Vrå­hå­lan utgörs av en kil­for­mad sprick­dal. Den väst­ra delen av Vrå­hå­lan består av 20–25 meter höga, näs­tan lod­rä­ta bran­ter. Ome­del­bart nedan­för bran­ter­na finns utef­ter långa sträc­kor mäk­ti­ga ras­bran­ter, så kal­la­de talusbranter.

I områ­det finns hög­rest ädellövskog, svår­ge­nom­träng­li­ga sump­sko­gar, dra­ma­tis­ka klipp­väg­gar, dju­pa bergsklyf­tor och inte minst en vid­un­der­lig utsikt. I Vrå­hå­lan finns ock­så ett tio­tal så kal­la­de rik­kärr. Det är det störs­ta antal rik­kärr sam­la­de på ett områ­de som finns i länet. Rik­kär är kärr med hög kalk­halt. I des­sa lever fle­ra säll­syn­ta orkidéer och mos­sor. Sko­gen i områ­det är på många stäl­len opå­ver­kad av skogs­bruk. Längst in i den dju­pa, skug­gi­ga och fuk­ti­ga bergsklyf­tan lik­som vid de bran­ta klipp­väg­gar­na väx­er fle­ra säll­syn­ta lavar och mos­sor på klipp­block och trädstammar.

Hit­ta Hit

Vrå­hå­lan är ett natur­re­ser­vat.