Ols­bro­ste­nen är ett av fle­ra run­ris­ta­de min­nes­mär­ken från vikin­ga­ti­den som hit­tats i Fal­byg­den, en trakt rik på både histo­ria och bör­digt landskap.

Ste­nen, som står vid Fru­går­den syd­öst om Åsarp strax väs­ter om Fal­kö­ping, bär en inskrip­tion som vitt­nar om hur män­ni­skor under vikin­ga­ti­den vil­le hed­ra sina nära och kära. På ste­nen kan man läsa: ”Guve res­te den­na sten efter Olov, sin son, en myc­ket dugan­de ung man. Han blev dräpt i Est­land. Håvard(?) högg stenen.”

Fal­byg­den var under vikin­ga­ti­den ett stra­te­giskt och livs­kraf­tigt områ­de. Det bör­di­ga land­ska­pet, med sina närings­ri­ka jor­dar och skyd­dan­de pla­tå­berg som Mös­se­berg och Bil­ling­en, erbjöd goda för­ut­sätt­ning­ar för jord­bruk och boskaps­sköt­sel. Det­ta gjor­de att byg­den kun­de för­sör­ja en rela­tivt stor befolk­ning och fun­ge­ra som en vik­tig knut­punkt i inlan­det. Även när­he­ten till vat­ten­drag och leder bidrog till kon­tak­ter med and­ra delar av Nor­den och Europa.

Pla­tå­ber­gen hade inte bara en prak­tisk funk­tion som ori­en­te­rings­punk­ter i land­ska­pet, utan kun­de även ha haft en sym­bo­lisk eller and­lig bety­del­se. Det är ock­så i det­ta områ­de vi hit­tar fle­ra av Sve­ri­ges älds­ta kult­plat­ser, grav­fält och domar­ring­ar. Viking­ar­na som lev­de på Fal­byg­den var en del av ett stör­re nät­verk av han­del, resor och kul­tu­rellt utbyte, men sam­ti­digt djupt rota­de i den loka­la tra­di­tio­nen och jor­den de brukade.

Ols­bro­ste­nen står idag som ett stil­la vitt­nes­börd om den­na tid – ett spår av män­ni­skor som lev­de, sörj­de och res­te genom det land­skap som än idag bär deras historia.

Hit­ta Hit