Berg med kalksten och alunskiffer. En tradition av brytning och bränning. En man med stora visioner för hur det hela ska effektiviseras och priset säkras på marknaden. Det här är berättelsen om den västgötska kalkindustrin i början av 1900-talet: kartellbildningar, uppgång och nedgång.
Kalkkarteller i Västergötland
Redan på 1920-talet såg stationsföreståndaren i Lugnås potentialen med att omvandla kvarnstensgruvan till turistmål. Allt som behövdes var envishet, ett brinnande bygdeintresse, en markägare som ville sälja sin mark, stöd från prominenta herrar, och så… pengar såklart.
När 800 år av kvarnstensbrytning blev ett besöksmål
Kalk har varit en viktig resurs för människan sedan 1700-talet: som byggnadssten, som bindningsmedel i murbruk/cement och som jordförbättringsmedel. Vid gården Stora Stolan på Billingens norra sluttning drev patron Birger Wallström d.ä. kalkbruk från 1918. Här berättar hans barnbarn, Birger Wallström d.y. hur det gick till när de brände kalken.
Så gick det till att bränna kalk
Bröderna Birger och Bosse Wallström har kalken i blodet. Deras farfar, brukspatron Birger Wallström den äldre, startade kalkbruk vid gården Stora Stolan vid norra Billingen i slutet på 1910-talet. Bröderna är några av de sista som arbetat och levt med kalken och som ännu kan berätta om det.
