
Västergötlands museum är mer än en samling föremål – det är en berättelse om hur geologin format historien. Platåbergen, dessa urtidsjättar, har skyddat boplatser, gett bördiga jordar och skapat förutsättningar för liv. De har varit grunden för kulturer som kommit och gått, lämnat spår i jorden och i våra minnen.
Här kan du vandra genom tusentals år, från stenålderns första jägare till bronsålderns rituella sköldar, genom medeltidens maktcentrum och in i vår egen tid. Platåbergslandskapets historia är unik – och den börjar på Västergötlands museum!
Här är några föremål och personer som du möter på museet:
Hanaskedemannen – spåren av en jägare
När inlandsisen smälte drog sig ett kallt ishav tillbaka och lämnade en ny värld efter sig – en värld där människan snart skulle finna en plats. Hanaskedemannen är ett eko från denna tid, en 10 000 år gammal röst ur landskapet. Hans skalle, upptäckt av en slump i ett surhål, bär spår av ett liv levt i hårt klimat, där jakten och samlandet var de enda sätten att överleva.
Kanske stod han en gång och betraktade den väldiga inlandsisen när den ännu vilade över landskapet, såg hur dess kant långsamt drog sig tillbaka och blottade en ny, karg värld. Kanske blickade han ut över de nyss befriade platåbergen, då nakna och ispolerade, och anade konturerna av det landskap vi ser idag.
Kata – stormaktstidens röst från medeltidens Västergötland
Långt senare, när kungar och kyrkor började rista in sina namn i historien, hade platåbergslandskapet blivit ett maktcentrum. Marken var bördig, bergens kalkrika jord gav rikliga skördar, och kyrkans inflytande sträckte sig över slätterna. Mitt i detta levde Kata, en kvinna av rang i 1000-talets Varnhem. Hennes återuppståndna gestalt, klädd i rekonstruktionens kläder, blickar ut över utställningen på Västergötlands museum. Genom hennes ögon kan vi ana det tidiga kristna Västergötland – en plats där hedniska traditioner stötte mot den nya tron, där stormän reste kyrkor vid bergets fot och där handelsvägar knöt samman bygden med fjärran land.
Fröslundasköldarna – bronsålderns offer till landskapet
Än längre tillbaka, när bronsens guldskimrande prakt ännu var något nytt tillverkades de vackra Bronssköldarna från Fröslunda. Lika tunna som ett löv var de aldrig tänkta för strid utan beviset på makt och rikedom. Även om vi aldrig helt kommer att förstå dom, vittnar de om en tid då människan såg naturen som en levande kraft att blidka. Kanske lades de i vattnet vid en svältkatastrof, en sjukdom, ett krig? Unika i sitt slag, är de en gåva till landskapet, offrade för tre tusen år sedan i en grund vik av Vänern. I basutställningen Is och Eld kan du se dessa vackra sköldar.