21 april 2023 | Text: Anna Ber­gen­gren | Foto: Hen­rik Theodorsson

K alk­brän­ning­en på pla­tå­ber­gen var ett leve­bröd för många i slu­tet av 1800-talet och bör­jan på 1900-talet. Bön­der hade det som bisyss­la bred­vid sitt jord­bruk, och fat­ti­ga tor­pa­re kun­de ta till­fäl­li­ga dags­ver­ken vid kalk­ug­nar­na. En sådan tor­pa­re har vi chan­sen att kom­ma nära inpå än idag, tack vare hans back­stu­ga som står kvar — intakt med möb­ler och allt, vid Sto­re Klev på söd­ra Hunneberg.

När man står vid det lil­la huset, som kurar mot bergs­kan­ten, är det ofatt­bart att tän­ka sig att det en gång bod­de sex per­so­ner här inne. Det här är hem­met till Anders Rost och sedan hans son Adolf Rost. Adolf Rost kal­las den sista back­stu­ge­sit­ta­ren i Sve­ri­ge, då han bod­de kvar här till 1941.

Adolf Rost framför sin backstuga i Storeklev på Hunneberg. Han sägs vara bland de sista backstugusittarna i Sverige.
Olof Johans­son, kal­lad “Ola i Sjö­s­ter”, och Adolf Rost fram­för back­stu­gan. Foto: Okänd

Anders Rost bygg­de stu­gan 1871. Någ­ra år tidi­ga­re hade han fått avsked som sol­dat (han blev osams med bön­der­na), bli­vit utspar­kad från sol­dat­tor­pet och behöv­de där­för någon­stans att bo (sol­dat­nam­net Rost fick han dock behål­la). Hans fru Christi­na hade växt upp pre­cis bred­vid, och det var nog där­för stu­gan bygg­des där den gjor­de. Det finns många histo­ri­er om Anders Rost, som var känd för att spe­la fiol och för sitt intres­se för skytte.

Anders och Christi­na gjor­de vad de kun­de för att lap­pa ihop den eko­no­mis­ka till­va­ron. Christi­na vir­ka­de band som sål­des till gran­nar och bekan­ta. Anders tog till­fäl­ligt arbe­te i kal­ken och dags­ver­ken på går­dar­na i när­he­ten, som dry­ga­des ut med att bin­da kvastar.

Rost åter­an­vän­de dia­bas från gam­la kalk­ug­nar för att byg­ga sitt hus.

På Hun­ne­berg hade kalk bru­tits sedan mit­ten av 1700-talet. I slu­tet av 1800-talet job­ba­de unge­fär 200 man med kalk­bryt­ning­en, och års­pro­duk­tio­nen var över 100 000 tun­nor (en tun­na var unge­fär 125 liter). För Rost var kalk­stens­brän­ning­en inte bara en bröd­fö­da, det var ock­så där­i­från han fick sitt bygg­nads­ma­te­ri­al. Rost åter­an­vän­de dia­bas från gam­la kalk­sten­sug­nar för att byg­ga sitt hus. Det blev ett rum, lite över sju kvadrat­me­ter. Här fick en spis plats och ett litet föns­ter mot söder. Över sten­väg­gar­na bygg­des ett enkelt bräd­tak, som sen täck­tes med skif­fer och torv. Sju barn föd­des här, sex över­lev­de till vux­en ålder. Den yngs­te, Adolf, bod­de kvar efter att Anders och Christi­na dog 1912 och 1913. Han beskrivs som en för­nöj­sam man trots ett liv i fat­tig­dom. Adolf för­sörj­de sig som sko­ma­ka­re med sock­nens invå­na­re som kundkrets.

Den sista tiden Adolf inte läng­re kla­rar sig själv ham­nar han på ålder­doms­hem­met. Men där trivs han inte utan läng­tar till­ba­ka till den enk­la och torf­ti­ga stu­gan. Han avli­der 1941, 65 år gammal.

Redan efter Adolfs död tog hem­bygds­för­e­ning­en över back­stu­gan, och har skött den sedan dess. Mis­sa inte ett besök i den lil­la, lil­la bygg­na­den när du är på Hun­ne­berg. När du hukar inne i mörk­ret kan du för en stund tän­ka på livs­vill­ko­ren för en av alla kalk­ar­be­ta­re som lev­de på och av ber­get för bara någ­ra få gene­ra­tio­ner sedan. 

Att besö­ka Rosts back­stu­ga i Sto­reklev på Hun­ne­berg är som att gå rakt in i dåtiden.I för­stu­gan lig­ger idag atti­ral­jer, utpla­ce­ra­de i efter­hand, som min­ner om famil­jens värv. Det är fritt fram att besö­ka stu­gan, som sköts om av Väst­ra Tun­hems hem­bygds­för­e­ning, men tänk på att den lig­ger på pri­vat mark. All­mans­rät­ten gäl­ler – inte stö­ra, inte för­stö­ra. Läs mer om Rosts back­stu­ga på Hun­ne­berg (PDF) >

Lät­tast är att ta sig dit genom att gå ner i Sto­reklev upp­i­från Hun­ne­berg. Åk upp på Hun­ne­berg via Präs­teklev (Väst­ra Tun­hem) och sväng höger på Ring­vä­gen, som går runt ber­get. Efter någon kilo­me­ter är det skyl­tat Sto­reklev åt höger. Par­ke­ra på par­ke­ring­en inne vid bom­men. Sedan går du för­bi bom­men och föl­jer vägen åt höger.

Pla­ce­ring par­ke­ring Storeklev >

Pla­ce­ring Rosts backstuga >

Den­na arti­kel är ska­pad med medel från: