För två vec­kor sedan del­tog jag som enda svensk i en vec­kas kurs i det som på eng­els­ka kal­las Geo­he­ri­tage Mana­ge­ment – på svens­ka beva­ran­de av det geo­lo­gis­ka arvet. Däri lig­ger både de natur- och kul­tur­vär­den som finns kopp­lat till geo­lo­gi, och som är grun­den för att man kan ansö­ka om sta­tus som en Une­sco Glo­bal Geopark.

Kur­sen var i Bra­ga, nor­ra Por­tu­gal, och arran­ge­ra­des av Min­ho Uni­ver­si­tet och EGU (Euro­pe­an Geosci­ence Uni­on). Vi var 50 del­ta­ga­re från 20 oli­ka län­der (!), bla. Ugan­da, Chi­le, USA, Iran, Bra­si­li­en, Kro­a­ti­en, Polen, mm. Jag upp­skat­tar att cir­ka två tred­je­de­lar av oss job­ba­de med geo­par­ker i en eller annan form, res­te­ran­de var i stort sett anknut­na till uni­ver­si­tet eller forsk­nings­mil­jö­er. Kul var att av 110 sökan­de var jag en av tret­ton del­ta­ga­re som fick sti­pen­di­um från EGU för att delta!

Geo­lo­giskt arv – vad är egent­li­gen det, och var­för är det något man mås­te bevara?

SGU, Sve­ri­ges geo­lo­gis­ka under­sök­ning, har på svens­ka beskri­vit geo­lo­giskt arv som en del av vårt natu­r­arv och hand­lar pre­cis som allt vårt arv om vär­de­ful­la och repre­sen­ta­ti­va före­te­el­ser, och som utö­ver veten­skap­li­ga vär­den även kan repre­sen­te­ra kul­tu­rel­la, histo­ris­ka, eko­no­mis­ka och este­tis­ka vär­den (…). Begrep­pet kan på så sätt ock­så jäm­fö­ras med begrep­pet kul­tur­arv. Geo­lo­giskt arv behand­lar vårt gemen­sam­ma, vär­de­ful­la arv – de sär­skil­da plat­ser som behö­ver beva­ras till skill­nad från geo­lo­gisk mång­fald som beskri­ver ett mer gene­rellt sam­man­hang. Ett geo­lo­giskt världs­arv har sär­skilt stort, uni­ver­sellt värde.”

Geo­lo­gi berät­tar om pla­ne­ten jor­dens histo­ria. I vår natur finns det uni­ka geo­lo­gis­ka plat­ser som är veten­skap­ligt och peda­go­giskt vik­ti­ga för att för­stå livets utveck­ling och pla­ne­tens histo­ria. Des­sa plat­ser mås­te beva­ras. Men geo­lo­gi är ock­så grund för bio­lo­gisk mång­fald och mänsk­lig histo­ria, och de geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar­na behövs för att beva­ra des­sa värden.

Geo­lo­gisk mång­fald och geo­lo­giskt arv har fle­ra vik­ti­ga funktioner:

  1. Det för­med­lar kun­skap om vår pla­nets utveck­lings­hi­sto­ria, jor­dens pro­ces­ser och ock­så vår framtid
  2. Som grund för vari­a­tion i natur­ty­per och en hög bio­lo­gisk mång­fald. Områ­den med hög geo­lo­gisk mång­fald ger en hög bio­lo­gisk mång­fald, då geo­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar ger den grund livsmil­jö­er beror av och sam­ver­kar med. Pla­tå­ber­gen med sina oli­ka bergar­ter är klas­sis­ka exem­pel på det, med t.ex. alvars­mar­ker­na på Öster­pla­na Hed eller ras­bran­ter­na runt Hal­le- och Hun­ne­berg. Men även istids­av­sätt­ning­ar­na inom områ­det ger en stor vari­a­tion i natur­ty­per och bio­lo­gi, t.ex. i kame­land­ska­pet i Val­le Härad.
  3. Som grund för fri­lufts­liv, rekre­a­tion och turism. Många av våra vik­ti­gas­te besöks­mål inom fri­lufts­liv och turism är geo­lo­gis­ka plat­ser, med stark kopp­ling till kul­tu­rel­la och histo­ris­ka vär­den. Inom geo­par­ken kan vi t.ex. näm­na Lug­nås Qvarnstens­gru­va, Råda Ås, Kin­ne­kul­le, Mös­se­berg och Ålle­berg som någ­ra få exem­pel bland många.

En geo­park kan inven­te­ra, vär­de­ra och till­han­da­hål­la infor­ma­tion om geo­lo­gis­ka natur­vär­den som bör beak­tas i natur­vår­den och i den fysis­ka pla­ne­ring­en. Inven­te­ring­ar­na ska kun­na använ­das inom utveck­ling av fri­lufts­liv och turism i områ­det samt vara under­lag för natur­vårdsåt­gär­der, t.ex. kom­mu­na­la natur­vårds­pro­gram. En geo­park bidrar till att stär­ka kun­ska­pen om natur­vär­den i pla­tå­bergs­land­ska­pet, något som är grun­den för en lång­sik­tig, håll­bar för­valt­ning. Ofta sak­nas geo­lo­gisk kom­pe­tens inom kom­mu­ner­nas (eller annan ansva­rig) för­valt­ning, och där­för är geo­par­ken en vik­tig sam­ar­bets­part­ner för att till­gäng­lig­gö­ra geo­lo­gisk infor­ma­tion som kan gyn­na det lång­sik­ti­ga natur­vårds­ar­be­tet och bidra till att Sve­ri­ges mil­jö­mål uppfylls.

Under kur­sen i Por­tu­gal fick vi ta del av fle­ra prak­tis­ka exem­pel värl­den över, där man gjort oli­ka insat­ser för att beva­ra och visa fram geo­lo­gis­ka plat­ser. Myc­ket inspi­re­ran­de, och givan­de att träf­fa män­ni­skor som job­bar med sam­ma sak!

Kur­sen pågick under fem dagar, med en dags fält­be­sök i Arouca Une­sco Glo­ba­la Geo­park. Mer om det kom­mer i ett eget blogginlägg!

ps. vi har fått peng­ar från Natur­vårds­ver­kets LONA-sats­ning (Loka­la natur­vårdsåt­gär­der) för att job­ba med att ta fram en beva­ran­de­plan för geo­lo­giskt arv i Pla­tå­bergs­land­ska­pet. Rap­port från det pro­jek­tet kom­mer näs­ta år, 2019!