Mån­dag tion­de sep­tem­ber bör­jar den Inter­na­tio­nel­la Geo­parks­kon­fe­ren­sen i Ada­mel­lo Bren­ta Geo­park, i Madon­na di Cam­pig­lio i nor­ra Ita­li­en. Över 800 del­ta­ga­re kom­mer till kon­fe­ren­sen – mesta­dels repre­sen­tan­ter från geo­par­ker över hela värl­den, men ock­så besluts­fat­ta­re, tjäns­te­män, repre­sen­tan­ter från Une­sco och fors­ka­re. Kon­fe­ren­sen pågår hela vec­kan, och är en bland­ning mel­lan en turist­mäs­sa och en veten­skap­lig kon­fe­rens. Vis­sa delar av pro­gram­met är avsatt för kor­ta pre­sen­ta­tio­ner av geo­par­ker eller aktu­ell forsk­ning knu­tet till geo­par­ker, och lik­nar upp­läg­get som bru­kar vara på veten­skap­li­ga kon­fe­ren­ser. Jag kom­mer ha en pre­sen­ta­tion där jag berät­tar om Pla­tå­ber­gens Geo­park! Sam­ti­digt finns det en mäss­hall, där geo­par­ker och områ­den från hela värl­den kan visa upp sin verk­sam­het. Paral­lellt med det­ta hålls det möten och works­hops där man dis­ku­te­rar geo­par­ker­nas stra­te­gi och utveck­ling runt om i värl­den. En dag av kon­fe­ren­sen är avsatt för ”field excur­sion” – dvs. utflykt i Ama­del­lo Bren­ta Geo­park där vi får ta del av den fan­tas­tis­ka natu­ren och se hur man job­bar med för­med­ling av geologi.

Att del­ta på de inter­na­tio­nel­la geo­parks­kon­fe­ren­ser­na är ett mås­te om man vill bli god­känd som en Une­sco Glo­bal Geo­park. Det är här man träf­far kol­le­gor från hela värl­den, och kny­ter kon­tak­ter som leder vida­re till sam­ar­be­ten. Det är ock­så här man lär sig bäst hur geo­par­ker fun­ge­rar i prak­ti­ken, något som är nöd­vän­dig kun­skap för att utveck­la det egna arbetet.

För mig och min kol­le­ga Han­na bör­jar vi dock resan mot Ita­li­en redan sön­dag mor­gon i Göte­borg – vi har näm­li­gen valt att åka tåg ner genom Europa!

Var­för väl­jer vi att resa i över tret­tio tim­mar, till en hög­re kost­nad än om vi skul­le flyga?

Bild från www.bahn.de

Vi anser att någon gång mås­te man gå från ord till hand­ling, även i offent­lig för­valt­ning. I de fles­ta stra­te­gi­do­ku­ment som finns, tex. Väst­ra Göta­lands­re­gi­o­nens stra­te­gi för till­växt och utveck­ling VG2020, så krä­ver man att det mest mil­jö­vän­li­ga sät­tet att resa ska använ­das. Allt för ofta blir det dock en avväg­ning mot tid och peng­ar, inte bara för resor ut i Euro­pa, men även inom regi­o­nen och Sve­ri­ge. Att resa med tåg ut i Euro­pa är inte det enk­las­te. Syste­met bor­de göras om så att det blir enkla­re att hit­ta infor­ma­tion om bok­ning­ar och tid­ta­bel­ler, och pri­ser­na för tåg­bil­jet­ter bor­de vara bil­li­ga­re. Vi har gjort en kom­pro­miss nu, där vi tar tåget ner och flyg hem. Allt är bätt­re än ing­et, och var­je gång vi väl­jer tåget fram­för fly­get gör vi kli­ma­tet en stor tjänst.

Vi har haft en extrem som­mar i Sve­ri­ge, som på många sätt varit en väckar­kloc­ka för de mänsk­ligt ini­ti­e­ra­de kli­mat­för­änd­ring­ar som pågår runt om i värl­den. I en ny stu­die pub­li­ce­rad i den veten­skap­li­ga tid­skrif­ten Pro­cee­dings of Natio­nal Aca­de­my of Sci­ences (PNAS) pre­sen­te­rar bla. den svens­ke mil­jöpro­fes­sorn Johan Rock­ström nya rön som visar att vi redan vid två gra­ders upp­värm­ning kan påver­ka jor­den så myc­ket att vi når far­li­ga trös­kel­vär­den. En trös­kel är det ord som används när ett system på jor­den (tex kli­ma­tet) plöts­ligt ham­nar i ett nytt, för oss okänt till­stånd. Det kan gå fort, och med just kli­ma­tet finns det fle­ra åter­kopp­lings­me­ka­nis­mer som trig­gas av höj­da tem­pe­ra­tu­rer och som gör att kli­ma­tet för­änd­ras ännu snab­ba­re. Ett exem­pel är det vi sett i som­mar – att jet­ström­mar­na runt Ark­tis desta­bi­li­se­ras så myc­ket när isen smäl­ter att hög­tryck eller låg­tryck ”par­ke­rar sig” över sam­ma områ­de över en lång peri­od, någon som kan med­fö­ra extrem tor­ka eller extre­ma nederbördsmängder.

Vi som job­bar med geo­lo­gi vet att jor­den stän­digt för­änd­ras. Vi har haft kli­mat som varit både var­ma­re och kal­la­re, och mer extre­ma för­hål­lan­den på jor­den. Det är en natur­lig del av pla­ne­tens utveck­ling. Men just nu ser vi för­änd­ring­ar i jor­dens kli­mat­sy­stem som drivs av mänsk­li­ga utsläpp, och vi ris­ke­rar att, helt i onö­dan, för­sät­ta pla­ne­ten i ett till­stånd som kan få kata­stro­fa­la kon­se­kven­ser för mänsk­li­ga samhällen.

Vi vet att vi har lite tid, och för att kla­ra att stäl­la om vårt sam­häl­le till att bli eko­no­misk, soci­al och mil­jö­mäs­sig håll­bart behö­ver vi modi­ga poli­tis­ka beslut. Men vi har alla ock­så ett eget ansvar, som indi­vi­der, före­tag, kom­mu­ner och geo­par­ker. Där­för åker väl­jer vi att ta tåget genom Europa.

ps. vi kom­mer såklart rap­por­te­ra från vår resa via face­book – följ oss gärna!