Till Ber­gets rand från mils­vitt panorama 
bär Vänerns vin­dar fram en melodi.
Den för ett bud om skön­het och om drama
med insjöns vida vat­ten däruti.
Från kla­ra käll­språng kvill­rar sommarbäckar
som ner mot vat­ten­fal­lens flö­den förs.
Vid kle­vors brant där örn och gju­se häckar 
står dagg­frisk äng där fågelsång­en hörs. 
 
En mor­gon­dim­mas vack­ra vita strängar
vid tuv­klädd våt­marks sil­ver­vi­ta ström
tycks svä­va bort mot hagar och mot ängar
som fag­ra slö­jor i en sommardröm.
I som­ma­ry­rans skö­nas­te alléer
går ljum­ma vin­dar fram med almars sus.
De för ett bud till Ber­gets ateljeér
om ska­pargläd­jens grund med färg och ljus.
 
Se mäk­tigt kalk­stens­brott med röda stenar
som bil­dats i ett okänt urtidshav.
Där orto­cer­kalk skik­tar och förenar
med färg och pen­sel som vår urtid gav.
Vi minns att Ber­get sti­git upp ur haven
och fått sin form av elden och av is.
Att all dess skön­het dof­tar lik­som saven
i vårens tid på vårens eget vis. 
 
Kom hit och vand­ra över Ska­gens ängar
i bloms­terprakt mot hedar och mot vall.
Se Ber­get fär­gas skönt av blomstersängar
vid sti­gar bort mot Mar­torps vattenfall.
I tack­sam­het för Ska­pel­sen som danats
går våra böner upp mot Ber­gets Sal.
Till värl­dars Her­re och det ljus som anats
går Löf­tets sti­gar fram i sommardal.
 
Från lum­mig skog i Väs­ter­pla­nas ängar
hörs fågelsång i jät­te­e­k­ars land.
Och tär­nor fly­ger runt i vida svängar
bland sand­stensk­le­vor­na  vid skum­klädd strand.
Kom lyss till ton från sto­rängs­rö­sen röda
och bäc­kars sång i sol­upp­gång­ens fors,
En evig hyll­nings­sång till odlarmöda
går över klip­por­na vid Hastingskors.
 
 En hyll­ning till Kin­ne­kul­le i dikt­form av Arne Appelqvist