21 augusti 2023 | Berät­tat för: Anna Ber­gen­gren | Foto & film: Hen­rik Theodorsson

Jag är bon­de, lands­bygds­ut­veck­la­re och gui­de. Jag bor och upp­le­ver Horn­bor­ga­byg­den, fåg­lar­na och det som vi män­ni­skor har ska­pat under tusen­tals år. Jag har gui­dat grup­per här sedan 1986. Då var jag ung fält­bi­o­log och folk frå­ga­de mig om jag kun­de berät­ta om fåg­lar, och sen har det bara fortsatt…

Jag upp­växt i Sör­by vid foten av Mös­se­berg. Så pla­tå­ber­gen har jag fått med moders­mjöl­ken – jag har lik­som sett pla­tå­bergs­kon­tu­rer vid hori­son­ten under hela mitt liv. Intres­set för fåg­lar och natur är med­fött. Ing­en i min familj har haft det intres­set, men för mig sit­ter det i rygg­mär­gen. Fåg­lar­na var som mina vän­ner. Mam­ma har berät­tat att när det var vin­ter och kallt och jag inte fick gå ut, så ställ­de hon fram en stol vid köks­fönst­ret så kun­de jag stå och tit­ta på fågel­bor­det i tim­mar. Jag blev fält­bi­o­log och vi hade en liten lokal­grupp i Flo­by där jag fick träf­fa lika­sin­na­de. Vi räk­na­de små­gna­ga­re och inven­te­ra­de lavar och efter ett tag var jag med i distrik­tet också.

Foto: Niclas trivs vid Natu­rum Hornborgasjön.

Att jag ham­na­de här, i Horn­bor­ga, beror på att jag bör­ja­de job­ba vid Natu­rum Horn­bor­ga­sjön. Jag var kvar där i tolv år och en peri­od var jag vika­ri­e­ran­de före­stån­da­re. När jag var tret­tio så fick jag höra av någon att jag ald­rig skul­le kun­na slu­ta vid Horn­bor­ga­sjön, jag var som ett inven­ta­ri­um för jag hade varit där så länge. Så då kän­de jag att skul­le bör­ja job­ba med annat. Så små­ning­om fick jag jobb som lands­bygds­ut­veck­la­re på kommunen.

Efter att jag slu­ta­de vid Horn­bor­ga­sjön så star­ta­de jag ock­så mitt eget gui­de­fö­re­tag. Det kom sig egent­li­gen av att jag vil­le köpa en system­ka­me­ra, och jag kom på att om jag star­ta­de ett före­tag kun­de jag dra av mom­sen… men sen har det bara tril­lat på, intres­set explo­de­ra­de. Det blev väl­digt många buss­guid­ning­ar och på något sätt så har det varit de upp­dra­gen jag fått mest. Ett år hade jag över 150 buss­guid­ning­ar. Pre­cis innan pan­de­min 2020 så hade jag en helt full­bo­kad säsong, men så fick jag ju avbo­ka allt. Nu har det bör­jat kom­ma till­ba­ka igen, men inte rik­tigt på sam­ma nivå.

“Och att de ald­rig glöm­mer Horn­bor­ga­byg­den och områ­det runt platåbergen …”

Det är som om någon­ting klic­kar till i en när man gui­dar, så har det känts för mig sen förs­ta stund, jag vet inte vad det är men det är så kul. Det är som endor­fin­kick. Det bäs­ta är att se när upp­täc­kargläd­jen kom­mer hos män­ni­skor efter att jag berät­tat något. Jag vill ge män­ni­skor upp­le­vel­ser som de tar med sig. Som gör att det bety­der något för dem. Att de för­står att det är ett vär­de i att upp­täc­ka natur och kul­tur, och ock­så för­står vär­det i att ta sig tid att upp­le­va och kun­na läg­ga resur­ser på det. Och att de ald­rig glöm­mer Horn­bor­ga­byg­den och områ­det runt pla­tå­ber­gen, och att de kom­mer till­ba­ka hit.

Den här plat­sen har så myc­ket att upp­täc­ka. När jag var yng­re såg jag inte så myc­ket mer än Horn­bor­ga­sjön och fåg­lar­na. Men sen kom ock­så histo­ri­e­in­tres­set, och jag bör­ja­de lära mig mer och upp­täck­te allt som finns i land­ska­pet runt sjön. Många män­ni­skor har en kopp­ling till Väs­ter­göt­land och kän­ner sig snabbt hem­ma här.

“Jag har all­tid pra­tat dia­lekt, och det är viktigt.”

Jag har all­tid haft ett stort djur­in­tres­se och velat bli bon­de. Jag skaf­fa­de någ­ra fjäll­kor, och frå­ga­de en bon­de lite läng­re bort om jag kun­de få ha mina kor i hans tom­ma ladu­gård. Sen skul­le han flyt­ta, och då fick jag köpa hela går­den. Det var 2003. Sen bör­ja­de jag med mjölk­kor, men jag blev bun­den till går­den på ett sätt som gjor­de att det inte blev håll­bart. Nu har jag bara betan­de nöt­djur kvar och gårds­för­sälj­ning av kött. 

Jag har all­tid pra­tat dia­lekt, och det är vik­tigt. Det tyc­ker folk om. Men idag får jag anpas­sa språ­ket lite, folk för­står inte dia­lekt lika bra som för en tju­go-tret­tio år sedan.

Jag vill fort­sat­ta gui­da fram­åt men kanske inte så sto­ra grup­per, det blir mer håll­bart och mer kva­li­té med mind­re grup­per. Det är jät­te­kul att vi blir fler gui­der på Fal­byg­den, att vi kan sam­ar­be­ta runt guid­ning­ar och oli­ka paket som vi kan säl­ja ihop. Sen vill jag vida­re­ut­veck­la går­den, jag skul­le vil­ja bör­ja odla grön­sa­ker och bli mer själv­för­sör­jan­de, och kanske ha två kor jag kun­de bör­ja mjöl­ka igen. 

Foto: Kvarn­lä­ming vid Foren­tor­pa ängar.

Niclas Fäll­ström dri­ver gui­de­fö­re­ta­get Fal­bygds­re­sor. Han gui­dar turis­ter och före­tags­grup­per run­tom på Fal­byg­den och vid Horn­bor­ga­sjön. Läs mer om Niclas och hans verk­sam­het här >

Den­na arti­kel är ska­pad med medel från: