Category

Övrigt

Ber­gets sommarsång

By Nyheter, Övrigt
Till Ber­gets rand från mils­vitt panorama 
bär Vänerns vin­dar fram en melodi.
Den för ett bud om skön­het och om drama
med insjöns vida vat­ten däruti.
Från kla­ra käll­språng kvill­rar sommarbäckar
som ner mot vat­ten­fal­lens flö­den förs.
Vid kle­vors brant där örn och gju­se häckar 
står dagg­frisk äng där fågelsång­en hörs. 
 
En mor­gon­dim­mas vack­ra vita strängar
vid tuv­klädd våt­marks sil­ver­vi­ta ström
tycks svä­va bort mot hagar och mot ängar
som fag­ra slö­jor i en sommardröm.
I som­ma­ry­rans skö­nas­te alléer
går ljum­ma vin­dar fram med almars sus.
De för ett bud till Ber­gets ateljeér
om ska­pargläd­jens grund med färg och ljus.
 
Se mäk­tigt kalk­stens­brott med röda stenar
som bil­dats i ett okänt urtidshav.
Där orto­cer­kalk skik­tar och förenar
med färg och pen­sel som vår urtid gav.
Vi minns att Ber­get sti­git upp ur haven
och fått sin form av elden och av is.
Att all dess skön­het dof­tar lik­som saven
i vårens tid på vårens eget vis. 
 
Kom hit och vand­ra över Ska­gens ängar
i bloms­terprakt mot hedar och mot vall.
Se Ber­get fär­gas skönt av blomstersängar
vid sti­gar bort mot Mar­torps vattenfall.
I tack­sam­het för Ska­pel­sen som danats
går våra böner upp mot Ber­gets Sal.
Till värl­dars Her­re och det ljus som anats
går Löf­tets sti­gar fram i sommardal.
 
Från lum­mig skog i Väs­ter­pla­nas ängar
hörs fågelsång i jät­te­e­k­ars land.
Och tär­nor fly­ger runt i vida svängar
bland sand­stensk­le­vor­na  vid skum­klädd strand.
Kom lyss till ton från sto­rängs­rö­sen röda
och bäc­kars sång i sol­upp­gång­ens fors,
En evig hyll­nings­sång till odlarmöda
går över klip­por­na vid Hastingskors.
 
 En hyll­ning till Kin­ne­kul­le i dikt­form av Arne Appelqvist

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR! Året sum­me­rat och snap­shots från en kring­re­san­de pro­jekt­le­da­res mobil

By Nyheter, Övrigt, Vårt område

Som pro­jekt­le­da­re till­bring­ar jag myc­ket tid på resan­de fot i pla­tå­bergs­land­ska­pet. Någon­stans mel­lan möten, ansök­ning­ar, eko­no­mi­rap­por­te­ring och dead­li­nes för­sö­ker jag stan­na till längs vägen. Tillå­ter mig själv att möta land­ska­pet, andas det, kän­na jor­den. Jag stå längst ute på pre­dik­sto­len på Hal­lesni­pen en tidig mor­gon när Vänern lig­ger spe­gel­blank, och lyf­ter för en sekund över värl­den. Jag käm­par mig ut på Hin­dens rev i höst­storm. Jag ser het som­mar­luft dall­ra över alvar­mar­ker, föl­jer röd­fyrs­hö­gar­na långs vägar­na. Hit­tar glöm­da kalk­sten­sug­nar och klätt­rar i grot­tor i ber­get. En orm­vråk över Kin­ne­kul­les sten­mu­rar, gäss som sträc­ker över slät­ten, dof­ten av ramslök. Jag tän­ker så många gång­er att jag har värl­dens bäs­ta jobb som får se, upp­le­va och upp­täc­ka just här.

I land­ska­pet finns ock­så män­ni­skor­na. Män­ni­skor som lever med ber­gen, som bär på histo­ri­er: sina egna och sina släk­ting­ars. Det är fan­tas­tiskt när jag blir upp­ringd av Karin som bor vid Slätt­ber­gen i Troll­hät­tan, som säger: ”vi som bor här vet ju ingen­ting om ber­gen, kan inte ni ha en guid­ning?”, eller när Kerstin från Öglun­da ring­er och säger, ”vi i byn vill så gär­na ha skyl­tar här!”, och jag fak­tiskt kan ge något till­ba­ka med både guid­ning­ar och skyl­tar. Alla ide­el­la kraf­ter som finns på hos för­e­ning­ar och mind­re verk­sam­het runt om i områ­det. Fan­tas­tis­ka Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri, Lug­nås Qvarstens­gru­va, för­e­ning­en Val­le­vä­gen och för­e­ning­en Bor­gun­da allas hus för att näm­na någ­ra. Dess­utom ser jag hur det bör­jar eta­ble­ra sig en del före­tag som vill sat­sa på natur­tu­rism och använ­da ber­gen som resurs för upp­le­vel­ser och fri­lufts­liv. Mar­tin på Äls­ka Bil­ling­en, Fred­rik på Även­tyr och Trail, vår emi­nen­te gui­de Tor­björn från Fal­kö­ping, med flera.

Alla som kom­mer på våra guid­ning­ar, enga­ge­rar er, eta­ble­rar verk­sam­het eller job­bar ide­ellt. Sam­ar­bets­part­ner, sty­rel­se­med­lem­mar, poli­ti­ker och tjäns­te­män. Tack för att ni är en del av geo­par­ken och berät­tar de spän­nan­de histo­ri­er som finns hos just er!

Näs­ta år ska ansö­kan till Une­sco in, men redan nu är vi en del av den familj som det glo­ba­la geo­parks­nät­ver­ket är. Han­na och jag åkte tåg genom Euro­pa till den Glo­ba­la Geo­parks­kon­fe­ren­sen i Ita­li­en. Berät­ta­de om pla­tå­bergs­land­ska­pet bland 900 del­ta­ga­re från över 60 oli­ka län­der. Jag fort­sat­te min tågre­sa genom Euro­pa och besök­te geo­par­ker i Spa­ni­en och Por­tu­gal. Fick tips och råd och stöd som är ovär­der­li­ga. Under året har vi ock­så haft utbyte med Dan­mark, Nor­ge och Mex­i­ko. En geo­park är inte ensam – det är en del av vårt geo­lo­gis­ka arv, av pla­ne­ten jor­den, och geo­lo­gin för oss sam­man över nationsgränser.

Jag skul­le inte vil­ja påstå att det är en dans på rosor att för­sö­ka eta­ble­ra en geo­park. Jag har job­bat med osä­ker eko­no­misk situ­a­tion, käm­pat med ansök­ning­ar om peng­ar, ald­rig räckt till, all­tid haft en väx­an­de to-do-lis­ta. Det finns peng­ar att söka för pro­jekt och insat­ser, men alla är med kort tids­ho­ri­sont. Hur ska man kun­na ska­pa en per­ma­nent, lång­sik­tig och håll­bar verk­sam­het när det bara bevil­jas lite peng­ar ett år i taget? När all tid går åt till ansök­nings­do­ku­ment, redo­vis­ning­ar och slutrapporteringar?

Rent orga­ni­sa­to­riskt står och fal­ler geo­par­ken (eller i alla fall ansö­kan till Une­sco 2019) med två vik­ti­ga beslut som kom­mer under de förs­ta måna­der­na näs­ta år:

  1. Alla 9 kom­mu­ner ska fat­ta beslut om att lång­sik­tigt stöd­ja pro­jek­tet (fram till 2024)
  2. Pre­si­di­er­na i Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nens två nämn­der Regi­on­ut­veck­lings­nämn­den och Kul­tur­nämn­den ska ha ett möte i janu­a­ri för att behand­la hur regi­o­nen stäl­ler sig till lång­sik­tigt stöd för geoparken.

På gång 2019:

  • Infor­ma­tions­skyl­tar i geo­par­kens områ­de – först ut är Kinnekulle
  • Geo­lo­gi­ut­ställ­ning i Falköping
  • Stu­die­cir­kel för turist­nä­ring (pri­vat & offent­lig) i vår
  • Under­vis­nings­ma­te­ri­al, lärar­hand­led­ning och kon­cept för naturskolor/ geologidagar
  • Utö­kat pro­gram med guid­ning­ar & föreläsningar
  • Inter­na­tio­nellt sam­ar­be­te: bla. Mexiko
  • Sam­ar­be­te med HiS och Mas­ter­pro­gram­met i Kul­tur­arv och Spelteknologi
  • En barn­bok i Klub-seri­en (del av Kas­tis­pro­jek­tet som drivs av HiS)

Stress, eko­no­mis­ka bekym­mer, trög­het i offent­lig för­valt­ning, käns­lan av att ald­rig räc­ka till och mot­vil­li­ga tjäns­te­män till trots. Jag har värl­dens bäs­ta jobb. Det är mötet med land­ska­pet och män­ni­skor­na som ger mig ener­gi, som gör var­je dag till ett även­tyr och en upp­täckts­re­sa. Jag ser fram emot att fort­sät­ta resan 2019 och möta er alla längs vägen!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

 

Ste­nar kan använ­das till myc­ket… infor­ma­tion om väd­ret i Öglunda

En magisk höst­dag längs kyrk­sti­gen, vid foten av Hunneberg.

En av som­ma­rens var­mas­te dagar, vad pas­sar bätt­re än att bada på pene­pla­net vid Nordkroken?

Magisk vin­ter­dag på Kinnekulle.

Dans till ABBA (!) näs­tan var­je kväll på geo­parks­kon­fe­ren­sen i Italien.

Lokal­mat längs vägen.

På väg mel­lan Mari­estad och Fal­kö­ping, stan­nar vid Ekornavallen.

Sky­pe-möte med tea­met från Sve­ri­ge & Mexiko.

Träf­fa­de min kol­le­ga Migu­el från Mex­i­ko på kon­fe­ren­sen i Italien.

Spa­nar på tra­nor, tidig april vid Hornborgasjön.

Tåg längs frans­ka rivi­e­ran, på väg från geo­parks­kon­fe­ren­sen mot Bas­que Coast UNE­SCO Glo­bal Geo­park i Spanien.

Vid foten av Hun­ne­berg: res­ter av kalkugnar.

Mel­lan två möten stan­nar jag till i Gud­hem och får en fan­tas­tisk guid­ning av Greta