Troll­hät­te­fal­len*

Inte någon annan­stans i söd­ra Sve­ri­ge finns en lika dra­ma­tisk älv­få­ra som skär genom land­ska­pet. Men det är först när damm­luc­kor­na öpp­nas och det skum­man­de vatt­net väl­ler fram som man för­står vil­ken kraft älven har.

Troll­hät­te­fal­len dånar inte läng­re oav­bru­tet som förr, men än kan man upp­le­va något av den vild­het och roman­tik som i århund­ra­den loc­kat besö­ka­re till Troll­hät­tan. Det­ta skå­de­spel kan bevitt­nas under juni-augusti. Övri­ga året släpps fal­len på endast för spe­ci­al­be­ställ­da grupper.

Det mäk­ti­ga ravin­land­ska­pet upp­kom genom sprick­bild­ning­ar för många tusen­tals år sedan. Älv­få­ran för­dju­pa­des sedan genom ras och vatt­nets ihär­di­ga nöt­ning ner i ber­get. Stor­he­ten i det­ta land­skap upp­levs enklast från Oscars­bron, men fina vyer hit­tar du från många oli­ka plat­ser längs de omkring­lig­gan­de sti­gar­na. Den all­ra högs­ta utsikts­plat­sen är Kop­parklin­ten där man en klar dag kan se fle­ra mil bort.

Den star­ka ström­men i älven har under fle­ra århund­ra­den använts för att byg­ga kvar­nar. Under 1700- och 1800-talet gick utveck­ling­en mot mer stor­ska­li­ga indu­stri­er, och den lil­la orten väx­te. Nära de nuva­ran­de damm­luc­kor­na kan man idag se rui­ner från någ­ra av de indu­stri­er som låg här fram till bör­jan av 1900-talet.