All Posts By

Anna Bergengren

Liljestenar – grenverk på livets träd

By Nyheter

De mjuka, sedimentära bergarterna i platåbergen har allt sedan människorna bosatte sig på Västgötaslätten varit en viktig del av deras liv. I det medeltida Skara stift högg människorna ut speciella motiv på stenhällar, blomlika växtmönster som slingrar sig över stenen. Det kallar vi för liljestenar, något som är helt unikt för Västergötland.

Av 401 dokumenterade liljestenar i Sverige hittar vi 387 i Västergötland. Allra flest finns i Kinnekulleområdet, där tillgången på sandsten var god. De flesta har daterats till 1100 och 1200-talet, några ännu tidigare. På några hittar vi också runinskrifter, och många har kristna symboler. Liljestenar har ibland tolkats som grenverket på livets träd.

Varför tillverkade man liljestenar just här, i platåbergslandskapet? Varifrån kom traditionen, och varför upphörde den? Varför använde man sig nästan uteslutande av sandsten?

Det finns fortfarande många obesvarade frågor, och teorierna är många. Säkert är att de utsnidade stenhällarna är fantastiska konstverk. De flesta liljestenar har man hittat på kyrkogårdar, och en teori är att de är gravstenar som tillverkats i romersk stil med inspiration från Europa. Kanske kom tidig inspiration redan från Vikingarnas resor i Österled, och besök i Konstantinopel. Men ingen vet säkert, och det finns inga namn efter stenhuggarna på liljestenarna. Säkert är att man inte hittar liknande stenar någon annan plats i världen. De förblir ett mysterium, men är ett budskap om stenarnas kraft och platåbergens betydelse för människorna som levde här under tidig medeltid.

Ett fint ställe att se närmare på liljestenar är vid Forshems stenmuseum. Här hittar man gravstenar, stenskulpturer, stenkors, stavkorshällar, porträttgravstenar och liljestenar. Alla kommer de från området runt Kinnekulle, som blev kristet tidigt och där vi har många medeltida kyrkor. Stenarna i museet är från 1000-talet fram till 1700-talet och är alla tillverkade i lokal sten – sandsten och kalksten. Tillgången på bar sten från bergen gjorde att tillverkning av gravar, skulpturer och dopfuntar i sten utvecklades tidigt här, och sedan spred sig till andra kyrkor i västra Sverige.

Forshems stenmuseum drivs av Svenska kyrkan. Det finns i ett litet, vitt hus mitt emot Forshems kyrka. Parkering vid Forshems kyrka. Gratis inträde, men lägg gärna ett frivilligt bidrag till muséets öppethållande!

Samtliga foton är från Forshems stenmuseum. Fotograf Anna Bergengren.

Orkidéer på unik alvarmark

By Nyheter

Sankt Pers nycklar.

Just nu blommar orkidén Sankt Pers nycklar (Orchis mascula) på Österplana hed på Kinnekulle. Att den finns just här beror på att Österplana är en alvarmark – en unik naturtyp som bara finns några platser i världen. I Sverige tänker vi kanske främst på Stora Alvaret på Öland, som är med på Unescos världsarvslista. Men alvarmarker finns också på norra Öland, på Gotland – och så i Västergötland!

Alvarmarkerna är så speciella på grund av kalkstensberggrunden med ett tunt lager jord och växtlighet. Det ger en karg miljö som präglas av torka eller översvämningar. Ofta ser man områden med blottade kalkhällar utan någon jordmån ovanpå. Allt detta bidrar till ett helt speciellt djur- och växtliv.

Längs med den östra sidan av naturreservatet Österplana hed bildar kalken en brant kant, en kalkstensklev. Just här var det en havsstrand en gång i tiden, då havsnivån var högre när inlandsisen smälte. I kalkstenen här kan man se spår av vågornas kraft från det dåtida ishavet, som bla. format stenarna till raukar.

Sankt Pers nycklar är en av de orkidéer som blommar tidigast. Passa på att uppleva alvarmarken och orkidéerna på Österplana hed nu i maj!

Alvarmark på Österplana Hed.

Det är kalkstenen som ger förutsättningarna för det unika djur- och växtliv vi hittar på alvarmarkerna.

Sankt Pers nycklar är en av de orkidéer som blommar tidigast.

Undersökningar med georadar i Varnhem

By Nyheter

I slutet av förra veckan började man nya arkeologiska undersökningar med georadar i Varnhem.

– Vi har de synliga klosterlämningarna här som är väldigt tydliga och framgrävda 1920. Söder om det finns också klosterlämningar, men där har man aldrig gjort några undersökningar, säger Maria Vretemark, arkeolog vid Västergötlands museum.

– Vi vet att det måste finnas ekonomihus till klostret och så vet vi att vattenförsörjningen till klostret kommer därifrån. Munkarna hade en smart bevattningsanläggning, där man dämde vattnet högre upp, och sen hade en smal kanal fram till klostret. I klostret hade man en vattenränna genom toaletterna och köket, där man kunde släppa på och av vatten.

Från institutionen för historiska studier på Göteborgs Universitet deltar Tony Axelsson, lektor i arkeologi, och Lotta Stenqvist, arkeolog.

– Georadar är en förberedande metod för att göra markundersökningar vid arkeologiska utgrävningar, berättar Tony Axelsson. Det är som ett ekolod, där man får djupskivor från olika djup i marken som ger en tredimensionell bild. Det gör det möjligt att identifiera strukturer, t.ex. gamla husgrunder. Vi mäter fyra meter ner i jorden här, man kan gå djupare men då blir bilden inte lika skarp.

Skara kommun kommer under året börja jobba för att återskapa av den sjö och våtmarksområdet som har legat söder om Varnhems kyrka. Munkarna hade fiskodlingar här ute. Det var fiskar som braxen och mört som var viktig mat för munkarna eftersom de inte åt kött under fastan.

– Det här är det första praktiska undersökningarna vi gör som en del av anläggningen av våtmarken, berättar Maria Vretemark.

Varnhem och Kata gård är ett växande besöksmål i Platåbergens Geopark. Förra säsongen var det 70 000 besökare i Kata gård. Platåbergens Geopark kommer under sommaren ha en tillfällig utställning i samband med Skara kommuns turistinformation i Ryttaregården.

Våtmarksområdet söder om Varnhem.

Lesbos Unesco Globala Geopark – förstenad skog och flyktingkris

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Nordöst i det Egeiska havet, nära Turkiets kust, ligger den grekiska ön Lesbos. När jag tillbringar några veckor här i början av januari är det skördetid i olivlundarna som täcker södra delen av ön, och trädgårdarna är fulla av apelsin- och citronträd. För inte så många år sedan var ön ett populärt resmål för oss nordbor, idag är den hårt drabbad av ekonomisk kris och flyktingströmmar.

År 2000 bildades det Europeiska geoparksnätverket av fyra första geoparker. En av dem var Lesbos geopark. Ett vulkanutbrott för 20 miljoner år sedan resulterade i det Lesbos geopark är mest känt för – den förstenade skogen. På den tiden var ön täckt av tropisk skog, rik på djur och växter. Tjocka lager med vulkaniskt material begravde skogen, som genom de kommande årmiljonerna blev till sten. I det naturhistoriska museet i Sigri, en by i norra delen av Lesbos, kan man se några av de fantastiskt välbevarade fossil som man hittat på ön. Det är allt från trädstammar, växter och löv, till djur som levde i den tropiska skogen.

Bild från det största flyktinglägret på Lesvos, Moria.

Anledningen till att jag var på Lesbos var inte bara ett besök i geoparken, utan arbete som volontär i flyktingläger. Lesbos är en av de grekiska öar som fått ta emot flest flyktingar de senaste åren. I dagsläget bor det runt 8000 flyktingar här, och nya anländer nästan varje natt med båtar från Turkiet. Det största flyktinglägret, Moria, har beskrivits som ett koncentrationsläger med 5000 människor i ett läger som byggdes för 2000. Synen av baracker mellan höga taggtrådsstängsel, undernärda barn och stanken av avföring för onekligen tankarna ditåt.

Med det tuffa läget på Lesbos för både boende och flyktingar försöker geoparken bidra där man kan, berättar Nikos Zouros, som är chef för Lesbos geopark. Jag möter honom en eftermiddag inne i största staden Mytilini där geoparken har kontor och en geologiutställning. Det viktigaste man kan göra, menar Nikos, är att ge människor någon form av meningsfull vardag utanför de förfärliga förhållandena inne i lägren. Därför har man bl.a. ordnat bussresor från flyktinglägren upp till det naturhistoriska museet i Sigri. Förutom att få en paus från en vardag av vidriga förhållanden, får människorna också för första gången en förståelse över det landskap och den plats där de, efter timmar ute till havs, kommit i land. En ökad förståelse och känsla för sitt nya hemland tror jag att geoparker världen över kan bidra med i integrationsarbetet.

20 nya ansökningar till Unesco Globala Geoparker 2018

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Unesco Globala Geoparker växer fort världen över – och det är verkligen på tiden att Sverige hoppar på tåget!

20 nya områden världen över har 2018 ansökt om att bli godkända som Unesco Globala Geoparker, och tre befintliga geoparker har ansökt om att få utöka sitt område.

Platåbergens Geopark satsar på att skicka in en ansökan hösten 2019 om att bli Sveriges första Unesco Globala Geopark.

Läs mer om de nya ansökningarna på http://www.unesco.org/new/en/natural-sciences/environment/earth-sciences/unesco-global-geoparks/new-applications/

Unesco Globala Geoparker – en internationell familj

By Nyheter, Unesco Global Geoparks

Vår facebooksida har inte ens varit uppe i två veckor när det plingar till i min telefon: nytt meddelande. Jag öppnar facebook. ”Hej! Jag heter Miguel, och är geolog i en geopark i Mexiko. Jag läste en kurs på Axevalla folkhögskola ett år… Jag är nu aktiv som medlem i Svenska institutet i Mexiko och går och lär mig svenska en kväll i veckan. Kan vi hitta något samarbetsprojekt mellan våra geoparker?”

Brevet är ganska typiskt för hur det fungerar mellan geoparker världen över. 2015 deltog jag på min första geoparkskonferens, i Rokua i Finland.

Den Europeiska Geoparkskonferensen 2017 var på Azorerna.

Jag som tidigare mest varit på vetenskapliga geologikonferenser slogs genast av hur avslappnad och familjär stämning det var. Här mötte man verkligen kollegor från hela världen, alla brann för att sprida geoparkskonceptet och hjälpa andra projekt framåt. Noll konkurrens. Till och med i stadgarna för Unesco Global Geoparks står det att man ska vara aktiv del i det internationella nätverket, och man uppmuntrar till samarbeten mellan geoparker världen över. Som en godkänd Unesco Global Geopark deltar man på två konferenser per år, och som en geopark som ska lämna in en ansökan (en ”Aspiring Geopark”) deltar man på en konferens per år.

Just passionen för geoparker som koncept och förmedling av geovetenskap är något jag tror förenar alla som jobbar med Unesco Global Geoparks. Men ofta är det ett arbete i motvind: geologi ses på de flesta platser bara som något som ska utvinnas som en ekonomisk resurs, kunskapen om geologi är låg hos allmänheten och finansiärer och politiker backar så fort man nämner ordet. ”Sten? Det är väl inget som kan locka besökare?”. Att geoparker rymmer så mycket mer än bara sten, är något vi alla jobbar hårt för att förmedla. Jag upplever att det är samma problem för geoparker vart man än är i världen. Därför blir konferenser och samarbetsprojekt som mötesarenor ännu viktigare för att få stöd från varandra och dela med sig av erfarenheter. Som projektledare för en geopark är jag privilegierad som har kollegor över hela världen som backar och lyfter mig i mitt arbete.

Andra spännande samarbeten som jag sneglar på är en geopark i Extremadura, Spanien, där våra tranor övervintrar varje år. Att följa tranornas resa mellan två geoparker, det vore något? På väg till och från Extremadura flyger de dessutom över en annan geopark i Spanien, Basque Coast. Där jobbar Asier som geolog. Han brukar skicka en bild till mig ungefär så här års, när tranorna sträcker norrut: ”Snart kommer de, Anna!”

Efter lite betänketid inser jag att Miguel från Mexiko och jag träffades redan 2016 på den Globala Geoparkskonferensen i England. Då jobbade jag med geoparker i Norge, och även om han pratade svenska med mig förstod jag inte att han bott mitt i platåbergslandskapet! Världen är liten, och med geoparker har man vänner i nästan varje hörn…

Det finns idag 127 geoparker i 35 länder världen över.

Läs mer om Unesco Global Geoparks på: www.unesco.org/geoparks
8th International Conference on UNESCO Global Geoparks: https://www.campigliodolomiti.it/lang/EN/pagine/dettaglio/ggn,187/ggn,1331.html

 

 

GOD JUL!

By Nyheter No Comments

Då är det första halvåret av utvecklingsprojektet Platåbergens Geopark snart slut – och jag skulle vilja passa på att tacka alla finansiärer, samarbetspartner, deltagare och övriga för ett gott samarbete de första månaderna!

  • Det har varit en intensiv period sedan jag och min kollega Hanna tillträdde i augusti, där mycket fokus har legat på att få på plats en projektorganisation, finansiering, och bygga upp ett lokalt nätverk.
  • Vi har precis tagit fram ny grafisk profil och i början av nästa år kommer vår hemsida komma upp på https://www.platabergensgeopark.se
    Klicka gärna på länken för att se vår nya logotyp och få en försmak av hemsidan!
  • 8/2 kl 18.30 Releasekväll för Platåbergens Geopark, Kulturhuset i Grästorp
    Vi berättar om det pågående geoparksprojektet som 2019 kommer ansöka om att bli Sveriges första Unesco Globala Geopark. En geopark är ett område där man har geologi som är av internationell betydelse – något som är unikt i världen. Det menar vi att vi har i platåbergslandskapet i Västergötland!
Möt oss som jobbar med geoparken, få information om vårt unika geologiska landskap och hör några aktörer inom vårt område berätta om sin verksamhet kopplat till besöksnäring och geologi.
Vi bjuder på enklare tilltugg. Varmt Välkomna!

Med önskan om en God Jul & ett Gott Nytt År