All Posts By

Anna Bergengren

Havet som göm­de sig i Lugnåsberget

By Aktivitetskalender

Lug­nås Qvarnstens­gru­va 28/8 kl 18.00

Gå under jor­den i Lug­nås och följ med på en spe­ci­al­guid­ning i Qvarnstens­gru­van med geo­lo­ger­na Eva-Lena Tull­borg och Sven Åke Larson.

Här kom­mer du kli­va rätt in den geo­lo­gis­ka histo­ri­en och lär dig mer om vårt älds­ta urberg, forn­ti­da djur och gam­la hav.

Kost­nad: 50 kr (beta­las kon­tant eller swish!). Gra­tis för barn. Ing­en för­an­mä­lan krävs!

Fika finns att köpa på plats!

Arr: Pla­tå­ber­gens geo­park & Qvarnstens­gru­van i Lugnås

Sam­ling nere vid Qvarnstens­gru­van. Läs mer om hur du hit­tar hit: http://qvarnstensgruvan.se/wp/exempelsida/besoksinformation/

Lil­je­s­te­nar – gren­verk på livets träd

By Nyheter

De mju­ka, sedi­men­tä­ra bergar­ter­na i pla­tå­ber­gen har allt sedan män­ni­skor­na bosat­te sig på Väst­gö­tas­lät­ten varit en vik­tig del av deras liv. I det medel­ti­da Ska­ra stift högg män­ni­skor­na ut spe­ci­el­la motiv på sten­häl­lar, blom­li­ka växt­möns­ter som sling­rar sig över ste­nen. Det kal­lar vi för lil­je­s­te­nar, något som är helt unikt för Västergötland.

Av 401 doku­men­te­ra­de lil­je­s­te­nar i Sve­ri­ge hit­tar vi 387 i Väs­ter­göt­land. All­ra flest finns i Kin­ne­kul­le­om­rå­det, där till­gång­en på sand­sten var god. De fles­ta har date­rats till 1100 och 1200-talet, någ­ra ännu tidi­ga­re. På någ­ra hit­tar vi ock­så runin­skrif­ter, och många har krist­na sym­bo­ler. Lil­je­s­te­nar har ibland tol­kats som gren­ver­ket på livets träd.

Var­för till­ver­ka­de man lil­je­s­te­nar just här, i pla­tå­bergs­land­ska­pet? Var­i­från kom tra­di­tio­nen, och var­för upp­hör­de den? Var­för använ­de man sig näs­tan ute­slu­tan­de av sandsten?

Det finns fort­fa­ran­de många obe­sva­ra­de frå­gor, och teo­ri­er­na är många. Säkert är att de utsni­da­de sten­häl­lar­na är fan­tas­tis­ka konst­verk. De fles­ta lil­je­s­te­nar har man hit­tat på kyr­ko­går­dar, och en teo­ri är att de är grav­ste­nar som till­ver­kats i romersk stil med inspi­ra­tion från Euro­pa. Kanske kom tidig inspi­ra­tion redan från Viking­ar­nas resor i Öster­led, och besök i Kon­stan­ti­no­pel. Men ing­en vet säkert, och det finns inga namn efter sten­hug­gar­na på lil­je­s­te­nar­na. Säkert är att man inte hit­tar lik­nan­de ste­nar någon annan plats i värl­den. De för­blir ett myste­ri­um, men är ett bud­skap om ste­nar­nas kraft och pla­tå­ber­gens bety­del­se för män­ni­skor­na som lev­de här under tidig medeltid.

Ett fint stäl­le att se när­ma­re på lil­je­s­te­nar är vid Fors­hems sten­mu­se­um. Här hit­tar man grav­ste­nar, sten­skulp­tu­rer, sten­kors, stav­kors­häl­lar, por­trätt­grav­ste­nar och lil­je­s­te­nar. Alla kom­mer de från områ­det runt Kin­ne­kul­le, som blev kris­tet tidigt och där vi har många medel­ti­da kyr­kor. Ste­nar­na i muse­et är från 1000-talet fram till 1700-talet och är alla till­ver­ka­de i lokal sten – sand­sten och kalk­sten. Till­gång­en på bar sten från ber­gen gjor­de att till­verk­ning av gra­var, skulp­tu­rer och dop­fun­tar i sten utveck­la­des tidigt här, och sedan spred sig till and­ra kyr­kor i väst­ra Sverige.

Fors­hems sten­mu­se­um drivs av Svens­ka kyr­kan. Det finns i ett litet, vitt hus mitt emot Fors­hems kyr­ka. Par­ke­ring vid Fors­hems kyr­ka. Gra­tis inträ­de, men lägg gär­na ett fri­vil­ligt bidrag till musé­ets öppethållande!

Samt­li­ga foton är från Fors­hems sten­mu­se­um. Foto­graf Anna Bergengren.

Orkidéer på unik alvarmark

By Nyheter

Sankt Pers nycklar.

Just nu blom­mar orkidén Sankt Pers nyck­lar (Orchis mascu­la) på Öster­pla­na hed på Kin­ne­kul­le. Att den finns just här beror på att Öster­pla­na är en alvar­mark – en unik natur­typ som bara finns någ­ra plat­ser i värl­den. I Sve­ri­ge tän­ker vi kanske främst på Sto­ra Alva­ret på Öland, som är med på Une­scos världs­arvs­lis­ta. Men alvar­mar­ker finns ock­så på nor­ra Öland, på Got­land – och så i Västergötland!

Alvar­mar­ker­na är så spe­ci­el­la på grund av kalk­stens­berg­grun­den med ett tunt lager jord och växt­lig­het. Det ger en karg mil­jö som präglas av tor­ka eller över­sväm­ning­ar. Ofta ser man områ­den med blot­ta­de kalk­häl­lar utan någon jord­mån ovan­på. Allt det­ta bidrar till ett helt spe­ci­ellt djur- och växtliv.

Längs med den öst­ra sidan av natur­re­ser­va­tet Öster­pla­na hed bil­dar kal­ken en brant kant, en kalk­stensk­lev. Just här var det en havs­strand en gång i tiden, då hav­s­ni­vån var hög­re när inlandsi­sen smäl­te. I kalk­ste­nen här kan man se spår av vågor­nas kraft från det dåti­da isha­vet, som bla. for­mat ste­nar­na till raukar.

Sankt Pers nyck­lar är en av de orkidéer som blom­mar tidi­gast. Pas­sa på att upp­le­va alvar­mar­ken och orkidéer­na på Öster­pla­na hed nu i maj!

Alvar­mark på Öster­pla­na Hed.

Det är kalk­ste­nen som ger för­ut­sätt­ning­ar­na för det uni­ka djur- och växt­liv vi hit­tar på alvarmarkerna.

Sankt Pers nyck­lar är en av de orkidéer som blom­mar tidigast.

Under­sök­ning­ar med geo­ra­dar i Varnhem

By Nyheter

I slu­tet av för­ra vec­kan bör­ja­de man nya arke­o­lo­gis­ka under­sök­ning­ar med geo­ra­dar i Varnhem.

– Vi har de syn­li­ga klos­ter­läm­ning­ar­na här som är väl­digt tyd­li­ga och fram­gräv­da 1920. Söder om det finns ock­så klos­ter­läm­ning­ar, men där har man ald­rig gjort någ­ra under­sök­ning­ar, säger Maria Vre­te­mark, arke­o­log vid Väs­ter­göt­lands museum.

– Vi vet att det mås­te fin­nas eko­no­mi­hus till klost­ret och så vet vi att vat­ten­för­sörj­ning­en till klost­ret kom­mer där­i­från. Mun­kar­na hade en smart bevatt­nings­an­lägg­ning, där man däm­de vatt­net hög­re upp, och sen hade en smal kanal fram till klost­ret. I klost­ret hade man en vat­ten­rän­na genom toa­let­ter­na och köket, där man kun­de släp­pa på och av vatten.

Från insti­tu­tio­nen för histo­ris­ka stu­di­er på Göte­borgs Uni­ver­si­tet del­tar Tony Axels­son, lek­tor i arke­o­lo­gi, och Lot­ta Stenqvist, arkeolog.

– Geo­ra­dar är en för­be­re­dan­de metod för att göra mar­k­un­der­sök­ning­ar vid arke­o­lo­gis­ka utgräv­ning­ar, berät­tar Tony Axels­son. Det är som ett eko­lod, där man får djup­ski­vor från oli­ka djup i mar­ken som ger en tre­di­men­sio­nell bild. Det gör det möj­ligt att iden­ti­fi­e­ra struk­tu­rer, t.ex. gam­la hus­grun­der. Vi mäter fyra meter ner i jor­den här, man kan gå dju­pa­re men då blir bil­den inte lika skarp.

Ska­ra kom­mun kom­mer under året bör­ja job­ba för att åter­ska­pa av den sjö och våt­marks­om­rå­det som har legat söder om Varn­hems kyr­ka. Mun­kar­na hade fisk­od­ling­ar här ute. Det var fis­kar som brax­en och mört som var vik­tig mat för mun­kar­na eftersom de inte åt kött under fastan.

– Det här är det förs­ta prak­tis­ka under­sök­ning­ar­na vi gör som en del av anlägg­ning­en av våt­mar­ken, berät­tar Maria Vretemark.

Varn­hem och Kata gård är ett väx­an­de besöks­mål i Pla­tå­ber­gens Geo­park. För­ra säsong­en var det 70 000 besö­ka­re i Kata gård. Pla­tå­ber­gens Geo­park kom­mer under som­ma­ren ha en till­fäl­lig utställ­ning i sam­band med Ska­ra kom­muns turistin­for­ma­tion i Ryttaregården.

Våt­marks­om­rå­det söder om Varnhem.

Les­bos Une­sco Glo­ba­la Geo­park – förste­nad skog och flyktingkris

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Nord­öst i det Ege­is­ka havet, nära Tur­ki­ets kust, lig­ger den gre­kis­ka ön Les­bos. När jag till­bring­ar någ­ra vec­kor här i bör­jan av janu­a­ri är det skör­de­tid i olivlun­dar­na som täc­ker söd­ra delen av ön, och träd­går­dar­na är ful­la av apel­sin- och citron­träd. För inte så många år sedan var ön ett popu­lärt res­mål för oss nord­bor, idag är den hårt drab­bad av eko­no­misk kris och flyktingströmmar.

År 2000 bil­da­des det Euro­pe­is­ka geo­parks­nät­ver­ket av fyra förs­ta geo­par­ker. En av dem var Les­bos geo­park. Ett vul­kan­ut­brott för 20 mil­jo­ner år sedan resul­te­ra­de i det Les­bos geo­park är mest känt för – den förste­na­de sko­gen. På den tiden var ön täckt av tro­pisk skog, rik på djur och väx­ter. Tjoc­ka lager med vul­ka­niskt mate­ri­al begrav­de sko­gen, som genom de kom­man­de årmil­jo­ner­na blev till sten. I det natur­hi­sto­ris­ka muse­et i Sigri, en by i nor­ra delen av Les­bos, kan man se någ­ra av de fan­tas­tiskt väl­be­va­ra­de fos­sil som man hit­tat på ön. Det är allt från träd­stam­mar, väx­ter och löv, till djur som lev­de i den tro­pis­ka skogen.

Bild från det störs­ta flyk­ting­läg­ret på Lesvos, Moria.

Anled­ning­en till att jag var på Les­bos var inte bara ett besök i geo­par­ken, utan arbe­te som volon­tär i flyk­ting­lä­ger. Les­bos är en av de gre­kis­ka öar som fått ta emot flest flyk­ting­ar de senas­te åren. I dags­lä­get bor det runt 8000 flyk­ting­ar här, och nya anlän­der näs­tan var­je natt med båtar från Tur­ki­et. Det störs­ta flyk­ting­läg­ret, Moria, har beskri­vits som ett kon­cent­ra­tions­lä­ger med 5000 män­ni­skor i ett läger som bygg­des för 2000. Synen av barac­ker mel­lan höga tagg­tråds­stäng­sel, under­när­da barn och stan­ken av avfö­ring för onek­li­gen tan­kar­na ditåt.

Med det tuf­fa läget på Les­bos för både boen­de och flyk­ting­ar för­sö­ker geo­par­ken bidra där man kan, berät­tar Nikos Zou­ros, som är chef för Les­bos geo­park. Jag möter honom en efter­mid­dag inne i störs­ta sta­den Mytili­ni där geo­par­ken har kon­tor och en geo­lo­gi­ut­ställ­ning. Det vik­ti­gas­te man kan göra, menar Nikos, är att ge män­ni­skor någon form av menings­full var­dag utan­för de för­fär­li­ga för­hål­lan­de­na inne i läg­ren. Där­för har man bl.a. ord­nat buss­re­sor från flyk­ting­läg­ren upp till det natur­hi­sto­ris­ka muse­et i Sigri. För­u­tom att få en paus från en var­dag av vid­ri­ga för­hål­lan­den, får män­ni­skor­na ock­så för förs­ta gång­en en för­stå­el­se över det land­skap och den plats där de, efter tim­mar ute till havs, kom­mit i land. En ökad för­stå­el­se och käns­la för sitt nya hem­land tror jag att geo­par­ker värl­den över kan bidra med i integrationsarbetet.

20 nya ansök­ning­ar till Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker 2018

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker väx­er fort värl­den över — och det är verk­li­gen på tiden att Sve­ri­ge hop­par på tåget!

20 nya områ­den värl­den över har 2018 ansökt om att bli god­kän­da som Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker, och tre befint­li­ga geo­par­ker har ansökt om att få utö­ka sitt område.

Pla­tå­ber­gens Geo­park sat­sar på att skic­ka in en ansö­kan hös­ten 2019 om att bli Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­ba­la Geopark.

Läs mer om de nya ansök­ning­ar­na på http://www.unesco.org/new/en/natural-sciences/environment/earth-sciences/unesco-global-geoparks/new-applications/

Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker – en inter­na­tio­nell familj

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Vår face­book­si­da har inte ens varit uppe i två vec­kor när det pling­ar till i min tele­fon: nytt med­de­lan­de. Jag öpp­nar face­book. ”Hej! Jag heter Migu­el, och är geo­log i en geo­park i Mex­i­ko. Jag läs­te en kurs på Axe­val­la folk­hög­sko­la ett år… Jag är nu aktiv som med­lem i Svens­ka insti­tu­tet i Mex­i­ko och går och lär mig svens­ka en kväll i vec­kan. Kan vi hit­ta något sam­ar­bets­pro­jekt mel­lan våra geoparker?”

Bre­vet är gans­ka typiskt för hur det fun­ge­rar mel­lan geo­par­ker värl­den över. 2015 del­tog jag på min förs­ta geo­parks­kon­fe­rens, i Rokua i Finland.

Den Euro­pe­is­ka Geo­parks­kon­fe­ren­sen 2017 var på Azorerna.

Jag som tidi­ga­re mest varit på veten­skap­li­ga geo­lo­gi­kon­fe­ren­ser slogs genast av hur avslapp­nad och famil­jär stäm­ning det var. Här möt­te man verk­li­gen kol­le­gor från hela värl­den, alla brann för att spri­da geo­parkskon­cep­tet och hjäl­pa and­ra pro­jekt fram­åt. Noll kon­kur­rens. Till och med i stad­gar­na för Une­sco Glo­bal Geo­parks står det att man ska vara aktiv del i det inter­na­tio­nel­la nät­ver­ket, och man upp­munt­rar till sam­ar­be­ten mel­lan geo­par­ker värl­den över. Som en god­känd Une­sco Glo­bal Geo­park del­tar man på två kon­fe­ren­ser per år, och som en geo­park som ska läm­na in en ansö­kan (en ”Aspi­ring Geo­park”) del­tar man på en kon­fe­rens per år.

Just pas­sio­nen för geo­par­ker som kon­cept och för­med­ling av geo­ve­ten­skap är något jag tror för­e­nar alla som job­bar med Une­sco Glo­bal Geo­parks. Men ofta är det ett arbe­te i mot­vind: geo­lo­gi ses på de fles­ta plat­ser bara som något som ska utvin­nas som en eko­no­misk resurs, kun­ska­pen om geo­lo­gi är låg hos all­män­he­ten och finan­siä­rer och poli­ti­ker bac­kar så fort man näm­ner ordet. ”Sten? Det är väl ing­et som kan loc­ka besö­ka­re?”. Att geo­par­ker rym­mer så myc­ket mer än bara sten, är något vi alla job­bar hårt för att för­med­la. Jag upp­le­ver att det är sam­ma pro­blem för geo­par­ker vart man än är i värl­den. Där­för blir kon­fe­ren­ser och sam­ar­bets­pro­jekt som möte­sa­re­nor ännu vik­ti­ga­re för att få stöd från varand­ra och dela med sig av erfa­ren­he­ter. Som pro­jekt­le­da­re för en geo­park är jag pri­vi­le­gi­e­rad som har kol­le­gor över hela värl­den som bac­kar och lyf­ter mig i mitt arbete.

And­ra spän­nan­de sam­ar­be­ten som jag sneg­lar på är en geo­park i Extre­ma­du­ra, Spa­ni­en, där våra tra­nor över­vint­rar var­je år. Att föl­ja tra­nor­nas resa mel­lan två geo­par­ker, det vore något? På väg till och från Extre­ma­du­ra fly­ger de dess­utom över en annan geo­park i Spa­ni­en, Bas­que Coast. Där job­bar Asi­er som geo­log. Han bru­kar skic­ka en bild till mig unge­fär så här års, när tra­nor­na sträc­ker norrut: ”Snart kom­mer de, Anna!”

Efter lite betän­ke­tid inser jag att Migu­el från Mex­i­ko och jag träf­fa­des redan 2016 på den Glo­ba­la Geo­parks­kon­fe­ren­sen i Eng­land. Då job­ba­de jag med geo­par­ker i Nor­ge, och även om han pra­ta­de svens­ka med mig för­stod jag inte att han bott mitt i pla­tå­bergs­land­ska­pet! Värl­den är liten, och med geo­par­ker har man vän­ner i näs­tan var­je hörn…

Det finns idag 127 geo­par­ker i 35 län­der värl­den över.

Läs mer om Une­sco Glo­bal Geo­parks på: www.unesco.org/geoparks
8th Inter­na­tio­nal Con­fe­rence on UNE­SCO Glo­bal Geo­parks: https://www.campigliodolomiti.it/lang/EN/pagine/dettaglio/ggn,187/ggn,1331.html

 

 

GOD JUL!

By Nyheter

Då är det förs­ta halv­å­ret av utveck­lings­pro­jek­tet Pla­tå­ber­gens Geo­park snart slut — och jag skul­le vil­ja pas­sa på att tac­ka alla finan­siä­rer, sam­ar­bets­part­ner, del­ta­ga­re och övri­ga för ett gott sam­ar­be­te de förs­ta månaderna!

  • Det har varit en inten­siv peri­od sedan jag och min kol­le­ga Han­na till­träd­de i augusti, där myc­ket fokus har legat på att få på plats en pro­jek­t­or­ga­ni­sa­tion, finan­sie­ring, och byg­ga upp ett lokalt nätverk.
  • Vi har pre­cis tagit fram ny gra­fisk pro­fil och i bör­jan av näs­ta år kom­mer vår hem­si­da kom­ma upp på https://www.platabergensgeopark.se
    Klic­ka gär­na på län­ken för att se vår nya logo­typ och få en för­smak av hemsidan!
  • 8/2 kl 18.30 Rele­a­se­kväll för Pla­tå­ber­gens Geo­park, Kul­tur­huset i Grästorp
    Vi berät­tar om det pågåen­de geo­parks­pro­jek­tet som 2019 kom­mer ansö­ka om att bli Sve­ri­ges förs­ta Une­sco Glo­ba­la Geo­park. En geo­park är ett områ­de där man har geo­lo­gi som är av inter­na­tio­nell bety­del­se – något som är unikt i värl­den. Det menar vi att vi har i pla­tå­bergs­land­ska­pet i Västergötland!
Möt oss som job­bar med geo­par­ken, få infor­ma­tion om vårt uni­ka geo­lo­gis­ka land­skap och hör någ­ra aktö­rer inom vårt områ­de berät­ta om sin verk­sam­het kopp­lat till besöksnä­ring och geologi.
Vi bju­der på enkla­re till­tugg. Varmt Välkomna!

Med öns­kan om en God Jul & ett Gott Nytt År