”Har du en gång besökt Gula Ber­gen behö­ver du inte se någ­ra and­ra berg”, är ett ord­språk i Kina. Rik­tigt nog var det en fan­tas­tisk upp­le­vel­se att få besti­ga Huangs­han – en Une­sco Glo­bal Geo­park sedan 2004. En helt annan mil­jö än våra läg­re och mer bevux­na pla­tå­berg i Västergötland.

En vec­kas besök i Kina hade som syf­te att under­sö­ka möj­lig­he­ter­na för ett kul­tur­ut­byte och ett sam­ar­bets­av­tal mel­lan Anhui-pro­vin­sen och Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nen. Med på resan var för­u­tom jag från Pla­tå­ber­gens Geo­park vår tolk Ching, Rolf från Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nen, P‑O, Gerth och Åsa från Fal­byg­dens mat och kul­tur, samt Mia från Göte­borgs stad. Det var ett späc­kat pro­gram med allt från besök på en dans­sko­la, tému­se­um, och Pekingo­pe­ran. En dag av vec­kan var vi på besök i Huangs­hu­an Une­sco Glo­ba­la Geo­park för att lära oss mer hur de job­bar och se om vi kan eta­ble­ra ett sam­ar­be­te och utbyte mel­lan våra berg.

Hungs­han – eller Gula Ber­gen i svensk över­sätt­ning – är ett sym­bo­liskt vik­tigt områ­de i kine­sisk kul­tur och histo­ria, bland annat för utveck­ling­en av kine­siskt land­skaps­må­le­ri. Ber­gen består av 130 mil­jo­ner år gam­mal gra­nit, en gång bil­dad i jor­dens inre, och sedan upp­lyft och expo­ne­rad för 65 mil­jo­ner år sedan i sam­band rörel­ser i jord­skor­pan när Hima­laya bil­das. Områ­det är känt för sina kar­ga gra­nit­klip­por, de spe­ci­el­la tal­lar­na som väx­er på klip­por­na, och moln­for­ma­tio­ner­na mel­lan bergs­top­par­na – ofta ser det ut som ett hav av moln där bergs­top­par­na stic­ker upp som öar. De högs­ta top­par­na är unge­fär 1000 meter höga.

Ber­gen och geo­par­ken täc­ker totalt 1200 km² (jmf. Pla­tå­ber­gens geo­park på ca. 4200 km²). Områ­det har ock­så världs­arvs­sta­tus sedan 1990, både för kul­tur och naturarv.

Något av det mest spän­nan­de och läro­ri­ka för mig med besö­ket var hur man i områ­det job­bar med håll­bar turism och beva­ran­de — ber­gen fick som förs­ta områ­de i Asi­en utmär­kel­se som en håll­bar des­ti­na­tion 2014. Det är ett av de mest väl­be­sök­ta turist­om­rå­de­na i Kina, något som själv­klart med­för ett stort sli­tage. Runt om ber­gen har men att väl utbyggt system av sten­lag­da sti­gar, något som gör att besö­kan­de inte sli­ter på omkring­lig­gan­de natur. Om en bergs­topp påver­kas myc­ket, så stäng­er man helt enkelt av det områ­det i fem år, för att sedan utvär­de­ra om det är möj­ligt att öpp­na igen. Man job­bar ock­så myc­ket med lokalt värd­skap, där män­ni­skor som bor i byar runt om ber­gen ska kun­na ta emot gäs­ter i sina hem och på så sätt få en extra inkomst.

En av de saker vi dis­ku­te­ra­de under dagen i geo­par­ken var möj­lig­he­ten för en vand­rings­ut­ställ­ning mel­lan våra två geo­par­ker. En utställ­ning kan inne­hål­la både foton och mål­ning­ar från våra respek­ti­ve områ­den. Vi fort­sät­ter kon­tak­ten – en sak är i alla fall säkert: genom att bli en Une­sco Glo­bal Geo­park öpp­nas många dör­rar till fan­tas­tis­ka natur- och kul­tur­arv runt om i värden.

/ Anna, projektledare