All Posts By

Hanna Sundblad

Föreläsning: Stenen som levebröd

By Aktivitetskalender
Lidköpings bibliotek
Onsdag 20 mars 2019 kl. 18:30–20:00

Eric Julihn berättar om platåbergens stenindustrier genom tiderna.
Eric Julihn är civilekonom och industrihistorisk konsult. Han har arbetat med industriarvsfrågor sedan 1970-talet med olika offentliga uppdragsgivare. Publikationslistan upptar bland annat en monografi över Forsviks bruk. Han är ordförande vid arbetslivsmuseet Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri och styrelseledamot i Svenska industriminnesföreningen sedan 2013.
Gratisbiljett bokas från 13 mars i bibliotekets reception 0510-77 00 50. Medarrangörer Vänermuseet och Studieförbundet Vuxenskolan.

Kulturlunch: Platåbergens geopark

By Aktivitetskalender

Lidköping bibliotek
Fredag 8 februari kl 12.00-12.45.

En geopark är ett område med geologi av internationell betydelse – alltså något som är unikt i världen. Just nu pågår arbetet för fullt inför ansökan till Unesco 2019 om att bli Sveriges första Unesco Globala Geopark.

Anna Bergengren, projektledare för Platåbergens Geopark berättar.

Det går bra att köpa lunch, till exempel i Book House Café. Fri entré.

Studiecirkel 2019

By Nyheter

Välkommen att delta i en studiecirkel kring geologi och Platåbergens Geopark under 2019. Studiecirkeln äger rum i Kulturhuset i Grästorp och är kostnadsfri, men vi önskar att deltagarna åtar sig att vara ambassadörer för geoparken efter avslutad utbildning. Man får då också ett diplom och de som vill kan profileras på vår hemsida som samarbetspartner i geoparken. För att bli anlitad som guide i geoparken ska man ha gått kursen. Kursen vänder sig även till dem som jobbar med turism i platåbergslandskapet, och som önskar fördjupad kunskap om de unika naturmiljöer vi har här.

Lektion 1, torsdag 21/2 kl 18-20:

A) Unesco Globala Geoparker (Anna Bergengren)

B) Introduktion till geologi (Eva-Lena Tullborg och Sven Åke Larsson)

Lektion 2, torsdag 7/3 kl 18-20:

A) Äldsta berggrundsgeologin (Eva-Lena Tullborg och Sven Åke Larsson)

B) Platåbergens geologi (Eva-Lena Tullborg och Sven Åke Larsson)

Lektion 3, torsdag 21/3 kl 18-20:

A) Kvartärgeologi 1 (Mark Johnson)

B) Kvartärgeologi 2 (Mark Johnson)

Lektion 4, torsdag 4/4 kl 18-20:

A) Paleontologi (Sofia Wennberg)

B) Geoturism (Anna Bergengren)

Studiecirkeln kommer att kompletteras med en exkursion under juli månad samt ytterligare ett kurstillfälle under hösten 2019, med fokus på kulturhistoria kopplat till geologi i platåbergslandskapet.

Anmälan till Hanna Sundblad; hanna.sundblad@grastorp.se, 0514 – 580 62.

 

Hallå där Martin Maars på Älska Billingen Friluftsliv AB!

By Nyheter

Varifrån kommer din starka kärlek till Billingen?

Jag har ju länge tyckt om att vistas på Billingen, men när jag sommaren 2015 var arbetslös behövde jag något som lindrade min frustration. Jag ville ut och bort helt enkelt och kom att tillbringa mycket tid på berget. Då upptäckte jag att det gav mig ett väldigt lugn. Tidigare hade jag cyklat en hel del mountainbike på berget, men haft bråttom liksom och inte haft tid till att ”se” naturen och andas. Nu kände jag bara ”Wow, att vi verkligen har allt detta fantastiska på så nära håll!” Jag ville till berget varje dag.

Vad är så speciellt med just detta berg?

– Jag tycker att det är den otroliga omväxlingen i naturen – såväl fina badsjöar och ängsmarker som känslan av vildmark och fjäll med dramatiska höjder och utsikter. Blängsmossen, Silverfallet och Ryds grottor är ju bara några exempel på riktigt spännande och fina platser. Min favorit för närvarande är Ryds grottor, dit jag kommer på bara tio minuter från där jag bor. Men väl där så känns det som att jag är väldigt långt borta…

 På vilket sätt upplever man berget bäst tycker du?

-Att vandra över berget och övernatta ute är ju fantastiskt. Dessvärre så finns det inga vindskydd på Billingen och många områden är klassade som naturreservat och där får man inte tälta. Jag har tjatat och försökt påverka turistbolaget och politikerna i flera år för att få till vindskydd, men än så länge har det inte hänt något tyvärr.

Kan du berätta lite om ditt företag Älska Billingen?

– Det var från början en facebook-sida som jag drog igång på Alla hjärtans dag 2016. I november förra året startade jag företaget Älska Billingen Friluftsliv AB och idag har jag 2 150 väldigt aktiva följare på facebook. Framför allt är det mina fotografier som engagerar och skapar intresse. Jag arrangerar också vandringar av olika slag och företagsevent på berget, bland annat utomhusmatlagning. Intresset ökar hela tiden och det märks hur människor verkligen påverkas och mår bra av att komma ut i naturen och många uppskattar också att ha någon med sig som vägleder, inspirerar och berättar.

Hur ser framtidsplanerna ut för verksamheten?

– Egentligen har jag enormt stora visioner, så jag välkomnar en investerare eller riskkapitalist att höra av sig..ha ha! Som det är nu har jag ett heltidsjobb vid sidan om den här verksamheten, den går inte att leva på i dagsläget. Men jag hoppas kunna få tillgång till en stationär plats att vara på framöver och därigenom få företaget att växa genom fler och större event och aktiviteter, kanske till och med kunna ta in extra personal och förhoppningsvis i framtiden kunna försörja mig på Älska Billingen.

 

Fakta Martin Maars

Ålder: 45 år

Bor: Skövde

Gör: Driver outdoor-avdelningen på Astro Sweden i Skara.

Oanad talang: Har stor kunskap om svensk dansbandsmusik från 70-talet!

Senast lästa bok: Måste erkänna att jag aldrig läser böcker. Skulle vilja komma igång med det.

Äter helst: En god köttbit – självklart lokalproducerad!

Drömmer om: Att företaget Älska Billingen blir så stort så att jag kan leva på det.

 

Text: Hanna Sundblad
Foto: Jesper Anhede och Martin Maars

Höjdarkonferens som inspirerade till att göra skillnad

By Nyheter

En geopark… Ett område med en fantastisk potential på så många sätt, men vars innebörd kan vara lite svår att greppa för den oinvigde. Och även jag själv, som jobbat inom projektet Platåbergens Geopark under ett års tid, har ibland haft svårt att lättförståeligt förklara syftet med projektet och den betydelse en geopark kan få för vårt område. Men efter att ha deltagit på Unescos internationella geoparkskonferens står jag mycket bättre rustad inför den uppgiften och är mer motiverad än någonsin att driva projektet i hamn och därmed göra Platåbergens Geopark till Sveriges första Unesco Global Geopark.

När jag och min kollega Anna Bergengren skulle boka resan inför geokonferensen i italienska Madonna di Campiglio (smått legendarisk plats förresten, då det var där Ingmar Stenmark 1974 vann sin första världscupseger..;)) bestämde vi oss för att ta tåget. Lite dyrare och lite mer omständligt förstås, men inget vi ångrar. I bagaget har vi i efterhand många härliga skratt (på grund av dråpliga, komiska situationer under resans gång), intressanta möten med människor, otroligt vackra, mäktiga och hänförande vyer utmed Alperna samt ett renare miljösamvete. Eftersom hela grundtanken med Unescos globala geoparker är hållbar utveckling, så kändes det helt rätt göra slag i sak och välja ett miljövänligt sätt att resa. Precis som vi hoppats fick vi dessutom en del uppmärksamhet och positiva reaktioner kring vårt resval på konferensen. Kanske sådde det ett frö hos någon eller några att i fortsättningen välja tåget som resalternativ? Och blir vi fler och fler som väljer tåget framför flyget påverkar det förhoppningsvis både tågpriser och bokningssystem i positiv riktning framöver. Och i förlängningen klimatet förstås, då flyget står för en betydande del av världens koldioxidutsläpp.

Att arbeta med globala och lokala miljöfrågor utgör ju som sagt ett av geoparkernas fokusområden. Det handlar om att sprida kunskap om geologi och andra naturvärden samt uppmuntra och inspirera människor till att besöka och ta del av vandringsleder, stigar, gruvor, grottor, stenbrott med mera på ett varsamt och hållbart sätt. Men det handlar också om social hållbarhet – att genom lokala projekt motarbeta fattigdom och utanförskap och skapa möjligheter för människor till arbete och utveckling. Utgångspunkten för arbetet är Agenda 2030.

Under konferensen i Italien, där över 1000 personer från 64 länder deltog (!), hölls mängder av presentationer och workshops där man kunde ta del av de olika geoparkernas arbete, utmaningar och ambitioner. Dessutom gavs möjlighet att delta i inspirerande vandringar, guidningar och kulturutflykter i den vackra Adamello Brento Unesco Global Geopark som omger Madonna di Campiglio. Att delta på de internationella geoparkskonferenserna är nödvändigt för att bli godkänd som en Unesco Global Geopark. Det är på konferenserna man träffar kollegor från hela världen och kan initiera samarbeten och utbyten. Här får man också insyn i hur geoparker fungerar i praktiken, vilket är nödvändigt då man är i uppstartskedet som vi är i Platåbergens Geopark.

Det finns drygt 140 geoparker världen över, plus ett stort antal aspirerande parker likt vår egen, och att vara Sverigerepresentant i detta globala nätverk under Unescos paraply känns både hedrande, inspirerande och förpliktigande. Det finns ett stort värde i att träffas alla på en och samma gång, på en och samma plats för att kunna känna kraften i att det är möjligt att tillsammans åstadkomma skillnad och skapa en hållbar värld och hållbara samhällen för kommande generationer.

Hanna Sundblad,
projektmedarbetare Platåbergens Geopark

 

Foto: Anna Bergengren och Hanna Sundblad

Hallå där Eric Julihn och Eva Björkman, författare till den nysläppta boken Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri – ett industriminne på Kinnekulle.

By Nyheter

Det är en väldigt fin och ambitiös bok som ni skrivit, och som släpptes i samband med arrangemanget Sommarkväll i Råbäcks hamn, då det även firades att stenhuggeriet fått pris som Årets arbetslivsmuseum 2018. Boken handlar ju inte bara om stenhuggeriet och museet utan också om geologi, den allmänna tusenåriga historien kring stenindustrin på Kinnekulle, den innehåller personliga berättelser och porträtt samt mängder med bilder och fakta. Hur har ni lyckats samla in allt material?

– Vi har arbetat med Råbäck och Kinnekulle sedan 70-talet och hela tiden samlat på oss material för att kunna berätta historien om stenhuggeriet i ord och bild. Vi har kollat i litteraturen, i arkiven och ute i verkligheten bland människor och föremål.

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri är ju en av landets bäst bevarade arbetsplatser från tiden kring industrins genombrott. Hur kommer det sig och vad finns där som är så unikt?

– Den gamla verkstaden lämnades i stort sett orörd vid nedläggningen 1970 och nästan allt ser ut som vid starten 1888, inräknat spåren efter 82 års arbetsliv. Och bortsett från nya verkstaden är all bebyggelse vid Råbäcks hamn från 1800-talet, så hela miljön kring stenhuggeriet är som en tidskapsel. Det var en lycka att detta kunde bevaras genom tillkomsten av stiftelsen och föreningen i början på 80-talet.

Vad användes den mesta av stenen till och vart gick den?

– Det mesta var sten till husbyggnader, alltså grunder, trappor, golv, fönsterbänkar och så vidare. Andra viktiga produkter var gravstenar och trädgårdssten. Därutöver tillverkades massor av annat, från svinhoar till garvarebord. Länge gick det mesta med båt från stenhuggeriets egen hamn till städer kring Vänern och vid Västkusten samt tidvis även till Danmark.

Hur var livet för en stenhuggare kring förra sekelskiftet tror ni?

– Att vara stenhuggare var ett tungt och slitsamt arbete. Inte minst vintertid var det tufft att arbeta i stenbrottet, men även i stenhuggeriets oisolerade och dragiga lokaler. Vad vi vet var det bara män som arbetade med stenhuggning. De var oftast anställda och bodde i arbetarbostäder som hörde till Råbäck. Den vanligaste bostaden för en familj var på ett rum och kök, men i brist på bostäder kunde man få bo i ett spisrum. Lönen utgick efter hur mycket man högg av fullgod sten.

Hur kommer det sig att ni har så stort intresse för industrihistoria?

Eric: – Jag fängslades av övergivna industrier redan som tonåring och har sedan dess ägnat mycket tid åt att arbeta med dokumentation och bevarande, allt som frilans.

Eva: – Jag har arbetat med kulturmiljöfrågor på museer och på länsstyrelsen hela yrkeslivet och industriminnen blev tidigt en av arbetsuppgifterna.

Först pris som Årets arbetslivsmuseum och nu denna dokumentation över stenhuggeriepoken på Kinnekulle. Det är en fantastisk kulturgärning ni och flera andra i Stenhuggeriets Vänner och stiftelsen gjort – stort tack för det! Dokumentationen höjer hela platåbergsområdet och kan även fungera som inspiration för andra som arbetar med kulturmiljö. Det måste väl vara en tillfredsställelse att veta att man varit med och bidragit till att bevara historien för framtida generationer på det här sättet?

– Visst är det så, men det är många som har varit med på resan från fallfärdigt, nedlagt stenhuggeri till Årets arbetslivsmuseum. I första hand alla som engagerat sig ideellt, men även alla som i tjänsten stött bevarandet. Många av dessa finns inte längre kvar ibland oss och vi får hela tiden sträva mot att vinna nya generationer för det unika industriminnet vid Råbäcks hamn.

Text: Hanna Sundblad

Stora stenbrottet på Kinnekulle

Informationskväll om Platåbergens Geopark

By Aktivitetskalender

Tisdag 21 augusti kl 18.30 Tidaholms Sparbank, 2 vån ingång Villagatan

Ska Västergötlands platåberg få status som Sveriges första Unesco globala geopark? I Tidaholms kommun finns platåbergen Gerumsberget, Varvsberget, Gisseberget och Plantaberget.

Kvällen innehåller tre korta föredrag:

– Projektet Platåbergens Geopark presenteras av projektrepresentanter Anna Bergengren och  Hanna Sundblad.

– Bergen berättar – Torbjörn Persson ger en kort presentation om vilka berättelser som kan knytas till ett unikt landskap och som vi stolt kan dela med oss av till invånare och långväga besökare.

– Stenen som levebröd – Eric Julihn, civilekonom och industrihistorisk konsult, berättar om de industrier som hämtade sin råvara ur platåbergen, inte minst kring Ekedalen.

Fikaservering!

Samarr: Studieförbundet Vuxenskolan, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna i Tidaholms kommun.

Geologins dag vid Slättbergen

By Aktivitetskalender

Varför är berget så platt just vid Slättbergen? Följ med på en kvällsvandring torsdag 6 september kl 18 med geologerna Eva-Lena Tullborg och Sven Åke Larson och lär dig mer om Sveriges äldsta berggrund och peneplanet, ett unikt geologiskt fenomen.

Kostnad: 50 kr (betalas kontant eller swish). Gratis för barn. Ingen föranmälan krävs!

Samling: Parkeringsplatsen till Sandhemsspåret och Slättbergens naturreservat. Ligger utmed Ljungvägen.
https://goo.gl/maps/ZSrWB6YQNUH2
 
Arr: Platåbergens geopark & Trollhättan stad

Ta med eget fika!

Gästblogg: Halle- och Hunneberg med spetsen ut i Vänern

By Nyheter

Mitt första stora minne av min utforskning på Halle- och Hunneberg är från när jag skulle leta reda på Högsäters klev som är en av minst 44 stycken på bergen. I och med att bergen är två plåtåberg gör rasbranterna det omöjligt att ta sig upp överallt. En klev är en möjlig upp- och nedpassage i en skreva och kan se ut på många olika sätt. Vissa är del farliga medan de flesta är urhäftiga. Högsäters klev skulle bli min första förutom de jag tagit mig uppför med bil. Jag visste inte alls vad jag skulle få uppleva. När stigen började leda ut till bergskanten fick jag först en otrolig utsikt över fälten nedanför. Stigen fortsatte längs den dramatiska kanten och man blir lite mer skärpt när man vet att man inte får snubbla. Jag fortsatte stigen som snart såg ut att ta slut i och med en vägg av grenar. Då lyfte jag på det som hade växt över och nu gick det ganska brant ned. Jag hamnade till slut i ett grönt undangömt och skuggigt rum med stenbumlingar och branta klippväggar. Stenarna var runda och mosstäckta. Om en längst ned började rulla, skulle resten följa efter? Jag kände mig liten där inne av naturens storhet. Ett par träd hade mirakulöst hittat fäste längs väggarna och växt sig stora och starka. Utpassagen nedåt hade ett massivt klippblock som på snedden lagt sig som en port ut till andra sidan. Kommer den rasa just i detta ögonblick? Stenblocket var verkligen dramatiskt lagt och frågan är hur det hamnat just så? Stigen som fortsatte efter denna slingrade sig ut till ett nytt mycket större rum. Nu var det istället lövskog som i en snårig djungel. Jag sveptes bara med längs stenvallarna, likt en alpväg, som murade in stigen. Vilket ställe! Är det bara jag som sett detta? Det såg helt orört ut och jag bara snubblade in på denna plats. Det som slog mig då var; hur många fler sådana här ställen finns det på bergen? Detta var starten av min upptäcktsresa på Halle- och Hunneberg. I det projekt som pågår nu ska vi bland annat se över lederna och tillgängligheten. Kom du också och upptäck mystiken kring bergen. Jag vågar lova många häftiga upplevelser där naturen fått vara i fred och format det ena efter det andra. Bara hur bergen kom till är en annan häftig historia.

Projektledare Charlotta Bang Halle- och Hunnebergs utveckling