Luften är fri – Friluftsåret 2021 går mot sitt slut. I början av året drog vi ju igång den uppskattade utmaningen Expedition:15 för att uppmärksamma Friluftslivets år. Expedition:15 går ut på att uppmana folk till att uppleva alla våra platåberg. En måste inte nödvändigtvis ha varit på toppen av alla berg. Men vi säger att man skall ha upplevt alla berg. Lite luddigt kanske, men många berg är en redan på när en åker på vägarna runtomkring dem. Många blir faktiskt förvånade när vi säger att det finns femton stycken platåberg i Västergötland. Därför tyckte vi att det var en god idé att pusha alla våra femton berg.

Trots att vi i teamet på Platåbergens Geopark har platåbergen som arbetsplats så hade vi ännu inte upplevt alla berg. Eller ja, vi har ju som sagt åkt på vägarna runt dem och sett deras siluetter. Så på det sättet har vi nog lyckats med utmaningen.

Men vi kände att det inte riktigt räckte. Vi ville ägna de sista bergen i vår utmaning något mer uppmärksamhet än en hastig blick genom en bilruta i 70 kilometer per timme. Så vi tog oss an utmaningen på upploppet och bockade av de sista ”små-bergen”. Så denna krispiga vinterdag, precis innan snön föll över platåbergslandskapet, drog vi ut för att bocka av Plantaberget, Tovaberget, Myggeberget och Gisseberget.

Vi började med att åka till Plantaberget. På vägen stannade vi till vid Store sten i Åsle. En rejäl minnessten i diabas på hela 50 ton som restes 1896 till minne över Slaget vid Åsle 1389. Väl framme vid naturreservatet Gunniltorp på Plantabergets östra sida parkerade och gick in mot berget. Vi tog oss upp på bergkanten och följde den norrut. Vi stannade till vid en klint som bjöd på vidsträckt utsikt mot Varvsberget och Kungslena. Vi vandrade sedan vidare mot Dalen för att ta oss neråt. Nere i dalen fick vi se mängder av håris, eller vättesskägg som det också kallas. Detta fenomen uppstår på våta, ruttna trägrenar från lövträd, speciellt på bok eller ek, när temperaturen är något under 0 °C och när marken är snöfri. Vidare följde vi Pilgrimsleden längs bergets nedsida. Diabas väggen lockade oss genom lövlösa grenverk. Vi gjorde en avstickare in till diabasen och dess mäktiga formationer.  Väl tillbaka på Pilgrimsleden kom vi till en öppen plats med ett ensamt fikabord och en liten skylt med ”Paradiset” infräst i träet. Som en glänta öppnar det sig och en kan bara föreställa sig en närmast sakral känsla här om våren.

Nästa berg på listan var Gisseberget. Detta berg är svårt att komma upp på utan att korsa privat mark. Detta i kombination med tidsbrist gjorde att vi valde att uppleva berget på lite håll. Och tekniskt sett var vi på berget med bilen då berget består av mer än bara toppen. Så check på Gisseberget, som är det minsta av platåbergen i Västergötland. Men dess siluett är en av de mest distinkta och upplevs med fördel på håll. Vill man ta sig upp på berget så ger vi lite tips här.

På väg upp mot Tova- och Myggeberget åkte vi förbi Gerumsberget. Det bockade vi av redan i början på maj. Men när vi såg skylten som hänvisade till fyndplatsen för Gerumsmanteln – Sveriges äldsta klädesplagg – var vi tvungna att göra en avstickare. Efter att ha åkt en bra stund på skogsvägen upp mot Hjortamossen, där fyndplatsen ligger, så kom vi fram till en P-skylt och ytterligare en hänvisning mot denna unika plats. Genom gles tallskog med en vintergrön och mjuk matta av mossa kom vi strax fram till en spång som leder ut en bit på mossen. Här sitter skylten som markerar platsen där manteln hittades 1920. Manteln återfinns numer på Historiska museet i Stockholm. En kopia finns dock att beskåda på Falbygdens museum i Falköping.

Väl framme vid de två sista bergen börjar det skymma. Tova- och Myggeberget upplevs nästan som ett berg med två toppar. En profilbild på Myggeberget hinns med innan vi tar oss vidare mot Tovabergets naturreservat. Mycket av terrängen nedanför berget består av så kallade extremrikkärr. Efter att ha passerat en hittat in till en gammal traktorväg närmare den blockrika branten hittar vi till slut en ”klev” med lagom lutning. Kleven är egentligen en viltstig men djuren är ofta en vettig vägvisare i otillgänglig terräng. Efter att ha följt bergkanten såg vi det sista ljuset sänka sig över Hornborgasjön innan vi gick ner till bilen och for hemåt. Dessa två berg är inget för den naturovane utan då rekommenderar vi att man avnjuter Myggeberget och Tovaberget från vägen som passerar mellan dessa två och Sydbillingen där man nu så här års tydligt kan se diabaspelarna titta fram mellan träden på Tovaberget.

Med knapp marginal – inom Friluftslivets år 2021 – lyckades vi kryssa alla femton platåbergen i vårt område. Men alla bergen har vid varje besök visat att det finns mer att upptäcka och flera anledningar att återkomma. Varje platåberg har också sin egen unika karaktär vad gäller natur och siluett som skiftar med årstiderna. Har du lyckats fylla din krysslista med alla våra femton berg i Platåbergens Geopark under året? Om inte så kan vi meddela att vi bestämt oss för att Expedition:15 kommer leva vidare även efter detta friluftsår. Konceptet har varit så uppskattat att vi kör på. Så ladda ner din krysslista och ge dig ut på upptäcktsfärd i platåbergslandskapet.

Information om Expedition:15 hittar du här >