Enligt källor kom cister­ci­en­ser­mun­kar till Lugnåsberget 1147. Här lärde de lokal­be­folk­ning­en hur man högg ut kvarn­ste­nar ur ber­get och vil­ka red­skap och verk­tyg som behövdes.

Från början högg man ut kvarn­ste­nar­na i dag­brott och hade arbe­tet som en extra förtjänst. Först en bit in på 1800-talet gick man vida­re in i ber­get och högg ock­så kvarn­ste­nar i gru­vor, och kvarnstens­bryt­ning­en blev en industri.

Ste­nar­na såldes över hela Sve­ri­ge, och några ste­nar kom ända till Nord­af­ri­ka och Tur­ki­et, tro­ligt­vis som bar­last. Som mest arbe­ta­de ca 100 man med sten­hugg­ning. Lägg därtill häst­ körare, sme­der, träskotillverkare, kvin­nor och barn, så uppgår arbets­styrkan till ca 600 personer.

Någon gång mel­lan 1915 och 1925 upphörde all verk­sam­het med kvarn­ ste­nar på Lugnåsberget. Orsa­ken var att det kom nya mate­ri­al och tek­ni­ker att mala. Därmed blev natur­ste­nar­na omoderna.

Idag finns spår kvar efter cir­ka 50–55 gru­vor och 600 dag­brott, runt om i ber­get. Qvarnstens­gru­van i Min­nes­fjäl­let är Euro­pas enda kvarnstens­gru­va som är öppen för publik, och den blev korad till Sve­ri­ges geo­lo­gis­ka arv 2012.

Läs mer på https://qvarnstensgruvan.se

Hit­ta Hit

Lug­nås qvarnstens­gru­va lig­ger i natur­re­ser­va­tet Lug­nås kvarnstens­gru­vor.