Lesbos Unesco Globala Geopark – förstenad skog och flyktingkris | Platåbergens Geopark

Lesbos Unesco Globala Geopark – förstenad skog och flyktingkris

Nordöst i det Egeiska havet, nära Turkiets kust, ligger den grekiska ön Lesbos. När jag tillbringar några veckor här i början av januari är det skördetid i olivlundarna som täcker södra delen av ön, och trädgårdarna är fulla av apelsin- och citronträd. För inte så många år sedan var ön ett populärt resmål för oss nordbor, idag är den hårt drabbad av ekonomisk kris och flyktingströmmar.

År 2000 bildades det Europeiska geoparksnätverket av fyra första geoparker. En av dem var Lesbos geopark. Ett vulkanutbrott för 20 miljoner år sedan resulterade i det Lesbos geopark är mest känt för – den förstenade skogen. På den tiden var ön täckt av tropisk skog, rik på djur och växter. Tjocka lager med vulkaniskt material begravde skogen, som genom de kommande årmiljonerna blev till sten. I det naturhistoriska museet i Sigri, en by i norra delen av Lesbos, kan man se några av de fantastiskt välbevarade fossil som man hittat på ön. Det är allt från trädstammar, växter och löv, till djur som levde i den tropiska skogen.

Bild från det största flyktinglägret på Lesvos, Moria.

Anledningen till att jag var på Lesbos var inte bara ett besök i geoparken, utan arbete som volontär i flyktingläger. Lesbos är en av de grekiska öar som fått ta emot flest flyktingar de senaste åren. I dagsläget bor det runt 8000 flyktingar här, och nya anländer nästan varje natt med båtar från Turkiet. Det största flyktinglägret, Moria, har beskrivits som ett koncentrationsläger med 5000 människor i ett läger som byggdes för 2000. Synen av baracker mellan höga taggtrådsstängsel, undernärda barn och stanken av avföring för onekligen tankarna ditåt.

Med det tuffa läget på Lesbos för både boende och flyktingar försöker geoparken bidra där man kan, berättar Nikos Zouros, som är chef för Lesbos geopark. Jag möter honom en eftermiddag inne i största staden Mytilini där geoparken har kontor och en geologiutställning. Det viktigaste man kan göra, menar Nikos, är att ge människor någon form av meningsfull vardag utanför de förfärliga förhållandena inne i lägren. Därför har man bl.a. ordnat bussresor från flyktinglägren upp till det naturhistoriska museet i Sigri. Förutom att få en paus från en vardag av vidriga förhållanden, får människorna också för första gången en förståelse över det landskap och den plats där de, efter timmar ute till havs, kommit i land. En ökad förståelse och känsla för sitt nya hemland tror jag att geoparker världen över kan bidra med i integrationsarbetet.