
Stenen, som står vid Frugården sydöst om Åsarp strax väster om Falköping, bär en inskription som vittnar om hur människor under vikingatiden ville hedra sina nära och kära. På stenen kan man läsa: ”Guve reste denna sten efter Olov, sin son, en mycket dugande ung man. Han blev dräpt i Estland. Håvard(?) högg stenen.”
Falbygden var under vikingatiden ett strategiskt och livskraftigt område. Det bördiga landskapet, med sina näringsrika jordar och skyddande platåberg som Mösseberg och Billingen, erbjöd goda förutsättningar för jordbruk och boskapsskötsel. Detta gjorde att bygden kunde försörja en relativt stor befolkning och fungera som en viktig knutpunkt i inlandet. Även närheten till vattendrag och leder bidrog till kontakter med andra delar av Norden och Europa.
Platåbergen hade inte bara en praktisk funktion som orienteringspunkter i landskapet, utan kunde även ha haft en symbolisk eller andlig betydelse. Det är också i detta område vi hittar flera av Sveriges äldsta kultplatser, gravfält och domarringar. Vikingarna som levde på Falbygden var en del av ett större nätverk av handel, resor och kulturellt utbyte, men samtidigt djupt rotade i den lokala traditionen och jorden de brukade.
Olsbrostenen står idag som ett stilla vittnesbörd om denna tid – ett spår av människor som levde, sörjde och reste genom det landskap som än idag bär deras historia.