Category

Nyheter

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR! Året sum­me­rat och snap­shots från en kring­re­san­de pro­jekt­le­da­res mobil

By Nyheter, Övrigt, Vårt område

Som pro­jekt­le­da­re till­bring­ar jag myc­ket tid på resan­de fot i pla­tå­bergs­land­ska­pet. Någon­stans mel­lan möten, ansök­ning­ar, eko­no­mi­rap­por­te­ring och dead­li­nes för­sö­ker jag stan­na till längs vägen. Tillå­ter mig själv att möta land­ska­pet, andas det, kän­na jor­den. Jag stå längst ute på pre­dik­sto­len på Hal­lesni­pen en tidig mor­gon när Vänern lig­ger spe­gel­blank, och lyf­ter för en sekund över värl­den. Jag käm­par mig ut på Hin­dens rev i höst­storm. Jag ser het som­mar­luft dall­ra över alvar­mar­ker, föl­jer röd­fyrs­hö­gar­na långs vägar­na. Hit­tar glöm­da kalk­sten­sug­nar och klätt­rar i grot­tor i ber­get. En orm­vråk över Kin­ne­kul­les sten­mu­rar, gäss som sträc­ker över slät­ten, dof­ten av ramslök. Jag tän­ker så många gång­er att jag har värl­dens bäs­ta jobb som får se, upp­le­va och upp­täc­ka just här.

I land­ska­pet finns ock­så män­ni­skor­na. Män­ni­skor som lever med ber­gen, som bär på histo­ri­er: sina egna och sina släk­ting­ars. Det är fan­tas­tiskt när jag blir upp­ringd av Karin som bor vid Slätt­ber­gen i Troll­hät­tan, som säger: ”vi som bor här vet ju ingen­ting om ber­gen, kan inte ni ha en guid­ning?”, eller när Kerstin från Öglun­da ring­er och säger, ”vi i byn vill så gär­na ha skyl­tar här!”, och jag fak­tiskt kan ge något till­ba­ka med både guid­ning­ar och skyl­tar. Alla ide­el­la kraf­ter som finns på hos för­e­ning­ar och mind­re verk­sam­het runt om i områ­det. Fan­tas­tis­ka Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri, Lug­nås Qvarstens­gru­va, för­e­ning­en Val­le­vä­gen och för­e­ning­en Bor­gun­da allas hus för att näm­na någ­ra. Dess­utom ser jag hur det bör­jar eta­ble­ra sig en del före­tag som vill sat­sa på natur­tu­rism och använ­da ber­gen som resurs för upp­le­vel­ser och fri­lufts­liv. Mar­tin på Äls­ka Bil­ling­en, Fred­rik på Även­tyr och Trail, vår emi­nen­te gui­de Tor­björn från Fal­kö­ping, med flera.

Alla som kom­mer på våra guid­ning­ar, enga­ge­rar er, eta­ble­rar verk­sam­het eller job­bar ide­ellt. Sam­ar­bets­part­ner, sty­rel­se­med­lem­mar, poli­ti­ker och tjäns­te­män. Tack för att ni är en del av geo­par­ken och berät­tar de spän­nan­de histo­ri­er som finns hos just er!

Näs­ta år ska ansö­kan till Une­sco in, men redan nu är vi en del av den familj som det glo­ba­la geo­parks­nät­ver­ket är. Han­na och jag åkte tåg genom Euro­pa till den Glo­ba­la Geo­parks­kon­fe­ren­sen i Ita­li­en. Berät­ta­de om pla­tå­bergs­land­ska­pet bland 900 del­ta­ga­re från över 60 oli­ka län­der. Jag fort­sat­te min tågre­sa genom Euro­pa och besök­te geo­par­ker i Spa­ni­en och Por­tu­gal. Fick tips och råd och stöd som är ovär­der­li­ga. Under året har vi ock­så haft utbyte med Dan­mark, Nor­ge och Mex­i­ko. En geo­park är inte ensam – det är en del av vårt geo­lo­gis­ka arv, av pla­ne­ten jor­den, och geo­lo­gin för oss sam­man över nationsgränser.

Jag skul­le inte vil­ja påstå att det är en dans på rosor att för­sö­ka eta­ble­ra en geo­park. Jag har job­bat med osä­ker eko­no­misk situ­a­tion, käm­pat med ansök­ning­ar om peng­ar, ald­rig räckt till, all­tid haft en väx­an­de to-do-lis­ta. Det finns peng­ar att söka för pro­jekt och insat­ser, men alla är med kort tids­ho­ri­sont. Hur ska man kun­na ska­pa en per­ma­nent, lång­sik­tig och håll­bar verk­sam­het när det bara bevil­jas lite peng­ar ett år i taget? När all tid går åt till ansök­nings­do­ku­ment, redo­vis­ning­ar och slutrapporteringar?

Rent orga­ni­sa­to­riskt står och fal­ler geo­par­ken (eller i alla fall ansö­kan till Une­sco 2019) med två vik­ti­ga beslut som kom­mer under de förs­ta måna­der­na näs­ta år:

  1. Alla 9 kom­mu­ner ska fat­ta beslut om att lång­sik­tigt stöd­ja pro­jek­tet (fram till 2024)
  2. Pre­si­di­er­na i Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nens två nämn­der Regi­on­ut­veck­lings­nämn­den och Kul­tur­nämn­den ska ha ett möte i janu­a­ri för att behand­la hur regi­o­nen stäl­ler sig till lång­sik­tigt stöd för geoparken.

På gång 2019:

  • Infor­ma­tions­skyl­tar i geo­par­kens områ­de – först ut är Kinnekulle
  • Geo­lo­gi­ut­ställ­ning i Falköping
  • Stu­die­cir­kel för turist­nä­ring (pri­vat & offent­lig) i vår
  • Under­vis­nings­ma­te­ri­al, lärar­hand­led­ning och kon­cept för naturskolor/ geologidagar
  • Utö­kat pro­gram med guid­ning­ar & föreläsningar
  • Inter­na­tio­nellt sam­ar­be­te: bla. Mexiko
  • Sam­ar­be­te med HiS och Mas­ter­pro­gram­met i Kul­tur­arv och Spelteknologi
  • En barn­bok i Klub-seri­en (del av Kas­tis­pro­jek­tet som drivs av HiS)

Stress, eko­no­mis­ka bekym­mer, trög­het i offent­lig för­valt­ning, käns­lan av att ald­rig räc­ka till och mot­vil­li­ga tjäns­te­män till trots. Jag har värl­dens bäs­ta jobb. Det är mötet med land­ska­pet och män­ni­skor­na som ger mig ener­gi, som gör var­je dag till ett även­tyr och en upp­täckts­re­sa. Jag ser fram emot att fort­sät­ta resan 2019 och möta er alla längs vägen!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

 

Ste­nar kan använ­das till myc­ket… infor­ma­tion om väd­ret i Öglunda

En magisk höst­dag längs kyrk­sti­gen, vid foten av Hunneberg.

En av som­ma­rens var­mas­te dagar, vad pas­sar bätt­re än att bada på pene­pla­net vid Nordkroken?

Magisk vin­ter­dag på Kinnekulle.

Dans till ABBA (!) näs­tan var­je kväll på geo­parks­kon­fe­ren­sen i Italien.

Lokal­mat längs vägen.

På väg mel­lan Mari­estad och Fal­kö­ping, stan­nar vid Ekornavallen.

Sky­pe-möte med tea­met från Sve­ri­ge & Mexiko.

Träf­fa­de min kol­le­ga Migu­el från Mex­i­ko på kon­fe­ren­sen i Italien.

Spa­nar på tra­nor, tidig april vid Hornborgasjön.

Tåg längs frans­ka rivi­e­ran, på väg från geo­parks­kon­fe­ren­sen mot Bas­que Coast UNE­SCO Glo­bal Geo­park i Spanien.

Vid foten av Hun­ne­berg: res­ter av kalkugnar.

Mel­lan två möten stan­nar jag till i Gud­hem och får en fan­tas­tisk guid­ning av Greta

Hal­lå där Mar­tin Maars på Äls­ka Bil­ling­en Fri­lufts­liv AB!

By Nyheter

Var­i­från kom­mer din star­ka kär­lek till Billingen?

- Jag har ju länge tyckt om att vis­tas på Bil­ling­en, men när jag som­ma­ren 2015 var arbets­lös behöv­de jag något som lind­ra­de min fru­stra­tion. Jag vil­le ut och bort helt enkelt och kom att till­bringa myc­ket tid på ber­get. Då upp­täck­te jag att det gav mig ett väl­digt lugn. Tidi­ga­re hade jag cyk­lat en hel del mountain­bi­ke på ber­get, men haft bråt­tom lik­som och inte haft tid till att ”se” natu­ren och andas. Nu kän­de jag bara ”Wow, att vi verk­li­gen har allt det­ta fan­tas­tis­ka på så nära håll!” Jag vil­le till ber­get var­je dag.

Vad är så spe­ci­ellt med just det­ta berg?

- Jag tyc­ker att det är den otro­li­ga omväx­ling­en i natu­ren – såväl fina bad­sjö­ar och ängs­mar­ker som käns­lan av vild­mark och fjäll med dra­ma­tis­ka höj­der och utsik­ter. Blängs­mos­sen, Sil­ver­fal­let och Ryds grot­tor är ju bara någ­ra exem­pel på rik­tigt spän­nan­de och fina plat­ser. Min favo­rit för när­va­ran­de är Ryds grot­tor, dit jag kom­mer på bara tio minu­ter från där jag bor. Men väl där så känns det som att jag är väl­digt långt borta…

 På vil­ket sätt upp­le­ver man ber­get bäst tyc­ker du?

-Att vand­ra över ber­get och över­nat­ta ute är ju fan­tas­tiskt. Dessvär­re så finns det inga vind­skydd på Bil­ling­en och många områ­den är klas­sa­de som natur­re­ser­vat och där får man inte täl­ta. Jag har tja­tat och för­sökt påver­ka turist­bo­la­get och poli­ti­ker­na i fle­ra år för att få till vind­skydd, men än så länge har det inte hänt något tyvärr.

Kan du berät­ta lite om ditt före­tag Äls­ka Billingen?

- Det var från bör­jan en face­book-sida som jag drog igång på Alla hjär­tans dag 2016. I novem­ber för­ra året star­ta­de jag före­ta­get Äls­ka Bil­ling­en Fri­lufts­liv AB och idag har jag 2 150 väl­digt akti­va föl­ja­re på face­book. Fram­för allt är det mina foto­gra­fi­er som enga­ge­rar och ska­par intres­se. Jag arran­ge­rar ock­så vand­ring­ar av oli­ka slag och före­tagse­vent på ber­get, bland annat utom­hus­mat­lag­ning. Intres­set ökar hela tiden och det märks hur män­ni­skor verk­li­gen påver­kas och mår bra av att kom­ma ut i natu­ren och många upp­skat­tar ock­så att ha någon med sig som väg­le­der, inspi­re­rar och berättar.

Hur ser fram­tids­pla­ner­na ut för verksamheten?

- Egent­li­gen har jag enormt sto­ra visio­ner, så jag väl­kom­nar en inve­ste­ra­re eller risk­ka­pi­ta­list att höra av sig..ha ha! Som det är nu har jag ett hel­tids­jobb vid sidan om den här verk­sam­he­ten, den går inte att leva på i dags­lä­get. Men jag hop­pas kun­na få till­gång till en sta­tio­när plats att vara på fram­ö­ver och där­i­ge­nom få före­ta­get att växa genom fler och stör­re event och akti­vi­te­ter, kanske till och med kun­na ta in extra per­so­nal och för­hopp­nings­vis i fram­ti­den kun­na för­sör­ja mig på Äls­ka Billingen.

 

Fak­ta Mar­tin Maars

Ålder: 45 år

Bor: Sköv­de

Gör: Dri­ver out­do­or-avdel­ning­en på Astro Swe­den i Skara.

Oanad talang: Har stor kun­skap om svensk dans­bands­mu­sik från 70-talet!

Senast läs­ta bok: Mås­te erkän­na att jag ald­rig läser böc­ker. Skul­le vil­ja kom­ma igång med det.

Äter helst: En god kött­bit — själv­klart lokalproducerad!

Dröm­mer om: Att före­ta­get Äls­ka Bil­ling­en blir så stort så att jag kan leva på det.

 

Text: Han­na Sundblad
Foto: Jesper Anhe­de och Mar­tin Maars

Stu­die­be­sök i två euro­pe­is­ka Une­sco Glo­bal Geoparker

By Geologi, Nyheter, Unesco Global Geoparks

Under sep­tem­ber månad besök­te jag under tre vec­kor tre Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker i söd­ra Euro­pa: Ada­mel­lo Bren­ta Une­sco Glo­ba­la Geo­park under Une­sco-kon­fe­ren­sen i Ita­li­en, Bas­que Coast Une­sco Glo­ba­la Geo­park i nor­ra Spa­ni­en, och Auroca Une­sco Glo­ba­la Geo­park i Por­tu­gal. Jag tänk­te berät­ta lite om mina intryck från besö­ken i de två senare!

Utmär­kan­de för bäg­ge geo­par­ker­na är att de är små – eller sna­ra­re, det blir tyd­ligt att vi i Pla­tå­ber­gens Geo­park är en ovan­ligt stor geo­park. Bas­que Coast Geo­ark är 90 km2, Arouca Geo­park 330 km2. Pla­tå­ber­gens Geo­park är när­ma­re 5000 km2!*

– Bas­que Coast Une­sco Glo­bal Geo­park är en av de mins­ta geo­par­ker­na i det glo­ba­la nät­ver­ket, berät­tar Asi­er Hila­rio Orus, geo­log i geo­par­ken. Vi blev god­kän­da som en glo­bal geo­park 2010, och då hade jag job­bat med pro­jek­tet i fem år.

Bas­que Coast sträc­ker sig över tre kom­mu­ner. Huvud­at­trak­tion är den spek­ta­ku­lä­ra geo­lo­gin längs kust­rem­san, ett feno­men som kal­las flysch (enligt wiki­pe­dia: ”en sedi­men­tär lager­följd av omväx­lan­de fos­sil­fat­ti­ga, fin­kor­ni­ga bergar­ter var­va­de med sand­sten och konglo­me­rat. Flyschlag­ren är ofta myc­ket tjoc­ka och har bil­dats på sto­ra djup i hav genom omväx­lan­de slam­ström­mar och stör­re mass­rö­rel­ser i sam­band med pågåen­de bergs­ked­je­bild­ning”). I Bas­que Coast ser man flysch längs en sträc­ka på 14 kilo­me­ter. Här hit­tar vi bla. den beröm­da kri­ta-ter­tiär-grän­sen, som är känd för att den repre­sen­te­rar den kata­stro­fa­la hän­del­se då en mete­o­rit slog ner på jor­den och hälf­ten av alla arter dog ut.

– Flyschlag­ren är som en bok som berät­tar om fyra geo­lo­gis­ka tidsåld­rar, säger Asi­er Hila­rio Orus. Det som är så spe­ci­ellt här är att vi har pre­cis var­je sida i boken kvar – 60 mil­jo­ner år av jor­dens histo­ria beva­rad i sin ursprung­li­ga lager­följd. Den här spe­ci­el­la geo­lo­gin är av inter­na­tio­nell bety­del­se, det är vår geo­lo­gis­ka resurs som vi i geo­par­ken job­bar för att för­pac­ka och mark­nads­fö­ra som en pro­dukt, och där­med bidra till håll­bar utveckling.

I Bas­que Coast arran­ge­rar geo­par­ken gui­da­de båt­tu­rer längs kus­ten för att upp­le­va geo­lo­gin: man har ca 500 gui­da­de turer per år, med 14 000 besö­kan­de! Det är geo­par­ken som ansva­rar för pro­gram och bok­nings­sy­ste­met, men det är loka­la före­tag som utför själ­va guid­ning­en. På så sätt bidrar geo­par­ken till den loka­la eko­no­min, och fle­ra nya arbetstillfällen.

Arouca Une­sco Glo­ba­la Geo­park lig­ger i nor­ra Por­tu­gal. Geo­par­ken omfat­tar bara en kom­mun, Arouca, har 23 000 invå­na­re och blev god­känd som en glo­bal geo­park 2009.

– Det mest posi­ti­va för Arouca som områ­de har varit för­de­lar­na med det star­ka inter­na­tio­nel­la varu­mär­ket som geo­pa­ker är, berät­tar Dani­el­la Rocha, geo­log i geo­par­ken. I tillägg har vi eta­ble­rat ett väl­digt starkt lokalt nät­verk inom geo­par­ken som ger en sta­bi­li­tet, sam­ti­digt som vi sat­sar myc­ket på utbild­ning och geoturism.

En av de geo­lo­gis­ka huvud­at­trak­tio­ner­na i Arouca är fos­sil­fyn­den efter gigan­tis­ka tri­o­lo­bi­ter. Tri­lo­bi­ter är en nume­ra utdöd djur­grupp som fanns i tidsåld­rar­na kam­bri­um till perm. Det är van­ligt att hit­ta fos­sil efter tri­lo­bi­ter och vi gör det ock­så i pla­tå­ber­gen i Väs­ter­göt­land, men här är de myc­ket små. I Arouca Geo­park har man hit­tat spår efter tri­lo­bi­ter som var upp till en meter stora!

– En av anled­ning­ar­na till att vi lyc­kats bra i Arouca är att de loka­la poli­ti­ker­na var starkt enga­ge­ra­de i geo­par­ken redan från bör­jan, säger Dani­el­la Rocha. Utan det stö­det hade vi ald­rig kun­nat skic­ka in vår ansö­kan och bli god­kän­da som en glo­bal geopark.

En av de saker Dani­el­la Rocha job­bat myc­ket med är inven­te­ring­ar av det geo­lo­gis­ka arvet, och där­ef­ter arbe­tet med en plan för hur de vik­ti­gas­te plat­ser­na ska beva­ras. För­u­tom områ­den med tri­lo­bit­fos­sil, är en sådan plats som man job­bat myc­ket med ett områ­de med den väl­digt spe­ci­el­la bergar­ten ”Cas­tan­hei­ra Gra­ni­te”. Det är en ljust grå gra­nit som inne­hål­ler en annan typ av sten, näm­li­gen svar­ta, run­da ste­nar av bio­tit. Des­sa kan vara 1–12 cm i dia­me­ter, och ibland loss­nar de från den lju­sa gra­ni­ten och blir lig­gan­de som lösa, små svar­ta ste­nar. Enligt den loka­la legen­den var det gra­ni­ten som ”föd­de” fram de svar­ta små ste­nar­na av bio­tit – och där­för kal­las ste­nen lokalt för Pedras Pari­dei­ras, unge­fär ste­nar­na som föder, eller ”birt­hing sto­nes” på eng­els­ka. Det har fun­nits många legen­der om hur des­sa ste­nar hade en magisk kraft inte minst när det kom till fer­ti­li­tet — och många män­ni­skor åkte hit för att ta med sig ste­nar hem. För lokal­be­folk­ning­en som var fat­tig blev för­sälj­ning av sten en extra intäkt, och det fanns en risk att den spe­ci­el­la bergar­ten skul­le för­svin­na helt. Arouca Geo­park har hjälpt till med att avgrän­sa områ­det, byg­ga späng­er och leder att gå på, samt sät­ta upp infor­ma­tions­skyl­tar. I tillägg har man byggt ett litet muse­um där det nu är två per­so­ner från den loka­la byn anställ­da – en mer håll­bar och lång­sik­tig inkomst­käl­la än för­sälj­ning av sten!

*I det glo­ba­la geo­parks­nät­ver­ket sät­ter man inga begräns­ning­ar för hur stor eller liten en geo­park kan vara. I stad­gar­na till Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker står det helt enkelt att en geo­park ”should be of adequa­te size to ful­fil its fun­c­tions”. För oss i Pla­tå­ber­gens Geo­park bety­der det sto­ra områ­det att vi behö­ver extra resur­ser (finan­sie­ring och per­so­nal) för att kla­ra Une­scos krav, jäm­fört med en geo­park av mind­re storlek.

Alla foton: Anna Bergengren

Kurs i Geo­he­ri­tage Mana­ge­ment i Bra­ga, Portugal

By Geologi, Nyheter, Unesco Global Geoparks

För två vec­kor sedan del­tog jag som enda svensk i en vec­kas kurs i det som på eng­els­ka kal­las Geo­he­ri­tage Mana­ge­ment – på svens­ka beva­ran­de av det geo­lo­gis­ka arvet. Däri lig­ger både de natur- och kul­tur­vär­den som finns kopp­lat till geo­lo­gi, och som är grun­den för att man kan ansö­ka om sta­tus som en Une­sco Glo­bal Geopark.

Kur­sen var i Bra­ga, nor­ra Por­tu­gal, och arran­ge­ra­des av Min­ho Uni­ver­si­tet och EGU (Euro­pe­an Geosci­ence Uni­on). Vi var 50 del­ta­ga­re från 20 oli­ka län­der (!), bla. Ugan­da, Chi­le, USA, Iran, Bra­si­li­en, Kro­a­ti­en, Polen, mm. Jag upp­skat­tar att cir­ka två tred­je­de­lar av oss job­ba­de med geo­par­ker i en eller annan form, res­te­ran­de var i stort sett anknut­na till uni­ver­si­tet eller forsk­nings­mil­jö­er. Kul var att av 110 sökan­de var jag en av tret­ton del­ta­ga­re som fick sti­pen­di­um från EGU för att delta!

Geo­lo­giskt arv – vad är egent­li­gen det, och var­för är det något man mås­te bevara?

SGU, Sve­ri­ges geo­lo­gis­ka under­sök­ning, har på svens­ka beskri­vit geo­lo­giskt arv som en del av vårt natu­r­arv och hand­lar pre­cis som allt vårt arv om vär­de­ful­la och repre­sen­ta­ti­va före­te­el­ser, och som utö­ver veten­skap­li­ga vär­den även kan repre­sen­te­ra kul­tu­rel­la, histo­ris­ka, eko­no­mis­ka och este­tis­ka vär­den (…). Begrep­pet kan på så sätt ock­så jäm­fö­ras med begrep­pet kul­tur­arv. Geo­lo­giskt arv behand­lar vårt gemen­sam­ma, vär­de­ful­la arv – de sär­skil­da plat­ser som behö­ver beva­ras till skill­nad från geo­lo­gisk mång­fald som beskri­ver ett mer gene­rellt sam­man­hang. Ett geo­lo­giskt världs­arv har sär­skilt stort, uni­ver­sellt värde.”

Geo­lo­gi berät­tar om pla­ne­ten jor­dens histo­ria. I vår natur finns det uni­ka geo­lo­gis­ka plat­ser som är veten­skap­ligt och peda­go­giskt vik­ti­ga för att för­stå livets utveck­ling och pla­ne­tens histo­ria. Des­sa plat­ser mås­te beva­ras. Men geo­lo­gi är ock­så grund för bio­lo­gisk mång­fald och mänsk­lig histo­ria, och de geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar­na behövs för att beva­ra des­sa värden.

Geo­lo­gisk mång­fald och geo­lo­giskt arv har fle­ra vik­ti­ga funktioner:

  1. Det för­med­lar kun­skap om vår pla­nets utveck­lings­hi­sto­ria, jor­dens pro­ces­ser och ock­så vår framtid
  2. Som grund för vari­a­tion i natur­ty­per och en hög bio­lo­gisk mång­fald. Områ­den med hög geo­lo­gisk mång­fald ger en hög bio­lo­gisk mång­fald, då geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar ger den grund livsmil­jö­er beror av och sam­ver­kar med. Pla­tå­ber­gen med sina oli­ka bergar­ter är klas­sis­ka exem­pel på det, med t.ex. alvars­mar­ker­na på Öster­pla­na Hed eller ras­bran­ter­na runt Hal­le- och Hun­ne­berg. Men även istids­av­sätt­ning­ar­na inom områ­det ger en stor vari­a­tion i natur­ty­per och bio­lo­gi, t.ex. i kame­land­ska­pet i Val­le Härad.
  3. Som grund för fri­lufts­liv, rekre­a­tion och turism. Många av våra vik­ti­gas­te besöks­mål inom fri­lufts­liv och turism är geo­lo­gis­ka plat­ser, med stark kopp­ling till kul­tu­rel­la och histo­ris­ka vär­den. Inom geo­par­ken kan vi t.ex. näm­na Lug­nås Qvarnstens­gru­va, Råda Ås, Kin­ne­kul­le, Mös­se­berg och Ålle­berg som någ­ra få exem­pel bland många.

En geo­park kan inven­te­ra, vär­de­ra och till­han­da­hål­la infor­ma­tion om geo­lo­gis­ka natur­vär­den som bör beak­tas i natur­vår­den och i den fysis­ka pla­ne­ring­en. Inven­te­ring­ar­na ska kun­na använ­das inom utveck­ling av fri­lufts­liv och turism i områ­det samt vara under­lag för natur­vårdsåt­gär­der, t.ex. kom­mu­na­la natur­vårds­pro­gram. En geo­park bidrar till att stär­ka kun­ska­pen om natur­vär­den i pla­tå­bergs­land­ska­pet, något som är grun­den för en lång­sik­tig, håll­bar för­valt­ning. Ofta sak­nas geo­lo­gisk kom­pe­tens inom kom­mu­ner­nas (eller annan ansva­rig) för­valt­ning, och där­för är geo­par­ken en vik­tig sam­ar­bets­part­ner för att till­gäng­lig­gö­ra geo­lo­gisk infor­ma­tion som kan gyn­na det lång­sik­ti­ga natur­vårds­ar­be­tet och bidra till att Sve­ri­ges mil­jö­mål uppfylls.

Under kur­sen i Por­tu­gal fick vi ta del av fle­ra prak­tis­ka exem­pel värl­den över, där man gjort oli­ka insat­ser för att beva­ra och visa fram geo­lo­gis­ka plat­ser. Myc­ket inspi­re­ran­de, och givan­de att träf­fa män­ni­skor som job­bar med sam­ma sak!

Kur­sen pågick under fem dagar, med en dags fält­be­sök i Arouca Une­sco Glo­ba­la Geo­park. Mer om det kom­mer i ett eget blogginlägg!

ps. vi har fått peng­ar från Natur­vårds­ver­kets LONA-sats­ning (Loka­la natur­vårdsåt­gär­der) för att job­ba med att ta fram en beva­ran­de­plan för geo­lo­giskt arv i Pla­tå­bergs­land­ska­pet. Rap­port från det pro­jek­tet kom­mer näs­ta år, 2019!

Hal­lå där Tor­björn Pers­son, geo­log från Fal­kö­ping som har haft fle­ra natur­guid­ning­ar för Pla­tå­ber­gens Geo­park under sommaren

By Geologi, Nyheter

Som­ma­ren 2018 har varit vår förs­ta säsong i Pla­tå­ber­gens Geo­park där vi haft natur­guid­ning­ar. Respon­sen har varit helt fan­tas­tisk, med otro­ligt enga­ge­ra­de besö­ka­re. Näs­ta år ska vi över­vä­ga att ha anmä­lan och begrän­sat antal del­ta­ga­re, då vi på någ­ra guid­ning­ar haft så myc­ket män­ni­skor att det varit svårt att nå ut till alla! 

Geo­log Tor­björn Pers­son från Fal­kö­ping som har haft fle­ra natur­guid­ning­ar för Pla­tå­ber­gens Geo­park under som­ma­ren, och vi pra­ta­de med honom för att höra hur han tyc­ker att som­ma­ren varit.

 

Hej Tor­björn! Med guid­ning­en vid Sil­ver­fal­let i lör­dags avslu­ta­de vi våra utom­hus­guid­ning­ar för i år — hur tyc­ker du att respon­sen har varit från besökare?

Det är helt uppen­bart att det finns ett stort intres­se för vårt land­skaps geo­lo­gis­ka histo­ria när det trots 30 gra­dig vär­me eller regn ändå kom­mer 50-talet per­so­ner på våra guidningar!

Jag gläds ock­så över att många vill bidra med kun­skap om just sina hemtrak­ter. Sär­skilt roligt är det när barn är med och kan bidra med spän­nan­de frågor.

Jag har märkt ett allt stör­re intres­se och det är fak­tiskt så att vi står inför ett kärt besvär. Fun­de­ring­ar­na inför en guid­ning är van­li­gen att det finns risk för att grup­pen blir för stor än att man står inför tom­ma läk­ta­re. Nej för det sena­re finns ing­en risk!

Hur kons­tigt det än kan låta så mär­ker jag ock­så ett stör­re intres­se i de fall man tar lite lagom betalt — att man visar att en bra guid­ning beting­ar ett värde!

Vi får ofta respons från del­ta­ga­re på guid­ning­ar­na att du är väl­digt duk­tig på att berät­ta om geo­lo­gi på ett lätt­för­stå­e­ligt, enkelt och enga­ge­ran­de sätt. Hur gör du för att göra geo­lo­gi spännande?

Det glä­der mig myc­ket att höra att jag lyc­kats enga­ge­ra och inspi­re­rar mig till mera! Och vad är då anled­ning­en till att bud­ska­pet når fram? Oj, det kan man fun­de­ra myc­ket kring.

Det är många ingre­di­en­ser man mås­te tän­ka på för att lyc­kas med en guid­ning. Någ­ra saker som är vik­ti­ga är att tän­ka på är vad publi­ken tyc­ker är intres­se­rad av och inte att man grot­tar ner sig i detal­jer eller bli långran­dig. Man ska ock­så und­vi­ka en mas­sa abstrak­ta siff­ror eller svå­ra ter­mer och istäl­let använ­da sig av målan­de lik­nel­ser som tex att gnejs lik­nar bacon och att gra­nit mer lik­nar kött­färs! Svå­ra­re än så behö­ver geo­lo­gi inte vara även om det gäl­ler att kun­na anpas­sa till både för­sko­la och forskningsfront.

Lite rek­vi­si­ta kan ock­så hjäl­pa till men vik­ti­gast av allt är att vara väl för­be­redd och att jag fak­tiskt själv brin­ner för och fasci­ne­ras av det jag pra­tar om. Det bru­kar smit­ta av sig… Men den vik­ti­gas­te ingre­di­en­sen behål­ler jag till lite senare…

Ja, så är en cliff­hang­er eller en konst­pa­us för egna fun­de­ring­ar är ock­så en vik­tig kryd­da. Det engagerar!

Du har job­bat länge med för­med­ling av geo­lo­gi i pla­tå­bergs­land­ska­pet. Som geo­log och boen­de i områ­det, vad hop­pas du att en sta­tus som Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­ba­la Geo­park kan betyda?

Stolt­het! Med Une­scos kva­li­tets­stäm­pel byg­ger vi stolt­het över det­ta uni­ka pla­tå­bergs­land­skap. Med det föl­jer ock­så nyfi­ken­het. Nyfi­ken­het över att få del av våra berät­tel­ser och för­stå samband.

Med den­na dörr­öpp­na­re tror jag ock­så att vi ökar sam­hö­rig­he­ten över kommun­grän­ser­na och ska­par för­ut­sätt­ning­ar för nya sam­ar­be­ten och så kal­lad crossel­ling — att vi rekom­men­de­rar varand­ra och på så sätt når gemen­sam fram­gång. Redan nu ser vi ent­re­pre­nö­rer som ser en poten­ti­al i fri­lufts­liv och även­tyr på hem­ma­plan. Nu finns för­ut­sätt­ning­ar att ock­så kryd­da med attrak­tiv kun­skap. För med en Une­sco Glo­bal Geo­park tror jag defi­ni­tivt att kun­skaps­tu­ris­men kom­mer att växa och att många fak­tiskt gär­na beta­lar en slant för att få upp­le­va och kän­na inne­bör­den av “ett aha!”.

Till sist – vil­ket är ditt favoritberg?

Mitt favo­rit­berg?! Kan inte sva­ra på det! Ber­gen har vart och ett en egen smar­rig meny att bju­da på.

Det är som ett smör­gås­bord av dia­basstup, slätt­berg, mete­o­ri­ter, fos­si­ler, medel­tids­kyr­kor och klos­ter, kalk­bruk, del­tan, mega­li­ter, orki­de­er, en gyl­le­ne spik, fågel­pa­ra­dis, käll­flö­den, gru­vor, issjö­ar, före det­ta havs­strän­der, kame­land­skap, flyg­sand, öde moss­mar­ker, en levan­de lands­bygd, håll­ba­ra näring­ar, kalk­tuff och inte minst gigan­tis­ka natur­ka­ta­stro­fer. Dvs ett smör­gås­bord bestå­en­de av geo­lo­gi, kul­tur, histo­ria, natur, närings­liv och fri­lufts­liv och jag äls­kar det­ta smörgåsbord!

Eller som mina 15 barn och jag gil­lar dem alli­hop — vart och ett på sitt sätt! Bil­ling­en, Hal­le­berg, Hun­ne­berg, Kin­ne­kul­le, Lug­nås­ber­get, Ålle­berg, Gerums­ber­get, Varvs­ber­get, Mös­se­berg, Plan­ta­ber­get, Bor­gun­da­ber­get, Gis­se­ber­get, Brunnhems­ber­get, Tova­ber­get och minsting­en Mygg­ber­get! Det är mina favoritberg!

 

Ps. mis­sa inte  före­läs­ning med Tor­björn 28/10: Tids­re­san — Haven vid Bil­ling­en. Före­dra­get hålls i Dop­ping­ens hör­sal och är ett sam­ar­be­te med Natu­rum Hornborgasjön.

https://www.facebook.com/events/717291875316705/?active_tab=about

Höj­dar­kon­fe­rens som inspi­re­ra­de till att göra skillnad

By Nyheter

En geo­park… Ett områ­de med en fan­tas­tisk poten­ti­al på så många sätt, men vars inne­börd kan vara lite svår att grep­pa för den oin­vig­de. Och även jag själv, som job­bat inom pro­jek­tet Pla­tå­ber­gens Geo­park under ett års tid, har ibland haft svårt att lätt­för­stå­e­ligt för­kla­ra syf­tet med pro­jek­tet och den bety­del­se en geo­park kan få för vårt områ­de. Men efter att ha del­ta­git på Une­scos inter­na­tio­nel­la geo­parks­kon­fe­rens står jag myc­ket bätt­re rustad inför den upp­gif­ten och är mer moti­ve­rad än någon­sin att dri­va pro­jek­tet i hamn och där­med göra Pla­tå­ber­gens Geo­park till Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­bal Geo­park.

När jag och min kol­le­ga Anna Ber­gen­gren skul­le boka resan inför geo­kon­fe­ren­sen i ita­li­ens­ka Madon­na di Cam­pig­lio (smått legen­da­risk plats för­res­ten, då det var där Ing­mar Sten­mark 1974 vann sin förs­ta världs­cup­se­ger..;)) bestäm­de vi oss för att ta tåget. Lite dyra­re och lite mer omständ­ligt för­stås, men ing­et vi ång­rar. I baga­get har vi i efter­hand många här­li­ga skratt (på grund av dråp­li­ga, komis­ka situ­a­tio­ner under resans gång), intres­san­ta möten med män­ni­skor, otro­ligt vack­ra, mäk­ti­ga och hän­fö­ran­de vyer utmed Alper­na samt ett rena­re mil­jö­sam­ve­te. Eftersom hela grund­tan­ken med Une­scos glo­ba­la geo­par­ker är håll­bar utveck­ling, så kän­des det helt rätt göra slag i sak och väl­ja ett mil­jö­vän­ligt sätt att resa. Pre­cis som vi hop­pats fick vi dess­utom en del upp­märk­sam­het och posi­ti­va reak­tio­ner kring vårt resval på kon­fe­ren­sen. Kanske såd­de det ett frö hos någon eller någ­ra att i fort­sätt­ning­en väl­ja tåget som resal­ter­na­tiv? Och blir vi fler och fler som väl­jer tåget fram­för fly­get påver­kar det för­hopp­nings­vis både tåg­pri­ser och bok­nings­sy­stem i posi­tiv rikt­ning fram­ö­ver. Och i för­läng­ning­en kli­ma­tet för­stås, då fly­get står för en bety­dan­de del av värl­dens koldioxidutsläpp.

Att arbe­ta med glo­ba­la och loka­la mil­jöfrå­gor utgör ju som sagt ett av geo­par­ker­nas fokus­om­rå­den. Det hand­lar om att spri­da kun­skap om geo­lo­gi och and­ra natur­vär­den samt upp­munt­ra och inspi­re­ra män­ni­skor till att besö­ka och ta del av vand­rings­le­der, sti­gar, gru­vor, grot­tor, sten­brott med mera på ett var­samt och håll­bart sätt. Men det hand­lar ock­så om soci­al håll­bar­het – att genom loka­la pro­jekt mot­ar­be­ta fat­tig­dom och utan­för­skap och ska­pa möj­lig­he­ter för män­ni­skor till arbe­te och utveck­ling. Utgångs­punk­ten för arbe­tet är Agen­da 2030.

Under kon­fe­ren­sen i Ita­li­en, där över 1000 per­so­ner från 64 län­der del­tog (!), hölls mäng­der av pre­sen­ta­tio­ner och works­hops där man kun­de ta del av de oli­ka geo­par­ker­nas arbe­te, utma­ning­ar och ambi­tio­ner. Dess­utom gavs möj­lig­het att del­ta i inspi­re­ran­de vand­ring­ar, guid­ning­ar och kul­turut­flyk­ter i den vack­ra Ada­mel­lo Bren­to Une­sco Glo­bal Geo­park som omger Madon­na di Cam­pig­lio. Att del­ta på de inter­na­tio­nel­la geo­parks­kon­fe­ren­ser­na är nöd­vän­digt för att bli god­känd som en Une­sco Glo­bal Geo­park. Det är på kon­fe­ren­ser­na man träf­far kol­le­gor från hela värl­den och kan ini­ti­e­ra sam­ar­be­ten och utby­ten. Här får man ock­så insyn i hur geo­par­ker fun­ge­rar i prak­ti­ken, vil­ket är nöd­vän­digt då man är i upp­startske­det som vi är i Pla­tå­ber­gens Geopark.

Det finns drygt 140 geo­par­ker värl­den över, plus ett stort antal aspi­re­ran­de par­ker likt vår egen, och att vara Sve­ri­ge­re­pre­sen­tant i det­ta glo­ba­la nät­verk under Une­scos para­ply känns både hed­ran­de, inspi­re­ran­de och för­plik­ti­gan­de. Det finns ett stort vär­de i att träf­fas alla på en och sam­ma gång, på en och sam­ma plats för att kun­na kän­na kraf­ten i att det är möj­ligt att till­sam­mans åstad­kom­ma skill­nad och ska­pa en håll­bar värld och håll­ba­ra sam­häl­len för kom­man­de generationer.

Han­na Sundblad,
pro­jekt­med­ar­be­ta­re Pla­tå­ber­gens Geopark

 

Foto: Anna Ber­gen­gren och Han­na Sundblad

Bevil­ja­de medel från EUs Landsbygdsprogram

By Nyheter

Geo­par­ken har fått stöd för att utveck­la turistnäringen (spri­da turistin­for­ma­tion och få fler besökare till lands­byg­den) i geo­par­kens område. Vi vill utveck­la platåbergslandskapet som besöksmål genom att sat­sa på sto­ry­tel­ling, som verk­tyg för att berätta om det uni­ka natur- och kul­tur­arv som finns i Platåbergens Geopark.

Inom pro­jek­tet kom­mer vi ta fram en stra­te­gi för arbe­tet med sto­ry­tel­ling, utveck­la en digi­tal platt­form (hem­si­da, soci­a­la medi­er, app), ta fram inno­va­ti­va skyltlösningar och sätta upp skyl­tar med modern, nytänkande design i platåbergslandskapet, samt job­ba med nya, inno­va­ti­va pub­li­ka­tio­ner och utställningar.

Syf­tet är:
• Marknadsföra platåbergslandskapet som en enhet­lig destination
• Synliggöra det attrak­ti­va värdet i platåberglandskapet
• Utveck­la platåbergslandskapet till ett starkt besöksmål
• Spri­da kun­skap om platåbergslandskapet – geo­lo­gi, natur­geo­gra­fi, bio­lo­gi, kulturhistoria
• Göra platåbergen syn­li­ga och visu­ellt åtkomliga för en bred allmänhet, och därmed öka anta­let besökande i området

Total kost­nad: 2 160 000 kr, varav Lands­bygds­pro­gram­met finan­si­e­rar 65%, dvs. 1 404 000 kr. Övri­ga finan­siä­rer är de nio kom­mu­ner­na, samt Åse-Vis­te Fon­den, Spar­banks­stif­tel­sen Lid­kö­ping och Spar­banks­stif­tel­sen Alfa i sam­ar­be­te med Swedbank.

Ovan ser ni de fyra berättartemana som lig­ger till grund för utveck­ling­en av sto­ry­tel­ling, till vil­ket vi bevil­jats peng­ar från EU:s landsbygdsprogram.

Geo­lo­gi är historieberättande – genom att lära oss om geo­lo­gi lär vi oss om pla­ne­ten jor­dens histo­ria. Att job­ba med sto- rytel­ling innebär ett inno­va­tivt sätt att arbe­ta med ökade möjligheter inom turism och rekre­a­tion. I området runt platåbergslandskapet är kun­ska­pen om de uni­ka ber­gen inte så stor, och för att göra infor­ma­tion tillgänglig för både boen­de och besökande behöver vi nya arbets­me­to­der som sto­ry­tel­ling. På sikt innebär det inte bara nya möjligheter att pro­fi­le­ra des­ti­na­tio­nen platåbergslandskapet, utan ger ock­så en posi­tiv lands­bygds­ut­veck­ling och en ökad stolt­het för den uni­ka natur vi har här.

Fördelarna med sto­ry­tel­ling är många, och några som kan nämnas är:

  • Vi ska­par ett emo­tio­nellt band till våra besökare (och följare på soci­a­la media)
  • Vi ska­par ett rika­re och mer lättförståeligt innehåll i geoparken
  • Besökare (och följare på soci­a­la media) blir enga­ge­ra­de i geo­par­kens innehåll och utveckling
  • Vi ska­par minnesvärda upp­le­vel­ser som besökarna tar med sig hem och berättar om för andra

Med tåg mot geo­parks­kon­fe­rens i Italien

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Mån­dag tion­de sep­tem­ber bör­jar den Inter­na­tio­nel­la Geo­parks­kon­fe­ren­sen i Ada­mel­lo Bren­ta Geo­park, i Madon­na di Cam­pig­lio i nor­ra Ita­li­en. Över 800 del­ta­ga­re kom­mer till kon­fe­ren­sen – mesta­dels repre­sen­tan­ter från geo­par­ker över hela värl­den, men ock­så besluts­fat­ta­re, tjäns­te­män, repre­sen­tan­ter från Une­sco och fors­ka­re. Kon­fe­ren­sen pågår hela vec­kan, och är en bland­ning mel­lan en turist­mäs­sa och en veten­skap­lig kon­fe­rens. Vis­sa delar av pro­gram­met är avsatt för kor­ta pre­sen­ta­tio­ner av geo­par­ker eller aktu­ell forsk­ning knu­tet till geo­par­ker, och lik­nar upp­läg­get som bru­kar vara på veten­skap­li­ga kon­fe­ren­ser. Jag kom­mer ha en pre­sen­ta­tion där jag berät­tar om Pla­tå­ber­gens Geo­park! Sam­ti­digt finns det en mäss­hall, där geo­par­ker och områ­den från hela värl­den kan visa upp sin verk­sam­het. Paral­lellt med det­ta hålls det möten och works­hops där man dis­ku­te­rar geo­par­ker­nas stra­te­gi och utveck­ling runt om i värl­den. En dag av kon­fe­ren­sen är avsatt för ”field excur­sion” – dvs. utflykt i Ama­del­lo Bren­ta Geo­park där vi får ta del av den fan­tas­tis­ka natu­ren och se hur man job­bar med för­med­ling av geologi.

Att del­ta på de inter­na­tio­nel­la geo­parks­kon­fe­ren­ser­na är ett mås­te om man vill bli god­känd som en Une­sco Glo­bal Geo­park. Det är här man träf­far kol­le­gor från hela värl­den, och kny­ter kon­tak­ter som leder vida­re till sam­ar­be­ten. Det är ock­så här man lär sig bäst hur geo­par­ker fun­ge­rar i prak­ti­ken, något som är nöd­vän­dig kun­skap för att utveck­la det egna arbetet.

För mig och min kol­le­ga Han­na bör­jar vi dock resan mot Ita­li­en redan sön­dag mor­gon i Göte­borg – vi har näm­li­gen valt att åka tåg ner genom Europa!

Var­för väl­jer vi att resa i över tret­tio tim­mar, till en hög­re kost­nad än om vi skul­le flyga?

Bild från www.bahn.de

Vi anser att någon gång mås­te man gå från ord till hand­ling, även i offent­lig för­valt­ning. I de fles­ta stra­te­gi­do­ku­ment som finns, tex. Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nens stra­te­gi för till­växt och utveck­ling VG2020, så krä­ver man att det mest mil­jö­vän­li­ga sät­tet att resa ska använ­das. Allt för ofta blir det dock en avväg­ning mot tid och peng­ar, inte bara för resor ut i Euro­pa, men även inom regi­o­nen och Sve­ri­ge. Att resa med tåg ut i Euro­pa är inte det enk­las­te. Syste­met bor­de göras om så att det blir enkla­re att hit­ta infor­ma­tion om bok­ning­ar och tid­ta­bel­ler, och pri­ser­na för tåg­bil­jet­ter bor­de vara bil­li­ga­re. Vi har gjort en kom­pro­miss nu, där vi tar tåget ner och flyg hem. Allt är bätt­re än ing­et, och var­je gång vi väl­jer tåget fram­för fly­get gör vi kli­ma­tet en stor tjänst.

Vi har haft en extrem som­mar i Sve­ri­ge, som på många sätt varit en väckar­kloc­ka för de mänsk­ligt ini­ti­e­ra­de kli­mat­för­änd­ring­ar som pågår runt om i värl­den. I en ny stu­die pub­li­ce­rad i den veten­skap­li­ga tid­skrif­ten Pro­cee­dings of Natio­nal Aca­de­my of Sci­ences (PNAS) pre­sen­te­rar bla. den svens­ke mil­jöpro­fes­sorn Johan Rock­ström nya rön som visar att vi redan vid två gra­ders upp­värm­ning kan påver­ka jor­den så myc­ket att vi når far­li­ga trös­kel­vär­den. En trös­kel är det ord som används när ett system på jor­den (tex kli­ma­tet) plöts­ligt ham­nar i ett nytt, för oss okänt till­stånd. Det kan gå fort, och med just kli­ma­tet finns det fle­ra åter­kopp­lings­me­ka­nis­mer som trig­gas av höj­da tem­pe­ra­tu­rer och som gör att kli­ma­tet för­änd­ras ännu snab­ba­re. Ett exem­pel är det vi sett i som­mar – att jet­ström­mar­na runt Ark­tis desta­bi­li­se­ras så myc­ket när isen smäl­ter att hög­tryck eller låg­tryck ”par­ke­rar sig” över sam­ma områ­de över en lång peri­od, någon som kan med­fö­ra extrem tor­ka eller extre­ma nederbördsmängder.

Vi som job­bar med geo­lo­gi vet att jor­den stän­digt för­änd­ras. Vi har haft kli­mat som varit både var­ma­re och kal­la­re, och mer extre­ma för­hål­lan­den på jor­den. Det är en natur­lig del av pla­ne­tens utveck­ling. Men just nu ser vi för­änd­ring­ar i jor­dens kli­mat­sy­stem som drivs av mänsk­li­ga utsläpp, och vi ris­ke­rar att, helt i onö­dan, för­sät­ta pla­ne­ten i ett till­stånd som kan få kata­stro­fa­la kon­se­kven­ser för mänsk­li­ga samhällen.

Vi vet att vi har lite tid, och för att kla­ra att stäl­la om vårt sam­häl­le till att bli eko­no­misk, soci­al och mil­jö­mäs­sig håll­bart behö­ver vi modi­ga poli­tis­ka beslut. Men vi har alla ock­så ett eget ansvar, som indi­vi­der, före­tag, kom­mu­ner och geo­par­ker. Där­för åker väl­jer vi att ta tåget genom Europa.

ps. vi kom­mer såklart rap­por­te­ra från vår resa via face­book – följ oss gärna!

Lil­je­s­te­nar – gren­verk på livets träd

By Nyheter

De mju­ka, sedi­men­tä­ra bergar­ter­na i pla­tå­ber­gen har allt sedan män­ni­skor­na bosat­te sig på Väst­gö­tas­lät­ten varit en vik­tig del av deras liv. I det medel­ti­da Ska­ra stift högg män­ni­skor­na ut spe­ci­el­la motiv på sten­häl­lar, blom­li­ka växt­möns­ter som sling­rar sig över ste­nen. Det kal­lar vi för lil­je­s­te­nar, något som är helt unikt för Västergötland.

Av 401 doku­men­te­ra­de lil­je­s­te­nar i Sve­ri­ge hit­tar vi 387 i Väs­ter­göt­land. All­ra flest finns i Kin­ne­kul­le­om­rå­det, där till­gång­en på sand­sten var god. De fles­ta har date­rats till 1100 och 1200-talet, någ­ra ännu tidi­ga­re. På någ­ra hit­tar vi ock­så runin­skrif­ter, och många har krist­na sym­bo­ler. Lil­je­s­te­nar har ibland tol­kats som gren­ver­ket på livets träd.

Var­för till­ver­ka­de man lil­je­s­te­nar just här, i pla­tå­bergs­land­ska­pet? Var­i­från kom tra­di­tio­nen, och var­för upp­hör­de den? Var­för använ­de man sig näs­tan ute­slu­tan­de av sandsten?

Det finns fort­fa­ran­de många obe­sva­ra­de frå­gor, och teo­ri­er­na är många. Säkert är att de utsni­da­de sten­häl­lar­na är fan­tas­tis­ka konst­verk. De fles­ta lil­je­s­te­nar har man hit­tat på kyr­ko­går­dar, och en teo­ri är att de är grav­ste­nar som till­ver­kats i romersk stil med inspi­ra­tion från Euro­pa. Kanske kom tidig inspi­ra­tion redan från Viking­ar­nas resor i Öster­led, och besök i Kon­stan­ti­no­pel. Men ing­en vet säkert, och det finns inga namn efter sten­hug­gar­na på lil­je­s­te­nar­na. Säkert är att man inte hit­tar lik­nan­de ste­nar någon annan plats i värl­den. De för­blir ett myste­ri­um, men är ett bud­skap om ste­nar­nas kraft och pla­tå­ber­gens bety­del­se för män­ni­skor­na som lev­de här under tidig medeltid.

Ett fint stäl­le att se när­ma­re på lil­je­s­te­nar är vid Fors­hems sten­mu­se­um. Här hit­tar man grav­ste­nar, sten­skulp­tu­rer, sten­kors, stav­kors­häl­lar, por­trätt­grav­ste­nar och lil­je­s­te­nar. Alla kom­mer de från områ­det runt Kin­ne­kul­le, som blev kris­tet tidigt och där vi har många medel­ti­da kyr­kor. Ste­nar­na i muse­et är från 1000-talet fram till 1700-talet och är alla till­ver­ka­de i lokal sten – sand­sten och kalk­sten. Till­gång­en på bar sten från ber­gen gjor­de att till­verk­ning av gra­var, skulp­tu­rer och dop­fun­tar i sten utveck­la­des tidigt här, och sedan spred sig till and­ra kyr­kor i väst­ra Sverige.

Fors­hems sten­mu­se­um drivs av Svens­ka kyr­kan. Det finns i ett litet, vitt hus mitt emot Fors­hems kyr­ka. Par­ke­ring vid Fors­hems kyr­ka. Gra­tis inträ­de, men lägg gär­na ett fri­vil­ligt bidrag till musé­ets öppethållande!

Samt­li­ga foton är från Fors­hems sten­mu­se­um. Foto­graf Anna Bergengren.