Sedan slu­tat av 1800-talet har det varit känt att alun­skif­fern i pla­tå­ber­gen i Väs­ter­göt­land inne­hål­ler uran.

Som en del av det svens­ka kärn­bräns­le­pro­gram­met utvann man mel­lan 1965 och 1969 uran ur alun­skif­fern vid Ran­stad, mel­lan Sköv­de och Fal­kö­ping. Gru­van kal­la­des Ran­stads­ver­ket och man hade här en uran­halt på tre gram uran/ton alunskiffer.

Det var dock all­de­les för låga hal­ter för att gru­van skul­le vara fort­satt lön­sam i slu­tet av 60-talet och verk­sam­he­ten avslu­ta­des där­för. Under de fyra år gru­van var i drift fick man ut unge­fär 250 ton uran från 1 500 000 ton berg. Under 1970-talet gjor­des någ­ra för­sök att åter­upp­ta drif­ten, men efter pro­tes­ter från lokal­be­folk­ning­en blev det ald­rig realitet.

Den sto­ra silon är idag riven, och det bedrivs pri­vat verk­sam­het i de gam­la kon­torslo­ka­ler­na. Områ­det kan där­för vara svårt att upp­le­va på plats som besö­ka­re. Hela områ­det har varit del av ett omfat­tan­de restau­re­rings- och sane­rings­ar­be­te, på grund av det myc­ket mil­jö­far­li­ga avfal­let. 1,5 mil­jo­ner ton gruvav­fall lades på bot­ten av det gam­la dag­brot­tet, och täck­tes med ben­to­nit och morän. 1993 fyll­des det sedan dag­brot­tet med vat­ten och Tra­ne­bärs­sjön skapades.

Läs mer hos Häggums Hem­bygds­för­e­ning.

Hit­ta Hit