Under sep­tem­ber månad besök­te jag under tre vec­kor tre Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker i söd­ra Euro­pa: Ada­mel­lo Bren­ta Une­sco Glo­ba­la Geo­park under Une­sco-kon­fe­ren­sen i Ita­li­en, Bas­que Coast Une­sco Glo­ba­la Geo­park i nor­ra Spa­ni­en, och Auroca Une­sco Glo­ba­la Geo­park i Por­tu­gal. Jag tänk­te berät­ta lite om mina intryck från besö­ken i de två senare!

Utmär­kan­de för bäg­ge geo­par­ker­na är att de är små – eller sna­ra­re, det blir tyd­ligt att vi i Pla­tå­ber­gens Geo­park är en ovan­ligt stor geo­park. Bas­que Coast Geo­ark är 90 km2, Arouca Geo­park 330 km2. Pla­tå­ber­gens Geo­park är när­ma­re 5000 km2!*

– Bas­que Coast Une­sco Glo­bal Geo­park är en av de mins­ta geo­par­ker­na i det glo­ba­la nät­ver­ket, berät­tar Asi­er Hila­rio Orus, geo­log i geo­par­ken. Vi blev god­kän­da som en glo­bal geo­park 2010, och då hade jag job­bat med pro­jek­tet i fem år.

Bas­que Coast sträc­ker sig över tre kom­mu­ner. Huvud­at­trak­tion är den spek­ta­ku­lä­ra geo­lo­gin längs kust­rem­san, ett feno­men som kal­las flysch (enligt wiki­pe­dia: ”en sedi­men­tär lager­följd av omväx­lan­de fos­sil­fat­ti­ga, fin­kor­ni­ga bergar­ter var­va­de med sand­sten och konglo­me­rat. Flyschlag­ren är ofta myc­ket tjoc­ka och har bil­dats på sto­ra djup i hav genom omväx­lan­de slam­ström­mar och stör­re mass­rö­rel­ser i sam­band med pågåen­de bergs­ked­je­bild­ning”). I Bas­que Coast ser man flysch längs en sträc­ka på 14 kilo­me­ter. Här hit­tar vi bla. den beröm­da kri­ta-ter­tiär-grän­sen, som är känd för att den repre­sen­te­rar den kata­stro­fa­la hän­del­se då en mete­o­rit slog ner på jor­den och hälf­ten av alla arter dog ut.

– Flyschlag­ren är som en bok som berät­tar om fyra geo­lo­gis­ka tidsåld­rar, säger Asi­er Hila­rio Orus. Det som är så spe­ci­ellt här är att vi har pre­cis var­je sida i boken kvar – 60 mil­jo­ner år av jor­dens histo­ria beva­rad i sin ursprung­li­ga lager­följd. Den här spe­ci­el­la geo­lo­gin är av inter­na­tio­nell bety­del­se, det är vår geo­lo­gis­ka resurs som vi i geo­par­ken job­bar för att för­pac­ka och mark­nads­fö­ra som en pro­dukt, och där­med bidra till håll­bar utveckling.

I Bas­que Coast arran­ge­rar geo­par­ken gui­da­de båt­tu­rer längs kus­ten för att upp­le­va geo­lo­gin: man har ca 500 gui­da­de turer per år, med 14 000 besö­kan­de! Det är geo­par­ken som ansva­rar för pro­gram och bok­nings­sy­ste­met, men det är loka­la före­tag som utför själ­va guid­ning­en. På så sätt bidrar geo­par­ken till den loka­la eko­no­min, och fle­ra nya arbetstillfällen.

Arouca Une­sco Glo­ba­la Geo­park lig­ger i nor­ra Por­tu­gal. Geo­par­ken omfat­tar bara en kom­mun, Arouca, har 23 000 invå­na­re och blev god­känd som en glo­bal geo­park 2009.

– Det mest posi­ti­va för Arouca som områ­de har varit för­de­lar­na med det star­ka inter­na­tio­nel­la varu­mär­ket som geo­pa­ker är, berät­tar Dani­el­la Rocha, geo­log i geo­par­ken. I tillägg har vi eta­ble­rat ett väl­digt starkt lokalt nät­verk inom geo­par­ken som ger en sta­bi­li­tet, sam­ti­digt som vi sat­sar myc­ket på utbild­ning och geoturism.

En av de geo­lo­gis­ka huvud­at­trak­tio­ner­na i Arouca är fos­sil­fyn­den efter gigan­tis­ka tri­o­lo­bi­ter. Tri­lo­bi­ter är en nume­ra utdöd djur­grupp som fanns i tidsåld­rar­na kam­bri­um till perm. Det är van­ligt att hit­ta fos­sil efter tri­lo­bi­ter och vi gör det ock­så i pla­tå­ber­gen i Väs­ter­göt­land, men här är de myc­ket små. I Arouca Geo­park har man hit­tat spår efter tri­lo­bi­ter som var upp till en meter stora!

– En av anled­ning­ar­na till att vi lyc­kats bra i Arouca är att de loka­la poli­ti­ker­na var starkt enga­ge­ra­de i geo­par­ken redan från bör­jan, säger Dani­el­la Rocha. Utan det stö­det hade vi ald­rig kun­nat skic­ka in vår ansö­kan och bli god­kän­da som en glo­bal geopark.

En av de saker Dani­el­la Rocha job­bat myc­ket med är inven­te­ring­ar av det geo­lo­gis­ka arvet, och där­ef­ter arbe­tet med en plan för hur de vik­ti­gas­te plat­ser­na ska beva­ras. För­u­tom områ­den med tri­lo­bit­fos­sil, är en sådan plats som man job­bat myc­ket med ett områ­de med den väl­digt spe­ci­el­la bergar­ten ”Cas­tan­hei­ra Gra­ni­te”. Det är en ljust grå gra­nit som inne­hål­ler en annan typ av sten, näm­li­gen svar­ta, run­da ste­nar av bio­tit. Des­sa kan vara 1–12 cm i dia­me­ter, och ibland loss­nar de från den lju­sa gra­ni­ten och blir lig­gan­de som lösa, små svar­ta ste­nar. Enligt den loka­la legen­den var det gra­ni­ten som ”föd­de” fram de svar­ta små ste­nar­na av bio­tit – och där­för kal­las ste­nen lokalt för Pedras Pari­dei­ras, unge­fär ste­nar­na som föder, eller ”birt­hing sto­nes” på eng­els­ka. Det har fun­nits många legen­der om hur des­sa ste­nar hade en magisk kraft inte minst när det kom till fer­ti­li­tet — och många män­ni­skor åkte hit för att ta med sig ste­nar hem. För lokal­be­folk­ning­en som var fat­tig blev för­sälj­ning av sten en extra intäkt, och det fanns en risk att den spe­ci­el­la bergar­ten skul­le för­svin­na helt. Arouca Geo­park har hjälpt till med att avgrän­sa områ­det, byg­ga späng­er och leder att gå på, samt sät­ta upp infor­ma­tions­skyl­tar. I tillägg har man byggt ett litet muse­um där det nu är två per­so­ner från den loka­la byn anställ­da – en mer håll­bar och lång­sik­tig inkomst­käl­la än för­sälj­ning av sten!

*I det glo­ba­la geo­parks­nät­ver­ket sät­ter man inga begräns­ning­ar för hur stor eller liten en geo­park kan vara. I stad­gar­na till Une­sco Glo­ba­la Geo­par­ker står det helt enkelt att en geo­park ”should be of adequa­te size to ful­fil its fun­c­tions”. För oss i Pla­tå­ber­gens Geo­park bety­der det sto­ra områ­det att vi behö­ver extra resur­ser (finan­sie­ring och per­so­nal) för att kla­ra Une­scos krav, jäm­fört med en geo­park av mind­re storlek.

Alla foton: Anna Bergengren