Category

Vårt område

Vi krys­sa­de de sista ber­gen på Expedition:15

By Nyheter, Uppleva, Vårt område

Luf­ten är fri – Fri­luft­s­å­ret 2021 går mot sitt slut. I bör­jan av året drog vi ju igång den upp­skat­ta­de utma­ning­en Expedition:15 för att upp­märk­sam­ma Fri­lufts­li­vets år. Expedition:15 går ut på att upp­ma­na folk till att upp­le­va alla våra pla­tå­berg. En mås­te inte nöd­vän­digt­vis ha varit på top­pen av alla berg. Men vi säger att man skall ha upp­levt alla berg. Lite lud­digt kanske, men många berg är en redan på när en åker på vägar­na run­tom­kring dem. Många blir fak­tiskt för­vå­na­de när vi säger att det finns fem­ton styc­ken pla­tå­berg i Väs­ter­göt­land. Där­för tyck­te vi att det var en god idé att pus­ha alla våra fem­ton berg.

Trots att vi i tea­met på Pla­tå­ber­gens Geo­park har pla­tå­ber­gen som arbets­plats så hade vi ännu inte upp­levt alla berg. Eller ja, vi har ju som sagt åkt på vägar­na runt dem och sett deras silu­et­ter. Så på det sät­tet har vi nog lyc­kats med utmaningen.

Men vi kän­de att det inte rik­tigt räck­te. Vi vil­le ägna de sista ber­gen i vår utma­ning något mer upp­märk­sam­het än en has­tig blick genom en bil­ru­ta i 70 kilo­me­ter per tim­me. Så vi tog oss an utma­ning­en på upp­lop­pet och boc­ka­de av de sista “små-ber­gen”. Så den­na kris­pi­ga vin­ter­dag, pre­cis innan snön föll över pla­tå­bergs­land­ska­pet, drog vi ut för att boc­ka av Plan­ta­ber­get, Tova­ber­get, Myg­ge­ber­get och Gisseberget.

Vi bör­ja­de med att åka till Plan­ta­ber­get. På vägen stan­na­de vi till vid Sto­re sten i Åsle. En rejäl min­nes­sten i dia­bas på hela 50 ton som res­tes 1896 till min­ne över Sla­get vid Åsle 1389. Väl fram­me vid natur­re­ser­va­tet Gun­nil­torp på Plan­ta­ber­gets öst­ra sida par­ke­ra­de och gick in mot ber­get. Vi tog oss upp på berg­kan­ten och följ­de den norrut. Vi stan­na­de till vid en klint som bjöd på vid­sträckt utsikt mot Varvs­ber­get och Kungs­le­na. Vi vand­ra­de sedan vida­re mot Dalen för att ta oss ner­åt. Nere i dalen fick vi se mäng­der av håris, eller vät­tesskägg som det ock­så kal­las. Det­ta feno­men upp­står på våta, rutt­na trägre­nar från löv­träd, spe­ci­ellt på bok eller ek, när tem­pe­ra­tu­ren är något under 0 °C och när mar­ken är snöfri. Vida­re följ­de vi Pil­grims­le­den längs ber­gets ned­si­da. Dia­bas väg­gen loc­ka­de oss genom löv­lö­sa gren­verk. Vi gjor­de en avstic­ka­re in till dia­ba­sen och dess mäk­ti­ga for­ma­tio­ner.  Väl till­ba­ka på Pil­grims­le­den kom vi till en öppen plats med ett ensamt fika­bord och en liten skylt med “Para­di­set” infräst i trä­et. Som en glän­ta öpp­nar det sig och en kan bara före­stäl­la sig en när­mast sakral käns­la här om våren.

Näs­ta berg på lis­tan var Gis­se­ber­get. Det­ta berg är svårt att kom­ma upp på utan att kor­sa pri­vat mark. Det­ta i kom­bi­na­tion med tids­brist gjor­de att vi val­de att upp­le­va ber­get på lite håll. Och tek­niskt sett var vi på ber­get med bilen då ber­get består av mer än bara top­pen. Så check på Gis­se­ber­get, som är det mins­ta av pla­tå­ber­gen i Väs­ter­göt­land. Men dess silu­ett är en av de mest distink­ta och upp­levs med för­del på håll. Vill man ta sig upp på ber­get så ger vi lite tips här.

På väg upp mot Tova- och Myg­ge­ber­get åkte vi för­bi Gerums­ber­get. Det boc­ka­de vi av redan i bör­jan på maj. Men när vi såg skyl­ten som hän­vi­sa­de till fynd­plat­sen för Gerumsman­teln – Sve­ri­ges älds­ta klä­des­plagg – var vi tvung­na att göra en avstic­ka­re. Efter att ha åkt en bra stund på skogs­vä­gen upp mot Hjor­ta­mos­sen, där fynd­plat­sen lig­ger, så kom vi fram till en P‑skylt och ytter­li­ga­re en hän­vis­ning mot den­na uni­ka plats. Genom gles tall­skog med en vin­ter­grön och mjuk mat­ta av mos­sa kom vi strax fram till en spång som leder ut en bit på mos­sen. Här sit­ter skyl­ten som mar­ke­rar plat­sen där man­teln hit­ta­des 1920. Man­teln åter­finns numer på Histo­ris­ka muse­et i Stock­holm. En kopia finns dock att beskå­da på Fal­byg­dens muse­um i Falköping.

Väl fram­me vid de två sista ber­gen bör­jar det skym­ma. Tova- och Myg­ge­ber­get upp­levs näs­tan som ett berg med två top­par. En pro­fil­bild på Myg­ge­ber­get hinns med innan vi tar oss vida­re mot Tova­ber­gets natur­re­ser­vat. Myc­ket av ter­räng­en nedan­för ber­get består av så kal­la­de extrem­rik­kärr. Efter att ha pas­se­rat en hit­tat in till en gam­mal trak­tor­väg när­ma­re den block­ri­ka bran­ten hit­tar vi till slut en “klev” med lagom lut­ning. Kle­ven är egent­li­gen en vilt­stig men dju­ren är ofta en vet­tig väg­vi­sa­re i otill­gäng­lig ter­räng. Efter att ha följt berg­kan­ten såg vi det sista lju­set sän­ka sig över Horn­bor­ga­sjön innan vi gick ner till bilen och for hemåt. Des­sa två berg är ing­et för den natu­ro­vane utan då rekom­men­de­rar vi att man avnju­ter Myg­ge­ber­get och Tova­ber­get från vägen som pas­se­rar mel­lan des­sa två och Syd­bil­ling­en där man nu så här års tyd­ligt kan se dia­ba­spe­lar­na tit­ta fram mel­lan trä­den på Tovaberget.

Med knapp mar­gi­nal – inom Fri­lufts­li­vets år 2021 – lyc­ka­des vi krys­sa alla fem­ton pla­tå­ber­gen i vårt områ­de. Men alla ber­gen har vid var­je besök visat att det finns mer att upp­täc­ka och fle­ra anled­ning­ar att åter­kom­ma. Var­je pla­tå­berg har ock­så sin egen uni­ka karak­tär vad gäl­ler natur och silu­ett som skif­tar med års­ti­der­na. Har du lyc­kats fyl­la din kryss­lis­ta med alla våra fem­ton berg i Pla­tå­ber­gens Geo­park under året? Om inte så kan vi med­de­la att vi bestämt oss för att Expedition:15 kom­mer leva vida­re även efter det­ta fri­luft­s­år. Kon­cep­tet har varit så upp­skat­tat att vi kör på. Så lad­da ner din kryss­lis­ta och ge dig ut på upp­täckts­färd i platåbergslandskapet.

Infor­ma­tion om Expedition:15 hit­tar du här >

Team­dag på Varvsberget

By Nyheter, Uppleva, Vårt område

För­ra vec­kan var det dags för oss på Pla­tå­ber­gens Geo­park att ha pla­ne­rings­dag i Sköv­de och hur avslu­tar man en sådan, om inte på ett pla­tå­berg. Eftersom vi kic­kat igång Expedition:15 så har vi ju ett ansvar att ock­så vi i orga­ni­sa­tio­nen skall boc­ka av de fem­ton pla­tå­ber­gen i vår geopark.

Vi begav oss till Kungs­le­na kyr­ka och möt­te upp med geo­log Tor­björn Pers­son och vår gui­de Bos­se Wall­ström, boen­de på ber­gets slutt­ning. Han har till­sam­mans med gran­nar röjt upp och påbör­jat fina vand­rings­le­der på Varvs­ber­gets nor­ra ände. Leder­na utgår som sagt från par­ke­ring­en vid kyr­kan och fort­sät­ter upp mot ber­get via Lena­borg. Fina skyl­tar visar vägen och gör det lätt att hit­ta till de sevär­da hotspots ber­get bju­der på. Här hit­tar vi som sagt den del­vis utgräv­da forn­bor­gen Lena­borg, en fan­ta­si­eg­gan­de hus­grund inne i sko­gen, en märk­lig ekplan­te­ring och fler­ta­let klin­tar med mils­vid utsikt. På top­pen av Varvs­ber­get hit­tar vi tex Höge­klint där det finns ett fint vind­skydd, eldstad och bän­kar. Per­fekt om man vill över­nat­ta och vak­na upp till en sago­lik fond med Plan­ta­ber­get, Bor­gun­da­ber­get och Bil­ling­en i blickfånget.

Vand­ring­en run­da­des av vid Bos­ses lust­hus med utsikt över pla­tå­bergs­land­ska­pet. Här satt vi och sur­ra­de kring histo­ria, geo­lo­gi och fram­tids­pla­ner tills efter­mid­da­gen blev kväll. Bos­se berät­ta­de att leder­na kom­mer fort­sät­ta utveck­las både med fler sträck­ning­ar, skylt­ning och infor­ma­tions­tav­lor. Vi läm­na­de Varvs­ber­get med ett stort sug att åter­kom­ma och upp­le­va mer. Ett tips om man ännu inte boc­kat av det på sin kryss­lis­ta för Expedition:15.

Kungs­le­na bju­der på spän­nan­de histo­ria som är fylld av action och dra­ma­tik. Här utspe­la­des 1208 ett av medel­ti­dens vik­ti­ga­re slag mel­lan den dans­ke Kung Sver­ker II och Erik Knuts­son. Om dra­ma­ti­ken vitt­nar namn som Ryt­ta­re­bac­kar­na, Jäm­mersled och Hel­ve­teskär­ret. I områ­det finns fle­ra histo­ris­ka sevärd­he­ter som sät­ter fan­ta­sin i spinn, bl.a. Kungs­le­na kyr­ka, Kungs­går­den, Lena­borg, Kung Vides hög, Monu­men­tet, mm. Besök Lena Gil­les site för att läsa mer >

Expedition:15 – Upp­lev våra 15 pla­tå­berg under 2021

By Nyheter, Uppleva, Vårt område

Luf­ten är fri/Friluftslivets år 2021 är ett pro­jekt som leds av Svensk fri­lufts­liv som syf­tar till att få fler män­ni­skor att pro­va fri­lufts­liv och lång­sik­tigt fort­sät­ta samt öka med­ve­ten­he­ten om fri­lufts­li­vets vär­den och alle­mans­rät­ten. Forsk­ning­en visar ju att fri­lufts­liv har posi­ti­va effek­ter både på häl­san, eko­no­min och mil­jön. Effek­ter som vi behö­ver nu mer än någonsin.

Vi på Pla­tå­ber­gens Geo­park äls­kar fri­lufts­liv och tyc­ker såklart pro­jek­tet är helt rätt och kom­mer att bely­sa det­ta under 2021 på oli­ka sätt. Där­för har vi dra­git igång Expedition:15 som en upp­ma­ning att upp­täc­ka sitt när­om­rå­de och stär­ka pla­tå­bergs­land­ska­pet som varu­mär­ke. Så här ser vår upp­ma­ning ut:

Utfors­ka de väst­göts­ka pla­tå­ber­gen och boc­ka av alla fem­ton under fri­lufts­li­vets år 2021. Oav­sett fri­luft­s­er­fa­ren­het så är det­ta även­ty­ret något för alla.

Ta med dig bar­nen, trä­nings­kom­pi­sar­na, kol­le­gor­na eller PRO-gäng­et och ge er ut på var­dags­ä­ven­tyr. Kom­bi­ne­ra expe­di­tio­ner­na med en fika­korg, storm­kö­ket eller något gott från ditt loka­la cafe och upp­lev våra berg och land­ska­pet där emel­lan. Hur du vill – till fots, på mountain­bi­ke, kanot, ski­dor eller snö­skor. När du vill – Gör det på en vec­ka eller använd årets alla 365 dagar. Du tar det i din egen tid och takt. Och du! Glöm inte alle­mans­rät­ten; att inte stö­ra inte för­stö­ra men fram­för allt, ut och njut av vårt spe­ci­el­la platåbergslandskap!

Vi har tagit fram en kryss­lis­ta så du kan pla­ne­ra och hål­la ord­ning på dina expe­di­tio­ner. Lad­da ner eller häm­ta den på din när­mas­te turist­by­rå. Glöm inte att skic­ka in din kryss­lis­ta till oss när du är klar så skic­kar vi en goodie­bag. Adres­sen står på krysslistan.

Dela gär­na ditt även­tyr på soci­a­la medi­er och tag­ga med: #expedition15 #pla­tå­ber­gens­geo­park #luf­tenär­fri

Lad­da ner kryss­lis­tan (PDF)

 

 

Väst­gö­tars vre­de skall drab­ba dem som ska­dar deras berg

By Geologi, Historia, Nyheter, Vårt område

Som en del av det svens­ka kärn­bräns­le­pro­gram­met utvann man mel­lan 1965 och 1969 uran ur alun­skif­fern vid Ran­stad, mel­lan Sköv­de och Fal­kö­ping. Gru­van kal­la­des Ran­stads­ver­ket och man hade här en uran­halt på tre gram uran/ton alunskiffer.

Det var dock all­de­les för låga hal­ter för att gru­van skul­le vara fort­satt lön­sam i slu­tet av 60-talet och verk­sam­he­ten avslu­ta­des där­för. Under de fyra år gru­van var i drift fick man ut unge­fär 250 ton uran från 1 500 000 ton berg. Under 1970-talet gjor­des någ­ra för­sök att åter­upp­ta drif­ten, men efter pro­tes­ter från lokal­be­folk­ning­en blev det ald­rig rea­li­tet. Geo­log Tor­björn Pers­son från Fal­kö­ping skri­ver om uran­bryt­ning och mot­stån­det mot det.

 

Ran­stad­ver­ken innan silon revs. Foto: Harald Karlsson

Pla­tå­ber­gen har inte bara erbju­dit kvarn­ste­nar och kalk­sten till för­sälj­ning. Under efter­krigs­ti­den väx­te det fram ett nytt och mer omfat­tan­de indu­stri­in­tres­se för pla­tå­ber­gen — ett för värl­den föga håll­bart. Atom­bom­ben som slut­punkt för and­ra världs­kri­get inspi­re­ra­de riks­po­li­ti­ken till långt­gå­en­de pla­ner för utveck­lan­det av en svensk atom­bomb­sar­se­nal. Intres­se­ra­de blic­kar rik­ta­des åter­i­gen mot de väst­göts­ka pla­tå­ber­gen och den uran­ri­ka alunskiffern.

Under kalk­ste­nen i alun­skif­fers övre del vilar en av Euro­pas störs­ta men täm­li­gen utspäd­da före­koms­ter av uran. Ett inhemskt uran utgjor­de en för­ut­sätt­ning för de fram­väx­an­de säker­hets­po­li­tis­ka intres­se­na för en svensk atom­bomb som natur­ligt nog var stark under kal­la kri­gets dagar. Ett riks­in­tres­se ini­ti­e­rat av riks­po­li­tik och för­svar. Atom­boms­pla­ner­na kom gans­ka snart på skam. Intres­set för ura­net väx­er sig trots det­ta star­ka­re i och med fram­väx­ten av civil kärn­krafts­tek­niks behov av uran. Stark riks­po­li­tisk vil­ja och väl­mo­ti­ve­ra­de eko­no­mis­ka intres­sen med­för­de star­ten av pro­spek­te­ring 1955. Snart påbör­jas prov­bryt­ning av uran vid Ran­stad vid Bil­ling­ens fot.

De geo­lo­gis­ka för­un­der­sök­ning­ar­na och ett stort antal prov­borr­ning­ar bidrog till än mer detaljkun­skap om pla­tå­ber­gens upp­bygg­nad och egen­ska­per. Data som sam­la­des in och sam­man­ställ­des av Sve­ri­ges Geo­lo­gis­ka under­sök­ning, SGU.

Bryt­ning­en vid Ran­stad­ver­ket före­togs i gruv­gång­ar under Bil­ling­en men även genom dag­brott i ver­kets när­het. Dimen­sio­nen av verk­sam­he­ten antog stör­re for­mat än de kalk­brott som sedan tidi­ga­re öpp­nats upp i land­ska­pet och den dit­tills före­kom­man­de bryt­ning som det fun­nits lokal accep­tans för. Den nya verk­sam­he­ten inne­bar ock­så på sto­ra mäng­der gif­ti­ga slagg­vo­ly­mer som mås­te tas om hand för att inte läc­ka ut i den för natur­vår­den vik­ti­ga Horn­bor­ga­sjön. En Horn­bor­ga­sjö som var före­mål för en kost­sam och unik restaurering.

Prov­bryt­ning­en och inte minst poten­ti­ellt myc­ket omfat­tan­de pla­ner på dag­brott fick orga­ni­sa­tio­ner som till exem­pel LRF, Natur­vårds­folk, hem­bygds­för­e­ning­ar och samt­li­ga inblan­da­de kom­mu­ner att bör­ja ifrå­ga­sät­ta uran­bryt­ning­en. En unikt folk­lig för­ank­ring såg pla­tå­bergs­land­ska­pets till­gång­ar i form av natur och kul­tur och jord­bruksnä­ring nu akut hotat av sta­ten och inter­na­tio­nel­la gruv­bo­lags intressen.

Till­sam­mans argu­men­te­ra­de man för ett stopp för uran­bryt­ning­en. Den loka­la kun­ska­pen och enga­ge­mang­et för ber­gen som håll­bart för­val­tats av gene­ra­tio­ner väx­te på ett påtag­ligt sätt. Det loka­la enga­ge­mang­et och enig­he­ten var av avgö­ran­de bety­del­se. Men inte till­räck­lig. Till sin hjälp hade man ock­så den svens­ke nobel­pris­ta­ga­ren och kärn­fy­si­kern Han­nes Alfvén. Hans syn på kopp­ling­en mel­lan mili­tär använd­ning och civil kärn­kraft gjor­de honom till en hän­gi­ven och i ämnet myc­ket kun­nig alli­e­rad till det loka­la motståndet.

Som kul­men på pro­tes­ter­na arran­ge­ra­de de loka­la för­e­ning­ar­na en vec­ka 1976 fylld av före­drag, natur­vand­ring­ar och pro­tes­ter kal­lat “Väst­gö­ta­ber­gens dag”. Pro­teströ­rel­sen hade i sak givet­vis stöd i det kärn­krafts­mot­stånd som bör­ja­de växa fram på riks­ni­vå. Ran­stads­mot­stån­det utgjor­de emel­ler­tid en själv­stän­dig lokal rörel­se sprung­en ur lokalt enga­ge­mang och kunskap.

Väst­gö­ta­ber­gens dag avslu­ta­des i ett väl­be­sökt pro­test­mö­te vid Häggum, Ran­stad med bla loka­la kom­mun­po­li­ti­ker och Han­nes Alfvén som tala­re. Där res­tes ock­så en min­nes­sten med texten:

“FÖR­ÖD­EL­SE HOTA­DE BIL­LING­EN, BOR­GUN­DA­BER­GET, GERUMS­BER­GET, TOVA­BER­GET,  GIS­SE­BER­GET, MYGG­BER­GET, MÖS­SE­BERG, PLAN­TA­BER­GET, VARVS­BER­GET OCH ÅLLE­BERG. VÄST­GÖ­TAR VIL­LI­GA ATT VÄR­NA SIN BYGD SAM­LA­DES 1 MAJ 1976 I HÄGGUM. STE­NEN SKALL MIN­NA OM ATT VÄST­GÖ­TARS VRE­DE DRAB­BAR DEM SOM SKA­DAR DERAS BERG.”

Ste­nen i Häggum. Foto: Sofia Hultman

Väst­gö­tars vre­de skall drab­ba dem som ska­dar deras berg! Det fick ver­balt sam­man­fat­ta vil­jan att beva­ra natur- och kul­tur­land­ska­pet samt en uråld­rig men sam­ti­digt levan­de jordbruksbygd.

På grund av ett sjun­kan­de världs­mark­nads­pris fick det även allt fler eko­no­mer att med kri­tis­ka ögon grans­ka pro­jek­tet som så små­ning­om lades ner.

Den 31 okto­ber 1991 spräng­des Ran­stad­ver­kets hjär­ta och silo. Det sat­te punkt för ett cir­ka 30 år långt indu­stri­pro­jekt och sam­ti­digt dröm­men om både atom­va­pen och inhemsk uran­för­sörj­ning av de svens­ka kärn­kraft­ver­ken. Pla­ner som om de satts i ver­ket i full ska­la hade tagit cir­ka en kvadrat­kilo­me­ter av natur- och kul­tur­land­ska­pet per år i anspråk. Lokal­po­li­ti­ker var ena­de om att det inte var så man tänkt för­val­ta land­ska­pet. Tan­kar på ännu icke upp­fun­na ter­mer som tex “eko­system­tjäns­ter” bör­ja­de ta form. Pla­tå­ber­gen skul­le bru­kas utan att för­bru­kas. En ny indu­stri­gren utö­ver annan håll­bar indust­ri­ell verk­sam­het och jord­bruk gav nya merin­koms­ter — ögo­nen föll på en begyn­nan­de turist­in­du­stri. En före­te­el­se som är svår att outsour­ca och som erbju­der allt fler loka­la arbetstillfällen.

 

Text: Tor­björn Pers­son, geo­log bosatt i Falköping

 

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR! Året sum­me­rat och snap­shots från en kring­re­san­de pro­jekt­le­da­res mobil

By Nyheter, Övrigt, Vårt område

Som pro­jekt­le­da­re till­bring­ar jag myc­ket tid på resan­de fot i pla­tå­bergs­land­ska­pet. Någon­stans mel­lan möten, ansök­ning­ar, eko­no­mi­rap­por­te­ring och dead­li­nes för­sö­ker jag stan­na till längs vägen. Tillå­ter mig själv att möta land­ska­pet, andas det, kän­na jor­den. Jag stå längst ute på pre­dik­sto­len på Hal­lesni­pen en tidig mor­gon när Vänern lig­ger spe­gel­blank, och lyf­ter för en sekund över värl­den. Jag käm­par mig ut på Hin­dens rev i höst­storm. Jag ser het som­mar­luft dall­ra över alvar­mar­ker, föl­jer röd­fyrs­hö­gar­na långs vägar­na. Hit­tar glöm­da kalk­sten­sug­nar och klätt­rar i grot­tor i ber­get. En orm­vråk över Kin­ne­kul­les sten­mu­rar, gäss som sträc­ker över slät­ten, dof­ten av ramslök. Jag tän­ker så många gång­er att jag har värl­dens bäs­ta jobb som får se, upp­le­va och upp­täc­ka just här.

I land­ska­pet finns ock­så män­ni­skor­na. Män­ni­skor som lever med ber­gen, som bär på histo­ri­er: sina egna och sina släk­ting­ars. Det är fan­tas­tiskt när jag blir upp­ringd av Karin som bor vid Slätt­ber­gen i Troll­hät­tan, som säger: ”vi som bor här vet ju ingen­ting om ber­gen, kan inte ni ha en guid­ning?”, eller när Kerstin från Öglun­da ring­er och säger, ”vi i byn vill så gär­na ha skyl­tar här!”, och jag fak­tiskt kan ge något till­ba­ka med både guid­ning­ar och skyl­tar. Alla ide­el­la kraf­ter som finns på hos för­e­ning­ar och mind­re verk­sam­het runt om i områ­det. Fan­tas­tis­ka Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri, Lug­nås Qvarstens­gru­va, för­e­ning­en Val­le­vä­gen och för­e­ning­en Bor­gun­da allas hus för att näm­na någ­ra. Dess­utom ser jag hur det bör­jar eta­ble­ra sig en del före­tag som vill sat­sa på natur­tu­rism och använ­da ber­gen som resurs för upp­le­vel­ser och fri­lufts­liv. Mar­tin på Äls­ka Bil­ling­en, Fred­rik på Även­tyr och Trail, vår emi­nen­te gui­de Tor­björn från Fal­kö­ping, med flera.

Alla som kom­mer på våra guid­ning­ar, enga­ge­rar er, eta­ble­rar verk­sam­het eller job­bar ide­ellt. Sam­ar­bets­part­ner, sty­rel­se­med­lem­mar, poli­ti­ker och tjäns­te­män. Tack för att ni är en del av geo­par­ken och berät­tar de spän­nan­de histo­ri­er som finns hos just er!

Näs­ta år ska ansö­kan till Une­sco in, men redan nu är vi en del av den familj som det glo­ba­la geo­parks­nät­ver­ket är. Han­na och jag åkte tåg genom Euro­pa till den Glo­ba­la Geo­parks­kon­fe­ren­sen i Ita­li­en. Berät­ta­de om pla­tå­bergs­land­ska­pet bland 900 del­ta­ga­re från över 60 oli­ka län­der. Jag fort­sat­te min tågre­sa genom Euro­pa och besök­te geo­par­ker i Spa­ni­en och Por­tu­gal. Fick tips och råd och stöd som är ovär­der­li­ga. Under året har vi ock­så haft utbyte med Dan­mark, Nor­ge och Mex­i­ko. En geo­park är inte ensam – det är en del av vårt geo­lo­gis­ka arv, av pla­ne­ten jor­den, och geo­lo­gin för oss sam­man över nationsgränser.

Jag skul­le inte vil­ja påstå att det är en dans på rosor att för­sö­ka eta­ble­ra en geo­park. Jag har job­bat med osä­ker eko­no­misk situ­a­tion, käm­pat med ansök­ning­ar om peng­ar, ald­rig räckt till, all­tid haft en väx­an­de to-do-lis­ta. Det finns peng­ar att söka för pro­jekt och insat­ser, men alla är med kort tids­ho­ri­sont. Hur ska man kun­na ska­pa en per­ma­nent, lång­sik­tig och håll­bar verk­sam­het när det bara bevil­jas lite peng­ar ett år i taget? När all tid går åt till ansök­nings­do­ku­ment, redo­vis­ning­ar och slutrapporteringar?

Rent orga­ni­sa­to­riskt står och fal­ler geo­par­ken (eller i alla fall ansö­kan till Une­sco 2019) med två vik­ti­ga beslut som kom­mer under de förs­ta måna­der­na näs­ta år:

  1. Alla 9 kom­mu­ner ska fat­ta beslut om att lång­sik­tigt stöd­ja pro­jek­tet (fram till 2024)
  2. Pre­si­di­er­na i Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nens två nämn­der Regi­on­ut­veck­lings­nämn­den och Kul­tur­nämn­den ska ha ett möte i janu­a­ri för att behand­la hur regi­o­nen stäl­ler sig till lång­sik­tigt stöd för geoparken.

På gång 2019:

  • Infor­ma­tions­skyl­tar i geo­par­kens områ­de – först ut är Kinnekulle
  • Geo­lo­gi­ut­ställ­ning i Falköping
  • Stu­die­cir­kel för turist­nä­ring (pri­vat & offent­lig) i vår
  • Under­vis­nings­ma­te­ri­al, lärar­hand­led­ning och kon­cept för naturskolor/ geologidagar
  • Utö­kat pro­gram med guid­ning­ar & föreläsningar
  • Inter­na­tio­nellt sam­ar­be­te: bla. Mexiko
  • Sam­ar­be­te med HiS och Mas­ter­pro­gram­met i Kul­tur­arv och Spelteknologi
  • En barn­bok i Klub-seri­en (del av Kas­tis­pro­jek­tet som drivs av HiS)

Stress, eko­no­mis­ka bekym­mer, trög­het i offent­lig för­valt­ning, käns­lan av att ald­rig räc­ka till och mot­vil­li­ga tjäns­te­män till trots. Jag har värl­dens bäs­ta jobb. Det är mötet med land­ska­pet och män­ni­skor­na som ger mig ener­gi, som gör var­je dag till ett även­tyr och en upp­täckts­re­sa. Jag ser fram emot att fort­sät­ta resan 2019 och möta er alla längs vägen!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

 

Ste­nar kan använ­das till myc­ket… infor­ma­tion om väd­ret i Öglunda

En magisk höst­dag längs kyrk­sti­gen, vid foten av Hunneberg.

En av som­ma­rens var­mas­te dagar, vad pas­sar bätt­re än att bada på pene­pla­net vid Nordkroken?

Magisk vin­ter­dag på Kinnekulle.

Dans till ABBA (!) näs­tan var­je kväll på geo­parks­kon­fe­ren­sen i Italien.

Lokal­mat längs vägen.

På väg mel­lan Mari­estad och Fal­kö­ping, stan­nar vid Ekornavallen.

Sky­pe-möte med tea­met från Sve­ri­ge & Mexiko.

Träf­fa­de min kol­le­ga Migu­el från Mex­i­ko på kon­fe­ren­sen i Italien.

Spa­nar på tra­nor, tidig april vid Hornborgasjön.

Tåg längs frans­ka rivi­e­ran, på väg från geo­parks­kon­fe­ren­sen mot Bas­que Coast UNE­SCO Glo­bal Geo­park i Spanien.

Vid foten av Hun­ne­berg: res­ter av kalkugnar.

Mel­lan två möten stan­nar jag till i Gud­hem och får en fan­tas­tisk guid­ning av Greta