Vid Silverfallet kastar sig vattnet 60 meter utför bergskanten. Vattnet rinner i sitt övre lopp fram över kalkstenshällar och mitt i fallet passeras alunskiffern. På sandstenshällarna längst ner planar fallet ut.

Alunskiffern är en svart lerskiffer, bildad i ett syrefattigt hav, där döda växt- och djurrester samlades på botten. Organiskt materialet har inte brutits ned, utan lagrats in i skiffern och har under inverkan av högt tryck och värme ombildats till olja. Därför går det att använda alunskiffern som bränsle i kalkbränningen. Den mest användbara kalken för bränning är orstenen. Det är en form av kalksten som ligger som ”linser” i alunskiffern. Kontaktytan mellan skiffer och orsten syns tydligt. Orsten finns i olika former, bland annat innehållande stängliga kalcitkristaller. Orstenen har en relativt hög halt av organiska ämnen, som gör att det luktar petroleum eller fotogen när man slår på den. Den har därför även fått namnet ”stinksten”. Förutsättningarna för kalkbränning har således varit idealiska på denna plats: både kalk och bränsle har kunnat brytas tillsammans i ett och samma brott.

Silverfallet är ett av de mest populära utflyktsmålen i Skövde och väl värt ett besök året om – missa inte att komma hit vintertid för att uppleva ett sagolikt islandskap!

Hitta Hit