Vid foten av Bil­ling­en, pre­cis väs­ter om Hen­torps bebyg­gel­se i Sköv­de, reser sig Geta­ryg­gen – en sling­ran­de rygg av sten och grus, kvar­läm­nad som ett min­ne från istiden.

Här uppe, ovan­för den högs­ta kust­lin­jen, fick havet ald­rig chans att nöta ner åsens rygg. Där­för har den behål­lit sin skar­pa form och kal­las en getryggsås – som en orm av sten mitt i landskapet.

Åsen är bara tio, fem­ton meter hög, men i den täta lövsko­gen känns den ändå som en egen värld. Här står ek och ask i klunga, och i säll­skap finns alm, fågel­bär, lind och lönn – till och med en och annan bok. När trä­den fäl­ler sina blad öpp­nar sig utsik­ten mot Henes kame­land­skap i syd­ost, ett böl­jan­de land­skap som for­mats av inlandsi­sens sista krafter.

Förr beta­de dju­ren i slutt­ning­ar­na, men idag är det mest vand­ra­re som föl­jer Geta­lo­vens stig längs åsryg­gen. På våren vak­nar mar­ken till liv – först blå­sip­por­na, sedan lung­ör­ten och gull­vi­van. Här och var dyker tandrot upp, och för den som vet var man ska leta finns den märk­li­ga vät­te­ro­sen, en blek para­sit som lever av trä­dens röt­ter. Slutt­ning­ar­na är vild­vux­na av has­sel, hag­torn och nypon, bus­kar som ger skydd och föda åt fåg­lar och smådjur.

Geta­ryg­gen är en ås att vand­ra på, vila vid och för­und­ras över. En rygg av sten, en rest från en annan tid, som fort­fa­ran­de for­mar land­ska­pet och bju­der in till upptäckter.

Hit­ta Hit
Med hjälp av LiDAR-data, flyg­bu­ren laser­scan­ning, så fram­trä­der getryggå­sen med all önsk­värd tydlighet. 

Geta­ryg­gen är ett Natur­re­ser­vat.