Vem var den mäk­ti­ga per­son som man res­te ett enormt grav­mo­nu­ment över i Tun för 3500 år sedan?

Vi kan bara spe­ku­le­ra, men vi vet att grav­rö­set i Tun en gång var hela 60 meter i dia­me­ter, och hade en höjd på sju meter. Det är ett av Sve­ri­ges störs­ta grav­rö­sen, men har ald­rig bli­vit under­sökt. Vid Sten­kul­len kan man även se res­ter­na av en för­hi­sto­risk boplats, en offer­käl­la och Tuns medel­ti­da bytomt. Vid Tuns kyr­ka star­tar en fornstig med infor­ma­tions­tav­lor. Söder om röset anslu­ter ett grav­fält från yng­re järn­ål­dern (500‑1050 e.kr) där fle­ra anlägg­ning­ar än idag är beva­ra­de. Någ­ra meter norr om röset finns en käl­la, ”Kus­käl­lan” eller ”Korskäl­lan”, som är en så kal­lad offer­käl­la, vari man kun­de slänga i ett mynt eller något annat av vär­de så att man blev frisk, trod­de man. Lite mera Nord­väst om röset finns det läm­ning­ar kvar från Tuns gam­la bytomt som har varit bebodd från yng­re järn­ål­dern ända fram till 1806 då byn flyttades.

Hit­ta Hit