All Posts By

Hanna Sundblad

Före­läs­ning: Ste­nen som levebröd

By Aktivitetskalender
Lid­kö­pings bibliotek
Ons­dag 20 mars 2019 kl. 18:30–20:00

Eric Julihn berät­tar om pla­tå­ber­gens ste­nin­du­stri­er genom tiderna.
Eric Julihn är civi­le­ko­nom och indu­stri­hi­sto­risk kon­sult. Han har arbe­tat med industri­arvs­frå­gor sedan 1970-talet med oli­ka offent­li­ga upp­drags­gi­va­re. Pub­li­ka­tions­lis­tan upp­tar bland annat en mono­gra­fi över For­sviks bruk. Han är ord­fö­ran­de vid arbets­livs­mu­se­et Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri och sty­rel­se­le­da­mot i Svens­ka indu­stri­min­nes­för­e­ning­en sedan 2013.
Gra­tis­bil­jett bokas från 13 mars i bib­li­o­te­kets recep­tion 0510–77 00 50. Medar­ran­gö­rer Väner­mu­se­et och Stu­di­e­för­bun­det Vuxenskolan.

Kul­turlunch: Pla­tå­ber­gens geopark

By Aktivitetskalender

Lid­kö­ping bibliotek
Fre­dag 8 feb­ru­a­ri kl 12.00–12.45.

En geo­park är ett områ­de med geo­lo­gi av inter­na­tio­nell bety­del­se – allt­så något som är unikt i värl­den. Just nu pågår arbe­tet för fullt inför ansö­kan till Une­sco 2019 om att bli Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­ba­la Geopark.

Anna Ber­gen­gren, pro­jekt­le­da­re för Pla­tå­ber­gens Geo­park berättar.

Det går bra att köpa lunch, till exem­pel i Book House Café. Fri entré.

Stu­die­cir­kel 2019

By Nyheter

Väl­kom­men att del­ta i en stu­die­cir­kel kring geo­lo­gi och Pla­tå­ber­gens Geo­park under 2019. Stu­die­cir­keln äger rum i Kul­tur­hu­set i Grästorp och är kost­nads­fri, men vi öns­kar att del­ta­gar­na åtar sig att vara ambas­sa­dö­rer för geo­par­ken efter avslu­tad utbild­ning. Man får då ock­så ett diplom och de som vill kan pro­fi­le­ras på vår hem­si­da som sam­ar­bets­part­ner i geo­par­ken. För att bli anli­tad som gui­de i geo­par­ken ska man ha gått kur­sen. Kur­sen vän­der sig även till dem som job­bar med turism i pla­tå­bergs­land­ska­pet, och som öns­kar för­dju­pad kun­skap om de uni­ka naturmil­jö­er vi har här.

Lek­tion 1, tors­dag 21/2 kl 18–20:

A) Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker (Anna Ber­gen­gren)

B) Intro­duk­tion till geo­lo­gi (Eva-Lena Tull­borg och Sven Åke Larsson) 

Lek­tion 2, tors­dag 7/3 kl 18–20:

A) Älds­ta berg­grunds­geo­lo­gin (Eva-Lena Tull­borg och Sven Åke Larsson)

B) Pla­tå­ber­gens geo­lo­gi (Eva-Lena Tull­borg och Sven Åke Larsson) 

Lek­tion 3, tors­dag 21/3 kl 18–20:

A) Kvar­tär­geo­lo­gi 1 (Mark John­son)

B) Kvar­tär­geo­lo­gi 2 (Mark John­son)

Lek­tion 4, tors­dag 4/4 kl 18–20:

A) Pale­on­to­lo­gi (Sofia Wenn­berg)

B) Geo­tu­rism (Anna Ber­gen­gren)

Stu­die­cir­keln kom­mer att kom­plet­te­ras med en exkur­sion under juli månad samt ytter­li­ga­re ett kurs­till­fäl­le under hös­ten 2019, med fokus på kul­tur­histo­ria kopp­lat till geo­lo­gi i platåbergslandskapet.

Anmä­lan till Han­na Sund­blad; hanna.sundblad@grastorp.se, 0514 — 580 62.

 

Hal­lå där Mar­tin Maars på Äls­ka Bil­ling­en Fri­lufts­liv AB!

By Nyheter

Var­i­från kom­mer din star­ka kär­lek till Billingen?

- Jag har ju länge tyckt om att vis­tas på Bil­ling­en, men när jag som­ma­ren 2015 var arbets­lös behöv­de jag något som lind­ra­de min fru­stra­tion. Jag vil­le ut och bort helt enkelt och kom att till­bringa myc­ket tid på ber­get. Då upp­täck­te jag att det gav mig ett väl­digt lugn. Tidi­ga­re hade jag cyk­lat en hel del mountain­bi­ke på ber­get, men haft bråt­tom lik­som och inte haft tid till att ”se” natu­ren och andas. Nu kän­de jag bara ”Wow, att vi verk­li­gen har allt det­ta fan­tas­tis­ka på så nära håll!” Jag vil­le till ber­get var­je dag.

Vad är så spe­ci­ellt med just det­ta berg?

- Jag tyc­ker att det är den otro­li­ga omväx­ling­en i natu­ren – såväl fina bad­sjö­ar och ängs­mar­ker som käns­lan av vild­mark och fjäll med dra­ma­tis­ka höj­der och utsik­ter. Blängs­mos­sen, Sil­ver­fal­let och Ryds grot­tor är ju bara någ­ra exem­pel på rik­tigt spän­nan­de och fina plat­ser. Min favo­rit för när­va­ran­de är Ryds grot­tor, dit jag kom­mer på bara tio minu­ter från där jag bor. Men väl där så känns det som att jag är väl­digt långt borta…

 På vil­ket sätt upp­le­ver man ber­get bäst tyc­ker du?

-Att vand­ra över ber­get och över­nat­ta ute är ju fan­tas­tiskt. Dessvär­re så finns det inga vind­skydd på Bil­ling­en och många områ­den är klas­sa­de som natur­re­ser­vat och där får man inte täl­ta. Jag har tja­tat och för­sökt påver­ka turist­bo­la­get och poli­ti­ker­na i fle­ra år för att få till vind­skydd, men än så länge har det inte hänt något tyvärr.

Kan du berät­ta lite om ditt före­tag Äls­ka Billingen?

- Det var från bör­jan en face­book-sida som jag drog igång på Alla hjär­tans dag 2016. I novem­ber för­ra året star­ta­de jag före­ta­get Äls­ka Bil­ling­en Fri­lufts­liv AB och idag har jag 2 150 väl­digt akti­va föl­ja­re på face­book. Fram­för allt är det mina foto­gra­fi­er som enga­ge­rar och ska­par intres­se. Jag arran­ge­rar ock­så vand­ring­ar av oli­ka slag och före­tagse­vent på ber­get, bland annat utom­hus­mat­lag­ning. Intres­set ökar hela tiden och det märks hur män­ni­skor verk­li­gen påver­kas och mår bra av att kom­ma ut i natu­ren och många upp­skat­tar ock­så att ha någon med sig som väg­le­der, inspi­re­rar och berättar.

Hur ser fram­tids­pla­ner­na ut för verksamheten?

- Egent­li­gen har jag enormt sto­ra visio­ner, så jag väl­kom­nar en inve­ste­ra­re eller risk­ka­pi­ta­list att höra av sig..ha ha! Som det är nu har jag ett hel­tids­jobb vid sidan om den här verk­sam­he­ten, den går inte att leva på i dags­lä­get. Men jag hop­pas kun­na få till­gång till en sta­tio­när plats att vara på fram­ö­ver och där­i­ge­nom få före­ta­get att växa genom fler och stör­re event och akti­vi­te­ter, kanske till och med kun­na ta in extra per­so­nal och för­hopp­nings­vis i fram­ti­den kun­na för­sör­ja mig på Äls­ka Billingen.

 

Fak­ta Mar­tin Maars

Ålder: 45 år

Bor: Sköv­de

Gör: Dri­ver out­do­or-avdel­ning­en på Astro Swe­den i Skara.

Oanad talang: Har stor kun­skap om svensk dans­bands­mu­sik från 70-talet!

Senast läs­ta bok: Mås­te erkän­na att jag ald­rig läser böc­ker. Skul­le vil­ja kom­ma igång med det.

Äter helst: En god kött­bit — själv­klart lokalproducerad!

Dröm­mer om: Att före­ta­get Äls­ka Bil­ling­en blir så stort så att jag kan leva på det.

 

Text: Han­na Sundblad
Foto: Jesper Anhe­de och Mar­tin Maars

Höj­dar­kon­fe­rens som inspi­re­ra­de till att göra skillnad

By Nyheter

En geo­park… Ett områ­de med en fan­tas­tisk poten­ti­al på så många sätt, men vars inne­börd kan vara lite svår att grep­pa för den oin­vig­de. Och även jag själv, som job­bat inom pro­jek­tet Pla­tå­ber­gens Geo­park under ett års tid, har ibland haft svårt att lätt­för­stå­e­ligt för­kla­ra syf­tet med pro­jek­tet och den bety­del­se en geo­park kan få för vårt områ­de. Men efter att ha del­ta­git på Une­scos inter­na­tio­nel­la geo­parks­kon­fe­rens står jag myc­ket bätt­re rustad inför den upp­gif­ten och är mer moti­ve­rad än någon­sin att dri­va pro­jek­tet i hamn och där­med göra Pla­tå­ber­gens Geo­park till Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­bal Geo­park.

När jag och min kol­le­ga Anna Ber­gen­gren skul­le boka resan inför geo­kon­fe­ren­sen i ita­li­ens­ka Madon­na di Cam­pig­lio (smått legen­da­risk plats för­res­ten, då det var där Ing­mar Sten­mark 1974 vann sin förs­ta världs­cup­se­ger..;)) bestäm­de vi oss för att ta tåget. Lite dyra­re och lite mer omständ­ligt för­stås, men ing­et vi ång­rar. I baga­get har vi i efter­hand många här­li­ga skratt (på grund av dråp­li­ga, komis­ka situ­a­tio­ner under resans gång), intres­san­ta möten med män­ni­skor, otro­ligt vack­ra, mäk­ti­ga och hän­fö­ran­de vyer utmed Alper­na samt ett rena­re mil­jö­sam­ve­te. Eftersom hela grund­tan­ken med Une­scos glo­ba­la geo­par­ker är håll­bar utveck­ling, så kän­des det helt rätt göra slag i sak och väl­ja ett mil­jö­vän­ligt sätt att resa. Pre­cis som vi hop­pats fick vi dess­utom en del upp­märk­sam­het och posi­ti­va reak­tio­ner kring vårt resval på kon­fe­ren­sen. Kanske såd­de det ett frö hos någon eller någ­ra att i fort­sätt­ning­en väl­ja tåget som resal­ter­na­tiv? Och blir vi fler och fler som väl­jer tåget fram­för fly­get påver­kar det för­hopp­nings­vis både tåg­pri­ser och bok­nings­sy­stem i posi­tiv rikt­ning fram­ö­ver. Och i för­läng­ning­en kli­ma­tet för­stås, då fly­get står för en bety­dan­de del av värl­dens koldioxidutsläpp.

Att arbe­ta med glo­ba­la och loka­la mil­jöfrå­gor utgör ju som sagt ett av geo­par­ker­nas fokus­om­rå­den. Det hand­lar om att spri­da kun­skap om geo­lo­gi och and­ra natur­vär­den samt upp­munt­ra och inspi­re­ra män­ni­skor till att besö­ka och ta del av vand­rings­le­der, sti­gar, gru­vor, grot­tor, sten­brott med mera på ett var­samt och håll­bart sätt. Men det hand­lar ock­så om soci­al håll­bar­het – att genom loka­la pro­jekt mot­ar­be­ta fat­tig­dom och utan­för­skap och ska­pa möj­lig­he­ter för män­ni­skor till arbe­te och utveck­ling. Utgångs­punk­ten för arbe­tet är Agen­da 2030.

Under kon­fe­ren­sen i Ita­li­en, där över 1000 per­so­ner från 64 län­der del­tog (!), hölls mäng­der av pre­sen­ta­tio­ner och works­hops där man kun­de ta del av de oli­ka geo­par­ker­nas arbe­te, utma­ning­ar och ambi­tio­ner. Dess­utom gavs möj­lig­het att del­ta i inspi­re­ran­de vand­ring­ar, guid­ning­ar och kul­turut­flyk­ter i den vack­ra Ada­mel­lo Bren­to Une­sco Glo­bal Geo­park som omger Madon­na di Cam­pig­lio. Att del­ta på de inter­na­tio­nel­la geo­parks­kon­fe­ren­ser­na är nöd­vän­digt för att bli god­känd som en Une­sco Glo­bal Geo­park. Det är på kon­fe­ren­ser­na man träf­far kol­le­gor från hela värl­den och kan ini­ti­e­ra sam­ar­be­ten och utby­ten. Här får man ock­så insyn i hur geo­par­ker fun­ge­rar i prak­ti­ken, vil­ket är nöd­vän­digt då man är i upp­startske­det som vi är i Pla­tå­ber­gens Geopark.

Det finns drygt 140 geo­par­ker värl­den över, plus ett stort antal aspi­re­ran­de par­ker likt vår egen, och att vara Sve­ri­ge­re­pre­sen­tant i det­ta glo­ba­la nät­verk under Une­scos para­ply känns både hed­ran­de, inspi­re­ran­de och för­plik­ti­gan­de. Det finns ett stort vär­de i att träf­fas alla på en och sam­ma gång, på en och sam­ma plats för att kun­na kän­na kraf­ten i att det är möj­ligt att till­sam­mans åstad­kom­ma skill­nad och ska­pa en håll­bar värld och håll­ba­ra sam­häl­len för kom­man­de generationer.

Han­na Sundblad,
pro­jekt­med­ar­be­ta­re Pla­tå­ber­gens Geopark

 

Foto: Anna Ber­gen­gren och Han­na Sundblad

Hal­lå där Eric Julihn och Eva Björk­man, för­fat­ta­re till den nysläpp­ta boken Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri — ett indu­stri­min­ne på Kinnekulle.

By Nyheter

Det är en väl­digt fin och ambi­tiös bok som ni skri­vit, och som släpp­tes i sam­band med arrange­mang­et Som­mar­kväll i Råbäcks hamn, då det även fira­des att sten­hug­ge­ri­et fått pris som Årets arbets­livs­mu­se­um 2018. Boken hand­lar ju inte bara om sten­hug­ge­ri­et och muse­et utan ock­så om geo­lo­gi, den all­män­na tusen­å­ri­ga histo­ri­en kring ste­nin­du­strin på Kin­ne­kul­le, den inne­hål­ler per­son­li­ga berät­tel­ser och por­trätt samt mäng­der med bil­der och fak­ta. Hur har ni lyc­kats sam­la in allt material?

- Vi har arbe­tat med Råbäck och Kin­ne­kul­le sedan 70-talet och hela tiden sam­lat på oss mate­ri­al för att kun­na berät­ta histo­ri­en om sten­hug­ge­ri­et i ord och bild. Vi har kol­lat i lit­te­ra­tu­ren, i arki­ven och ute i verk­lig­he­ten bland män­ni­skor och föremål.

Råbäcks Meka­nis­ka Sten­hug­ge­ri är ju en av lan­dets bäst beva­ra­de arbets­plat­ser från tiden kring indu­strins genom­brott. Hur kom­mer det sig och vad finns där som är så unikt?

- Den gam­la verk­sta­den läm­na­des i stort sett orörd vid ned­lägg­ning­en 1970 och näs­tan allt ser ut som vid star­ten 1888, inräk­nat spå­ren efter 82 års arbets­liv. Och bort­sett från nya verk­sta­den är all bebyg­gel­se vid Råbäcks hamn från 1800-talet, så hela mil­jön kring sten­hug­ge­ri­et är som en tidskap­s­el. Det var en lyc­ka att det­ta kun­de beva­ras genom till­koms­ten av stif­tel­sen och för­e­ning­en i bör­jan på 80-talet.

Vad använ­des den mesta av ste­nen till och vart gick den?

- Det mesta var sten till hus­bygg­na­der, allt­så grun­der, trap­por, golv, föns­ter­bän­kar och så vida­re. And­ra vik­ti­ga pro­duk­ter var grav­ste­nar och träd­gårds­sten. Där­ut­ö­ver till­ver­ka­des mas­sor av annat, från svin­ho­ar till gar­va­re­bord. Länge gick det mesta med båt från sten­hug­ge­ri­ets egen hamn till stä­der kring Vänern och vid Väst­kus­ten samt tid­vis även till Danmark.

Hur var livet för en sten­hug­ga­re kring för­ra sekel­skif­tet tror ni?

- Att vara sten­hug­ga­re var ett tungt och slit­samt arbe­te. Inte minst vin­ter­tid var det tufft att arbe­ta i sten­brot­tet, men även i sten­hug­ge­ri­ets oiso­le­ra­de och dra­gi­ga loka­ler. Vad vi vet var det bara män som arbe­ta­de med sten­hugg­ning. De var oftast anställ­da och bod­de i arbetar­bo­stä­der som hör­de till Råbäck. Den van­li­gas­te bosta­den för en familj var på ett rum och kök, men i brist på bostä­der kun­de man få bo i ett spis­rum. Lönen utgick efter hur myc­ket man högg av full­god sten.

Hur kom­mer det sig att ni har så stort intres­se för industrihistoria?

Eric: — Jag fängs­la­des av över­giv­na indu­stri­er redan som ton­å­ring och har sedan dess ägnat myc­ket tid åt att arbe­ta med doku­men­ta­tion och beva­ran­de, allt som frilans.

Eva: — Jag har arbe­tat med kul­turmil­jöfrå­gor på muse­er och på läns­sty­rel­sen hela yrkes­li­vet och indu­stri­min­nen blev tidigt en av arbetsuppgifterna.

Först pris som Årets arbets­livs­mu­se­um och nu den­na doku­men­ta­tion över sten­hug­ge­rie­po­ken på Kin­ne­kul­le. Det är en fan­tas­tisk kul­tur­gär­ning ni och fle­ra and­ra i Sten­hug­ge­ri­ets Vän­ner och stif­tel­sen gjort – stort tack för det! Doku­men­ta­tio­nen höjer hela pla­tå­bergs­om­rå­det och kan även fun­ge­ra som inspi­ra­tion för and­ra som arbe­tar med kul­turmil­jö. Det mås­te väl vara en till­freds­stäl­lel­se att veta att man varit med och bidra­git till att beva­ra histo­ri­en för fram­ti­da gene­ra­tio­ner på det här sättet?

- Visst är det så, men det är många som har varit med på resan från fall­fär­digt, ned­lagt sten­hug­ge­ri till Årets arbets­livs­mu­se­um. I förs­ta hand alla som enga­ge­rat sig ide­ellt, men även alla som i tjäns­ten stött beva­ran­det. Många av des­sa finns inte läng­re kvar ibland oss och vi får hela tiden strä­va mot att vin­na nya gene­ra­tio­ner för det uni­ka indu­stri­min­net vid Råbäcks hamn.

Text: Han­na Sundblad

Stora stenbrottet på Kinnekulle

Infor­ma­tions­kväll om Pla­tå­ber­gens Geopark

By Aktivitetskalender

Tis­dag 21 augusti kl 18.30 Tida­holms Spar­bank, 2 vån ingång Villagatan

Ska Väs­ter­göt­lands pla­tå­berg få sta­tus som Sve­ri­ges förs­ta Une­sco glo­ba­la geo­park? I Tida­holms kom­mun finns pla­tå­ber­gen Gerums­ber­get, Varvs­ber­get, Gis­se­ber­get och Plantaberget.

Kväl­len inne­hål­ler tre kor­ta föredrag:

- Pro­jek­tet Pla­tå­ber­gens Geo­park pre­sen­te­ras av pro­jekt­re­pre­sen­tan­ter Anna Ber­gen­gren och  Han­na Sundblad.

- Ber­gen berät­tar — Tor­björn Pers­son ger en kort pre­sen­ta­tion om vil­ka berät­tel­ser som kan kny­tas till ett unikt land­skap och som vi stolt kan dela med oss av till invå­na­re och lång­vä­ga besökare.

- Ste­nen som leve­bröd – Eric Julihn, civi­le­ko­nom och indu­stri­hi­sto­risk kon­sult, berät­tar om de indu­stri­er som häm­ta­de sin råva­ra ur pla­tå­ber­gen, inte minst kring Ekedalen.

Fika­ser­ve­ring!

Samarr: Stu­di­e­för­bun­det Vux­en­sko­lan, Cen­ter­par­ti­et, Krist­de­mo­kra­ter­na och Libe­ra­ler­na i Tida­holms kommun.

Geo­lo­gins dag vid Slättbergen

By Aktivitetskalender

Var­för är ber­get så platt just vid Slätt­ber­gen? Följ med på en kvälls­vand­ring tors­dag 6 sep­tem­ber kl 18 med geo­lo­ger­na Eva-Lena Tull­borg och Sven Åke Lar­son och lär dig mer om Sve­ri­ges älds­ta berg­grund och pene­pla­net, ett unikt geo­lo­giskt fenomen.

Kost­nad: 50 kr (beta­las kon­tant eller swish). Gra­tis för barn. Ing­en för­an­mä­lan krävs!

Sam­ling: Par­ke­rings­plat­sen till Sand­hems­spå­ret och Slätt­ber­gens natur­re­ser­vat. Lig­ger utmed Ljungvägen.
https://goo.gl/maps/ZSrWB6YQNUH2
 
Arr: Pla­tå­ber­gens geo­park & Troll­hät­tan stad

Ta med eget fika!

Gäst­blogg: Hal­le- och Hun­ne­berg med spet­sen ut i Vänern

By Nyheter

Mitt förs­ta sto­ra min­ne av min utforsk­ning på Hal­le- och Hun­ne­berg är från när jag skul­le leta reda på Hög­sä­ters klev som är en av minst 44 styc­ken på ber­gen. I och med att ber­gen är två plåtå­berg gör ras­bran­ter­na det omöj­ligt att ta sig upp över­allt. En klev är en möj­lig upp- och ned­pas­sage i en skre­va och kan se ut på många oli­ka sätt. Vis­sa är del far­li­ga medan de fles­ta är urhäf­ti­ga. Hög­sä­ters klev skul­le bli min förs­ta för­u­tom de jag tagit mig upp­för med bil. Jag viss­te inte alls vad jag skul­le få upp­le­va. När sti­gen bör­ja­de leda ut till bergs­kan­ten fick jag först en otro­lig utsikt över fäl­ten nedan­för. Sti­gen fort­sat­te längs den dra­ma­tis­ka kan­ten och man blir lite mer skärpt när man vet att man inte får snubb­la. Jag fort­sat­te sti­gen som snart såg ut att ta slut i och med en vägg av gre­nar. Då lyf­te jag på det som hade växt över och nu gick det gans­ka brant ned. Jag ham­na­de till slut i ett grönt undan­gömt och skug­gigt rum med sten­bum­ling­ar och bran­ta klipp­väg­gar. Ste­nar­na var run­da och mosstäck­ta. Om en längst ned bör­ja­de rul­la, skul­le res­ten föl­ja efter? Jag kän­de mig liten där inne av natu­rens stor­het. Ett par träd hade mira­ku­löst hit­tat fäs­te längs väg­gar­na och växt sig sto­ra och star­ka. Utpas­sa­gen nedåt hade ett mas­sivt klipp­block som på sned­den lagt sig som en port ut till and­ra sidan. Kom­mer den rasa just i det­ta ögon­blick? Sten­bloc­ket var verk­li­gen dra­ma­tiskt lagt och frå­gan är hur det ham­nat just så? Sti­gen som fort­sat­te efter den­na sling­ra­de sig ut till ett nytt myc­ket stör­re rum. Nu var det istäl­let lövskog som i en snå­rig djung­el. Jag svep­tes bara med längs sten­val­lar­na, likt en alp­väg, som mura­de in sti­gen. Vil­ket stäl­le! Är det bara jag som sett det­ta? Det såg helt orört ut och jag bara snubb­la­de in på den­na plats. Det som slog mig då var; hur många fler såda­na här stäl­len finns det på ber­gen? Det­ta var star­ten av min upp­täckts­re­sa på Hal­le- och Hun­ne­berg. I det pro­jekt som pågår nu ska vi bland annat se över leder­na och till­gäng­lig­he­ten. Kom du ock­så och upp­täck mysti­ken kring ber­gen. Jag vågar lova många häf­ti­ga upp­le­vel­ser där natu­ren fått vara i fred och for­mat det ena efter det and­ra. Bara hur ber­gen kom till är en annan häf­tig historia.

Pro­jekt­le­da­re Char­lot­ta Bang Hal­le- och Hun­ne­bergs utveckling