Category

Vårt område

Teamdag på Varvsberget

By Historia, Nyheter, Uppleva, Vårt område

Förra veckan var det dags för oss på Platåbergens Geopark att ha planeringsdag i Skövde och hur avslutar man en sådan, om inte på ett platåberg. Eftersom vi kickat igång Expedition:15 så har vi ju ett ansvar att också vi i organisationen skall bocka av de femton platåbergen i vår geopark.

Vi begav oss till Kungslena kyrka och mötte upp med geolog Torbjörn Persson och vår guide Bosse Wallström, boende på bergets sluttning. Han har tillsammans med grannar röjt upp och påbörjat fina vandringsleder på Varvsbergets norra ände. Lederna utgår som sagt från parkeringen vid kyrkan och fortsätter upp mot berget via Lenaborg. Fina skyltar visar vägen och gör det lätt att hitta till de sevärda hotspots berget bjuder på. Här hittar vi som sagt den delvis utgrävda fornborgen Lenaborg, en fantasieggande husgrund inne i skogen, en märklig ekplantering och flertalet klintar med milsvid utsikt. På toppen av Varvsberget hittar vi tex Högeklint där det finns ett fint vindskydd, eldstad och bänkar. Perfekt om man vill övernatta och vakna upp till en sagolik fond med Plantaberget, Borgundaberget och Billingen i blickfånget.

Vandringen rundades av vid Bosses lusthus med utsikt över platåbergslandskapet. Här satt vi och surrade kring historia, geologi och framtidsplaner tills eftermiddagen blev kväll. Bosse berättade att lederna kommer fortsätta utvecklas både med fler sträckningar, skyltning och informationstavlor. Vi lämnade Varvsberget med ett stort sug att återkomma och uppleva mer. Ett tips om man ännu inte bockat av det på sin krysslista för Expedition:15.

Kungslena bjuder på spännande historia som är fylld av action och dramatik. Här utspelades 1208 ett av medeltidens viktigare slag mellan den danske Kung Sverker II och Erik Knutsson. Om dramatiken vittnar namn som Ryttarebackarna, Jämmersled och Helveteskärret. I området finns flera historiska sevärdheter som sätter fantasin i spinn, bl.a. Kungslena kyrka, Kungsgården, Lenaborg, Kung Vides hög, Monumentet, mm. Besök Lena Gilles site för att läsa mer >

Expedition:15 – Upplev våra 15 platåberg under 2021

By Nyheter, Uppleva, Vårt område

Luften är fri/Friluftslivets år 2021 är ett projekt som leds av Svensk friluftsliv som syftar till att få fler människor att prova friluftsliv och långsiktigt fortsätta samt öka medvetenheten om friluftslivets värden och allemansrätten. Forskningen visar ju att friluftsliv har positiva effekter både på hälsan, ekonomin och miljön. Effekter som vi behöver nu mer än någonsin.

Vi på Platåbergens Geopark älskar friluftsliv och tycker såklart projektet är helt rätt och kommer att belysa detta under 2021 på olika sätt. Därför har vi dragit igång Expedition:15 som en uppmaning att upptäcka sitt närområde och stärka platåbergslandskapet som varumärke. Så här ser vår uppmaning ut:

Utforska de västgötska platåbergen och bocka av alla femton under friluftslivets år 2021. Oavsett friluftserfarenhet så är detta äventyret något för alla.

Ta med dig barnen, träningskompisarna, kollegorna eller PRO-gänget och ge er ut på vardagsäventyr. Kombinera expeditionerna med en fikakorg, stormköket eller något gott från ditt lokala cafe och upplev våra berg och landskapet där emellan. Hur du vill – till fots, på mountainbike, kanot, skidor eller snöskor. När du vill – Gör det på en vecka eller använd årets alla 365 dagar. Du tar det i din egen tid och takt. Och du! Glöm inte allemansrätten; att inte störa inte förstöra men framför allt, ut och njut av vårt speciella platåbergslandskap!

Vi har tagit fram en krysslista så du kan planera och hålla ordning på dina expeditioner. Ladda ner eller hämta den på din närmaste turistbyrå. Glöm inte att skicka in din krysslista till oss när du är klar så skickar vi en goodiebag. Adressen står på krysslistan.

Dela gärna ditt äventyr på sociala medier och tagga med: #expedition15 #platåbergensgeopark #luftenärfri

Ladda ner krysslistan (PDF)

 

 

Västgötars vrede skall drabba dem som skadar deras berg

By Geologi, Historia, Nyheter, Vårt område

Som en del av det svenska kärnbränsleprogrammet utvann man mellan 1965 och 1969 uran ur alunskiffern vid Ranstad, mellan Skövde och Falköping. Gruvan kallades Ranstadsverket och man hade här en uranhalt på tre gram uran/ton alunskiffer.

Det var dock alldeles för låga halter för att gruvan skulle vara fortsatt lönsam i slutet av 60-talet och verksamheten avslutades därför. Under de fyra år gruvan var i drift fick man ut ungefär 250 ton uran från 1 500 000 ton berg. Under 1970-talet gjordes några försök att återuppta driften, men efter protester från lokalbefolkningen blev det aldrig realitet. Geolog Torbjörn Persson från Falköping skriver om uranbrytning och motståndet mot det.

 

Ranstadverken innan silon revs. Foto: Harald Karlsson

Platåbergen har inte bara erbjudit kvarnstenar och kalksten till försäljning. Under efterkrigstiden växte det fram ett nytt och mer omfattande industriintresse för platåbergen – ett för världen föga hållbart. Atombomben som slutpunkt för andra världskriget inspirerade rikspolitiken till långtgående planer för utvecklandet av en svensk atombombsarsenal. Intresserade blickar riktades återigen mot de västgötska platåbergen och den uranrika alunskiffern.

Under kalkstenen i alunskiffers övre del vilar en av Europas största men tämligen utspädda förekomster av uran. Ett inhemskt uran utgjorde en förutsättning för de framväxande säkerhetspolitiska intressena för en svensk atombomb som naturligt nog var stark under kalla krigets dagar. Ett riksintresse initierat av rikspolitik och försvar. Atombomsplanerna kom ganska snart på skam. Intresset för uranet växer sig trots detta starkare i och med framväxten av civil kärnkraftstekniks behov av uran. Stark rikspolitisk vilja och välmotiverade ekonomiska intressen medförde starten av prospektering 1955. Snart påbörjas provbrytning av uran vid Ranstad vid Billingens fot.

De geologiska förundersökningarna och ett stort antal provborrningar bidrog till än mer detaljkunskap om platåbergens uppbyggnad och egenskaper. Data som samlades in och sammanställdes av Sveriges Geologiska undersökning, SGU.

Brytningen vid Ranstadverket företogs i gruvgångar under Billingen men även genom dagbrott i verkets närhet. Dimensionen av verksamheten antog större format än de kalkbrott som sedan tidigare öppnats upp i landskapet och den dittills förekommande brytning som det funnits lokal acceptans för. Den nya verksamheten innebar också på stora mängder giftiga slaggvolymer som måste tas om hand för att inte läcka ut i den för naturvården viktiga Hornborgasjön. En Hornborgasjö som var föremål för en kostsam och unik restaurering.

Provbrytningen och inte minst potentiellt mycket omfattande planer på dagbrott fick organisationer som till exempel LRF, Naturvårdsfolk, hembygdsföreningar och samtliga inblandade kommuner att börja ifrågasätta uranbrytningen. En unikt folklig förankring såg platåbergslandskapets tillgångar i form av natur och kultur och jordbruksnäring nu akut hotat av staten och internationella gruvbolags intressen.

Tillsammans argumenterade man för ett stopp för uranbrytningen. Den lokala kunskapen och engagemanget för bergen som hållbart förvaltats av generationer växte på ett påtagligt sätt. Det lokala engagemanget och enigheten var av avgörande betydelse. Men inte tillräcklig. Till sin hjälp hade man också den svenske nobelpristagaren och kärnfysikern Hannes Alfvén. Hans syn på kopplingen mellan militär användning och civil kärnkraft gjorde honom till en hängiven och i ämnet mycket kunnig allierad till det lokala motståndet.

Som kulmen på protesterna arrangerade de lokala föreningarna en vecka 1976 fylld av föredrag, naturvandringar och protester kallat “Västgötabergens dag”. Proteströrelsen hade i sak givetvis stöd i det kärnkraftsmotstånd som började växa fram på riksnivå. Ranstadsmotståndet utgjorde emellertid en självständig lokal rörelse sprungen ur lokalt engagemang och kunskap.

Västgötabergens dag avslutades i ett välbesökt protestmöte vid Häggum, Ranstad med bla lokala kommunpolitiker och Hannes Alfvén som talare. Där restes också en minnessten med texten:

“FÖRÖDELSE HOTADE BILLINGEN, BORGUNDABERGET, GERUMSBERGET, TOVABERGET,  GISSEBERGET, MYGGBERGET, MÖSSEBERG, PLANTABERGET, VARVSBERGET OCH ÅLLEBERG. VÄSTGÖTAR VILLIGA ATT VÄRNA SIN BYGD SAMLADES 1 MAJ 1976 I HÄGGUM. STENEN SKALL MINNA OM ATT VÄSTGÖTARS VREDE DRABBAR DEM SOM SKADAR DERAS BERG.”

Stenen i Häggum. Foto: Sofia Hultman

Västgötars vrede skall drabba dem som skadar deras berg! Det fick verbalt sammanfatta viljan att bevara natur- och kulturlandskapet samt en uråldrig men samtidigt levande jordbruksbygd.

På grund av ett sjunkande världsmarknadspris fick det även allt fler ekonomer att med kritiska ögon granska projektet som så småningom lades ner.

Den 31 oktober 1991 sprängdes Ranstadverkets hjärta och silo. Det satte punkt för ett cirka 30 år långt industriprojekt och samtidigt drömmen om både atomvapen och inhemsk uranförsörjning av de svenska kärnkraftverken. Planer som om de satts i verket i full skala hade tagit cirka en kvadratkilometer av natur- och kulturlandskapet per år i anspråk. Lokalpolitiker var enade om att det inte var så man tänkt förvalta landskapet. Tankar på ännu icke uppfunna termer som tex “ekosystemtjänster” började ta form. Platåbergen skulle brukas utan att förbrukas. En ny industrigren utöver annan hållbar industriell verksamhet och jordbruk gav nya merinkomster – ögonen föll på en begynnande turistindustri. En företeelse som är svår att outsourca och som erbjuder allt fler lokala arbetstillfällen.

 

Text: Torbjörn Persson, geolog bosatt i Falköping

 

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR! Året summerat och snapshots från en kringresande projektledares mobil

By Nyheter, Övrigt, Vårt område

Som projektledare tillbringar jag mycket tid på resande fot i platåbergslandskapet. Någonstans mellan möten, ansökningar, ekonomirapportering och deadlines försöker jag stanna till längs vägen. Tillåter mig själv att möta landskapet, andas det, känna jorden. Jag stå längst ute på predikstolen på Hallesnipen en tidig morgon när Vänern ligger spegelblank, och lyfter för en sekund över världen. Jag kämpar mig ut på Hindens rev i höststorm. Jag ser het sommarluft dallra över alvarmarker, följer rödfyrshögarna långs vägarna. Hittar glömda kalkstensugnar och klättrar i grottor i berget. En ormvråk över Kinnekulles stenmurar, gäss som sträcker över slätten, doften av ramslök. Jag tänker så många gånger att jag har världens bästa jobb som får se, uppleva och upptäcka just här.

I landskapet finns också människorna. Människor som lever med bergen, som bär på historier: sina egna och sina släktingars. Det är fantastiskt när jag blir uppringd av Karin som bor vid Slättbergen i Trollhättan, som säger: ”vi som bor här vet ju ingenting om bergen, kan inte ni ha en guidning?”, eller när Kerstin från Öglunda ringer och säger, ”vi i byn vill så gärna ha skyltar här!”, och jag faktiskt kan ge något tillbaka med både guidningar och skyltar. Alla ideella krafter som finns på hos föreningar och mindre verksamhet runt om i området. Fantastiska Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri, Lugnås Qvarstensgruva, föreningen Vallevägen och föreningen Borgunda allas hus för att nämna några. Dessutom ser jag hur det börjar etablera sig en del företag som vill satsa på naturturism och använda bergen som resurs för upplevelser och friluftsliv. Martin på Älska Billingen, Fredrik på Äventyr och Trail, vår eminente guide Torbjörn från Falköping, med flera.

Alla som kommer på våra guidningar, engagerar er, etablerar verksamhet eller jobbar ideellt. Samarbetspartner, styrelsemedlemmar, politiker och tjänstemän. Tack för att ni är en del av geoparken och berättar de spännande historier som finns hos just er!

Nästa år ska ansökan till Unesco in, men redan nu är vi en del av den familj som det globala geoparksnätverket är. Hanna och jag åkte tåg genom Europa till den Globala Geoparkskonferensen i Italien. Berättade om platåbergslandskapet bland 900 deltagare från över 60 olika länder. Jag fortsatte min tågresa genom Europa och besökte geoparker i Spanien och Portugal. Fick tips och råd och stöd som är ovärderliga. Under året har vi också haft utbyte med Danmark, Norge och Mexiko. En geopark är inte ensam – det är en del av vårt geologiska arv, av planeten jorden, och geologin för oss samman över nationsgränser.

Jag skulle inte vilja påstå att det är en dans på rosor att försöka etablera en geopark. Jag har jobbat med osäker ekonomisk situation, kämpat med ansökningar om pengar, aldrig räckt till, alltid haft en växande to-do-lista. Det finns pengar att söka för projekt och insatser, men alla är med kort tidshorisont. Hur ska man kunna skapa en permanent, långsiktig och hållbar verksamhet när det bara beviljas lite pengar ett år i taget? När all tid går åt till ansökningsdokument, redovisningar och slutrapporteringar?

Rent organisatoriskt står och faller geoparken (eller i alla fall ansökan till Unesco 2019) med två viktiga beslut som kommer under de första månaderna nästa år:

  1. Alla 9 kommuner ska fatta beslut om att långsiktigt stödja projektet (fram till 2024)
  2. Presidierna i Västra Götalandsregionens två nämnder Regionutvecklingsnämnden och Kulturnämnden ska ha ett möte i januari för att behandla hur regionen ställer sig till långsiktigt stöd för geoparken.

På gång 2019:

  • Informationsskyltar i geoparkens område – först ut är Kinnekulle
  • Geologiutställning i Falköping
  • Studiecirkel för turistnäring (privat & offentlig) i vår
  • Undervisningsmaterial, lärarhandledning och koncept för naturskolor/ geologidagar
  • Utökat program med guidningar & föreläsningar
  • Internationellt samarbete: bla. Mexiko
  • Samarbete med HiS och Masterprogrammet i Kulturarv och Spelteknologi
  • En barnbok i Klub-serien (del av Kastisprojektet som drivs av HiS)

Stress, ekonomiska bekymmer, tröghet i offentlig förvaltning, känslan av att aldrig räcka till och motvilliga tjänstemän till trots. Jag har världens bästa jobb. Det är mötet med landskapet och människorna som ger mig energi, som gör varje dag till ett äventyr och en upptäcktsresa. Jag ser fram emot att fortsätta resan 2019 och möta er alla längs vägen!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

 

Stenar kan användas till mycket… information om vädret i Öglunda

En magisk höstdag längs kyrkstigen, vid foten av Hunneberg.

En av sommarens varmaste dagar, vad passar bättre än att bada på peneplanet vid Nordkroken?

Magisk vinterdag på Kinnekulle.

Dans till ABBA (!) nästan varje kväll på geoparkskonferensen i Italien.

Lokalmat längs vägen.

På väg mellan Mariestad och Falköping, stannar vid Ekornavallen.

Skype-möte med teamet från Sverige & Mexiko.

Träffade min kollega Miguel från Mexiko på konferensen i Italien.

Spanar på tranor, tidig april vid Hornborgasjön.

Tåg längs franska rivieran, på väg från geoparkskonferensen mot Basque Coast UNESCO Global Geopark i Spanien.

Vid foten av Hunneberg: rester av kalkugnar.

Mellan två möten stannar jag till i Gudhem och får en fantastisk guidning av Greta