Martorpsfallet är som vackrast på vårkanten. Då är vattenmängden som störst och vattnet forsar utför kalkstensklevens kant.

Under torra sommarmånader kan fallet vara helt torrlagt och dräneringen sker då huvudsakligen underjordiskt via sprickor i berggrunden.

Vattenfallet och bergsformationerna ser man bäst om man tar sig ner för klevkanten och ser fallet “underifrån”. För ca 9000 år sedan, när inlandsisen höll på att smälta, stod havet en tid vid denna nivå. Vågorna gröpte ur grottor där kalkstenen var lite mjukare. Kvar blev formationer av det hårdare materialet. Dessa påminner om de raukar som finns på Öland och Gotland. Kalkstenslagret är rikt på ortoceratiter och andra förstenade djur (fossiler) som levde i havet för miljontals år sedan.

Stigen till fallet går genom igenväxta betesmarker där det idag finns skog med många olika buskar och trädslag. I små öppna gläntor i skogen påträffas bland annat Sankte Pers Nycklar, en lilafärgad orkidé som växer på kalkrik mark. I kalkstenskleven vid fallet växer huvudsakligen grova almar. Med lite tur kan man få se strömstaren i det forsande vattnet.

Hitta Hit