Till Bergets rand från milsvitt panorama 
bär Vänerns vindar fram en melodi.
Den för ett bud om skönhet och om drama
med insjöns vida vatten däruti.
Från klara källsprång kvillrar sommarbäckar
som ner mot vattenfallens flöden förs.
Vid klevors brant där örn och gjuse häckar  
står daggfrisk äng där fågelsången hörs. 
 
En morgondimmas vackra vita strängar
vid tuvklädd våtmarks silvervita ström
tycks sväva bort mot hagar och mot ängar
som fagra slöjor i en sommardröm.
I sommaryrans skönaste alléer
går ljumma vindar fram med almars sus.
De för ett bud till Bergets ateljeér
om skaparglädjens grund med färg och ljus.
 
Se mäktigt kalkstensbrott med röda stenar
som bildats i ett okänt urtidshav.
Där ortocerkalk skiktar och förenar
med färg och pensel som vår urtid gav.
Vi minns att Berget stigit upp ur haven
och fått sin form av elden och av is.
Att all dess skönhet doftar liksom saven
i vårens tid på vårens eget vis. 
 
Kom hit och vandra över Skagens ängar
i blomsterprakt mot hedar och mot vall.
Se Berget färgas skönt av blomstersängar
vid stigar bort mot Martorps vattenfall.
I tacksamhet för Skapelsen som danats
går våra böner upp mot Bergets Sal.
Till världars Herre och det ljus som anats
går Löftets stigar fram i sommardal.
 
Från lummig skog i Västerplanas ängar
hörs fågelsång i jätteekars land.
Och tärnor flyger runt i vida svängar
bland sandstensklevorna  vid skumklädd strand.
Kom lyss till ton från storängsrösen röda
och bäckars sång i soluppgångens fors,
En evig hyllningssång till odlarmöda
går över klipporna vid Hastingskors.
 
 En hyllning till Kinnekulle i diktform av Arne Appelqvist