
Under 1100- och 1200-talen växte stenkyrkorna upp ur jorden i Västergötland, likt en andra megalitvåg efter forntidens storhetstid. Det var en byggboom av sällan skådat slag. På kort tid restes hundratals kyrkor, ofta med hjälp av kunniga byggmästare från Tyskland och England. Med sig hade de kunskapen att bearbeta det stenrika Kinnekulle som blev lite av ett centrum för stenhuggeri, där kalkstenen och sandstenen låg som en välsignelse, redo att brytas och formas till heliga rum.
Medelplana kyrka föddes ur denna tid av sten och tro. Kyrkan började byggas omkring 1150. Den första versionen av kyrkan var enkel, uppförd av råhuggen kalksten, men i takt med att hantverket förfinades började man använda huggen sandsten, noggrant tillpassad i kvadrar. Att bygga i sten var kostsamt och krävde resurser – både ekonomiska och mänskliga. Här kom de lokala stormannafamiljerna in i bilden. De var rika på jord, makt och ambitioner. Att bekosta en kyrka var ett sätt att investera i både det jordiska och det himmelska. För den som ville visa sin rikedom och fromhet fanns det ingen bättre markör än en kyrka med vackra portaler, skulpturer och kanske till och med ett torn.
Medelplana kyrkas nuvarande utseende är resultatet av en omfattande ombyggnad på 1820-talet. Sten hämtades från stenbrott i Västerplana, och timmer togs från Kinneskogen. Det mest anmärkningsvärda med Medelplana kyrka är dess orientering: långhuset är lagt i nord-sydlig riktning, en ovanlighet bland svenska kyrkor.
Den som stiger in i kyrkan möts av en atmosfär präglad av historiens lager. Här finns dopfunten, huggen i sandsten av förman Valter Nilsson på Råbäcks mekaniska stenhuggeri. Likaså bär de liljestenar av sandsten, som finns att beskåda i kyrkan, spår av ett förflutet där konst och tro sammanflätades. Dekoren med livsträdet har gett liljestenarna deras namn. Liljestenarna var under hundra år en västgötsk specialitet och de flesta hittar vi kring Kinnekulle, där de måste ha tillverkats.
Stenkyrkorna på Kinnekulle är mer än byggnader – de är minnen av en tid då tro, makt och material förenades i sten och formade landskapet för generationer framåt.