20. Jät­ta­da­len & Öglun­da grotta

Jät­ta­da­len är en djupt ned­sku­ren bäck­ra­vin omgi­ven av bran­ta berg­väg­gar. Från Jät­ta­da­lens bran­ta klipp­stup ser man ut över hela Val­le­byg­den och ända till Kin­ne­kul­le. Längst nere i ravi­nen hit­tar du Offerkällan.

Förr kom folk lång­vä­ga ifrån för att bota sig med det­ta magis­ka vat­ten. Sedan lång tid till­ba­ka har män­ni­skor off­rat mynt här, som käl­lan skul­le slu­ka och dra in i sig. 

Vand­ring­en upp till Jät­ta­da­len är brant och gans­ka ansträng­an­de, men väl uppe har du en mils­vid utsikt över Val­le­byg­den med sin mosa­ik av sjö­ar, lövsko­gar och hag­mar­ker och du kan se ett blå­nan­de Kin­ne­kul­le i fjär­ran. Längs sti­gen upp ser du de två övers­ta bergar­ter­na i pla­tå­ber­gen: ler­skif­fer och dia­bas. Ler­skif­fer är en sedi­men­tär bergart som bil­dats av ler­se­di­ment som förste­nats. Dia­bas som vi hit­tar längst upp är en mag­ma­tisk bergart – det bety­der att den har sitt ursprung i mag­ma i jor­dens inre. Mag­man träng­de upp i spric­kor i de omkring­lig­gan­de bergar­ter­na för runt 300 mil­jo­ner år sedan. När den heta mag­man sval­na­de och stel­na­de till bergar­ten dia­bas sprack den upp, oftast i sex­si­di­ga pelar­block men ock­så längs långa spric­kor. Det är det som gett bergs­si­dor­na deras karak­te­ris­tis­ka utse­en­de, med pela­re, klyf­tor, hålor och grottor. 

Från utsikts­punk­ten ovan­för Jät­ta­da­len fort­sät­ter sti­gen söderut. Någon kilo­me­ter läng­re fram lig­ger Öglun­da grot­ta. Här har enor­ma dia­bas­block kom­mit att bil­da ett grott­lik­nan­de rum. Det finns ock­så fri­ståen­de pela­re av diabas.

Du kan nå Jät­ta­da­len och Öglun­da grot­tor via Bil­ling­e­le­den som går ovan­för dalen, men ock­så från par­ke­ring­en nere vid Öglun­da kyr­ka. Här star­tar en vand­rings­slinga på cir­ka 3 kilo­me­ter. Längs sti­gen har geo­par­ken infor­ma­tions­skyl­tar om områ­dets geo­lo­gi och kul­tur­histo­ria. Läs mer om natur­re­ser­va­tet och se en kar­ta över runds­ling­an här.