Category

Unesco Global Geoparks

Besök i Anhui-pro­vin­sen, Kina – och utbyte med Huangs­han Une­sco Glo­ba­la Geopark

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

”Har du en gång besökt Gula Ber­gen behö­ver du inte se någ­ra and­ra berg”, är ett ord­språk i Kina. Rik­tigt nog var det en fan­tas­tisk upp­le­vel­se att få besti­ga Huangs­han – en Une­sco Glo­bal Geo­park sedan 2004. En helt annan mil­jö än våra läg­re och mer bevux­na pla­tå­berg i Västergötland.

En vec­kas besök i Kina hade som syf­te att under­sö­ka möj­lig­he­ter­na för ett kul­tur­ut­byte och ett sam­ar­bets­av­tal mel­lan Anhui-pro­vin­sen och Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nen. Med på resan var för­u­tom jag från Pla­tå­ber­gens Geo­park vår tolk Ching, Rolf från Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nen, P‑O, Gerth och Åsa från Fal­byg­dens mat och kul­tur, samt Mia från Göte­borgs stad. Det var ett späc­kat pro­gram med allt från besök på en dans­sko­la, tému­se­um, och Pekingo­pe­ran. En dag av vec­kan var vi på besök i Huangs­hu­an Une­sco Glo­ba­la Geo­park för att lära oss mer hur de job­bar och se om vi kan eta­ble­ra ett sam­ar­be­te och utbyte mel­lan våra berg.

Hungs­han – eller Gula Ber­gen i svensk över­sätt­ning – är ett sym­bo­liskt vik­tigt områ­de i kine­sisk kul­tur och histo­ria, bland annat för utveck­ling­en av kine­siskt land­skaps­må­le­ri. Ber­gen består av 130 mil­jo­ner år gam­mal gra­nit, en gång bil­dad i jor­dens inre, och sedan upp­lyft och expo­ne­rad för 65 mil­jo­ner år sedan i sam­band rörel­ser i jord­skor­pan när Hima­laya bil­das. Områ­det är känt för sina kar­ga gra­nit­klip­por, de spe­ci­el­la tal­lar­na som väx­er på klip­por­na, och moln­for­ma­tio­ner­na mel­lan bergs­top­par­na – ofta ser det ut som ett hav av moln där bergs­top­par­na stic­ker upp som öar. De högs­ta top­par­na är unge­fär 1000 meter höga.

Ber­gen och geo­par­ken täc­ker totalt 1200 km² (jmf. Pla­tå­ber­gens geo­park på ca. 4200 km²). Områ­det har ock­så världs­arvs­sta­tus sedan 1990, både för kul­tur och naturarv.

Något av det mest spän­nan­de och läro­ri­ka för mig med besö­ket var hur man i områ­det job­bar med håll­bar turism och beva­ran­de — ber­gen fick som förs­ta områ­de i Asi­en utmär­kel­se som en håll­bar des­ti­na­tion 2014. Det är ett av de mest väl­be­sök­ta turist­om­rå­de­na i Kina, något som själv­klart med­för ett stort sli­tage. Runt om ber­gen har men att väl utbyggt system av sten­lag­da sti­gar, något som gör att besö­kan­de inte sli­ter på omkring­lig­gan­de natur. Om en bergs­topp påver­kas myc­ket, så stäng­er man helt enkelt av det områ­det i fem år, för att sedan utvär­de­ra om det är möj­ligt att öpp­na igen. Man job­bar ock­så myc­ket med lokalt värd­skap, där män­ni­skor som bor i byar runt om ber­gen ska kun­na ta emot gäs­ter i sina hem och på så sätt få en extra inkomst.

En av de saker vi dis­ku­te­ra­de under dagen i geo­par­ken var möj­lig­he­ten för en vand­rings­ut­ställ­ning mel­lan våra två geo­par­ker. En utställ­ning kan inne­hål­la både foton och mål­ning­ar från våra respek­ti­ve områ­den. Vi fort­sät­ter kon­tak­ten – en sak är i alla fall säkert: genom att bli en Une­sco Glo­bal Geo­park öpp­nas många dör­rar till fan­tas­tis­ka natur- och kul­tur­arv runt om i värden.

/ Anna, projektledare

Stu­die­be­sök i två euro­pe­is­ka Une­sco Glo­bal Geoparker

By Geologi, Nyheter, Unesco Global Geoparks

Under sep­tem­ber månad besök­te jag under tre vec­kor tre Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker i söd­ra Euro­pa: Ada­mel­lo Bren­ta Une­sco Glo­ba­la Geo­park under Une­sco-kon­fe­ren­sen i Ita­li­en, Bas­que Coast Une­sco Glo­ba­la Geo­park i nor­ra Spa­ni­en, och Auroca Une­sco Glo­ba­la Geo­park i Por­tu­gal. Jag tänk­te berät­ta lite om mina intryck från besö­ken i de två senare!

Utmär­kan­de för bäg­ge geo­par­ker­na är att de är små – eller sna­ra­re, det blir tyd­ligt att vi i Pla­tå­ber­gens Geo­park är en ovan­ligt stor geo­park. Bas­que Coast Geo­ark är 90 km2, Arouca Geo­park 330 km2. Pla­tå­ber­gens Geo­park är när­ma­re 5000 km2!*

– Bas­que Coast Une­sco Glo­bal Geo­park är en av de mins­ta geo­par­ker­na i det glo­ba­la nät­ver­ket, berät­tar Asi­er Hila­rio Orus, geo­log i geo­par­ken. Vi blev god­kän­da som en glo­bal geo­park 2010, och då hade jag job­bat med pro­jek­tet i fem år.

Bas­que Coast sträc­ker sig över tre kom­mu­ner. Huvud­at­trak­tion är den spek­ta­ku­lä­ra geo­lo­gin längs kust­rem­san, ett feno­men som kal­las flysch (enligt wiki­pe­dia: ”en sedi­men­tär lager­följd av omväx­lan­de fos­sil­fat­ti­ga, fin­kor­ni­ga bergar­ter var­va­de med sand­sten och konglo­me­rat. Flyschlag­ren är ofta myc­ket tjoc­ka och har bil­dats på sto­ra djup i hav genom omväx­lan­de slam­ström­mar och stör­re mass­rö­rel­ser i sam­band med pågåen­de bergs­ked­je­bild­ning”). I Bas­que Coast ser man flysch längs en sträc­ka på 14 kilo­me­ter. Här hit­tar vi bla. den beröm­da kri­ta-ter­tiär-grän­sen, som är känd för att den repre­sen­te­rar den kata­stro­fa­la hän­del­se då en mete­o­rit slog ner på jor­den och hälf­ten av alla arter dog ut.

– Flyschlag­ren är som en bok som berät­tar om fyra geo­lo­gis­ka tidsåld­rar, säger Asi­er Hila­rio Orus. Det som är så spe­ci­ellt här är att vi har pre­cis var­je sida i boken kvar – 60 mil­jo­ner år av jor­dens histo­ria beva­rad i sin ursprung­li­ga lager­följd. Den här spe­ci­el­la geo­lo­gin är av inter­na­tio­nell bety­del­se, det är vår geo­lo­gis­ka resurs som vi i geo­par­ken job­bar för att för­pac­ka och mark­nads­fö­ra som en pro­dukt, och där­med bidra till håll­bar utveckling.

I Bas­que Coast arran­ge­rar geo­par­ken gui­da­de båt­tu­rer längs kus­ten för att upp­le­va geo­lo­gin: man har ca 500 gui­da­de turer per år, med 14 000 besö­kan­de! Det är geo­par­ken som ansva­rar för pro­gram och bok­nings­sy­ste­met, men det är loka­la före­tag som utför själ­va guid­ning­en. På så sätt bidrar geo­par­ken till den loka­la eko­no­min, och fle­ra nya arbetstillfällen.

Arouca Une­sco Glo­ba­la Geo­park lig­ger i nor­ra Por­tu­gal. Geo­par­ken omfat­tar bara en kom­mun, Arouca, har 23 000 invå­na­re och blev god­känd som en glo­bal geo­park 2009.

– Det mest posi­ti­va för Arouca som områ­de har varit för­de­lar­na med det star­ka inter­na­tio­nel­la varu­mär­ket som geo­pa­ker är, berät­tar Dani­el­la Rocha, geo­log i geo­par­ken. I tillägg har vi eta­ble­rat ett väl­digt starkt lokalt nät­verk inom geo­par­ken som ger en sta­bi­li­tet, sam­ti­digt som vi sat­sar myc­ket på utbild­ning och geoturism.

En av de geo­lo­gis­ka huvud­at­trak­tio­ner­na i Arouca är fos­sil­fyn­den efter gigan­tis­ka tri­o­lo­bi­ter. Tri­lo­bi­ter är en nume­ra utdöd djur­grupp som fanns i tidsåld­rar­na kam­bri­um till perm. Det är van­ligt att hit­ta fos­sil efter tri­lo­bi­ter och vi gör det ock­så i pla­tå­ber­gen i Väs­ter­göt­land, men här är de myc­ket små. I Arouca Geo­park har man hit­tat spår efter tri­lo­bi­ter som var upp till en meter stora!

– En av anled­ning­ar­na till att vi lyc­kats bra i Arouca är att de loka­la poli­ti­ker­na var starkt enga­ge­ra­de i geo­par­ken redan från bör­jan, säger Dani­el­la Rocha. Utan det stö­det hade vi ald­rig kun­nat skic­ka in vår ansö­kan och bli god­kän­da som en glo­bal geopark.

En av de saker Dani­el­la Rocha job­bat myc­ket med är inven­te­ring­ar av det geo­lo­gis­ka arvet, och där­ef­ter arbe­tet med en plan för hur de vik­ti­gas­te plat­ser­na ska beva­ras. För­u­tom områ­den med tri­lo­bit­fos­sil, är en sådan plats som man job­bat myc­ket med ett områ­de med den väl­digt spe­ci­el­la bergar­ten ”Cas­tan­hei­ra Gra­ni­te”. Det är en ljust grå gra­nit som inne­hål­ler en annan typ av sten, näm­li­gen svar­ta, run­da ste­nar av bio­tit. Des­sa kan vara 1–12 cm i dia­me­ter, och ibland loss­nar de från den lju­sa gra­ni­ten och blir lig­gan­de som lösa, små svar­ta ste­nar. Enligt den loka­la legen­den var det gra­ni­ten som ”föd­de” fram de svar­ta små ste­nar­na av bio­tit – och där­för kal­las ste­nen lokalt för Pedras Pari­dei­ras, unge­fär ste­nar­na som föder, eller ”birt­hing sto­nes” på eng­els­ka. Det har fun­nits många legen­der om hur des­sa ste­nar hade en magisk kraft inte minst när det kom till fer­ti­li­tet — och många män­ni­skor åkte hit för att ta med sig ste­nar hem. För lokal­be­folk­ning­en som var fat­tig blev för­sälj­ning av sten en extra intäkt, och det fanns en risk att den spe­ci­el­la bergar­ten skul­le för­svin­na helt. Arouca Geo­park har hjälpt till med att avgrän­sa områ­det, byg­ga späng­er och leder att gå på, samt sät­ta upp infor­ma­tions­skyl­tar. I tillägg har man byggt ett litet muse­um där det nu är två per­so­ner från den loka­la byn anställ­da – en mer håll­bar och lång­sik­tig inkomst­käl­la än för­sälj­ning av sten!

*I det glo­ba­la geo­parks­nät­ver­ket sät­ter man inga begräns­ning­ar för hur stor eller liten en geo­park kan vara. I stad­gar­na till Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker står det helt enkelt att en geo­park ”should be of adequa­te size to ful­fil its fun­c­tions”. För oss i Pla­tå­ber­gens Geo­park bety­der det sto­ra områ­det att vi behö­ver extra resur­ser (finan­sie­ring och per­so­nal) för att kla­ra Une­scos krav, jäm­fört med en geo­park av mind­re storlek.

Alla foton: Anna Bergengren

Kurs i Geo­he­ri­tage Mana­ge­ment i Bra­ga, Portugal

By Geologi, Nyheter, Unesco Global Geoparks

För två vec­kor sedan del­tog jag som enda svensk i en vec­kas kurs i det som på eng­els­ka kal­las Geo­he­ri­tage Mana­ge­ment – på svens­ka beva­ran­de av det geo­lo­gis­ka arvet. Däri lig­ger både de natur- och kul­tur­vär­den som finns kopp­lat till geo­lo­gi, och som är grun­den för att man kan ansö­ka om sta­tus som en Une­sco Glo­bal Geopark.

Kur­sen var i Bra­ga, nor­ra Por­tu­gal, och arran­ge­ra­des av Min­ho Uni­ver­si­tet och EGU (Euro­pe­an Geosci­ence Uni­on). Vi var 50 del­ta­ga­re från 20 oli­ka län­der (!), bla. Ugan­da, Chi­le, USA, Iran, Bra­si­li­en, Kro­a­ti­en, Polen, mm. Jag upp­skat­tar att cir­ka två tred­je­de­lar av oss job­ba­de med geo­par­ker i en eller annan form, res­te­ran­de var i stort sett anknut­na till uni­ver­si­tet eller forsk­nings­mil­jö­er. Kul var att av 110 sökan­de var jag en av tret­ton del­ta­ga­re som fick sti­pen­di­um från EGU för att delta!

Geo­lo­giskt arv – vad är egent­li­gen det, och var­för är det något man mås­te bevara?

SGU, Sve­ri­ges geo­lo­gis­ka under­sök­ning, har på svens­ka beskri­vit geo­lo­giskt arv som en del av vårt natu­r­arv och hand­lar pre­cis som allt vårt arv om vär­de­ful­la och repre­sen­ta­ti­va före­te­el­ser, och som utö­ver veten­skap­li­ga vär­den även kan repre­sen­te­ra kul­tu­rel­la, histo­ris­ka, eko­no­mis­ka och este­tis­ka vär­den (…). Begrep­pet kan på så sätt ock­så jäm­fö­ras med begrep­pet kul­tur­arv. Geo­lo­giskt arv behand­lar vårt gemen­sam­ma, vär­de­ful­la arv – de sär­skil­da plat­ser som behö­ver beva­ras till skill­nad från geo­lo­gisk mång­fald som beskri­ver ett mer gene­rellt sam­man­hang. Ett geo­lo­giskt världs­arv har sär­skilt stort, uni­ver­sellt värde.”

Geo­lo­gi berät­tar om pla­ne­ten jor­dens histo­ria. I vår natur finns det uni­ka geo­lo­gis­ka plat­ser som är veten­skap­ligt och peda­go­giskt vik­ti­ga för att för­stå livets utveck­ling och pla­ne­tens histo­ria. Des­sa plat­ser mås­te beva­ras. Men geo­lo­gi är ock­så grund för bio­lo­gisk mång­fald och mänsk­lig histo­ria, och de geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar­na behövs för att beva­ra des­sa värden.

Geo­lo­gisk mång­fald och geo­lo­giskt arv har fle­ra vik­ti­ga funktioner:

  1. Det för­med­lar kun­skap om vår pla­nets utveck­lings­hi­sto­ria, jor­dens pro­ces­ser och ock­så vår framtid
  2. Som grund för vari­a­tion i natur­ty­per och en hög bio­lo­gisk mång­fald. Områ­den med hög geo­lo­gisk mång­fald ger en hög bio­lo­gisk mång­fald, då geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar ger den grund livsmil­jö­er beror av och sam­ver­kar med. Pla­tå­ber­gen med sina oli­ka bergar­ter är klas­sis­ka exem­pel på det, med t.ex. alvars­mar­ker­na på Öster­pla­na Hed eller ras­bran­ter­na runt Hal­le- och Hun­ne­berg. Men även istids­av­sätt­ning­ar­na inom områ­det ger en stor vari­a­tion i natur­ty­per och bio­lo­gi, t.ex. i kame­land­ska­pet i Val­le Härad.
  3. Som grund för fri­lufts­liv, rekre­a­tion och turism. Många av våra vik­ti­gas­te besöks­mål inom fri­lufts­liv och turism är geo­lo­gis­ka plat­ser, med stark kopp­ling till kul­tu­rel­la och histo­ris­ka vär­den. Inom geo­par­ken kan vi t.ex. näm­na Lug­nås Qvarnstens­gru­va, Råda Ås, Kin­ne­kul­le, Mös­se­berg och Ålle­berg som någ­ra få exem­pel bland många.

En geo­park kan inven­te­ra, vär­de­ra och till­han­da­hål­la infor­ma­tion om geo­lo­gis­ka natur­vär­den som bör beak­tas i natur­vår­den och i den fysis­ka pla­ne­ring­en. Inven­te­ring­ar­na ska kun­na använ­das inom utveck­ling av fri­lufts­liv och turism i områ­det samt vara under­lag för natur­vårdsåt­gär­der, t.ex. kom­mu­na­la natur­vårds­pro­gram. En geo­park bidrar till att stär­ka kun­ska­pen om natur­vär­den i pla­tå­bergs­land­ska­pet, något som är grun­den för en lång­sik­tig, håll­bar för­valt­ning. Ofta sak­nas geo­lo­gisk kom­pe­tens inom kom­mu­ner­nas (eller annan ansva­rig) för­valt­ning, och där­för är geo­par­ken en vik­tig sam­ar­bets­part­ner för att till­gäng­lig­gö­ra geo­lo­gisk infor­ma­tion som kan gyn­na det lång­sik­ti­ga natur­vårds­ar­be­tet och bidra till att Sve­ri­ges mil­jö­mål uppfylls.

Under kur­sen i Por­tu­gal fick vi ta del av fle­ra prak­tis­ka exem­pel värl­den över, där man gjort oli­ka insat­ser för att beva­ra och visa fram geo­lo­gis­ka plat­ser. Myc­ket inspi­re­ran­de, och givan­de att träf­fa män­ni­skor som job­bar med sam­ma sak!

Kur­sen pågick under fem dagar, med en dags fält­be­sök i Arouca Une­sco Glo­ba­la Geo­park. Mer om det kom­mer i ett eget blogginlägg!

ps. vi har fått peng­ar från Natur­vårds­ver­kets LONA-sats­ning (Loka­la natur­vårdsåt­gär­der) för att job­ba med att ta fram en beva­ran­de­plan för geo­lo­giskt arv i Pla­tå­bergs­land­ska­pet. Rap­port från det pro­jek­tet kom­mer näs­ta år, 2019!

Med tåg mot geo­parks­kon­fe­rens i Italien

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Mån­dag tion­de sep­tem­ber bör­jar den Inter­na­tio­nel­la Geo­parks­kon­fe­ren­sen i Ada­mel­lo Bren­ta Geo­park, i Madon­na di Cam­pig­lio i nor­ra Ita­li­en. Över 800 del­ta­ga­re kom­mer till kon­fe­ren­sen – mesta­dels repre­sen­tan­ter från geo­par­ker över hela värl­den, men ock­så besluts­fat­ta­re, tjäns­te­män, repre­sen­tan­ter från Une­sco och fors­ka­re. Kon­fe­ren­sen pågår hela vec­kan, och är en bland­ning mel­lan en turist­mäs­sa och en veten­skap­lig kon­fe­rens. Vis­sa delar av pro­gram­met är avsatt för kor­ta pre­sen­ta­tio­ner av geo­par­ker eller aktu­ell forsk­ning knu­tet till geo­par­ker, och lik­nar upp­läg­get som bru­kar vara på veten­skap­li­ga kon­fe­ren­ser. Jag kom­mer ha en pre­sen­ta­tion där jag berät­tar om Pla­tå­ber­gens Geo­park! Sam­ti­digt finns det en mäss­hall, där geo­par­ker och områ­den från hela värl­den kan visa upp sin verk­sam­het. Paral­lellt med det­ta hålls det möten och works­hops där man dis­ku­te­rar geo­par­ker­nas stra­te­gi och utveck­ling runt om i värl­den. En dag av kon­fe­ren­sen är avsatt för ”field excur­sion” – dvs. utflykt i Ama­del­lo Bren­ta Geo­park där vi får ta del av den fan­tas­tis­ka natu­ren och se hur man job­bar med för­med­ling av geologi.

Att del­ta på de inter­na­tio­nel­la geo­parks­kon­fe­ren­ser­na är ett mås­te om man vill bli god­känd som en Une­sco Glo­bal Geo­park. Det är här man träf­far kol­le­gor från hela värl­den, och kny­ter kon­tak­ter som leder vida­re till sam­ar­be­ten. Det är ock­så här man lär sig bäst hur geo­par­ker fun­ge­rar i prak­ti­ken, något som är nöd­vän­dig kun­skap för att utveck­la det egna arbetet.

För mig och min kol­le­ga Han­na bör­jar vi dock resan mot Ita­li­en redan sön­dag mor­gon i Göte­borg – vi har näm­li­gen valt att åka tåg ner genom Europa!

Var­för väl­jer vi att resa i över tret­tio tim­mar, till en hög­re kost­nad än om vi skul­le flyga?

Bild från www.bahn.de

Vi anser att någon gång mås­te man gå från ord till hand­ling, även i offent­lig för­valt­ning. I de fles­ta stra­te­gi­do­ku­ment som finns, tex. Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nens stra­te­gi för till­växt och utveck­ling VG2020, så krä­ver man att det mest mil­jö­vän­li­ga sät­tet att resa ska använ­das. Allt för ofta blir det dock en avväg­ning mot tid och peng­ar, inte bara för resor ut i Euro­pa, men även inom regi­o­nen och Sve­ri­ge. Att resa med tåg ut i Euro­pa är inte det enk­las­te. Syste­met bor­de göras om så att det blir enkla­re att hit­ta infor­ma­tion om bok­ning­ar och tid­ta­bel­ler, och pri­ser­na för tåg­bil­jet­ter bor­de vara bil­li­ga­re. Vi har gjort en kom­pro­miss nu, där vi tar tåget ner och flyg hem. Allt är bätt­re än ing­et, och var­je gång vi väl­jer tåget fram­för fly­get gör vi kli­ma­tet en stor tjänst.

Vi har haft en extrem som­mar i Sve­ri­ge, som på många sätt varit en väckar­kloc­ka för de mänsk­ligt ini­ti­e­ra­de kli­mat­för­änd­ring­ar som pågår runt om i värl­den. I en ny stu­die pub­li­ce­rad i den veten­skap­li­ga tid­skrif­ten Pro­cee­dings of Natio­nal Aca­de­my of Sci­ences (PNAS) pre­sen­te­rar bla. den svens­ke mil­jöpro­fes­sorn Johan Rock­ström nya rön som visar att vi redan vid två gra­ders upp­värm­ning kan påver­ka jor­den så myc­ket att vi når far­li­ga trös­kel­vär­den. En trös­kel är det ord som används när ett system på jor­den (tex kli­ma­tet) plöts­ligt ham­nar i ett nytt, för oss okänt till­stånd. Det kan gå fort, och med just kli­ma­tet finns det fle­ra åter­kopp­lings­me­ka­nis­mer som trig­gas av höj­da tem­pe­ra­tu­rer och som gör att kli­ma­tet för­änd­ras ännu snab­ba­re. Ett exem­pel är det vi sett i som­mar – att jet­ström­mar­na runt Ark­tis desta­bi­li­se­ras så myc­ket när isen smäl­ter att hög­tryck eller låg­tryck ”par­ke­rar sig” över sam­ma områ­de över en lång peri­od, någon som kan med­fö­ra extrem tor­ka eller extre­ma nederbördsmängder.

Vi som job­bar med geo­lo­gi vet att jor­den stän­digt för­änd­ras. Vi har haft kli­mat som varit både var­ma­re och kal­la­re, och mer extre­ma för­hål­lan­den på jor­den. Det är en natur­lig del av pla­ne­tens utveck­ling. Men just nu ser vi för­änd­ring­ar i jor­dens kli­mat­sy­stem som drivs av mänsk­li­ga utsläpp, och vi ris­ke­rar att, helt i onö­dan, för­sät­ta pla­ne­ten i ett till­stånd som kan få kata­stro­fa­la kon­se­kven­ser för mänsk­li­ga samhällen.

Vi vet att vi har lite tid, och för att kla­ra att stäl­la om vårt sam­häl­le till att bli eko­no­misk, soci­al och mil­jö­mäs­sig håll­bart behö­ver vi modi­ga poli­tis­ka beslut. Men vi har alla ock­så ett eget ansvar, som indi­vi­der, före­tag, kom­mu­ner och geo­par­ker. Där­för åker väl­jer vi att ta tåget genom Europa.

ps. vi kom­mer såklart rap­por­te­ra från vår resa via face­book – följ oss gärna!

Hal­lå där Migu­el Ang­el Cruz, geo­log från Comar­ca Mine­ra Geo­park i Mexiko

By Unesco Global Geoparks

Du pra­tar svens­ka och har fak­tiskt bott utan­för Ska­ra en peri­od. Var­för kan du svenska? 

Jag bör­ja­de läsa svens­ka för nio år sedan i Mex­i­ko… Jag vil­le läsa ett annorlun­da språk, inte bara eng­els­ka eller tys­ka. Efter 2,5 år fick jag ett sti­pen­di­um från Svens­ka insti­tu­tet för att åka på en som­mar­kurs i Sve­ri­ge. Det var på Axe­val­la folk­hög­sko­la utan­för Ska­ra! Jag var där en månad, i slu­tet av juli och bör­jan på augusti.

Du har pre­cis varit i Sve­ri­ge i tre vec­kor, och besök­te även Pla­tå­ber­gens Geo­park. Vad tyc­ker du om platåbergslandskapet?

Sve­ri­ge är känt i hela värl­den för sin uni­ka natur, med sina sto­ra sko­gar. Sve­ri­ge är ock­så känt för sin mil­jö­med­ve­ten­het. Jag vil­le åka till Sve­ri­ge igen för att upp­le­va natu­ren och lära mig mer om geo­parks­pro­jek­tet ni har här. Det var jät­te­kul att få se fle­ra geo­lo­gis­ka besöks­mål i pla­tå­bergs­land­ska­pet, och jag tror att de har stor poten­ti­al för att utveck­las för framtiden!

Vil­ken var din favoritplats? 

Migu­el längst ute vid Pre­dik­sto­len på Halleberg.

Min favo­rit var Pre­dik­sto­len, längst ut på Hal­le­berg. Utsik­ten där­i­från över vatt­net och land­ska­pet är väl­digt spe­ci­ell! Plat­sen berät­tar både om geo­lo­gi och land­skap, något som gör den till ett bra besöks­mål för geo­tu­rism. I Mex­i­ko finns det inte så många sto­ra sjö­ar, och för mig kän­des det som att vara vid ett hav!

Du är geo­log vid Comar­ca Mine­ra Une­sco Glo­ba­la Geo­park i Mex­i­ko. Vad är så unikt med er geopark? 

Comar­ca Mine­ra är en geo­park som berät­tar om Mex­i­kos gruv­histo­ria och de malm­fyn­dig­he­ter som finns där, som är en vik­tig del av meso­a­me­ri­kas histo­ria. Det är allt­så tiden innan span­jo­rer­na kom till Mex­i­ko. I de mine­ral­fyn­dig­he­ter som man hit­tar i geo­par­ken har vi bla. sto­ra fynd av sil­ver, som är väl­digt viktiga.

I geo­par­ken har vi ock­så två sto­ra natur­re­ser­vat som sköts av sta­ten, som är bety­del­se­ful­la områ­den i Mex­i­ko. Vi har även ett Une­sco Bio­sfär­om­rå­de som över­lap­par med geo­par­kens område.

I dag har vi inga akti­va gru­vor i geo­par­kens områ­de, men det finns 3000 kilo­me­ter med gam­la gruv­gång­ar kvar under jor­den! Det är lika långt som från Mex­i­co city till Toron­to. Många av de gam­la gruv­om­rå­de­na är för­o­re­na­de, och mil­jö­ar­be­tet runt des­sa plat­ser är vik­tigt. Här spe­lar geo­par­ken en stor roll.

Var­för tyc­ker du så myc­ket om att job­ba med geoparker? 

Man får många vän­ner och kol­le­gor från oli­ka län­der runt om i värl­den. Alla som job­bar med geo­par­ker har sam­ma filo­so­fi, att geo­lo­gi är en vik­tig del av natu­ren – inte bara som en eko­no­misk resurs utan ock­så som en resurs för tex. turism.

 

Foto: Mikael Edens­bo & Anna Bergengren

Hal­lå där Vesa Krök­ki – chef för Rokua Geo­park, Finland

By Unesco Global Geoparks

Rokua Une­sco Glo­ba­la Geo­park i Fin­land har bli­vit nomi­ne­rad som Årets utfärds­mål i Fin­land 2018. Vesa Krök­ki, som är chef för geo­par­ken, berät­tar mer:

Rokua Geo­park has been nomi­na­ted as the Fin­nish out­do­or des­ti­na­tion of the year 2018, con­gra­tu­la­tions! What makes Rokua Geo­park a gre­at des­ti­na­tion for out­do­or life?

The Geo­park offers pos­si­bi­li­ti­es for out­do­or adven­tu­res in both sum­mer and win­ter sea­sons. We have an exten­si­ve network of hiking, biking, ski­ing and kay­a­king trails. The regi­on also offers loads of ser­vices that are are easy to find for the visi­tors: accom­mo­da­tion, food and gui­ding ser­vices. The Geo­parks uni­que nort­hern envi­ron­ment is a per­fect pla­ce for a relax­ed holi­day or for a bit more adven­tu­rous one.

How do you think geo­lo­gy and out­do­or acti­vi­ti­es are connected?

Geo­lo­gy forms the base for the acti­vi­ti­es. Our ice age lands­cape with eskers, dunes and kett­le-holes makes the out­do­ors expe­ri­ence more chal­lenging and inte­re­s­ting for the hikers, mountain bikers and ski­i­ers. Oulu regi­on in Fin­land is other­wi­se flat, but the Geo­park with its uni­que land­forms is a much more diver­si­fi­ed pla­ce. The rolling hills of Rokua area is a beau­ti­ful lands­cape. Also the way we open and explain the birth of the area gives added value for the visitors.

Rokua Geo­park has been a Geo­park sin­ce 2010, and a UNE­SCO Glo­bal Geo­park sin­ce 2015. As the mana­ger of the geo­park, what pos­si­bi­li­ti­es do you think this inter­na­tio­nal sta­tus has brought to the region?

The Geo­park sta­tus is a way to dis­tin­gu­ish our­sel­ves form other Fin­nish out­do­or des­ti­na­tions. Fin­land has 40 natio­nal parks, but only one UNE­SCO Glo­bal Geo­park. We also have a natio­nal park insi­de the Geo­park but it has been rela­ti­vely unk­nown. In Fin­land, like in Swe­den too I guess, the big well known natio­nal parks gat­her most of the atten­tion and the­se smal­ler ones not so much.

The sta­tus is also impor­tant for us as we are wor­king with peop­le coming from abro­ad. The UNE­SCO sta­tus is seen as a pro­mi­se of good qua­li­ty and of somet­hing that is not ordi­na­ry. It has hel­ped us to get more deve­lo­ping money to the area, as it is now recog­ni­zed as a natio­nal­ly and regi­o­nal­ly impor­tant site.

So the sta­tus works in many ways by enhan­ci­ng the live­li­hood of the area. One impor­tant thing is that it gives the local peop­le a sen­se of pri­de of their area, we can see this alre­a­dy now espe­ci­al­ly wor­king with the schools.

If I come to Rokua Geo­park as a visi­tor – what are your top three tips to best enjoy the out­do­or life?

You should start your trip to Rokua Geo­park from our Visi­tor Cent­re Sup­pa, from whe­re you’ll get the maps and advice to your holi­day. The visi­tor cent­re has a per­ma­nent exhi­bi­tion, a small café and it also rents out­do­or gear such as mountain bikes and snows­ho­es. Befo­re hea­ding out you should also uplo­ad our free Rokua Geo­park 3D mobi­le app from which you can get a lot of infor­ma­tion of the regi­ons sights and services.

Next I’d recom­mend you to go and explo­re the Rokua Esker and Dune area whe­re you can see the tra­ces of the last ice age but also enjoy a very spe­ci­al part of Fin­lands natu­re. Rokua is spe­ci­al with its lichen heat­hs, pine forests and small kett­le hole ponds. In Rokua we also have the well main­tai­ned Rokua natio­nal park with its rou­tes for ski­ing, hiking and mountain biking.

Cano­e­ing and kay­a­king is also a popu­lar way to explo­re the regi­on. You can do the­se acti­vi­ti­es eit­her in the rivers or the nume­rous lakes of the area. Cano­es and kay­aks can be ren­ted from our com­pa­ni­es to the Lake Oulu­jär­vi and to the River Oulu­jo­ki. On lake Oulu­jär­vi you can kay­ak to the small islands that form the Oulu­jär­vi hiking area. In the hiking area we have seve­ral lean to shel­ters and fire pla­ces. You can also stay over in a tent and expe­ri­ence a bit of wilderness.

Les­bos Une­sco Glo­ba­la Geo­park – förste­nad skog och flyktingkris

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Nord­öst i det Ege­is­ka havet, nära Tur­ki­ets kust, lig­ger den gre­kis­ka ön Les­bos. När jag till­bring­ar någ­ra vec­kor här i bör­jan av janu­a­ri är det skör­de­tid i olivlun­dar­na som täc­ker söd­ra delen av ön, och träd­går­dar­na är ful­la av apel­sin- och citron­träd. För inte så många år sedan var ön ett popu­lärt res­mål för oss nord­bor, idag är den hårt drab­bad av eko­no­misk kris och flyktingströmmar.

År 2000 bil­da­des det Euro­pe­is­ka geo­parks­nät­ver­ket av fyra förs­ta geo­par­ker. En av dem var Les­bos geo­park. Ett vul­kan­ut­brott för 20 mil­jo­ner år sedan resul­te­ra­de i det Les­bos geo­park är mest känt för – den förste­na­de sko­gen. På den tiden var ön täckt av tro­pisk skog, rik på djur och väx­ter. Tjoc­ka lager med vul­ka­niskt mate­ri­al begrav­de sko­gen, som genom de kom­man­de årmil­jo­ner­na blev till sten. I det natur­hi­sto­ris­ka muse­et i Sigri, en by i nor­ra delen av Les­bos, kan man se någ­ra av de fan­tas­tiskt väl­be­va­ra­de fos­sil som man hit­tat på ön. Det är allt från träd­stam­mar, väx­ter och löv, till djur som lev­de i den tro­pis­ka skogen.

Bild från det störs­ta flyk­ting­läg­ret på Lesvos, Moria.

Anled­ning­en till att jag var på Les­bos var inte bara ett besök i geo­par­ken, utan arbe­te som volon­tär i flyk­ting­lä­ger. Les­bos är en av de gre­kis­ka öar som fått ta emot flest flyk­ting­ar de senas­te åren. I dags­lä­get bor det runt 8000 flyk­ting­ar här, och nya anlän­der näs­tan var­je natt med båtar från Tur­ki­et. Det störs­ta flyk­ting­läg­ret, Moria, har beskri­vits som ett kon­cent­ra­tions­lä­ger med 5000 män­ni­skor i ett läger som bygg­des för 2000. Synen av barac­ker mel­lan höga tagg­tråds­stäng­sel, under­när­da barn och stan­ken av avfö­ring för onek­li­gen tan­kar­na ditåt.

Med det tuf­fa läget på Les­bos för både boen­de och flyk­ting­ar för­sö­ker geo­par­ken bidra där man kan, berät­tar Nikos Zou­ros, som är chef för Les­bos geo­park. Jag möter honom en efter­mid­dag inne i störs­ta sta­den Mytili­ni där geo­par­ken har kon­tor och en geo­lo­gi­ut­ställ­ning. Det vik­ti­gas­te man kan göra, menar Nikos, är att ge män­ni­skor någon form av menings­full var­dag utan­för de för­fär­li­ga för­hål­lan­de­na inne i läg­ren. Där­för har man bl.a. ord­nat buss­re­sor från flyk­ting­läg­ren upp till det natur­hi­sto­ris­ka muse­et i Sigri. För­u­tom att få en paus från en var­dag av vid­ri­ga för­hål­lan­den, får män­ni­skor­na ock­så för förs­ta gång­en en för­stå­el­se över det land­skap och den plats där de, efter tim­mar ute till havs, kom­mit i land. En ökad för­stå­el­se och käns­la för sitt nya hem­land tror jag att geo­par­ker värl­den över kan bidra med i integrationsarbetet.

20 nya ansök­ning­ar till Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker 2018

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker väx­er fort värl­den över — och det är verk­li­gen på tiden att Sve­ri­ge hop­par på tåget!

20 nya områ­den värl­den över har 2018 ansökt om att bli god­kän­da som Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker, och tre befint­li­ga geo­par­ker har ansökt om att få utö­ka sitt område.

Pla­tå­ber­gens Geo­park sat­sar på att skic­ka in en ansö­kan hös­ten 2019 om att bli Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­ba­la Geopark.

Läs mer om de nya ansök­ning­ar­na på http://www.unesco.org/new/en/natural-sciences/environment/earth-sciences/unesco-global-geoparks/new-applications/

Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker – en inter­na­tio­nell familj

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Vår face­book­si­da har inte ens varit uppe i två vec­kor när det pling­ar till i min tele­fon: nytt med­de­lan­de. Jag öpp­nar face­book. ”Hej! Jag heter Migu­el, och är geo­log i en geo­park i Mex­i­ko. Jag läs­te en kurs på Axe­val­la folk­hög­sko­la ett år… Jag är nu aktiv som med­lem i Svens­ka insti­tu­tet i Mex­i­ko och går och lär mig svens­ka en kväll i vec­kan. Kan vi hit­ta något sam­ar­bets­pro­jekt mel­lan våra geoparker?”

Bre­vet är gans­ka typiskt för hur det fun­ge­rar mel­lan geo­par­ker värl­den över. 2015 del­tog jag på min förs­ta geo­parks­kon­fe­rens, i Rokua i Finland.

Den Euro­pe­is­ka Geo­parks­kon­fe­ren­sen 2017 var på Azorerna.

Jag som tidi­ga­re mest varit på veten­skap­li­ga geo­lo­gi­kon­fe­ren­ser slogs genast av hur avslapp­nad och famil­jär stäm­ning det var. Här möt­te man verk­li­gen kol­le­gor från hela värl­den, alla brann för att spri­da geo­parkskon­cep­tet och hjäl­pa and­ra pro­jekt fram­åt. Noll kon­kur­rens. Till och med i stad­gar­na för Une­sco Glo­bal Geo­parks står det att man ska vara aktiv del i det inter­na­tio­nel­la nät­ver­ket, och man upp­munt­rar till sam­ar­be­ten mel­lan geo­par­ker värl­den över. Som en god­känd Une­sco Glo­bal Geo­park del­tar man på två kon­fe­ren­ser per år, och som en geo­park som ska läm­na in en ansö­kan (en ”Aspi­ring Geo­park”) del­tar man på en kon­fe­rens per år.

Just pas­sio­nen för geo­par­ker som kon­cept och för­med­ling av geo­ve­ten­skap är något jag tror för­e­nar alla som job­bar med Une­sco Glo­bal Geo­parks. Men ofta är det ett arbe­te i mot­vind: geo­lo­gi ses på de fles­ta plat­ser bara som något som ska utvin­nas som en eko­no­misk resurs, kun­ska­pen om geo­lo­gi är låg hos all­män­he­ten och finan­siä­rer och poli­ti­ker bac­kar så fort man näm­ner ordet. ”Sten? Det är väl ing­et som kan loc­ka besö­ka­re?”. Att geo­par­ker rym­mer så myc­ket mer än bara sten, är något vi alla job­bar hårt för att för­med­la. Jag upp­le­ver att det är sam­ma pro­blem för geo­par­ker vart man än är i värl­den. Där­för blir kon­fe­ren­ser och sam­ar­bets­pro­jekt som möte­sa­re­nor ännu vik­ti­ga­re för att få stöd från varand­ra och dela med sig av erfa­ren­he­ter. Som pro­jekt­le­da­re för en geo­park är jag pri­vi­le­gi­e­rad som har kol­le­gor över hela värl­den som bac­kar och lyf­ter mig i mitt arbete.

And­ra spän­nan­de sam­ar­be­ten som jag sneg­lar på är en geo­park i Extre­ma­du­ra, Spa­ni­en, där våra tra­nor över­vint­rar var­je år. Att föl­ja tra­nor­nas resa mel­lan två geo­par­ker, det vore något? På väg till och från Extre­ma­du­ra fly­ger de dess­utom över en annan geo­park i Spa­ni­en, Bas­que Coast. Där job­bar Asi­er som geo­log. Han bru­kar skic­ka en bild till mig unge­fär så här års, när tra­nor­na sträc­ker norrut: ”Snart kom­mer de, Anna!”

Efter lite betän­ke­tid inser jag att Migu­el från Mex­i­ko och jag träf­fa­des redan 2016 på den Glo­ba­la Geo­parks­kon­fe­ren­sen i Eng­land. Då job­ba­de jag med geo­par­ker i Nor­ge, och även om han pra­ta­de svens­ka med mig för­stod jag inte att han bott mitt i pla­tå­bergs­land­ska­pet! Värl­den är liten, och med geo­par­ker har man vän­ner i näs­tan var­je hörn…

Det finns idag 127 geo­par­ker i 35 län­der värl­den över.

Läs mer om Une­sco Glo­bal Geo­parks på: www.unesco.org/geoparks
8th Inter­na­tio­nal Con­fe­rence on UNE­SCO Glo­bal Geo­parks: https://www.campigliodolomiti.it/lang/EN/pagine/dettaglio/ggn,187/ggn,1331.html