Pla­tå­ber­gens Geo­park bidrar till upp­fyl­lan­det av de glo­ba­la mil­jömå­len – Agen­da 2030, så väl som svens­ka stra­te­gi­er: mil­jö­kva­li­tets­må­len, fri­lufts­må­len, samt kulturmiljömålen.

Orden ”pla­tå­bergs­land­ska­pet ska bru­kas, inte för­bru­kas” ska sty­ra geo­par­kens arbe­te med turis­m­ut­veck­ling på och runt pla­tå­ber­gen. Land­ska­pet är en unik resurs som ska använ­das inom besöksnä­ring, men utan att kom­pro­mis­sa med kom­man­de gene­ra­tio­ners möj­lig­he­ter att använ­da sam­ma resurs.

Pla­tå­ber­gens Geo­park har iden­ti­fi­e­rat någ­ra vik­ti­ga punk­ter som krävs för att områ­det ska bli en håll­bar destination:

  • Kun­skap genom inven­te­ring­ar och sårbarhetsanalyser
  • Infra­struk­tur på plats
  • Tyd­lig rollfördelning/ huvudmannaskap
  • Besökstryc­ket sprids över fle­ra områden
  • Säsong­en förlängs
  • Fos­sil­fritt resan­de gynnas
  • Infor­ma­tion till besö­kan­de om t.ex. allemansrätten

För att håll­bar­het ska imple­men­te­ras i prak­ti­ken behö­ver två vik­ti­ga delar vara på plats. Det förs­ta är kom­mu­ner­nas arbete/ ansvar, och det and­ra är aktö­rer­nas arbete/ ansvar. En geo­park kan stöt­ta bäg­ge delar med infor­ma­tion och underlag.

Pla­tå­bergs­land­ska­pet ska bru­kas – inte förbrukas!

Geo­lo­gi berät­tar om pla­ne­ten jor­dens histo­ria. I vår natur finns det uni­ka geo­lo­gis­ka plat­ser som är veten­skap­ligt och peda­go­giskt vik­ti­ga för att för­stå livets utveck­ling och pla­ne­tens histo­ria. Des­sa plat­ser mås­te beva­ras. Men geo­lo­gi är ock­så grund för bio­lo­gisk mång­fald och mänsk­lig histo­ria, och de geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar­na behövs för att beva­ra des­sa värden.

En geo­park får enligt Une­scos krav inte vara invol­ve­rad i någon typ av utvin­ning eller för­sälj­ning av geo­lo­giskt mate­ri­al – var­ken direkt eller indi­rekt via någon sam­ar­bets­part­ner. Vi upp­ma­nar alla att upp­le­va geo­lo­gin på plats i natu­ren, och påmin­ner om att det inte är lag­ligt att ploc­ka med sig ste­nar hem utan mar­kä­ga­rens till­stånd! (enl. Brotts­bal­ken kapi­tel 12 §2). Det är hel­ler inte tillå­tet att knac­ka loss sten ur berg eller hug­ga in sitt namn i berg­häl­lar. Våra besöks­mål ska upp­le­vas av många gene­ra­tio­ner fram­ö­ver – var för­sik­tig och und­gå ned­skräp­ning och onö­digt slitage!