och saknar den stora diabasplatå som många av de andra bergen har.

Tre intressanta platser på Kinnekulle

Munkängarna naturreservat

Stora stenbrottet på Kinnekulle

Lugnåsberget

Spår efter kvarnstensbrytning

Lugnåsberget är ett av våra minsta platåberg och även det som ligger längst norrut. Högsta punkten är 155 meter över havet. Lugnåsberget består nästan bara av sandsten – ett litet lager av alunskiffer finns vid toppen. Troligen fanns det bara ett mycket tunt lager av diabas här, eller ingen diabas alls – och detta gjorde att berget saknade sin skyddande hätta och de översta sedimentära bergarterna har eroderats bort. Sedan 1100-talet fram till i början av 1900-talet har det brutits kvarnstenar i Lugnåsbergets gruvor och dagbrott. Runt om på berget finns spåren kvar av kvarnstenstillverkningen i form av cirka 600 dagbrott och 55 gruvor.

Intressanta platser på Lugnåsberget

Stentorget kvarnstenar

Lugnås qvarnstensgruva

Billingen

Till ytan vårt största berg

Billingen delas mellan de tre kommunerna Skövde, Skara och Falköping, och har sin högsta punkt på 304 meter över havet. Lagerföljden är den samma som på alla de andra platåbergen, (urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas). Till ytan är Billingen det största platåberget och delas i Nordbillingen och Sydbillingen. Den stora diabasplatån på toppen har lite bebyggelse och präglas av skog och mossmarker. Under lång tid har det på Billingen brutits kalksten för cementtillverkning. Man har även brutit alunskiffer och bryter fortfarande diabas. Skövde ligger delvis på Billingens slutting och berget är ett viktigt frilufts- och rekreationsområde.

Tre intressanta platser på Billingen

Mösseberg

Utsikt över landskapet

Mössebergs högsta topp är 327 meter över havet, och berget reser sig ca. 100 meter över den omgivande slätten. Västra delen av Mösseberg kallas för Västerberget och delas av genom dalgången Vråhålan.

Falköping ligger på Mössebergs östsida och berget är ett viktigt rekreationsområde. Här finns skidbacke, mountainbikespår och motionsspår. Från utkikstornet vid djurparken är det en fantastisk utsikt ut över platåbergslandskapet.

Tre intressanta platser på Mösseberg

Mösseberg fornborg

Mössebergs utkikstorn

Ålleberg

Vårt högsta platåberg

Ållebergs högsta punkt ät 335 meter över havet – därmed är det högst av alla de västgötska platåbergen! Berget reser sig ca. hundra meter över det omgivande landskapet, med branta diabasstup mot norr och en mer sluttande profil mot söder. Ålleberg ligger på Falbygdens kalkstensplatå och själva berget består av lerskiffer och diabas. Diabasen finns bara mot norra delen av berget. Kalkstenen ligger runt berget och ger bördiga och näringsrika odlingsjordar. Även på berget har geologin gett en speciell växtlighet, med ädellövskog i bergsbranterna och artrika ängs- och betesmarker.

Sedan 1941 har Ålleberg varit en viktig plats för segelflyg, och än idag har man en segelflygskola och ett segelflygsmuseum.

Tre intressanta platser på Ålleberg

Brunnhemsberget

295 meter över havet mellan Falköping och Skövde

Brunnhemsberget ligger söder om Billingen, och ses ibland som en sydlig utlöpare av det berget. I sin tur räknar man ibland lilla Tovaberget och Myggeberget, som en nordlig utlöpare till Brunnhemsberget.

Brunnhemsberget ligger mestadels i Falköping, med den nordliga delen i Skövde kommun. Bergarterna vi hittar på Brunnhemsberget är samma som för alla platåberg (urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas). Diabasplatån ligger i stort runt 290 meter över havet, med den högsta punkten 295 meter över havet.

Tovaberget

Naturreservat på bergets västsluttning

Bergarterna vi hittar på Tovaberget är samma som för alla platåberg (urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas). Ibland räknas både Tovaberget och Myggeberget som utlöpare från Brunnhemsberget. Diabasbranten syns på Tovaberget som ett 10-15 meter högt stup. På Tovabergets västsluttning ligger ett naturreservat. Här har lerskiffer med kalkinslag gett upphov till näringsrik jordsmån, örtrik vegetation i skogsmark och kalkkrävande mossflora vid bäckar och sumpskogar. Där vattnet har hög kalkhalt kan det på vissa platser bildas rikkärr, med en artrik flora.

Myggeberget

Ett litet platåberg

Mellan Brunnhemsberget och södra Billingen ligger ett litet platåberg, som är 284 meter högt – Myggeberget. Bergarterna vi hittar på Myggeberget är samma som för alla platåberg (urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas). Diabasplatån på Myggeberget delas med Tovaberget, som är ett lägre men till ytan större berg. Ibland räknas både Myggeberget och Tovaberget som utlöpare från Brunnhemsberget.

Borgundaberget

Bevuxet med lövskog

Borgundaberget är ett av de minsta platåbergen. På berget växer ädellövskog med sällsynta mossor och lavar och här finns också en av Skaraborgs artrikaste betesmarker. Högsta punkten på Borgundaberget är 285 meter över havet.

Borgundaberget har precis fått skyddsstatus som naturreservat och det kommer anläggas parkeringsplats, rastplats och vandringsled de närmsta åren.

Plantaberget

305 meter över havet mellan Falköping och Tidaholm

Bergarterna vi hittar på Plantaberget är samma som för alla platåberg (urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas), men berget tillhör samma kalkstensplatå som Varvsberget och Gerumsberget. Själva berget vi ser består alltså egentligen bara av lerskiffer och diabas. Diabasplatån på Plantaberget täcker lite drygt fyra kvadratkilometer. Plantaberget kallas ibland också Högstenaberget. Högsta punkten på berget är lite drygt 305 meter över havet.

Varvsberget

Berget med flera namn

Bergarterna vi hittar på Varvsberget är samma som för alla platåberg (urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas), men berget tillhör samma kalkstensplatå som Gerumsberget och Plantaberget. Själva berget vi ser består alltså egentligen bara av lerskiffer och diabas. Berget hänger ihop med Gerumsberget i söder.

Namnet kommer från den forntida byn Varv på östra sidan av berget, och flera andra namn har förekommit under århundradena: Fårdalsberget, Granberget eller Kungslenaberget. Vi hittar spår efter flera fornborgar är, bla. borgen Lenaborg på den norra sluttningen – här vistades Birger Jarl på 1200-talet.

Gerumsberget

Arkeologiska fynd på bergets topp

Bergarterna vi hittar på Gerumsberget är samma som för alla platåberg (urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas), men berget tillhör samma kalkstensplatå som Varvsberget och Plantaberget. Själva berget vi ser består alltså egentligen bara av lerskiffer och diabas. Namnet Gerumsberget är mycket gammalt, och omnämns skriftligt redan på 1300-talet. Berget är beläget mellan Falköping och Tidaholms kommuner, och är 326 meter högt.

På Hjortamossen uppe på berget har man gjort flera arkeologiska fynd, bla. en yllemantel, en åra och ett fiskenät.

Gisseberget

Ett platåberg utanför geoparken

Gisseberget är ett av Västergötlands minsta platåberg ytmässigt, men samtidigt ett av de högsta med sina 327 meter över havet. Berget ligger i Tidaholms kommun. Gisseberget ligger på samma kalkstensplatå som Plantaberget, Varvsberget och Gerumsberget och själva berget vi ser består av lerskiffer och diabas.