I år fira­de vi för förs­ta gång­en geo­di­ver­si­ty day den 6/10! Men vad är geo­lo­gisk diver­si­tet eller geo­lo­gisk mång­fald? Det är såklart den abi­o­tis­ka (icke-levan­de) mot­sva­rig­he­ten till bio­lo­gisk mång­fald. De fles­ta geo­par­ker värl­den över har en väl­digt stor geo­lo­gisk mång­fald – så även i Pla­tå­ber­gens Une­sco glo­ba­la geo­park. Pla­tå­ber­gen med sina oli­ka lager ger upp­hov till ett rikt, vari­e­rat landskap. 

Den eng­els­ka defi­ni­tio­nen av geo­lo­gisk mång­fald (geo­di­ver­si­ty) är : “the natu­ral range (diver­si­ty) of geo­lo­gi­cal (rocks, mine­rals, fos­sils), geo­morp­ho­lo­gi­cal (land­forms, topo­grap­hy, phy­si­cal pro­ces­ses) and soil and hyd­ro­lo­gi­cal fea­tu­res. It inclu­des their assembla­ges, structu­res, systems and con­tri­bu­tions to lands­ca­pes” (Gray 2013). SGU (2015) har på svens­ka beskri­vit geo­lo­gisk mång­fald som “vari­a­tio­nen hos berg­grun­den, mine­ra­len, jordar­ter­na, land­for­mer­na och de geo­lo­gis­ka pro­ces­ser­na. Geo­lo­gisk mång­fald bil­dar till­sam­mans med bio­lo­gisk mång­fald natu­rens hela vari­a­tions­ri­ke­dom. Geo­lo­gisk mång­fald är en flex­i­bel term som tillå­ter en vid tolk­ning och som i stort sett mot­sva­rar begrep­pet bio­lo­gisk mång­fald. Men medan den bio­lo­gis­ka mång­fal­den endast beskri­ver nuti­da bio­tisk mång­fald, inne­bär geo­lo­gisk mång­fald en upp­skatt­ning av pla­ne­ten Jor­den och dess mil­jö­mäs­si­ga mång­fald i både tid och rum. Den geo­lo­gis­ka mång­fal­den och dess funk­tio­ner ingår som en vik­tig del i det eko­lo­gis­ka sam­spe­let och bidrar där­för till oli­ka livsmil­jö­ers för­del­ning och möj­lig­he­ter till sprid­ning. Geo­lo­gisk infor­ma­tion är där­för ofta en del i arbe­tet med att bedö­ma ett områ­des naturvärde.”

Geo­lo­gi berät­tar om pla­ne­ten jor­dens histo­ria. I vår natur finns det uni­ka geo­lo­gis­ka plat­ser som är veten­skap­ligt och peda­go­giskt vik­ti­ga för att för­stå livets utveck­ling och pla­ne­tens histo­ria. Des­sa plat­ser mås­te beva­ras. Men geo­lo­gi är ock­så grund för bio­lo­gisk mång­fald och mänsk­lig histo­ria, och de geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar­na behövs för att beva­ra des­sa värden.

 

Geo­lo­gisk mång­fald kan ses som en geo­lo­gisk natur­re­surs som bör nytt­jas på ett håll­bart sätt. För att des­sa funk­tio­ner ska beva­ras och för­val­tas lång­sik­tigt behö­ver man sam­la in kun­skap och göra en sår­bar­hets­a­na­lys av plat­ser­na. Geo­lo­gisk mång­fald är en vik­tig del för att bibe­hål­la resi­li­en­ta natur­sy­stem och de eko­system­tjäns­ter vi män­ni­skor är bero­en­de av. Natur­sy­ste­men består av abi­o­tis­ka och bio­tis­ka fak­to­rer, och geo­lo­gi bidrar direkt till alla fyra typer av eko­system­tjäns­ter (stöd­jan­de, regle­ran­de, för­sör­jan­de, kulturella).

Geo­lo­gisk mång­fald och geo­lo­giskt arv har fle­ra vik­ti­ga funktioner:

  1. Det för­med­lar kun­skap om vår pla­nets utveck­lings­hi­sto­ria, jor­dens pro­ces­ser och ock­så vår framtid
  2. Som grund för vari­a­tion i natur­ty­per och en hög bio­lo­gisk mång­fald. Områ­den med hög geo­lo­gisk mång­fald ger en hög bio­lo­gisk mång­fald, då geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar ger den grund livsmil­jö­er beror av och sam­ver­kar med. Pla­tå­ber­gen med sina oli­ka bergar­ter är klas­sis­ka exem­pel på det, med t.ex. alvars­mar­ker­na på Öster­pla­na Hed eller ras­bran­ter­na runt Hal­le- och Hun­ne­berg. Men även istids­av­sätt­ning­ar­na inom områ­det ger en stor vari­a­tion i natur­ty­per och bio­lo­gi, t.ex. i kame­land­ska­pet i Val­le Härad.
  3. Som grund för fri­lufts­liv, rekre­a­tion och turism. Många av våra vik­ti­gas­te besöks­mål inom fri­lufts­liv och turism är geo­lo­gis­ka plat­ser, med stark kopp­ling till kul­tu­rel­la och histo­ris­ka vär­den. Inom geo­par­ken kan vi t.ex. näm­na Lug­nås Qvarnstens­gru­va, Råda Ås, Kin­ne­kul­le, Mös­se­berg och Ålle­berg som någ­ra få exem­pel bland många.

En geo­park kan inven­te­ra, vär­de­ra och till­han­da­hål­la infor­ma­tion om geo­lo­gis­ka natur­vär­den som bör beak­tas i natur­vår­den och i den fysis­ka pla­ne­ring­en. Inven­te­ring­ar­na och beva­ran­de­pla­nen ska kun­na använ­das inom utveck­ling av fri­lufts­liv och turism i områ­det samt vara under­lag för natur­vårdsåt­gär­der, t.ex. kom­mu­na­la natur­vårds­pro­gram. En geo­park bidrar till att stär­ka kun­ska­pen om natur­vär­den i pla­tå­bergs­land­ska­pet, något som är grun­den för en lång­sik­tig, håll­bar för­valt­ning. Ofta sak­nas geo­lo­gisk kom­pe­tens inom kom­mu­ner­nas (eller annan ansva­rig) för­valt­ning, och där­för är geo­par­ken en vik­tig sam­ar­bets­part­ner för att till­gäng­lig­gö­ra geo­lo­gisk infor­ma­tion som kan gyn­na det lång­sik­ti­ga natur­vårds­ar­be­tet och bidra till att Sve­ri­ges mil­jö­mål uppfylls.

SGU (2002) sum­me­rar någ­ra av de vik­ti­gas­te anled­ning­ar­na till var­för vi behö­ver ta hän­syn till och beva­ra den geo­lo­gis­ka mång­fal­den, näm­li­gen för att:

  • säker­stäl­la orör­da, repre­sen­ta­ti­va och sär­präg­la­de inslag i landskapet,
  • kun­na tol­ka, och i fram­ti­den omtol­ka, jor­dens och land­ska­pets utveckling,
  • ha till­gång till repre­sen­ta­ti­va och sär­präg­la­de geo­lo­gis­ka bild­ning­ar för forsk­ning utbild­ning och rekreation,
  • för­stå och föl­ja de geo­lo­gis­ka processerna,
  • beva­ra för­ut­sätt­ning­ar­na för bio­lo­gisk mångfald.